måndag 10 september 2018

Det stora och det lilla

Den här bloggen lever verkligen ett torftigt liv, men här lever vi desto mer. Sommaren har varit helt fantastisk. Många gånger har jag tänkt att det här är den bästa sommaren i mitt liv. Däremellan har jag tänkt ibland att nu orkar jag inte mer, för ja, det är ett väldigt intensivt liv det här med tre barn på två år. Men väldigt roligt också och man behöver ju liksom inte sitta och fundera över meningen med livet eller så. Det går i ett och jag är ständigt behövd vilket förstås är väldigt fint. Oändligt tacksam över det. Och än så länge blir allt bara bättre, lättare, roligare. Framförallt för att vi sover allt bättre. Ibland flera, flera timmar i sträck. Sånt gör ju verkligen under för tålamodet och för måendet generellt.

Barnkläder är ju som bekant ett av mina stora intressen. Tur då att jag fick tvillingar så vi faktiskt behöver skaffa lite nytt :). Jag försöker ligga steget före, fundera över vad som behövs, leta på loppisar i tid och kolla av förrådet i källaren för att inte hamna i sitsen att "ojdå, nu måste vi visst köpa tre nya vinteroveraller". Har hittat mycket fina bra saker som jag känner mig väldigt nöjd med på senaste tiden:







































Och så här ser barnen ut nu, färgglatt gillar jag ju. Och än så länge gör barnen det med så jag passar på.

Ryggsäckarna är presenter men resten är loppisköp.






































Kanske  konstigt att skkriva ett inlägg dagen efter valet utan att nämna det, men jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Vi vet väl inte så jättemycket mer nu än innan valet egentligen. Och hela den där soppan känns väldigt långt borta. Här och nu är mitt fokus att hjälpa mina barn att fortsätta vara de fina, empatiska, snälla, hjälpsamma, underbara små människor som de är. Livet ut så att de kan fortsätta sprida kärlek i världen när de är vuxna. Kärlek, empati och miljömedvetenhet förstås. Som tex att det är en självklarhet att handla begagnat, vårda och återanvända. Det stora och det lilla, världen och familjen, allt hör ju ihop och det stora betyder ju inte så mycket om inte det lilla är med.

söndag 1 juli 2018

Blommiga byxor

Nämenhej, det var ett tag sen ju... Tiden går så fort, jag har tusen små och stora grejer jag vill blogga om, men kommer aldrig riktigt dit. Livet är fortfarande väldigt intensivt och stunderna för vila eller egentid ganska så obefintliga. Dock har det blivit väldigt mycket bättre med sömn och med allt. Det fortsätter att bli lättare och roligare och våra tre småttingar har blivit ett helt fantastiskt härligt gäng som busar, leker, skojar, myser, tröstar varandra. Det är verkligen en ynnest att få ha tre barn så nära i ålder. Mycket jobb förstås, men fantastiskt roligt.



























Mycket sytid blir det ju inte, men nån gång ibland händer det och då är det extra roligt. Till småttingarnas ettårsdag sydde jag dessa hängselshorts som jag är supernöjd med. Blommig trikå, eget mönster, fritt efter ett par lindex-byxor. De har fått vara med både på ettårkalas, midsommar och mycket annat kul.






































Här var när de fyllde ett (snart två månader sen nu!) och fick en glasskiosk som vi fixat ihop av en lastpall.






























Den här bilden skulle varit med i förra inlägget, men då var det lite bildstrul. Från reportaget i hem och hyra (nr 3, 2018). Här kan ni läsa och se fler bilder.

Idag har jag jobbat min sista dag på länge och vi har en lång semester framför oss. Känns härligt. Hoppas ni har en underbar sommar. Nu måste jag sova, godnatt!

torsdag 19 april 2018

De senaste tre dagarna har jag

varit på akuten två gånger med 40-gradiga, tungandade barn.

tappat min mobil (precis vad man behöver när man är på väg till akuten med tre småttingar).

skaffat ny mobil. Med samma nummer men utan bilder (snyft, snyft, snyft) och utan kontakter. Om vi känner varandra kan du väl smsa mig ditt nummer?

synts i hem och hyras tidning. Ett fint reportage om vårt hem av en supertrevlig journalist.

lyckats med konststycket att vagga två 11-kilosbebisar till sömns i famnen samtidigt när båda var trötta och sjuka och jag var ensam med barnen en förmiddag. Jag lyckades även lägga ner dem OCH hade den stora turen att Lykke sov till halv elva den dagen så jag hann sova gott en halvtimme när alla tre sov samtidigt. Välbehövligt.

efter många telefonsamtal fått förskoleplats till småttingarna på samma förskola som Lykke går på. Först fick vi på en annan, men det gick visst att lösa. Så glad.

fått veta att min konstigt bortdomnade underkropp troligen beror på vårt intensiva, sömnfattiga liv och inte verkar gå att göra nåt åt. Har knappt nån känsel i ben och fötter. Som kroppen tar stryk av sömnbrist alltså...

ätit glass i solens sken och under blommande körsbärsträd med alla mina hjärtan.

mer än nånsin känt att jag har världens finaste, sötaste, underbaraste barn (tänk att just jag fick dem!).

känt att livet trots allt är rätt ljuvligt. Idag har dock Sixten börjat kräkas och alla tre barnen har närmre 40 graders feber så eventuellt väntar några ganska oljuvliga nätter och dagar om vi alla drabbas. Att kräkas, ha hög feber och inte en chans att vila skulle antagligen kunna användas som tortyrmetod. Men annars är det fint.

måndag 22 januari 2018

3 år

Idag fyller vårt stora lilla hjärta tre år. Vi firade henne igår med vänner, presenter, tårtor, fiskdamm, ballonger och allt som hör ett treårskalas till. Hon fick discolampan som hon önskade sig av farmor, den sprider nu en roterande stjärnhimmel på hennes rum. Av mormor fick hon en waldorfdocka som hon sytt. Dockor står högt i kurs här nu. Hon har spanat lite på en i leksaksaffären, den kunde prata och sjunga blinka lilla stjärna. Nog trodde jag hon skulle bli glad för momos hemsydda docka, men man vet ju aldrig. Den kan ju liksom inte sjunga. Men visst blev hon glad! Kärlek vid första ögonkastet skulle jag säga.



























Jag hade sytt kläder till den och en likadan kalaskläning till Lykke (hon blev glad och den gick på, hurra!). Ska se om jag kan ta fler bilder nån dag. Just nu ligger dockan och sover gott tillsammans med världens finaste treåring. Mitt älskade barn ♥.

måndag 25 december 2017

Julefrid

Här kommer en liten hälsning från oss så här på juldagskvällen. Hoppas ni har riktigt fina dagar allihop. Vi firade en mysig jul hemma hos oss igår och i övermorgon är det jul igen. Idag hoppades jag på en skön, lugn hemmadag där vi kunde titta på alla fina klappar, måla i målarboken, spela julklappsspelet och titta på filmen som Lykke fick. Äta lite julgodis till det och så resterna av julbordet. Det var mysigt emellanåt. Emellanåt inte så mysigt. Ungefär som det brukar vara när alla är trötta och sover dåligt. Men alltså, överlag så har den senaste månaden varit alldeles fantastiskt fin. Så mycket mys! Vi har pysslat och pyntat, bakat lussekatter, några omgångar pepparkakor, ett pepparkaketåg, gjort marsipan, tryfflar och knäck, varit på julmarknader och firat lucia. Lykke har sjungit och sjungit här hemma och älskat julstöket känns det som.






































Vi har också en stor gran för första gången i år. Och en liten på Lykkes rum. Ja, vi har väl gått ganska all in på julen helt enkelt. Helt underbart tycker jag. Har hört så många som är stressade och tycker "det är så mycket" hela tiden. Julstress existerar inte i min värld. Nu har vi ju kunnat baka, pyssla och dona så mycket för att vi är hemma. Man får ju anpassa sig efter hur mycket tid, ork, lust man har. Svårare än så är det ju inte. Här sitter för övrigt Frank med en favoritjulklapp, ett mjölkpaket med små träbitar (=skrammel) i. Från mormor och morfar. Perfekt. Alltså de fick ju lite annat också, men momo visste ju att mjölkpaket är typ det bästa de vet så varför krångla till det? :)






































Vi var på Röda korsets loppis några dagar före jul. Vi är stammisar där och de fina tanterna blir alltid lika glada när vi kommer. Den här dagen fick Lykke välja en tomte att ha på sitt rum. Jag trodde att hon kanske skulle välja nån i porslin, vit med glitter på eller nåt annat tjusigt, men hon hittade denna lilla skamfilade retrotomte. "Titta mamma, en gul!" Den ville hon ha. Min tjej.






































Jag hittade förresten den där vagnbilden jag skulle visa er. Har ju förstås fler, men den är oftast lite mer fullpackad och nu har dessutom de små vimplarna tyvärr försvunnit. Nu tror jag faktiskt den har gjort sitt hos oss för vi har gått över till sittvagn. Nån som är intresserad så hojta. Finfin gammal svensktillverkad tvillingvagn av märket awn.

Med det önskar jag er god fortsättning och ett riktigt gott nytt år ifall vi inte hörs innan dess.

onsdag 29 november 2017

Solig bloppis

Vi har det bra här. Fullt upp och lite sömn, men väldigt mysigt med begynnande julstök och helt underbart roligt när småttingarna skrattar så de kiknar åt världens roligaste storasyster.
 De "små" växer så det knakar och massor av kläder är urväxta förstås. Därför finns nu soligbloppis på instagram där jag kommer att lägga upp mängder med gobitar. Börjar med barnkläder, lite Lykkeklänningar, lite tvillingmatchat och mycket annat. Kanske blir det även andra grejer så småningom. Följ gärna!

måndag 23 oktober 2017

Nämen hej!

...nästan två månader senare. Vet inte hur många blogginlägg som passerat mitt huvud sen sist. Vill så gärna, men kommer inte riktigt dit. Vi kör en kortversion av några av dem:

Älskade mamma
Vill skriva ett hyllningsinlägg till min fantastiska mamma som alltid finns där och ställer upp. Spelar ingen roll om vi är magsjuka eller förkylda, mamma kommer med den där extrafamnen, extraarmarna som gör vardagen så mycket lättare, roligare, mindre kaotisk. Vet inte hur många mornar vi ringt mamma, när vi knappt sovit alls och skakiga undrar hur vi ska överleva dagen med två bebisar och en megasupertrotsig tvååring. Ringer mamma, hon kommer och så blir allt bra. Hon stannar över nattningen (som kan vara en mardröm om tre små är trötta och ledsna samtidigt) och sen säger hon "jag kommer gärna imorgon igen". Tack älskade mamma, vet inte hur vi skulle överlevt denna intensiva sömnbriststid utan dig. ♥

Foto: Anders Bergh



Välkomstfesten
Vi hade en välkommen-till-världen-fest för några veckor sen och det kändes så fint. En dag så full av kärlek. Våra fina vänner och familjer träffades och trivdes ihop och tillsammans välkomnade vi våra små älsklingar med sång, tal och blomsterkransar. Ett minne som gör mig glad.

De små fick så mycket fina presenter.


Timing
Inte helt aktuellt, men ändå: senaste tidens topp-tre-bästa-timing:
1. Bebisarna. Som bestämde sig för att komma ut bara timmar före planerad igångsättning. Mycket tacksam för det.

2. Lykke. Som sov hela natten i sin egen säng på sitt egna rum för allra första gången exakt samma natt. Mycket tacksam för det också. Hade inte varit jättekul att ha henne mitt bland värkarna.

3. Diskmaskinen. I våras flyttade vi ju till en fyra för att ha lite bättre plats för oss alla fem. Vad fanns i den lägenheten? Jo, en diskmaskin. Mitt livs första. Nu känns bara tanken på att vara utan diskmaskin helt omöjlig. Var skulle vi hitta tid att stå och diska allt för hand? Jag är ju glad om jag hinner duscha. Vilket leder oss in på nästa ämne:

Kortklippt
Jag skrev ju tidigare om när jag haft egentid och lyckats reda ut en treveckors-tova. Det var fyra månader sen nu. I början försökte jag snabbkamma lite med fingrarna när jag inte hade händerna fulla av bebisar, men till slut gav jag upp och de senaste veckorna har mitt hår blivit en allt mer hårt tovad supertova. En ständig sovtofs som såg ungefär likadan ut när jag tog av gummibandet. Häromdagen gick jag till min käre frisör och bad honom kapa rubbet. Nu är det superkort. Superskönt!





Vagnen
...har jag ju lovat visa. En fin gammal mörkblå awn där tvillingarna ligger ihop till skillnad från de flesta moderna. Den är fin och mysig, men alltså Lykkes gamla, gula solvagn! Jag saknar den. Tycker den är helt underbar, gult är ju svårslaget enligt mig. Det ser så mysigt ut att ligga där omgiven av solgula lyckoklöver. Det är kanske nåt med den röda galonen i tvillingvagnen. Rött är ju inte så vilsamt och galon inte så mysigt. Men om man inte jämför med solvagnen som jag gillar nästan lite löjligt mycket så är det absolut en härlig vagn.

Och nu har det här inlägget blivit liggande ett par veckor för att jag inte kunde hitta bilden jag tog på vagnen. Nu postar jag det ändå och återkommer med ny vagnbild snart. Senaste två veckorna har varit helt extrema. Kräksjukor varvat med förkylningsastma och besök på akuten (nattetid såklart, alltid akuten på natten). Om vi har sovit? Jodå, några minuter här och där har vi väl skrapat ihop. Idag var min älskade mamma här igen och jag sov en hel timme i soffan. Ljuvligt! Hoppas ni har en fin höst och att vi hörs lite oftare så småningom.♥

lördag 19 augusti 2017

En gosevän till Sixten

Idag har vi haft en väldigt fin dag med vänner som jag alltid blir alldeles lycklig av att träffa. Ni vet såna där människor där allt bara stämmer och det alltid är lätt och roligt att ses. Våra döttrar (som det skiljer exakt tio veckor på) lekte, lekte, lekte hela dagen. Satt bredvid varandra och snackade, tog hand om sina bebisar, stojade, busade och skrattade så de kiknade. Våra söner skiljer det åtta veckor på, ska bli spännande att se om de blir lika goda vänner så småningom.






































Mycket sytid finns ju inte för tillfället men jag tänkte att de små i alla fall skulle få varsin "gosevän" (Lykkes benämning som jag tycker är väldigt fin). Än så länge har det blivit en räv till Sixten. Han hittade genast ett öra att suga på (räfflat och skönt för kliande tandkött gissar jag) och lite senare somnade han av sig själv i soffan med räven i famnen (har nog knappt hänt innan), så jag tar det som att den är accepterad och gillad. Nu ska jag bara få ihop nåt till Frank också. Fast först sova, god natt!

onsdag 2 augusti 2017

Ett livstecken

Hej! Det var längesen. Känns som jag inte behöver förklara varför. Livet med tre barn på drygt två år är minst sagt intensivt. Det är underbart och fint och jag älskar min familj så vansinnigt mycket, men jag kan absolut vara lite avundsjuka på de som får njuta av en bebis i taget. Att få räcka till lite mer för varje barn, att inte alltid vara underbemannade med en famn för lite, att kunna dela upp nätterna och få sova lite mer, att hinna sätta den där lilla extra guldkanten på vardagen och inte bara hantera kaoset hela tiden. För kaos är det ofta när denna plötsligt ganska stora familj drar fram. Det kan jag stå ut med, men det gör ont i hjärtat när Lykke är ledsen och känner sig övergiven. Ja, de små med förstås, men de vet ju inget annat. För Lykke har det ju varit en så enorm omställning. Vi jobbar förstås stenhårt för att hinna med alla barn, oss själva och varandra och helst hinna vila lite däremellan. Och på att sänka krav och inte ha dåligt samvete. Helt enkelt är det inte men på det stora hela har vi det ändå fantastiskt bra. Det är en ljuvlig sommar med massor av kärlek och tid tillsammans. Vi har gjort lite småutflykter, till Ven med goda vänner, Ängelholms hembygdspark (karusell, ponnyridning, linbana, glass och mer goda vänner), Malmö garden show, Bökebäck, Limhamnsfestival, botaniska trädgården i Lund, övernattat hos vänner utanför Halmstad och träffat deras lilla nyföding, Landskronakarnevalen med mer karuseller. Och så lite (för lite, men ändå) koloniliv förstås. Mycket fina vänner har vi träffat, senast idag när vi lekte i deras trädgård (komplett med trädkoja och allt), bjöds på väldigt god mat, hade tid att sitta och prata en del (alla barn ganska så nöjda och harmoniska) och avslutade den varma sommarkvällen med glass och jordgubbssås i deras trädgård. Då leker livet får man säga. Livet är verkligen fint. Jag och Jonas blir ännu mer sammansvetsade av att dela allt i vått och torrt. Vi snusar bebisar tillsammans, hanterar kaoset tillsammans och highfivear varandra när vi lyckas komma ut i tid eller lägga alla barn samtidigt. Vi lever i samma verklighet och jag är så tacksam över det. Och så är jag förstås alldeles otroligt tacksam över våra tre barn, världens finaste barn (tänka sig!) för även om det är intensivt och ibland sjukt jobbigt så är det alldeles, alldeles underbart. De växer ju så fort de små liven och jag kommer säkert att drömma mig tillbaka till den här sommaren och minnas den som alldeles underbar. För det är den. ♥

PS. Någon undrade vad tvillingarna fått för namn och det har jag ju inte berättat. Frank och Sixten heter de.

onsdag 31 maj 2017

Bf idag

Fast våra små kom ju redan för tre veckor sen. Dagen före förlossningen:






































Och nu tre veckor senare:






































Känns så osannolikt att de fått plats! Vi har legat på sjukhus en del för att de inte gått upp i vikt och det är först nu de passerat sin födelsevikt så så här stora var de för tre veckor sen också. Nu äter de bra och växer fint så det är skönt.

Lykke kom tillbaka till förskolan igår efter tre veckor hemma. Ganska skönt för hela familjen, inte minst för Lykke. Det är inte lätt att vara två och plötsligt få två småsyskon på en gång. Mycket konflikter och gråt blir det. Med oss alltså. Mot sina bröder är hon oerhört snäll och omhändertagande. Det är så fint att se. På sjukhuset när lillebror skulle ta ett blodprov och var ledsen stod hon bredvid och sa hela tiden "Ingen fara, jag finns här" med lugnande röst. Vårt lilla älskade hjärta, hon är så fin. Ibland tänker jag att hon är en vuxen (okej, inte riktigt men äldre iaf) person instängd i ett litet barns kropp. Hon är så oerhört kompetent och kan så mycket och det krockar med att hon faktiskt bara är två år med allt vad det innebär. Dels saker hon inte kan rent fysiskt och dels att hennes föräldrar tycker att de ska bestämma över henne ibland. Tex att hon behöver ta på blöja, ta på kläder, äta, sova, osv... Nu fick hon vila från konflikterna och sen möta utvilade föräldrar och vi hade en så fin eftermiddag igår, gick och fikade (åttaårig bröllopsdag minsann!) och kastade stenar i vattnet vid citadellet och allt var så fint. Hoppas det fortsätter så. En bonus är ju att vi hinner ägna lite tid och uppmärksamhet åt småbröderna också (hur kunde jag tycka att det var fullt upp med en liten bebis?!?) och dessutom, idag har jag kammat mig för första gången efter förlossningen! Blev en enda supertova då och (surprise!) det blev inte bättre av att det dröjde tre veckor innan jag lyckades hitta tid att reda ut den. Men idag så, egentid!