måndag 1 juli 2019

Älskade Momo

Den 28 juni 1919 föddes Thea, min mormor. I veckan skulle hon ha fyllt 100 år. Hon dog för 13 år sen, några månader innan jag och Jonas blev tillsammans. Jag önskar så att momo hade fått träffa Jonas, Lykke, Frank och Sixten, att de som betyder allt nu fick träffa henne som betydde så mycket under min uppväxt, men det är förstås helt naturligt att inte bli hundra år.

Jag minns när min mormors yngsta syster dött och vi satt i bilen hem. Hon pratade om ett litet gulligt barn som var så fint "...och så går det hundra år och sen är man inte värd ett dugg." Jag tänker att det där verkligen inte är sant. Allt som hon gjort för mig, med mig, lever vidare i mig. En del av henne finns i mig, hennes kärlek och omtanke har varit med och format mig till den jag är och indirekt också format mina barn.

Det är lätt att tänka att det är de stora, rika, mäktiga männen som formar världen, som sätter sina avtryck, de som har investerat, gjort uppfinningar, ritat om kartor, men jag tänker att de som verkligen lever vidare, de som förändrar världen på riktigt är de som har interagerat med andra människor, som har tagit hand om barn och spridit kärlek. Älskade, älskade momo, jag kommer alltid att sakna dig, jag kommer alltid att älska dig, tack för att du fanns hos mig och alltid kommer att finnas hos mig.

söndag 16 juni 2019

Vänskap och avsked

Hej igen! Härlig dag idag. Vi började med att hämta en beställd våningssäng som vi ska ha på
kolonin. Planen är att kunna sova där hela familjen i sommar, får se hur det går med det. Sängen först i alla fall! Vi har ju varken bil eller körkort och har alltid fått höra att vi komer att behöva bil när vi får barn. Nu har vi tre små barn, men att gå med dem och hämta en våningssäng, två madrasser och ett litet bord var ju liksom ingen match. Lådcykeln är toppen!

Mycket härligare också att gå där bland vägrenar fyllda av blommor och fjärilar än att sitta instängd i en bil.



















Sen blev det en ganska hastigt påkommen och spontan avskedfest för en av Lykkes kära vänner
från dagis. Hastigt och lustigt så satt det tretton fina människor som vi knappt eller inte alls känner i vår trädgård. Kul! Fast inte kul att kompisen ska flytta. De är så fina de små vännerna. Pedagogerna blir alldeles lyriska när de pratar om de tre vännerna och deras långa och invecklade diskussioner och ofta möts Lykke av glada tillrop och kramar när hon kommer till förskolan. Så lycklig över det.






































Kolonin är så ljuvlig nu, det blommar och doftar överallt. Ska ta mer bilder snart.






















Vi blåste ballonger och gjorde fint medan brorsorna sov och en väldigt förväntansfull Lykke svalkade sig i poolen i väntan på sina kära vänner. Sen kom de och satte genast igång att snacka, leka och äta glass. Tur att en av dem kommer att finns kvar här i alla fall. Det är så fantastiskt när ens barn skaffar vänner själv och liksom fixar egna sociala relationer. Vi hade ju inte träffat någon av de här människorna om det inte var för Lykke. Vår lilla bebis om blivit ganska stor. Fint är det.

tisdag 7 maj 2019

Sköna maj, ljuva liv

Jag var nyss uppe på takterassen och hämtade ner tomat- och squashplantor som är på utevänjning. Det var ett sånt vackert kvällsljus och ett stilla, lätt försommarregn som föll. Jag stod några minuter och kände hur fantastiskt lycklig jag är. Jag har verkligen allt jag någonsin önskat mig. Det finns ingenting i världen som gör mig så långt in i hjärtat lycklig som min älskade familj, min man, min dotter, mina söner, mitt allt. De är så fantastiska hela bunten och jag är så himla stolt över dem, över mig, över hur jag har skapat mitt liv, hur jag hela tiden vetat vad som är viktigt för mig och jobbat stenhårt för att nå dit. För gratis har det ju inte varit. Jag tänker på alla år av längtan, kamp, sorg, hopp och förtvivlan. Alla försök och alla missfall. Jag har varit gravid 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017. 2018 försvann ganska mycket i en dimma av trötthet och sömnbrist, men nu, nu känner jag mig hyfsat på banan igen faktiskt. Och jag njuter allt vad jag kan av livet och hur fint och bra allt är. Alltså, det är ju inte superenkelt alltid, det kan jag inte påstå och jag är absolut inte alltid nån supermamma. Tålamodet tryter ganska ofta tillsammans med mina tre små gryn med stora, starka viljor. Och sova hela nätter finns förstås fortfarande inte på kartan, men (peppar, peppar) det närmar sig. Mitt liv är absolut väldigt, väldigt fint. Hur har ni det?







































Snart fyller tvillingarna 2 år, vi firade dem i söndags. Det var en fin dag med fina människor, glada barn, massor av lek och presenter och god fika. En dag som jag blir glad av att tänka på. Innan vi fick tvillingarna har min familj firat födelsedagar i november, december, januari, februari och mars. Nu har vi två små majbarn och på kalasdagens förmiddag var jag en liten sväng på kolonin och plockade blommor. Solen värmde, fåglarna kvittrade och jag fyllde famnen med hägg, syren, förgätmigej, tulpaner och äppelblom. Ljuvligt!






































Flera av er har önskat inlägg om barnens garderober, det visar jag gärna nån dag, tycker ju barnkläder är lite löjligt roligt. Till tvåårsdagen sydde jag varsin kalaströja till småttingarna.






































Väldigt enkel och snabbsydd modell men jag tyckte de blev fina och barnen tog glatt på dem. Hittade på medan jag klippte som vanligt, två delar och uppvik på ärmarna, narvalar i pastell från elvelyckan och så en liten svart fluga på det.






































Önskar er en härlig maj månad!

måndag 22 april 2019

Ljuvlig påsk

Vilket påsklov vi har haft! Jag har varit ledig 1,5 vecka och det har varit alldeles underbart. Jag älskar påsken, nästan lika mycket som julen. Den är ju ungefär som julen tänker jag, fast gul, blommig och varm. Hur fint är inte det liksom?






































Som vi har påskpysslat, på dagis, på museets mysiga påskstök och så en massa hemma. Jag har verkligen tre små pysselälskande barn och tur det för det krävs ju en del jox för att fylla detta jättepåskris :).


























Skärtorsdagen var en härlig dag, först på Fredriksdal med påskfest och aktiviteter som färga, picka, rulla ägg, kvastrace, sång, musik, kloka gumman, mm. Sen besök hos djuren med söta killingar och kalvar och slutligen glass i solens sken.


























På eftermiddagen gick dessa tre små gummor (världens sötaste om ni frågar mig) och önskade glad påsk och delade ut små kort till grannarna i huset. Fint. Fina grannar har vi. Och fina påskgummor.


























På påskafton hade förstås påskharen varit här och lilla gänget satte fart tillsammans på jakt efter äggen med hjälp av bilder som de löste galant tillsammans. Vid lunch kom farmor och stannade hela dagen. Alltid fint att ha henne här.

Vi har haft ljuvliga kolonidagar och dagar i vitsippsskog och på lekplatser. Sommarvärmen är ju helt underbar (absolut inte oproblematisk, men ingenting blir ju bättre av att man inte njuter av det som är härligt). Idag avslutade vi detta finfina påsklov med påsklunch, äggjakt och äggmålning ute i solen hos mormor och morfar.

Så tacksam för dessa fina dagar med min älskade familj. Också mycket tacksam för responsen på mitt förra inlägg. Det värmer att ni finns kvar, tack! ♥

torsdag 14 mars 2019

Att blogga eller inte blogga

Kan väl inte direkt påstå att jag bloggar längre. Fem inlägg förra året och nu årets första i mitten av mars... Egentligen älskar jag bloggen och bloggandet. Det har betytt oerhört mycket för mig att ventilera mina tankar här när barnlösheten var tung och svår, komma i kontakt med människor i samma sits, fått vänner för livet, fått erbjudanden om ekonomisk hjälp och verkligen ovärderligt stöd. Man skulle till och med kunna säga att det var bloggen som gjorde det möjligt för oss att till slut få våra guldklimpar. Jag vill verkligen att bloggen ska leva vidare men däremot är jag kanske lite vilsen i vad den ska handla om. Först var det ju sömnaden som gjorde att jag började sy mer, skapa mitt varumärke, sälja mina grejer och kom i kontakt med en massa fantastiska kreativa människor, sen blev det ju mer och mer barnlösheten som tog över, blandat med sömnad, odling, inredning, loppisfynd, miljötänk... Nu känner jag att jag har svårt att skriva om annat än mina tre ljuvliga små barn och det blir kanske lite tjatigt i längden? Det hade varit kul att hitta tillbaka lite mer till det andra igen, se att det faktiskt finns lite andra intressen i livet än barnen, även om de alltid kommer att vara viktigast i världen förstås. Jag lär ju inte ha många läsare kvar med mitt extremt ofrekventa bloggande, men om inte annat så är det roligt för mig. Att fota, skriva, kunna gå tillbaka och läsa om livet. Finns det någon kvar så får ni hemskt gärna säga hej, kanske någon till och med har någon idé eller önskan om inlägg?

Jag börjar med lite bilder från Lykkes rum, välkomna in!





Vimplarna sydde jag till hennes tvåårskalas tror jag det var och tapeten, Vildtuta, har hon valt själv.



 Lammet, hennes första loppisköp, hänger med än. Hon var nog bara ett när hon föll för det tror jag. Dansdräkten är hon så glad för och att dansa förstås. Det är första organierade fritidsaktiviteten, förra terminen var det med förälder, nu själv. Det fixar hon så galant, stolt dotter, stolt mamma.





 Lilla skrivbordet med tillhörande stol skulle grannarna göra sig av med en dag, det tog vi gärna hand om! Hyllan är från nån vrå på vinden i Bökebäck (Bökebäck är en annan och lång historia. Tveksamt om det blir fler somrar där. Älskade Bökebäck!).


 Docksängen kom från mormor och matstolen från farmor, fina gamla grejer tycker jag.


 Loppad tavla och några av alla de där söta små väskorna som man inte kan få för många av.



Efter ett tag i en ny stor säng så ville Lykke ha tillbaka spjälsängen, hon tyckte det var mysigare så. Vi sågade bort spjälorna på ena sidan och fyraåringen sover i den än. Lite trångt men mysigt. Fick bli lite myshörna utanför att sitta och läsa kvällssagor i.


























Tavlor som vi fått i present av kära vännen Nelly och lite inramade vykort som har hängt med sen bebistiden.






































Både det lilla rosa skåpet och julklappspippihuset är loppisköp. Som det mesta hemma hos oss. Lite sugen på att visa mer nån dag. Finns här någon som vill se?


























Min älskade dotter som månar om alla små och stora vänner♥.

lördag 27 oktober 2018

Höstgarderob

Jodå, en liten höstkollektion till de små har jag minsann fått ihop. Sytiden är ju rätt begränsad och orken med så när jag väl får ihop nåt känns det väldigt kul.
 

Jag klär aldrig tvillingarna helt lika. Det känns ganska dumt faktiskt, de ÄR ju väldigt lika och det är inte många som har koll på vem som är vem. Ganska hemskt egentligen, att gå igenom livet utan att ens nära vänner och släktingar vet vem man är. Genom att tex klä dem i olika färger gör man det ju lite lättare för folk att skilja dem åt.



























Däremot så tycker jag det är roligt och fint att klä dem i kläder som på nåt sätt hör ihop, exempelvis lika fast olika färger, som här. Sjalar och skjortor är sydda av gamla påslakan och trikåtröjorna av gamla Gudrun Sjödén-tröjor.



























Farfarsskjortorna är min väl beprövade gamla modell (undrar hur många såna jag har sytt?) och det känns kul att mina barn får bära soligs signaturplagg.







































Annars har vi det bra i hösten. Småttingarna har börjat på dagis och vi jobbar, vardagen rullar på och livet är fint. Hoppas ni också har det bra.

måndag 10 september 2018

Det stora och det lilla

Den här bloggen lever verkligen ett torftigt liv, men här lever vi desto mer. Sommaren har varit helt fantastisk. Många gånger har jag tänkt att det här är den bästa sommaren i mitt liv. Däremellan har jag tänkt ibland att nu orkar jag inte mer, för ja, det är ett väldigt intensivt liv det här med tre barn på två år. Men väldigt roligt också och man behöver ju liksom inte sitta och fundera över meningen med livet eller så. Det går i ett och jag är ständigt behövd vilket förstås är väldigt fint. Oändligt tacksam över det. Och än så länge blir allt bara bättre, lättare, roligare. Framförallt för att vi sover allt bättre. Ibland flera, flera timmar i sträck. Sånt gör ju verkligen under för tålamodet och för måendet generellt.

Barnkläder är ju som bekant ett av mina stora intressen. Tur då att jag fick tvillingar så vi faktiskt behöver skaffa lite nytt :). Jag försöker ligga steget före, fundera över vad som behövs, leta på loppisar i tid och kolla av förrådet i källaren för att inte hamna i sitsen att "ojdå, nu måste vi visst köpa tre nya vinteroveraller". Har hittat mycket fina bra saker som jag känner mig väldigt nöjd med på senaste tiden:







































Och så här ser barnen ut nu, färgglatt gillar jag ju. Och än så länge gör barnen det med så jag passar på.

Ryggsäckarna är presenter men resten är loppisköp.






































Kanske  konstigt att skkriva ett inlägg dagen efter valet utan att nämna det, men jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Vi vet väl inte så jättemycket mer nu än innan valet egentligen. Och hela den där soppan känns väldigt långt borta. Här och nu är mitt fokus att hjälpa mina barn att fortsätta vara de fina, empatiska, snälla, hjälpsamma, underbara små människor som de är. Livet ut så att de kan fortsätta sprida kärlek i världen när de är vuxna. Kärlek, empati och miljömedvetenhet förstås. Som tex att det är en självklarhet att handla begagnat, vårda och återanvända. Det stora och det lilla, världen och familjen, allt hör ju ihop och det stora betyder ju inte så mycket om inte det lilla är med.

söndag 1 juli 2018

Blommiga byxor

Nämenhej, det var ett tag sen ju... Tiden går så fort, jag har tusen små och stora grejer jag vill blogga om, men kommer aldrig riktigt dit. Livet är fortfarande väldigt intensivt och stunderna för vila eller egentid ganska så obefintliga. Dock har det blivit väldigt mycket bättre med sömn och med allt. Det fortsätter att bli lättare och roligare och våra tre småttingar har blivit ett helt fantastiskt härligt gäng som busar, leker, skojar, myser, tröstar varandra. Det är verkligen en ynnest att få ha tre barn så nära i ålder. Mycket jobb förstås, men fantastiskt roligt.



























Mycket sytid blir det ju inte, men nån gång ibland händer det och då är det extra roligt. Till småttingarnas ettårsdag sydde jag dessa hängselshorts som jag är supernöjd med. Blommig trikå, eget mönster, fritt efter ett par lindex-byxor. De har fått vara med både på ettårkalas, midsommar och mycket annat kul.






































Här var när de fyllde ett (snart två månader sen nu!) och fick en glasskiosk som vi fixat ihop av en lastpall.






























Den här bilden skulle varit med i förra inlägget, men då var det lite bildstrul. Från reportaget i hem och hyra (nr 3, 2018). Här kan ni läsa och se fler bilder.

Idag har jag jobbat min sista dag på länge och vi har en lång semester framför oss. Känns härligt. Hoppas ni har en underbar sommar. Nu måste jag sova, godnatt!

torsdag 19 april 2018

De senaste tre dagarna har jag

varit på akuten två gånger med 40-gradiga, tungandade barn.

tappat min mobil (precis vad man behöver när man är på väg till akuten med tre småttingar).

skaffat ny mobil. Med samma nummer men utan bilder (snyft, snyft, snyft) och utan kontakter. Om vi känner varandra kan du väl smsa mig ditt nummer?

synts i hem och hyras tidning. Ett fint reportage om vårt hem av en supertrevlig journalist.

lyckats med konststycket att vagga två 11-kilosbebisar till sömns i famnen samtidigt när båda var trötta och sjuka och jag var ensam med barnen en förmiddag. Jag lyckades även lägga ner dem OCH hade den stora turen att Lykke sov till halv elva den dagen så jag hann sova gott en halvtimme när alla tre sov samtidigt. Välbehövligt.

efter många telefonsamtal fått förskoleplats till småttingarna på samma förskola som Lykke går på. Först fick vi på en annan, men det gick visst att lösa. Så glad.

fått veta att min konstigt bortdomnade underkropp troligen beror på vårt intensiva, sömnfattiga liv och inte verkar gå att göra nåt åt. Har knappt nån känsel i ben och fötter. Som kroppen tar stryk av sömnbrist alltså...

ätit glass i solens sken och under blommande körsbärsträd med alla mina hjärtan.

mer än nånsin känt att jag har världens finaste, sötaste, underbaraste barn (tänk att just jag fick dem!).

känt att livet trots allt är rätt ljuvligt. Idag har dock Sixten börjat kräkas och alla tre barnen har närmre 40 graders feber så eventuellt väntar några ganska oljuvliga nätter och dagar om vi alla drabbas. Att kräkas, ha hög feber och inte en chans att vila skulle antagligen kunna användas som tortyrmetod. Men annars är det fint.

måndag 22 januari 2018

3 år

Idag fyller vårt stora lilla hjärta tre år. Vi firade henne igår med vänner, presenter, tårtor, fiskdamm, ballonger och allt som hör ett treårskalas till. Hon fick discolampan som hon önskade sig av farmor, den sprider nu en roterande stjärnhimmel på hennes rum. Av mormor fick hon en waldorfdocka som hon sytt. Dockor står högt i kurs här nu. Hon har spanat lite på en i leksaksaffären, den kunde prata och sjunga blinka lilla stjärna. Nog trodde jag hon skulle bli glad för momos hemsydda docka, men man vet ju aldrig. Den kan ju liksom inte sjunga. Men visst blev hon glad! Kärlek vid första ögonkastet skulle jag säga.



























Jag hade sytt kläder till den och en likadan kalaskläning till Lykke (hon blev glad och den gick på, hurra!). Ska se om jag kan ta fler bilder nån dag. Just nu ligger dockan och sover gott tillsammans med världens finaste treåring. Mitt älskade barn ♥.