lördag 27 augusti 2016

Goda råd tack!

Nu har vi skolat in i två veckor och det går jättedåligt. Fortfarande tycker jag att förskolan känns toppen och personalen är jättegullig och Lykke verkar gilla dem också. Men hon VILL INTE VARA DÄR UTAN OSS. Absolut inte. Hon blir vansinnigt arg. Skriker hysteriskt när vi närmar oss förskolan och fortsätter med vissa avbrott tills vi går därifrån och ett tag efter det. Vi känner inte igen vår älskade lilla solstråle. I två veckor har hon skrikit sig igenom dagarna, eller de timmarna hon har varit där. Två timmar som längst och hon har helt vägrat äta där. Vad gör man? Tips och goda råd mottages tacksamt.






































Idag har vi haft en underbar och välbehövlig eftermiddag med bad och picknick vid havet hela familjen tillsammans. Det var så härligt. Lykke sprang glatt ut i vågorna, vi tittade på maneter, snäckor och en stor krabba som kom förbi. Dagens lek var att Lykke gick en bra bit ifrån oss och sa att hon skulle jobba, vi sa "hejdå, ses snart igen" och sen blev förstås alla glada när hon kom tillbaka. (Vi frågade vad hon jobbade med. Svaret kom snabbt: "bajs!" Ja, det är ju många som gör det, städar toaletter, jobbar på förskola, i laboratorium eller kanske med renhållning?) Mycket som ska bearbetas. Hon funderar så mycket vår lilla skatt. Och känner så mycket. Och kan uttrycka det. Det är jag väldigt glad över, men jag önskar vi kunde underlätta för henne lite nu.

























Ljuva sommardagar!

måndag 22 augusti 2016

Hälsoblogg?

Något som provocerat mig lite senaste tiden är hur tränings- och dietvärlden har patent på ordet hälsa. Människor som stressar från jobbet till gymmet, suktar efter saker de inte "får" äta och har ångest över sin vikt ska inte berätta för mig hur man gör för att må bra. Ni pratar om hälsa men får människor att må sämre. Jag älskar mitt liv och vårdar det ömt. Jag gräver och jobbar på kolonin, går hela dagen när jag är på jobbet, lyfter lådor där, lyfter barn hemma, springer och leker... Jag mår väldigt bra, det enda "hälsovärlden" bidrar med i mitt liv är ett svagt dåligt samvete. För att jag tränar för lite. Äter onyttigt. Nu tänkte jag faktiskt försöka skippa det där dåliga samvetet. Anledningen till att jag inte tränar så ofta är ju för att jag prioriterar andra saker, oftast att vara med familj eller vänner. För att det känns viktigast. För att det är det jag mår bäst av. Att träffa människor känns nästan alltid som en bra "tidsinvestering" för mig. Att jobba lite lagom mycket är också väldigt viktigt för mig.  Inget ont om de som älskar att träna och mår bra av det, men det finns ju väldigt många olika sätt att må bra på. Vara med familjen, sy, påta i kolonin och äta gott är några av de sakerna som funkar bra för mig. Ungefär det jag skriver om här alltså, så välkomna till min hälsoblogg!

söndag 14 augusti 2016

Hejdå sommaren!

Vilken underbar sommar vi har haft! För mig har den känts nästan oändlig, som om jag ser den med mitt barns ögon. En oändlig räcka av soliga dagar, söta smultron, gosiga kattungar, roliga kompisar och solvarm jord. Det kommer säkert fler sommardagar, det är ju bara mitten av augusti, men imorgon börjar vi jobba och Lykke börjar på förskolan så det känns ju onekligen som ett nytt kapitel. Faktiskt så ser jag fram emot det. Visst känns det vemodigt att de här ljuvliga lediga sommardagarna är slut och sorgligt att vi kommer att ha mindre tid ihop hela familjen, men det ska bli spännande med förskola och allt det nya. Kanske har jag alldeles för positiv bild av det. Jag tror absolut att lämningarna kommer att vara fruktansvärda ibland, hemskt att lämna mitt lilla hjärta om hon gråter och klamrar sig fast vid mig vilket jag misstänker att hon kommer att göra. Men på det stora hela så tror jag att det kommer att bli roligt för henne och väldigt spännande att hon ska få uppleva saker utan oss. Vi får väl se vad jag säger om en vecka. Hoppas på att jag har kvar min positiva förskolebild.






































Sommaren har verkligen varit fin. Först en del dagar i Bökebäck med släkt, vänner, salta bad, blommande fårhagar och blåbärsskog med havsutsikt.

Hem på 1,5-årskontroll och -firande. Vår bvc-sköterska sa att barnet helst skulle kunna minst 8-10 ord. Vi funderade på hur många Lykke kunde, slutade räkna nånstans efter 130 och det skulle inte förvåna mig om hon har dubblat sitt ordförråd sen dess.


























Vi hade en underbar dag på Ven med Lykkes bästis Iris och hennes föräldrar och har även haft flera andra roliga dagar med dem. Det sägs ju ibland att så små barn inte har någon glädje av andra barn. Den som säger så har inte sett de här två. Senast smed de planer på att bada i balja tillsammans, plockade blommor åt varandra, körde varandra i vagn och for runt och lekte tittut och skrattade så de kiknade. Helt underbart!

Sen har vi hunnit med hamnfestivalen i Limhamn, landskronakarnevalen och en liten sväng på helsingborgsfestivalen. Har inte varit så förtjust i sådana tillställningar tidigare men nu känns ponnyridning och minipariserhjul som toppgrejer. Jag och Jonas firade 10 år tillsammans med en dag i Mölle på tu man hand, eller några timmar i alla fall. Mysigt.


De färgglada flygarna stal showen från Ales gamla grå stenar lite grann, men väldigt fin plats i alla fall.


Traditionsenligt gjorde vi en liten semesterresa till Österlen. Det blev Ales stenar, Kåseberga, övernattning på bed&breakfast i Simrishamn, jätteloppisen i Suckarnas gång och slutligen underbara Mandelmanns trädgårdar. Allra mest och kanske allra bäst har det förstås varit på kolonin, men det får bli ett eget inlägg känner jag. Sovdags! God natt!


söndag 7 augusti 2016

Några av sommarens loppisfynd

Vi har haft tre ljuvliga semesterveckor ihop hela familjen och har en kvar innan det är dags för Lykke att skolas in på förskolan. Blandade känslor inför det, men det känns mest spännande och kul faktiskt. Hoppas innerligt att den känslan håller i sig. Vår sommar har varit och är väldigt fin, tänker att jag vill visa och berätta mer men nu blir det en snabb bild på några av sommarens loppisfynd. För en hel del loppisar har det blivit förstås, senast Suckarnas gång i Simrishamn igår. Där hittade jag bland annat plåtburken med hus som jag har suktat efter länge och även den lilla väskan som passar perfekt till mina knappar.




Boken i bakgrunden heter Klaras promenad och har fina bilder tycker jag, från en loppis i Höganäs. Klossarna/djurpusslet är från en leksaksloppis i Landskrona och de två små porslinssdjuren hittade jag i ett litet loppisstånd bakom en sjöbod på Hamnfestivalen i Limhamn. Söta tycker jag och definitivt värda den hela krona de kostade.
Har ni gjort några roliga loppisköp i sommar?

lördag 30 juli 2016

Kan ni inte bara adoptera?

Det är stora omvälvande dagar för mina vänner. De har nyligen kommit hem från Taiwan. Hämtat hem sitt hett efterlängtade barn. Äntligen, äntligen. Jag minns några av alla de gånger människor ifrågasatte varför vi inte bara kunde adoptera istället för att hålla på med alla de där krångligheterna som vi sysslade med. Lite som att vi får skylla oss själva som inte bara kör den enkla vägen. Ibland hördes kommentarer om hur kommenteraren inte kunde förstå varför det är så viktigt för vissa föräldrar att få ett barn som liknar dem själva. Som att vi mest var egoistiska, till och med lite narcissistiska. Vår väg var inte enkel, den tog många år, många missfall, många dagar då jag grät så mycket så jag kräktes. Den kostade mycket pengar, krävde att jag proppade min kropp full av mer mediciner än jag vill tänka på och innebar mycket fysisk smärta. Vår kamp slutade lyckligt, vi lever med vårt älskade barn som är värt hur mycket möda som helst. All möda i hela världen. Såklart.

Mina vänner som nyss varit i Taiwan har kämpat, väntat och längtat i mer än fem år. Det har varit en otroligt tung och påfrestande tid av ovisshet. I veckan fick de äntligen möta sin lille son. Han är fem år, har levt hela sitt liv på andra sidan jorden. I en annan familj, en annan kultur, han talar ett annat språk. Annat än hans föräldrar. Han verkar vara ett otroligt tappert och accepterande litet barn. Själv blir jag alldeles yr av tanken på vad detta lilla barn går igenom. Separationen. Från landet, kulturen, språket. Från fostermamman. Jag ser bilder där han glatt provar sin nya mammas fiol. Han ser så glad och nyfiken ut. Han är så fin. Föräldrarna är så fina. De är kloka, förstående, väl förberedda. Har redskap för att hantera det mesta och framförallt väldigt mycket kärlek till sitt barn. Jag är säker på att de kommer att älska varandra, vara en fantastisk familj och att det kommer att vara värt hur mycket möda som helst. All möda i hela världen. Såklart.

Kom bara inte och säg att det är enkelt att adoptera.

lördag 23 juli 2016

Kök

Vi har länge varit velat göra iordning ett litet kök till Lykke, känns som hon skulle tycka det var roligt. Det är så mycket vi vill ge henne men vi vill också att det ska vara lite speciellt med nya fina saker. Så att man inte bara öser fram nytt hela tiden. Idag fyller hon 1,5 och vi bestämde att det var skäl nog att fira med en kökspresent. Så fick det bli. Vet inte hur länge jag har samlat ihop smått och gott till köket, det fanns visst en del i gömmorna.






































Själva köket är från Ikea och så skruvade vi fast en tapetserad mdf-skiva bak på och en liten hylla på den. Fotat i nattmörker tyvärr men ändå mycket gulligt om jag får säga det själv. Passar perfekt i en oanvänd liten vrå av köket.






































Om hon blev glad? Jepp. Hon släppte allt hon höll i när hon såg köket och sen var hon fullt sysselsatt med att skölja, koka, diska, torka, laga, blanda, krydda, greja, dona för resten av kvällen. Jag är så glad att hon blev glad, att hon tycker det är lika roligt som jag med sånt här, att jag har världens finaste lilla barn som jag kan glädja. ♥


torsdag 7 juli 2016

Sommarsvalt

Nu var det längesen jag sydde på beställning och till försäljning, är väldigt nöjd när jag tar mig lite tid att sy nåt till Lykke. De där många superheta dagarna blev behovet av tunna, svala, täckande kläder stort så jag slängde ihop ett grönblommigt sommarset, fint för sig eller ihop.



Favoriten av det nysydda, en röd blus med stora vita prickar i samma modell som denna gröna har jag visst inte lyckas fånga mellan tvättkorgen och tvättkorgen. Välanvänd med andra ord.






































En sommarpyjamas har det också blivit, med linne och trekvartsbyxor i mjukaste trikå, som jag fick av min goda vän Sarah för många år sen.

Kom på att jag ju inte visat Lykkes rum än, det ser jag fram emot att göra snart. Måste också visa lite koloni snart, det växer så det knakar där i år. Hoppas ni har en fin sommar!

måndag 27 juni 2016

Midsommar

Alltså vilken sagomidsommar! Det var huset på landet med massor av nära och kära i olika åldrar, det var midsommarkransar, midsommarstång och midsommardans, det var nattdopp, blåbärsplockning och roddturer, det var jordgubbar, lägereld och knytkalas, det var vänskap, glädje och kärlek. Det var alldeles underbart helt enkelt.






































Det finns tusen bilder att visa, här kommer några få från vår lilla blåbärsplockningspromenad. Först förbi fåren i hagen vid havet, de hade massor av gulliga lamm.


Och skogen var full av härliga bär.


























Vi var 25 personer sammanlagt. På denna lilla runda var det bara jag, Jonas, Lykke, femåringen, tioåringen, sjuttonåringen och hennes pojkvän. Det var många vänner med till de lite större barnen och det känns så himla roligt. Att de inte slutar komma när de blir äldre (inte än i alla fall) utan att vi bara blir fler.


























Jag är så glad att jag, Lykke, vi får vara en del av detta härliga gäng. Alla är så fina, barnen är så trygga. De mindre somnade härs och tvärs i famnen på de större. Alla och kanske speciellt de här två månar så mycket om Lykke, tar hand om henne, passar, leker, roar henne.






onsdag 22 juni 2016

Förtvivlan

Små barn, små bekymmer eller vad är det man brukar säga? Ikväll bröt Lykke ihop, alltså verkligen började skrika och gråta alldeles hysteriskt, när vi kom till den här mycket sorgliga sidan i Wirséns Bygga:






































En ganska känslosam och empatisk (och kanske ganska trött) liten människa.

Wirsén är annars en stor favorit här hos oss. Har ni några småbarnsfavoriter och roliga boktips? Kanske ska göra ett inlägg snart om våra, är ju väldigt roligt med barnböcker. Väcker mycket känslor och så...

Passar på att önska er alla en ljuvlig midsommar. Blir Bökebäck med vårt vanliga gäng för oss och jag ser så mycket fram emot det. Jag vet att jag ältar och tänker tillbaka mycket men sån är jag. Kan inte låta bli att tänka på alla midsomrar när det varit med väldigt blandade känslor som vi åkt till midsommarfirandet med alla fina barn. När jag nyss fått missfall, när jag varit i början av graviditeter kantade av blödningar och livrädd för missfallen som sen kommit. I år ska Lykke få dansa små grodorna med oss. Det finns inte ord för hur lycklig det gör mig.

tisdag 14 juni 2016

Ensam galning

I helgen var det dags för en efterlängtad sova-över-helg hos våra kära vänner Anders, Karin och Iris.
























Stackars Lykke var febrig och trött och sov mycket, men annars var det ungefär hur underbart som helst. När barnen somnat (Lykke somnade till slut framåt elva efter att ha slumrat mycket under dagen) så kröp vi ner i den varma bubbelpoolen med varsitt glas bubbel och andades in den svala sommarkvällsluften. Nästan overkligt skönt och vansinnigt lyxigt.


























På söndagen var vi på ett café vid en gammal kvarn. De hade världens finaste lekhörna för barnen med kaffekoppar och dinosaurier. Det bjöds på mängder av kaffe (och plastmorötter och annat gott).
På vägen hem plockade jag vägkantsblommor till Lykke. Brukar göra det och berätta vad de heter så hon får känna, lukta och bekanta sig med blommorna. Mer, mer, mer säger hon och tycker det är lika mysigt som jag. Hemma blir det mest tusenskönor och maskrosor men här fanns fibblor, baldersbrå, trift, vädd, blodrot, violer, förgätmigej, monke, hundkex, renfana, rölleka och mycket mer.






































Innan Lykke kom till oss var det flera som sa att hon kommer att kännas så självklar så fort hon föds. Kalla mig trög, men nu har det snart gått ett och ett halvt år och jag nyper mig fortfarande i armen och har lite svårt att förstå att det är sant. Att det här underbara livet är mitt liv, att jag får gå och plocka blommor med mitt barn, att jag är en av de lyckliga nu. Att jag fick allt jag någonsin kunnat drömma om och så väldigt mycket mer, att just jag fick världens underbaraste lilla dotter, att jag får leva med de två underbaraste människor jag nånsin har mött. Ibland tänker jag att jag kanske drömmer. Eller att jag blev galen av längtan till slut och är en ensam galning som fantiserar ihop ett barn så intensivt att jag tror på det själv. Jag tänker att det spelar kanske ingen roll, för i så fall är jag världens lyckligaste galning.