torsdag 19 januari 2017

Min Lykke

Min dotter, mitt barn, min älskade fina vän, på söndag fyller du två år. Det känns som om du har funnits i mitt liv för evigt och samtidigt som du kom igår. Ibland kan jag fortfarande inte fatta att du är sann, jag kan liksom inte helt ta in att en så underbar människa kan finnas på riktigt. Du är så fin och snäll och omtänksam, klappar mig med dina mjuka små händer och säger "såja mamma, det går över" om jag är ledsen eller mår dåligt. När du ska sova ligger du och ser mig djupt i ögonen och det är de vackraste, klokaste ögon jag nånsin sett. "Vill ligga och kramas" säger du och rullar tätt intill, ligger på min arm och jag borrar in näsan i ditt mjuka hår och bara njuter av att få vara nära dig. Min älskade solunge, mitt hjärtegryn, min skatt, ingen kan få mig att skratta som du. Du kan skratta så du kiknar åt roliga ljud eller nya ord och när du skrattar så bubblar hela min värld av lycka. Du pratar konstant om allt, berättar vad som händer, kan de flesta av dina böcker mer eller mindre utantill och "läser" för dina gosevänner. Du sjunger massor och du sjunger så fint. Med ljuv stämma och stora ögon sjunger du "och född är herren ljus och kiss" och oräkneliga andra sånger. Du kan så ofattbart mycket, du till och med räknar nu, vill lära dig räkna på olika språk, vill lära dig allt. Du har en sån aptit på livet, du dansar och springer, kastar dig ut. Fortsätt så mitt hjärta, fortsätt dansa dig genom livet. Jag finns här alltid för dig och håller din hand så mycket du vill. Jag älskar dig mer än jag nånsin kommer att kunna beskriva. Min Lykke, mitt barn, mitt allt.♥

måndag 2 januari 2017

2016 -första halvan

Nytt år redan. Ett väldigt spännande ett känns det som, först ska jag bli moster och sen trebarnsmamma. Och så ska vi flytta om några veckor också. Men först en titt på året som gick:



Januari: Först en liten tur till Stockholm med jobbet, första natten från Lykke. Hade nog lite ångest över det, men det gick så bra och jag sov så gott, så gott i den mjuka hotellsängen. Sen kom det snö en dag och Lykke fick åka pulka och göra sin första snöängel innan det var dags att fira hennes ettårsdag med pompa och ståt, eller i alla fall ett litet lagom tårtkalas med familj och vänner och en massa fina presenter.



Februari: I februari spanade vi för fullt efter vårblommorna, Lykke blev snabbt expert på det, sen firade vi storasysters födelsedag med fantastisk bakvänd middag och började fixa på kolonin.






































Mars: I mars föddes vår lilla vän Hanna, vi firade mig, mamma och Lykke med ett hejdundrande 100-årskalas och så firade jag en god och glad påsk med mina älskade skatter på bilden och övrig familj.

























April: I april tog vi tåget upp till Lykkes bästis Iris som fyllde ett år, Lykke fick ett eget blommigt rum här hemma, vi hade några sköna vårdagar i Bökebäck, var på vitsippspicknick, stros i Helsingör och avslutade månaden med en mysig vitsippsfylld Valborg hos vännerna i Kågeröd.






































Maj: Vi planterade och sådde för fullt, fixade på kolonin, träffade mycket vänner och vår lilla vän Frank fick sin lillebror Aaron.






































På kolonin körde jag runt gullungarna Ivar och Lykke i skottkärran.






































En dag var vi på härlig picknick i Råådalen, då vi fick träffa min lillasysters kille Tommy för första gången. Då väntade de redan sin lilla skatt som kommer snart, men det visste vi inte då. Vi avslutade månaden med bröllopsdagsfirande som innehöll trädgårdsmässa och spa och sen mors dag på kolonin med våra kära mammor.






































Juni: Sen följde en lång och underbar sommar med mycket fina kolonidagar. Lykke trivdes som fisken i vattnet bland alla bärbuskar och blommor, hon mumsade och åt, grävde upp potatis till middagen och plockade örter i kryddlandet. Jag är så himla lycklig att jag har min lilla underbara skatt och att jag får ge henne allt detta, närheten till det som växer, det vi äter, från frö till tallrik och att hon (just nu) tycker det är så kul att vara med i allt det. Det gör mig lycklig.






































Detta halvår avslutades med en glad och fin midsommarhelg i Bökebäck med det vanliga gänget som i år var lite förstärkt av två nyanlända killar och en pojkvän till äldsta dottern. Väldigt glad för alla nya som gamla vänner och så min kära familj förstås som också var med, och för Bökebäck, för solen och havet, för blåbären i skogen och blommorna på ängen. Väldigt glad för livet är jag. Verkligen. Återkommer snart med andra halvan av året, ha det fint så länge!

tisdag 27 december 2016

Jul, jul, strålande jul

Hoppas ni har haft en riktigt fin jul allihopa. Veckan före jul var både Jonas och jag ganska däckade av halsfluss och förkylning och nu har lillstrumpan 40 graders feber, men däremellan hann vi fira en alldeles underbart fin jul. Hos min familj på julafton, slappedag hemma på juldagen och så kom Lykkes farmor hit på annandagen. Massor av mys, god mat och fina klappar. Vill visa er vad Lykke fick av oss, för jag blev väldigt nöjd med den klappen. Ett dockhus, modell stadigt och lite grovhugget, lagom för en snart tvåårings händer.


Själva huset stod i vårt kollektivhus barnrum och skulle rensas ut så vi fick det. Det var stadigt och fint men i behov av lite renovering. Vi målade om det med ett antal lager färg och tapetserade det. Dockorna och det mesta av möblemanget hittade vi på loppis, "mattan" fanns i mina gömmor och tårta, kanna och koppar köpte vi nytt i en leksaksaffär.






































Sängen snickrade vi ihop av två brädbitar och sen sydde jag förstås lite sängkläder.






































Det här trädgårdssetet kunde vi inte heller motstå i leksaksaffären (fast vi har lagt undan en odlingslåda med små runda salladskulor och pyttemorötter som får vänta ett tag). Om Lykke gillade det hela? Japp. Hon har lekt med det i princip sen hon fick det. De här trädgårdsgrejerna var kanske mest populära. "Vad heter den här blomman mamma?" Tulpanen kände hon igen själv, den rosa sa jag kanske var en aster och den gula kunde jag inte riktigt artbestämma. "Kanske en smörblomma?" sa min lilla plutt. För att inte ens ha fyllt två tycker jag hon är ganska botaniskt bevandrad.

























Blommorna går att ta loss från odlingslådan och Lykke lade dem i den rosa hyllan som syns på översta bilden. Den var tydligen deras lilla blomstersäng. Älskade lilla sötnosen! ♥






































Apropå sötnos, vem kan det vara som har hängt upp godsaker i granen här?






































Avslutar med en bild på årets julkula. Så här såg den ut för två år sen. Då skulle jag föda i januari, nu är jag beräknad till sista maj. Puh!

Önskar er fortsatt riktigt fina och härliga juldagar och ett gott nytt år ifall vi inte hörs innan det!

söndag 11 december 2016

Tredje advent

Tredje advent redan. Igår plockade vi fram min gamla kyrka som har glitter på taket och spelar stilla natt. Jag minns hur magiskt vacker jag tyckte den var när jag var liten och gläds åt att Lykke är lika förtjust nu.



Det första hon gjorde imorse var att dra fram "mosters gamla stol" som hon alltid (helt korrekt) kallar den och leka loss med alla gubbarna, gummorna, luciorna och tomtarna som fick pulsa i snön och krypa in i kyrkan. Plötsligt var en gubbe och en gumma Pettson och Beda Andersson (som hälsar på hos Pettson ibland för de som inte har stenkoll) och de skulle jaga Pippi...




























Efter frukosten fick hon en adventspresent. Inget som vi brukar ge, men hon tycker så mycket om att leka i sitt kök och jag ville ge henne lite pepparkakor och lussebullar inför jul och lucia.






































Häromdagen sprang vi på några små muffins i en leksaksaffär och de fick vara med. Resten har jag sytt. Det har fikats flitigt med kakorna idag måste jag säga.






































Ikväll hade alla gosevännerna sång- och fikastund efter att alla bajsat och fått ny blöja ett antal gånger. Kul att tygblöjorna kom till nån användning ;). Lykke sjunger så mycket nu, vet inte hur många sånger hon kan texten på och det kommer nya hela tiden. Sockerbagaren, blinka lilla stjärna, bä bä, imse vimse, lilla snigel, i ett hus, björnen sover... Superimponerad mamma såklart. ♥
Glad tredje advent på er!

söndag 27 november 2016

Adventsmys och 14-veckors tvillingmage

Jag är sjukskriven på halvtid nu, för illamåendet och tröttheten. Känns jätteskönt. Plötsligt känns vardagen lite mer hanterbar, jag känner att jag håller ihop till kvällen och allt liksom funkar.

Vi har haft en underbar, lugn och mysig adventshelg med familjen.






































Den här lilla tomtegumman julstökade för fullt och kokade gröt till katten.






































Och bakade lussebullar.





























Och åt lussebullar förstås. Ser pittoreskt och mysigt ut på bild och det var det också just då, men oj, vad vi har fighter nu. Läste nånstans att barn i trotsåldern i genomsnitt har en konflikt var tredje minut och det låter inte helt främmande längre. Får andas djupt och tänka att det är en viktig del av utvecklingen. Och att det går över. Troligtvis.
























Mellan dusterna så är denna lilla människa den underbaraste person jag nånsin träffat. Förstås. Ikväll lekte vi massor. Mycket gå och handla. Då ska man ta på sig varsin sjal och varsin liten väska tydligen. Och så gick vi till kolonin och plockade alla möjliga sorters bär och frukter som alla små vännerna förstås skulle smaka på. Här är det en liten kanin som plockar blåbär från tapeten. Jag vet att många föräldrar tycker såna här lekar är typ det tråkigaste som finns, men jag är på riktigt fortfarande så full av beundran inför allt Lykke kommer på, så jag tycker det är vansinnigt roligt att hänga med i hennes svängar och tankegångar. Kanske blir annorlunda med barn två och tre, jag vet inte.






































Apropå det, så här ser jag ut nu. I vecka 14. Tyckte jag var så himla stor förra gången. Här var jag i v 20, tycker nästan jag ser större ut nu. Kanske inte så konstigt, men ändå. Hur ska det sluta, hur stor kan man bli? Häftigt är det i alla fall, nu känner jag redan hur de små rör sig i magen ibland. Fantastiskt! Tänk att vi är här igen. Lite overkligt känns det fortfarande. Och milsvid skillnad mot förra graviditeten. Nu fick jag faktiskt räkna veckorna och såg att "oj, är det redan v 14, trodde det var 13 som jag skrev först". Hade inte hänt med Lykke om man säger så.

onsdag 23 november 2016

Här bor Lykke

Har ju fortfarande inte visat Lykkes rum trots att hon haft det i snart ett år.


























Så här ser det ut. När vi valde tapeten var vi lite rädda att den skulle kännas lite dyster till ett barnrum, men jag tycker det blev väldigt fint.


Myshörnan med ett gäng kuddar som jag har sytt. Vi följde tapeten och valde olika gröna toner, kändes också som det passade Lykke som tycker mycket om trädgård och växter. En nyckelpiga fick hon förstås också ha, lilla Lykke nyckelpigan. Här sitter vi mycket och läser och myser.






































Läsa är nåt av det bästa Lykke vet. Varje gång vi går på loppisar spanar vi efter nya roliga böcker och bokhyllan är överfull. Den passar perfekt till de små bebisböckerna, men nu är favoriterna Pettson, Pippi, Bamse och Lotta, bl. a. Får nog börja leta efter en större bokhylla. Tur det snart kommer nya bebisar så vi får användning för den lilla, gulliga hyllan länge till.

Jag älskar när Lykke sitter själv och läser för sina gosevänner, mest läser hon för "bebis" och då kan man höra henne: "titta här bebis, så många siffror bebis, titta!" Och så vidare. Gulligt!






































Eller när hon berättar om nyckelpigorna som bor i de här små husen och åker rutschkana nerför taket på morgonen. Så underbart med all den där fantastin. Som bara bubblar.






































Skrivbordshörnan används också flitigt.






































En loppad pennburk och ett palettblad som väntar på kruka. Tycker om levande växter, både i vas och kruka även i barnrum.






































Över skrivbordet hänger en hylla med diverse små finheter. Nu är det sovdags, god natt!

söndag 20 november 2016

Syskonrelationer, KUB och mera funderingar

Nåt som kanske inte framgick så tydligt i mitt förra inlägg är det jag tycker känns lite sorgligt med att det är tvillingar. För jo, lite sorgligt känns det. Jag kan glädja mig åt att vi (troligen) ska få två små barn till och jag tror absolut att det (mestadels) är ganska fantastiskt att ha en tvilling. MEN jag ser ju det mesta ur Lykkes perspektiv och som jag ser det så kommer hon inte att få det där syskonet som jag så gärna ville ge henne, någon som finns där i vått och torrt. Istället får hon ett syskonpar som alltid står varandra närmast. Kanske kommer hon att känna sig utanför och undra varför inte hon har nån tvilling, någon att dela allt med. Kanske tänker jag helt fel, såklart är det möjligt att få en fin och nära relation ändå och att man är "vanliga" syskon är såklart inte heller nån garanti för en bra relation. Syskon till tvillingar får gärna höra av sig.

Nu håller vi på att göra KUB. Det trodde jag nog inte jag skulle göra. Känns konstigt och lite kontroversiellt för mig, liksom förknippat med människor som vill välja sina barn, välja bort vissa människor. Att välja bort sitt barn pga tex Downs finns inte i min värld, däremot tycker jag om att vara förberedd. Kunna bearbeta och läsa på om det skulle vara så och skulle det visa sig vara fel som barnen faktiskt inte kan leva med så ser jag ingen anledning att gå en hel graviditet med allt vad det innebär av påfrestningar på mig och min kropp och dåligt med ork att ta hand om mitt barn som jag vill. Hur tänker ni kring KUB, ett viktigt och bra redskap att skaffa sig kunskap med eller ett obehagligt sätt att "leka gud" och ett hot mot mångfalden?

onsdag 2 november 2016

Vad hände här?

Jo det ska jag berätta. En enorm trötthet hände, en trötthet som gör att jag sover lika gott som Lykke ett par timmar mitt på dagen med nosen i hennes hår. Som gör att jag sover djupt på tåget till och från jobbet de dagar som jag jobbar, som gör att jag somnar tidigt på kvällarna. Skönt på sitt sätt, men noll tid för allt annat än mitt barn. Bloggen till exempel.

Jaha, och vad beror tröttheten på då? Låt mig ta det från början. Vi har alltid velat ha ett syskon till Lykke. Ungefär tre år tyckte vi var lagom mellan barnen, tänkte att vi kanske försöker nåt år eller så, så om vi börjar när det skulle bli 2,5 år mellan så blir det nog bra. Det lär ju ta ett tag. Ungefär så planerade vi livet. Det där livet som inte går att planera. Inte ens med ivf. För ivf fick det ju bli. Man har ju hört tusen historier om att "när de väl hade fått ett barn med ivf så blev de gravida såå snabbt efter, hur lätt som helst!". Men icke. Inte någon naturlig graviditet för oss inte (nej, det är ju svårt utan vare sig ägglossning eller fungerande äggledare). I alla fall, när sommaren började gå mot sitt slut var det dags. Och det gick bra. Gravid på första försöket. Tja, det blev jag ju på vår första ivf också och sen tog det ju ändå nio försök till innan det blev ett barn så vi hoppades inte så jättemycket. Helt ärligt så tänkte jag löjligt lite på det. Fullt fokus på Lykke och så får vi se vad som händer. Verkligen enorm skillnad mot sist när det inte fanns något annat i mitt liv än hoppet om ett barn, när varje liten blödning brutalt kastade mig från det högsta himmelriket rätt ner i den hårdaste stenen i den djupaste dalen. När ångesten och sorgen höll på att slita mig itu och jag grät floder av sorg och floder av glädje om vartannat. Nu. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det blir som det blir. Funkar det inte så lever jag världens mest underbara liv ändå. Egentligen har jag aldrig haft någon egen längtan efter ett till barn. Jag har känt att jag har precis allt jag nånsin kan begära och mer än så. Jag önskar inget mer. Definitivt var jag inte sugen på en graviditet till. Jättetacksam att jag fått uppleva det en gång, men det räckte gott. Tyckte kort sagt det var jättejobbigt och sneglade lätt avundsjukt på lesbiska vänner som kunde "ta" en graviditet var. Men, jag tänkte att syskon är bra att ha och jag ville att Lykke skulle ha ett syskon. Det kändes bra. Två barn. Lagom.

Dagarna gick, veckorna gick och så var det dags för ultraljud. Då kom chocken. Det var inte ett litet hjärta som slog. Det var två. Tvillingar. Innan vi fick Lykke tjatade vi oss blåa för att få sätta in två embryon. Det fick vi aldrig, de var av för bra kvalitet och risken för tvillingar var för stor. Frustrationen var stor när de sa samma sak efter nio försök. Kvaliteten verkade ju helt kass och vadå, RISK för tvillingar?! Två barn hade väl varit toppen. Tänkte vi då. Nu satte vi som vanligt in ett embryo. Det blev visst två ändå och tyvärr blev vi inte glada alls. Det känns så hemskt att säga det. Efter alla år, all kamp, vetskapen om vilken fantastisk gåva, vilket mirakel varje barn är, så känner vi ändå så, att vi inte vill. Inte två. Det är ju ett för mycket. Rädslan över att inte räcka till för Lykke är det absolut värsta. Visst tror jag att vi kommer att klara det, men jag vill inte att livet ska handla om att ta sig igenom vardagen, hantera kaoset. Jag vill kunna göra det där lilla extra med och för mina barn, guldkanten på vardagen, allt det där som vi kanske inte kommer att orka framöver. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på omställningen för Lykke. Från oändlig uppmärksamhet till... väldigt mycket mindre. Oron över att vi ska ha tre barn som sover som krattor (kommer vi nånsin mer få sova??) och oron över alla risker en tvillinggraviditet medför. Risker för olika typer av skador på barnen som gör att de kräver ännu mer tid. Jag tänker inte så mycket på tvillingarna. De finns i min mage, men de finns inte riktigt i mitt hjärta än.

Idag var vi på nytt ultraljud och när jag såg de små fina varelserna där inne sprattla runt för fullt så veknade allt hjärtat lite. Så söta de är! Tänk att de ligger i min mage. Mina små barn. Våra små barn. Visst har vi hjärterum och kärlek för tre små barn. Det kommer antagligen att bli några väldigt tuffa år med tre barn på drygt två år, men det kommer nog att bli bra till slut. Tror jag. Hoppas jag.

PS: Guldstjärna till Nordic IVF-center i alla fall. Tre barn på två försök mot Rmc:s noll av nio.

måndag 12 september 2016

Äppelmust, språkgeni och tavelvägg

Jodå, det var full rulle i mustfabriken igår och våra 30 kg äpplen förvandlades till 18 flaskor med härlig must. Lykke badade äpplen i vasken och tyckte det var kul ett bra tag. Idag är hon sjuk och febrig och vill bara "mysa mamma(s) famn". Famn är ett ord hon använder mycket och jag tycker det är så fint när hon säger det. På min kalender har jag en bild på när hon sitter i Jonas knä och äter fetaost. Känns längesen som hon kommenterade den med bara "Ykki", "pappa" eller "ost". Nu säger hon "Ykki äter feta (i) pappa(s) famn". Läste nånstans att barn vid tvåårsåldern ofta kan sätta ihop två ord till en mening. Lykke är 1 år och 7 månader och hennes föräldrar tycker förstås hon är ett geni (men ja, jag fattar att det där är väldigt olika för alla och att man är bra på olika saker, osv.)






































En bild från igår när musten var färdig och vi söndagsfikade på bananpannkakor och rårörd hallonsylt från kolonin. Kom på att jag inte visat vår tavelvägg där alla våra nära och kära sitter (saknas några som inte varit så nära så länge, de kommer snart). Den gjorde vi när Lykke var nyfödd och jag gillar den så mycket. Den gör mig verkligen glad. En bukett rosenskära från vårt potatisland, jag menar rosenskäraland blir jag också glad av. Och Lykke. Hon gör mig gladast av allt i hela världen.

fredag 9 september 2016

Sommaren som aldrig tog slut

Underbara sommardagar långt in i september, ljuvligt! Idag var vi lediga hela familjen och hängde på kolonin tillsammans med goda vänner.



Vänner alltså, fin grej!






































Lykke och Ivar leker så fint nu, här är det kafferep i kökssoffan. Han är ju lite större, Ivar och är så fin mot Lykke, visar henne saker, bjuder på godsaker och tar hennes hand när han vill att hon ska följa med.






































Det fanns en massa gott att skörda också. Äpplen och päron i mängder förstås och tomater, björnbär och hösthallon.






































För första gången har vi lyckats med majsen, kul! Eller det är Jonas som ska få äran, det har varit hans projekt.






































Vi plockade några äpplen också, en trettio kilo närmare bestämt. Tänkte försöka få till en första omgång must på söndag.