söndag 17 augusti 2014

Sylust

Jag fick en väldigt söt liten bebiskofta i mjukaste kashmir av en fin vän. Den inspirerade mig till att sy ett par matchande små blåa brallor.

Att sy bebiskläder är ju något av det roligaste jag vet och nu är det så himla mycket roligare än det varit på många år. Förstås.






































Av bara farten sydde jag också färdigt ett par andra byxor av samma modell men i mer typiska solig-färger. De här byxorna började jag på för länge sen, under något försök som sen inte gick bra. Kändes så bra att sy klart dem nu. Känns överhuvudtaget fantastiskt att leva i den här underbara bubblan av hopp, lycka och glädje. När allt hittills flyter på, går som det ska, är som det borde. Vi är så lyckligt lottade.

måndag 11 augusti 2014

Jag älskar när livet är så här

Allt i mitt liv är så bra just nu, vad som än händer framöver så är det underbart här och nu. Vi har haft en fantastiskt skön, lugn helg tillsammans på kolonin, jobbat och fixat lite, tagit det lugnt, haft min kära svärmor på besök.






































Jag gillar verkligen den här sensommarkänslan, när allt mognar, när det är så vackra färger överallt och när luften är lite svalare, i alla fall på kvällarna.


























På lördagen regnade det massor, tidvis öste det ner och jag tycker det är så mysigt att sitta i stugan och höra regnet smattra. Just nu tycker jag allt väder som inte är stekande sol och trettio grader känns väldigt uppfriskande.






































En helg med den här mannen är en bra helg ♥. Vi har sovit ganska mycket på kolonin den här sommaren. Härligt att äta mat direkt från trädgården i stearinljusens sken, nu blev det rårakor med haricots verts och en sallad bestående av syra, krispig gurka och massor av solmogna tomater förstås. Till frukost te med doftande mynta, nyplockade björnbär i yoghurten och tomater på ostmackan i morgonsolen. Lyxigt värre känns det. (Om det inte är skördetider eller om man inte orkar plocka och laga så finns det en pizzeria i närheten och det är förstås inte så dumt att äta hämtpizza i stugan heller.)






































Vi har verkligen massor av tomater i år. Det här är en planta, jag tror vi har tio på kolonin och tjugo uppe på husets takterass, gula små päronformade, stora orangefärgade och röda strimmiga. Mycket fint och fantastiskt gott!






































På söndagkvällen plockade vi med oss mangold, squash, morötter och rosenbönor och gjorde en stor härlig skördepaj med basilika från terassen. Åt hemma framför tv:n och då är det så skönt att vara i lägenheten igen, med allt vad det innebär av bekvämligheter. Det är så skönt med de kontrasterna, när man är lite här och lite där känner jag verkligen att jag får det bästa av två världar. Att köpa koloni är absolut något av det bästa vi har gjort, rekommenderas varmt!

onsdag 6 augusti 2014

Tack och tomater

Tack för all fin respons på förra inlägget! Jag förstår att många känner igen sig och ni är väldigt snälla och omtänksamma. Personligen känner jag inte att jag har behov av professionell samtalshjälp. Jag mår väldigt bra, är glad och njuter väldigt mycket av här och nu. De negativa tankarna finns med på ett hörn, jag förstår och accepterar dem, men de tar inte över, de är inget problem för mig. Men jag vill ändå lyfta dem för att jag känner att de finns och vet att de tar över betydligt mer för vissa.

Jag kan känna mig lite kluven kring hur jag ska skriva om min graviditet. Fortfarande känner jag att jag ganska starkt identifierar mig som ofrivilligt barnlös vilket jag ju också är och att skriva lättsamma inlägg om funderingar kring magstorlek eller barnvagn känns som att förminska det fantastiskt oerhörda miraklet att det växer ett barn i min mage. Det känns liksom inte helt rätt varken mot mig eller mot andra barnlösa kämpar. Samtidigt så är jag lyckligt gravid och ibland vill jag bara frossa i sånt som är enkelt och roligt och det måste jag såklart få göra. Så det blir nog lite sånt blandat med tyngre tankar som också känns viktiga.

Och apropå det så blir det nu ytterst lättsamma tankar om tomater och fina skålar:

Uppe på vår takterass i huset mognar tomaterna i massor just nu, underbart att kunna frossa i solmogna tomater och så doftar det ju så himla gott när man plockar dem.


























Våra små pressglasskålar gillar jag jättemycket, perfekta till efterrätter eller morgonfil. Alla har olika färger och mönster, hopplockade från olika loppisar. Tyvärr sabbade jag nyss en fin rosa så nu får jag nog jaga upp en till. Det gör jag så gärna.


























Tomaterna blev god kvällsmat igår tillsammans med avokado, mozzarella och vitlöksbröd. Mat som är både god, nyttig och vacker- bästa maten!

tisdag 5 augusti 2014

Ivf och förlossningsdepressioner

Det finns två parallella tankespår i våra huvuden. Det visade sig att vi båda känner likadant, å ena sidan så är vi så vansinnigt lyckliga och ser så himla mycket fram emot att bli föräldrar i januari. Vi funderar på hur det kommer att bli, klappar magen, klurar på namn, köper fina små barnkläder på loppis utan att känna att vi gör nåt förbjudet. Vi får nu, det ska gå bra nu. Det känns som flera ton har lyfts från mitt sinne och jag känner mig gladare än jag gjort på flera år. Jag har blivit påmind om att det är så här livet kan vara, så enkelt, så underbart. Det är så här glad jag kan vara. Jag är verkligen lycklig och njuter väldigt mycket av att vara gravid.

Men å andra sidan, så finns det någonstans en gnagande känsla av att vi ju egentligen vet att det här inte är för oss. Vi är inte såna som har tur när det gäller att få barn, det kommer ju ett missfall, vi vet ju det, all vår erfarenhet säger oss det. För att vara tydlig: så vitt vi vet så är allt bra och jag tror faktiskt att det kommer att fortsätta vara det, men det är inte helt enkelt att våga tro när man blivit bränd så många gånger. Tänk er en gemenskap, en värld, en klubb, en fest som ni mer än allt annat vill få vara med i. Gång på gång försöker ni, gång på gång står en elak mobbare i dörren och knuffar bort er. Större delen av världens befolkning får vara med. Men inte du. Plötsligt en dag frågar mobbaren om du vill vara med. Överlycklig tar du på dig din finaste klänning och dansar gatan fram, äntligen! Äntligen! I dörren står mobbaren med ett hånfullt leende: "Trodde du jag menade allvar eller?" Tårarna trillar tunga på din finaste klänning när du går tillbaka igen, du hör skratten, du ser ljuset och glädjen där inifrån, men du får inte vara med. De flesta får vara med, men inte du.

När det här har hänt ett antal gånger och mobbaren plötsligt på riktigt släpper in dig så är det svårt att vara på festen utan att känna det hånfulla leendet i nacken, känna att du egentligen inte hör hemma där. Svårt att vara trygg och inte hela tiden rädd att mobbaren ska dra ner byxorna på dig och sen slänga ut dig i kylan igen.

Jag har förstått att det finns ett samband mellan ivf och förlossningsdepressioner. Kanske inte så konstigt tänker jag. Man har längtat länge, har kanske många tunga upplevelser i bagaget, upplevelser som ofta inte hunnit bearbetas ordentligt för att man hela tiden kämpar vidare med nya försök, vilket man måste för att komma ur sin situation. Man har skyhöga förväntningar och framför allt har omgivningen skyhöga förväntningar på att man ska vara så himla glad nu när man fått allt man önskat. Och så är bebistiden förstås lika jobbig som för vem som helst. Det finns väl alltid en viss förväntan på nyblivna föräldrar att de ska vara lyckliga i sin fantastiska bebisbubbla, men den är säkerligen större på dem som kämpat hårt och längtat länge. Dessutom så ska man själv våga tro. Tro att det ska gå bra, tro att man får behålla sitt lilla barn, våga tro och våga älska. Jag har stött på många som kämpat länge, som till slut blivit gravida och sen gått hela graviditeten utan att vare sig kunna njuta eller tro. Det är inte enkelt, absolut inte, men jag vägrar låta oron förstöra min graviditet. Jag tar varje sekund jag kan till att njuta, ju mer jag lyckas, desto mer sprider sig det positiva. Känslan av att allt är bra, att jag har rätt till det här lika mycket som någon annan. Det är inte enkelt, men viktigt.

måndag 28 juli 2014

Åtta år

I lördags firade vi att vi varit tillsammans i åtta år. Jag är så otroligt glad att vi har varandra, min älskade Jonas och jag. Vi åkte på utflykt till Österlen denna varma dag. Åskskurar hela dagen i Simrishamn sa smhi, kan ju vara skönt med lite omväxling tänkte vi, men icke sa nicke, lika varmt och soligt som vanligt, inte ett moln på himlen.


























Vi började med loppisen i Suckarnas gång i Simrishamn, den är visst varje lördag under sommaren och var stor och bra. Vi köpte tyg, barnkängor som förhoppningsvis kommer till användning nästa vinter och en väska som jag tycker är helt underbart fin. Först trodde jag det var en cykelväska men den var helt slät baktill. Försäljaren berättade att det var en LP-väska så den ska jag ha när jag går över till mina polare och spisar skivor. Eller så kanske jag använder den som en vanlig väska.


























Sen åkte vi en sväng till Hammenhög, såg oss omkring och gick på mera loppis.


























Efter att ha strosat runt lite och tagit bussen tillbaka till Simrishamn var vi trötta och drog oss mot havet där det blåste ljuvligt sköna, svalkande vindar.
























Foton på mig: Jonas Lövendahl.


























Vi slog oss ner längst ut på piren och satt där länge och väl, småfikade, pratade och njöt av livet.


























När vi började bli hungriga gick vi till Apotekarns trädgård där vi njöt vidare av sommarkvällen, varandra och god mat.






































En väldigt fin dag med världens finaste man. Jag är så lycklig och tacksam över varje dag jag får leva med honom. Älskade underbara skatt. ♥

måndag 21 juli 2014

50-talingen för 50-lappen

Lovade ju visa femtiotalsklänningen som jag hittade på senaste Bökebäcksloppisrundan.


En hemsydd liten pärla är det i mjuk, skön bomull med lite smock i midjan, en rejäl ficka och det finaste blommönstret.






































Korslagda axelband och djupt ringad rygg, tjusigt fast lite svårt om man vill ha bh och det vill man ju oftast (eller jag i alla fall), men vill man inte visa ryggen kan man kan ha den söta lilla jackan till.






































Igår var vi på kalas och då hade jag jackan till en enkel trikåklänning. Tror nästan det är jackan jag kommer att använda mest faktiskt, trivs väldigt bra i korta jackor/knytblusar och en mjuk trikåklänning över magen. 50 kr fick jag betala för både klänning och jacka, det ska vara en loppis på landet för att få såna priser! Den hade säkert kunnat kosta minst tio gånger så mycket i en vintagebutik i stan. Jag är mycket nöjd med mitt kap.

onsdag 16 juli 2014

Till er som undrar

Allt är bra. Herregud så bra allting är! Nu har den första trimestern passerat och på ultraljudet idag såg allt bara fint ut. Vi såg hjärtat som slog och plötsligt så sträckte den lilla plutten fram en hand och vinkade! Världens sötaste lilla hand. ♥ Jag vet väldigt väl att allt kan hända under hela graviditeten (och sen kan man oroa sig för plötslig spädbarnsdöd och sen börjar barnet vända sig och krypa och sen...) men från och med nu tänker jag göra mitt allra bästa för att tro att det här ska gå bra. Nu är det så mycket som talar för att vi ska bli föräldrar om ett halvår och det kommer att ta tid att förbereda sig mentalt på det efter att i många år försökt ställa in oss på att det kanske aldrig blir något barn. Så älskade lilla barn, som vi har längtat efter dig, nu ska jag bara tänka att allt ska gå bra.

Det blir ett snabbt inlägg för nu ska vi äta, det här:






































Eller ja, riktigt alla sockerärtor äter vi inte idag och vi lägger till lite ört- och honungsmarinerad quorn, men annars är allt från kolonin. Härligt!

Kram på er och tack för alla fina tankar och allt stöd ni ger oss! ♥

måndag 14 juli 2014

Bökebäcksliv

Igår kväll kom vi hem från några härliga dagar i vårt kära Bökebäck. Härligt somriga, lediga dagar.
























Morgondopp med tångskrubbning innan frukost. Skönt!

























Bär med gräddmjölk till mellanmål.


























Vi cyklade en massa, till tre olika loppisar bland annat. Hittade fina saker, mest glad blev jag nog för en hemmasydd 50-talsklänning med liten jacka till. Ska visa en annan dag, den ligger i tvätten just nu.


























På vår cykeltur tog vi också en fika på närliggande Flickorna Lundgrens i Skäret.


























Och så hjälpte vi bönderna med lite ogräsrensning av rapsfälten. En härlig bukett blev det!

























Världens, världens finaste! Han gör mitt liv så underbart och jag saknar honom så himla mycket nu när han har börjat jobba igen. Vill vara med honom jämt.


torsdag 10 juli 2014

Poppis loppis

Igår åkte vi till Hästveda marknad. Vi har goda vänner från trakten så jag har hört en del minnen från denna marknad. Trodde först att det var en vanlig knallemarknad, en sån med varg-t-shirts och langos, och det intresserar mig inte, men när vi fick höra att det även var loppis så blev vi plötsligt sugna på en tur. Visserligen var det kanske en väl lång utflykt på sommarens hittills varmaste dag, men vi åkte i etapper, en sväng till Kupan i Hässleholm på vägen dit och en glass i Lund på vägen hem och så litervis med vatten under vägen.

Väl på loppisen hittade jag en fantastiskt fin pall, en riktigt gammal, rödmålad, hoppfällbar trappstegspall helt i trä. Perfekt på kolonin! Där stod faktiskt en likadan fast blå när vi tog över den, men den var helt murken och är i smulor nu. Jätteglad blev jag när jag hittade den röda som var gedigen och fin. Men, då kom det en tant som också ville ha den och då var det tydligen budgivning. Lite putt blev jag allt, har aldrig varit med om annat än att den som först hittar en sak får köpa den. Om det är loppis alltså. Det var förstås en rik tant så jag hade inte en chans. Kändes lite trist, men det var tydligen så det funkade där och såklart är det bra att de får in så mycket pengar som möjligt till idrottsföreningen. Sen hittade jag andra fina fynd så då blev jag på gott humör igen.






































Två fina dukar som jag nog kommer att sy något av och en glad kanna som antagligen får bo på kolonin. Finast av allt tycker jag att den storblommiga vaxduken som ligger på stolsitsen är. Den hittade vi inte på loppisen utan i Wiktor Nilssons järnhandel strax intill. Wiktor Nilssons har jag också hört en del om och sett mycket fina vaxdukar, parasoller och dynor från. De säljer oanvända saker, men från lite olika årtionden. En salig blandning av prydnadssaker, trädgårdsmöbler, gummistövlar, mycket verktyg och fiskegrejer, men också lite finfina saker som den här duken.

Innan vi åkte hem hamnade vi en stund i våra kära vänners trevliga föräldrars/svärföräldrars uterum för en pratstund och vätskepåfyllning. Sen hoppade vi på tåget hemåt, nöjda med dagen och fynden men helt slut av värmen. Jag har alltid gillat värme mycket, men inte nu när jag är gravid. Tycker det känns svårt att andas och nästan lite klaustrofobiskt med denna hetta. I natt somnade jag till slut (efter att ha kräkt upp hela middagen) med huvudet på en ärtkudde som vi hade haft i frysen :). Ganska skönt faktiskt, hett eller rättare sagt svalt tips. Det sägs att det ska bli lite svalare imorgon och framöver, jag hoppas på det. Och framför allt hoppas jag förstås att allt ser bra ut på ultraljudet på onsdag. Då har tolv veckor passerat och om det ser bra ut då så ska jag nog på riktigt försöka tro att det kan gå...

torsdag 3 juli 2014

Trädgårdslandet






































Jag är så nöjd med vårt trädgårdsland på kolonin i år, mest för att jag tycker det är väldigt fint och det växer bra. Vi har grävt bort lite gräsmatta och gjort det lite större än förra året och så testar vi ännu mer samodling än tidigare, alltså att odla växter som kan hjälpa varandra ihop. Vet inte om det ger så mycket verkan, men fint blir det i alla fall.






































Nu har vi varit på kolonin några dagar och nätter, myst, fikat, spelat yatzy, löst korsord, grillat och rensat ogräs. Fint har det blivit även om vi sparat en hel del "ogräs", ringblommor till exempel. Så himla, himla fina, de kan man ju inte rensa bort!






































Både krasse och ringblommor är riktiga favoritblommor hos mig, härligt nog stortrivs båda och kommer i massor trots att vi inte sått några. Har rensat bort och flyttat massor av krasse för att det vi sått ska ha en chans ändå blommar landet i gult och orange. Fint!






































Här syns brysselkål, rödbeta och mangold. Annat vi har sått är gurka, tomat, sockerärtor, spenat, morot, potatis, svartkål, spetskål, dill, brytbönor, rosenbönor, squash, majs, pumpa, melon, palsternacka, kronärtskocka, rädisor och lite kryddor. Oj, ganska mycket visst! Svårt att hejda sig när man ska välja fröer...






































Rosenbönorna tycker jag är helt fantastiska, tänk att något så här fint ska bli goda och nyttiga bönor.
























Sockerärtorna slingrar och växer så det knakar.






































Och blommar också riktigt fint.






































Det var en glimt från mitt lilla paradis, hoppas ni har egna paradis, i en eller annan form, att njuta av!