onsdag 31 augusti 2016

Inskolning -uppföljning

Tack för alla råd och fina konversationer, här, på mail, sms och i verkliga livet. Jag har fortfarande en väldigt positiv bild av vår förskola och av personalen. De är fantastiska och verkar ha ett helt enormt tålamod (vem som helst kan ju bli tokig av ett barn som skriker konstant i timmar). Grejen är att jag är ganska säker på att Lykke också tycker om stället. Hon pratar gott om det och om hennes inskolningsfröken som är jättefin. Sen kan hon plötsligt komma på det hon inte gillar med det hela, nämligen att vi lämnar henne och då börjar hon skrika och gråta av bara tanken på det. Men, jag känner mig fortfarande väldigt trygg med personalen och känner att Lykke har det bra med dem också. Eller kommer att få när hon kommit över sorgen över att vi inte alltid ska vara tillsammans. Vi lämnar ganska snabbt. Kramas och säger hejdå och sen sträcker sig Lykke (skrikandes och gråtandes men ändå) efter sin Eva. Hon vet vad som gäller och jag tänker att det ändå betyder att hon tycker om och accepterar Eva. Att ringa efter en stund, be att personalen skickar sms när hon slutat gråta och liknande funkar ju bara OM hon slutar gråta, vilket hon inte gjort hittills. Förrän igår. Ska ju inte säga att hon var glad som en speleman, men hon grät i alla fall inte konstant. Hon hade ätit lite lunch och när jag kom så låg hon och sov gott. Helt underbart. Hoppas innerligt att det håller på att vända. Jag tror fortfarande att det kommer att bli bra, jag tror hon kommer att få det roligt och att det kommer att vara nyttigt för henne att gå där.

Någon nämnde Petra Krantz Lindgren som jag tycker känns som en person med mycket kloka och fina tankar. Hennes text om att lämna på förskolan har ju delats massor. Det var flera år sen jag först läste den, men jag tänker mycket på det nu, att respektera alla känslorna och låta dem få utrymme. Man vill ju så gärna avleda, prata om annat, göra glad igen. Men känslorna finns ju där och måste få finnas. Vi pratar mycket om förskolan, bearbetar, gråter, kramas, håller om varandra, är nära. Några dagar provade vi att inte alls prata om den hemma, vi orkade inte, ville njuta av att allt var bra, men det blev bara värre sen när vi väl skulle lämna. Någon skrev så fint om att ha gråtit färdigt innan de kom till förskolan, att låta sorgen finnas där och kännas som den känns. Så tänker jag också. Det får ta tid, vi sörjer att vi måste vara ifrån varandra ibland, men sen kommer det nog att komma ut något bra av det till slut.

Jag tänker som sagt fortfarande att det blir bra så här, vi kör på, men jobbigt är det. Jag är så glad att min dotter har en stark vilja och mycket känslor och att hon kan uttrycka det. Jag är så ledsen över att jag kör över henne, inte lyssnar på hennes ihärdiga protester. Kanske hade det varit möjligt att vara hemma ett par månader till, pussla med passningar och prova förskolan igen lite senare när hon kanske är mer mogen, har kommit ur någon jobbig fas eller vad det nu kan vara? Jag tycker det är en svår balansgång, att vara lyhörd och respektera sina barns känslor men ändå vara den vuxna som är tydlig, trygg och visar vägen. En av föräldraskapets stora utmaningar.

lördag 27 augusti 2016

Goda råd tack!

Nu har vi skolat in i två veckor och det går jättedåligt. Fortfarande tycker jag att förskolan känns toppen och personalen är jättegullig och Lykke verkar gilla dem också. Men hon VILL INTE VARA DÄR UTAN OSS. Absolut inte. Hon blir vansinnigt arg. Skriker hysteriskt när vi närmar oss förskolan och fortsätter med vissa avbrott tills vi går därifrån och ett tag efter det. Vi känner inte igen vår älskade lilla solstråle. I två veckor har hon skrikit sig igenom dagarna, eller de timmarna hon har varit där. Två timmar som längst och hon har helt vägrat äta där. Vad gör man? Tips och goda råd mottages tacksamt.






































Idag har vi haft en underbar och välbehövlig eftermiddag med bad och picknick vid havet hela familjen tillsammans. Det var så härligt. Lykke sprang glatt ut i vågorna, vi tittade på maneter, snäckor och en stor krabba som kom förbi. Dagens lek var att Lykke gick en bra bit ifrån oss och sa att hon skulle jobba, vi sa "hejdå, ses snart igen" och sen blev förstås alla glada när hon kom tillbaka. (Vi frågade vad hon jobbade med. Svaret kom snabbt: "bajs!" Ja, det är ju många som gör det, städar toaletter, jobbar på förskola, i laboratorium eller kanske med renhållning?) Mycket som ska bearbetas. Hon funderar så mycket vår lilla skatt. Och känner så mycket. Och kan uttrycka det. Det är jag väldigt glad över, men jag önskar vi kunde underlätta för henne lite nu.

























Ljuva sommardagar!

måndag 22 augusti 2016

Hälsoblogg?

Något som provocerat mig lite senaste tiden är hur tränings- och dietvärlden har patent på ordet hälsa. Människor som stressar från jobbet till gymmet, suktar efter saker de inte "får" äta och har ångest över sin vikt ska inte berätta för mig hur man gör för att må bra. Ni pratar om hälsa men får människor att må sämre. Jag älskar mitt liv och vårdar det ömt. Jag gräver och jobbar på kolonin, går hela dagen när jag är på jobbet, lyfter lådor där, lyfter barn hemma, springer och leker... Jag mår väldigt bra, det enda "hälsovärlden" bidrar med i mitt liv är ett svagt dåligt samvete. För att jag tränar för lite. Äter onyttigt. Nu tänkte jag faktiskt försöka skippa det där dåliga samvetet. Anledningen till att jag inte tränar så ofta är ju för att jag prioriterar andra saker, oftast att vara med familj eller vänner. För att det känns viktigast. För att det är det jag mår bäst av. Att träffa människor känns nästan alltid som en bra "tidsinvestering" för mig. Att jobba lite lagom mycket är också väldigt viktigt för mig.  Inget ont om de som älskar att träna och mår bra av det, men det finns ju väldigt många olika sätt att må bra på. Vara med familjen, sy, påta i kolonin och äta gott är några av de sakerna som funkar bra för mig. Ungefär det jag skriver om här alltså, så välkomna till min hälsoblogg!

söndag 14 augusti 2016

Hejdå sommaren!

Vilken underbar sommar vi har haft! För mig har den känts nästan oändlig, som om jag ser den med mitt barns ögon. En oändlig räcka av soliga dagar, söta smultron, gosiga kattungar, roliga kompisar och solvarm jord. Det kommer säkert fler sommardagar, det är ju bara mitten av augusti, men imorgon börjar vi jobba och Lykke börjar på förskolan så det känns ju onekligen som ett nytt kapitel. Faktiskt så ser jag fram emot det. Visst känns det vemodigt att de här ljuvliga lediga sommardagarna är slut och sorgligt att vi kommer att ha mindre tid ihop hela familjen, men det ska bli spännande med förskola och allt det nya. Kanske har jag alldeles för positiv bild av det. Jag tror absolut att lämningarna kommer att vara fruktansvärda ibland, hemskt att lämna mitt lilla hjärta om hon gråter och klamrar sig fast vid mig vilket jag misstänker att hon kommer att göra. Men på det stora hela så tror jag att det kommer att bli roligt för henne och väldigt spännande att hon ska få uppleva saker utan oss. Vi får väl se vad jag säger om en vecka. Hoppas på att jag har kvar min positiva förskolebild.






































Sommaren har verkligen varit fin. Först en del dagar i Bökebäck med släkt, vänner, salta bad, blommande fårhagar och blåbärsskog med havsutsikt.

Hem på 1,5-årskontroll och -firande. Vår bvc-sköterska sa att barnet helst skulle kunna minst 8-10 ord. Vi funderade på hur många Lykke kunde, slutade räkna nånstans efter 130 och det skulle inte förvåna mig om hon har dubblat sitt ordförråd sen dess.


























Vi hade en underbar dag på Ven med Lykkes bästis Iris och hennes föräldrar och har även haft flera andra roliga dagar med dem. Det sägs ju ibland att så små barn inte har någon glädje av andra barn. Den som säger så har inte sett de här två. Senast smed de planer på att bada i balja tillsammans, plockade blommor åt varandra, körde varandra i vagn och for runt och lekte tittut och skrattade så de kiknade. Helt underbart!

Sen har vi hunnit med hamnfestivalen i Limhamn, landskronakarnevalen och en liten sväng på helsingborgsfestivalen. Har inte varit så förtjust i sådana tillställningar tidigare men nu känns ponnyridning och minipariserhjul som toppgrejer. Jag och Jonas firade 10 år tillsammans med en dag i Mölle på tu man hand, eller några timmar i alla fall. Mysigt.


De färgglada flygarna stal showen från Ales gamla grå stenar lite grann, men väldigt fin plats i alla fall.


Traditionsenligt gjorde vi en liten semesterresa till Österlen. Det blev Ales stenar, Kåseberga, övernattning på bed&breakfast i Simrishamn, jätteloppisen i Suckarnas gång och slutligen underbara Mandelmanns trädgårdar. Allra mest och kanske allra bäst har det förstås varit på kolonin, men det får bli ett eget inlägg känner jag. Sovdags! God natt!


söndag 7 augusti 2016

Några av sommarens loppisfynd

Vi har haft tre ljuvliga semesterveckor ihop hela familjen och har en kvar innan det är dags för Lykke att skolas in på förskolan. Blandade känslor inför det, men det känns mest spännande och kul faktiskt. Hoppas innerligt att den känslan håller i sig. Vår sommar har varit och är väldigt fin, tänker att jag vill visa och berätta mer men nu blir det en snabb bild på några av sommarens loppisfynd. För en hel del loppisar har det blivit förstås, senast Suckarnas gång i Simrishamn igår. Där hittade jag bland annat plåtburken med hus som jag har suktat efter länge och även den lilla väskan som passar perfekt till mina knappar.




Boken i bakgrunden heter Klaras promenad och har fina bilder tycker jag, från en loppis i Höganäs. Klossarna/djurpusslet är från en leksaksloppis i Landskrona och de två små porslinssdjuren hittade jag i ett litet loppisstånd bakom en sjöbod på Hamnfestivalen i Limhamn. Söta tycker jag och definitivt värda den hela krona de kostade.
Har ni gjort några roliga loppisköp i sommar?