onsdag 29 januari 2014

Nelly, Sven F och tygtryckarkonsten

I förra veckan följde jag med min kära vän Nelly till verkstan där hon trycker sina tyger.





























Det var första gången jag fick se detta fantastiska hantverk på riktigt och det var väldigt roligt.





























Det var ett spontant besök och jag hade bara min ganska dåliga mobilkamera med, men ville ändå dokumentera lite. Är väldigt imponerad av Nelly (och alla andra som handtrycker förstås!), så mycket jobb som ligger bakom, mätande och klurande för att inte kladda ner tyget.






























Nelly tryckte sitt fina krokodilmönster som är ett av de enklaste mönstren hon har med bara en färg och hyfsat lätt mönsterpassning så jag förstår ju att det tar mycket längre tid och är mycket mer avancerat om man ska trycka till exempel i flera olika färger. Dessutom såg jag bara själva tryckandet och inte skapandet av själva ramen, det är ju många steg i processen. Verkar väldigt roligt, men som sagt mycket jobb!






































Krokodiler på g.



























Längst till vänster står Nellys ramar och längst till höger Sven Fs. Vilken Sven F kanske ni undrar. Jodå, den store. Sven Fristedt. Mäktigt tyckte jag. Jonas förstod inte riktigt storheten i det, men det kanske det finns nån annan som gör?

söndag 26 januari 2014

Smaklig spis!

Idag hade vi besök av kära vänner och jag överlämnade en liten julklapp som blivit försenad pga sjukor. Lilla M har en fin spis som hon gärna leker med och jag har tidigare sytt kakor åt henne, men nu tyckte jag hon skulle få nåt lite nyttigare att tillaga.

























Korv, stekta ägg, tomat och broccoli blev det. Jag tycker det är väldigt roligt att skapa mat faktiskt, kul att få fundera kreativt på hur man ska få fram rätt former och färger. Speciellt färgerna är oväntat svårt tycker jag. För knallig eller för blek nyans och maten ser väldigt oaptitlig ut och vad har korv för färg egentligen? Orange, röd, brun, rosa? Till slut hittade jag ett örngott i gömmorna med en stor korvfärgad blomma på (mmm snyggt!). De ser kanske lite väl orange ut på bilden, men jag tycker de blev rätt så korvlika.







































Ett par färgglada burkar och två små grytlappar hörde också till, allt second hand förstås. Väldigt rolig present att göra, inget nytt har producerats och lilla M verkade uppskatta den, win-win. Hoppas ni har haft en härlig helg och får en skön kväll!

onsdag 22 januari 2014

Goda råd om goda råd

Jag fick mycket fin respons på inlägget om de goda råden, stort tack för det! Ofta blir jag lite osäker och tror att andra vet mer än mig, därför var speciellt ett mail fantastiskt skönt att få. Från en kvinna som är så utbildad och har sån erfarenhet (har till och med skrivit böcker i ämnet) så jag tror få kan säga att de vet mer än henne om ofrivillig barnlöshet. Ändå fick hon ungefär samma råd som jag får och hon får även ungefär samma råd för en helt annan sjukdom som hon lever med och som inte har något med barnlösheten att göra. Jag tar till mig hennes ord:

"Man måste tänka på vad man säger, man måste FATTA att man måste tänka på vad 
man säger/.../Du har all rätt i världen att säga ifrån ordentligt, Solveig."

Vet inte riktigt varför det kändes så fantastiskt skönt att höra, antagligen för att jag behövde det.

Med detta i bakhuvudet tar jag mig an en viktig fråga som jag fick:

"vad ska man säga? Vilka ord är passande som pepp till dig eller någon annan i samma situation? Det är svårt att veta, och jag är så rädd för att säga något som kan hamna fel eller såra. (som ett "gott råd" till exempel.) Samtidigt vill jag inte tiga utan verkligen säga något som kan värma."

Jag förstår att det inte är lätt, det finns så många ömma tår att riskera att trampa på så många låter bli att ens försöka. Förståeligt men sorgligt. Till dig som skrev kommentaren vill jag bara säga att jag tror du har ganska bra känsla för det där, för din fina kommentar gjorde mig väldigt glad. Att berätta att man tänker på någon och hoppas och önskar att det ska gå bra för den kan sällan landa fel tänker jag. När det gäller råden så känner jag mig styrkt i att kunna avfärda en del råd som dumheter och faktiskt få säga ifrån om någon gör mig ledsen, men jag tänker fortfarande att de flesta rådgivare förtjänar att bli vänligt bemötta. Jag tänker så här, kom med goda råd så länge du visar respekt, ödmjukhet och förståelse.

Respekt för att jag faktiskt vet mer om min situation än vad du gör, respekt för att jag är en hyfsat intelligent människa som genom min erfarenhet har ganska stor kunskap i ämnet.

Ödmjukhet inför att kroppen är komplex. Även om du (eller din mosters kollegas nästkusins kompis) blev gravid när du började bära endast gröna kläder så är det inte säkert att det var det som hjälpte.

Förståelse för att ofrivillig barnlöshet inte är ett problem med en lösning. Att tro det är som om någon som haft feber säger till en cancersjuk att "jag vet exakt hur det är att vara sjuk och hur man blir frisk. Vila ett par dagar och drick honungsvatten, det vet jag hjälper för det hjälpte mig".

Det är alltså inte råd i sig jag är trött på utan hur de ofta levereras. Respekt, ödmjukhet, förståelse, det kommer man långt med.

måndag 20 januari 2014

Gudrun

I onsdags var jag i Stockholm med jobbet, på visning av Gudrun Sjödéns vår- och sommarkollektioner. Fina kollektioner bland annat inspirerade av kvinnliga konstnärer som till exempel Tove Jansson. Ser fram emot att bära Tove-klänningen i vår. Visningen avslutades med att Gudrun och modellerna fullkomligt öste tulpaner över oss i publiken, härligt!

 




































Jag är så glad över att jobba för Gudrun, beundrar hennes mod att alltid gå sin egen väg och hålla fast vid sin egna stil, hennes stora kärlek till färger och mönster och hur hon alltid prioriterar miljöfrågor och hållbarhet. Tycker också det är fint hur hon i sina kataloger lyfter fram konstnärer, platser och annat hon inspireras av. En klädkatalog som man lär sig något av är verkligen inte illa. Heja Gudrun!

måndag 13 januari 2014

Herr solig och kortare än kortast






































Jonas fick en solig skjorta i julklapp, han har nämligen klagat lite ibland över att det är så tråkiga mönster på skjortor, idel randigt och rutigt. Något sådant kan man naturligtvis inte yppa i min närhet utan att riskera att få en blommig skjorta. Riskera och riskera förresten, han är ju inte rädd för färg och mönster min kära karl. Igår på kalas hade han den blommiga skjortan, gula byxor och orange strumpor. Finast i världen!

Är lycklig för varje dag jag får leva med den här mannen. Min älskade skatt.






































Vad gäller skjortan så sydde jag som vanligt utan mönster, men efter en skjorta han hade sen innan. Tyget är ju gammalt förstås, blommigt men ganska nära rutigt. Nästa gång kanske jag vågar ta ut svängarna och välja storblommigt...







































Slänger in en gårdagens outfit på mig också av två anledningar: 1. Ny frisyr igen. Superkort. Har varit sugen på att prova en riktigt kort frisyr i många år, men mesat. Nu tyckte jag det var lika bra när jag ändå var såpass nära. Tycker nog det är lite för hårt till mig på nåt sätt, kommer nog inte att klippa så kort igen, men kul att testa. 2. Jag har något så ovanligt som svarta kläder, har nog faktiskt aldrig hänt förut. Svart är verkligen en färg jag har svårt för, tycker den liksom sticker mig i ögonen. När jag skulle köpa en kavaj för några år sen valde jag en orange eftersom det "passar till allt", haha. Allt i min garderob alltså. Igår hade jag svartvit-prickigt både på byxor och kofta och då kan jag tycka det blir lite kul, när det liksom blir en grej av det. Byxor och topp är second hand, koftan från Gudrun Sjödén, diademet är nyårskreationen, halsbandet present från Prag och julklappsarmbandet från Green & grejerna.

lördag 11 januari 2014

De goda råden

Som ofrivilligt barnlös (säkert som frivilligt barnlös också) får man ta del av en stor dos goda råd. Det är förstås fint och nästan alltid välmenat, jag tar inte illa upp av dem, blir förstås glad över folks omtanke, men ibland blir det lite för mycket pekpinnar och tyckanden för min smak så jag vill berätta lite hur jag tänker.

Det finns olika siffror, men ca var femte-tionde par drabbas av ofrivillig barnlöshet, dvs har försökt få barn i mer än ett år utan att lyckas. De flesta som verkligen vill ha barn tycker troligen att det känns ganska jobbigt att det inte lyckats redan efter ett år (kanske långt tidigare också). Man hör om någon som känner någon som blivit gravid efter att ha börjat bära bara gröna kläder, värt att testa naturligtvis! Och kanske blir man gravid månaden efter, fantastiskt! Man berättar för alla som vill eller inte vill höra att, "bär bara gröna kläder, du kommer att bli gravid direkt, det vet jag för det blev jag". De flesta ofrivilligt barnlösa får barn förr eller senare, även om det inte lyckats under det första året så är ju chansen stor att det lyckas på ett eller annat sätt senare. När man kämpar och önskar så innerligt så är man ofta beredd att "prova allt" vilket förstås betyder att många kommer att lyckas efter att ha börjat bära bara gröna kläder och då är det förstås lätt att tro att det berodde på det.

Som ni kanske hör är jag lätt skeptisk. Inte bara till att jag skulle bli gravid om jag började bara enbart gröna kläder (nej just det rådet har jag faktiskt inte fått) men också till att det skulle funka om jag bara åt LCHF, slutade dricka kaffe och te, bara åt vegetariskt (just det, det har jag ju redan gjort i princip i hela mitt liv...), bara åt raw food, skaffade hund, slutade jobba och flyttade till en varm paradisö, slappnade av, skaffade katt, gick i zonterapi, testade akupunktur osv, osv, osv... Råden är ibland varandras rena motsats (och därför blir det omöjligt att prova allt) och jag anser att de skapar mer stress och oro än vad de gör nytta. Så mitt råd till alla kämpar där ute, försök ta råden med en nypa salt, gör det du vill göra, det som känns bra för dig.

Problemet är ju att det är lättare sagt än gjort för någonstans i medvetandet finns alla de goda råden. När du sitter där med din frukostmacka så dyker tanken upp "tänk om det är mitt fel alltihop, tänk om jag bara äter fel, tänk om jag hade fått barn om jag bara hade slutat äta bröd". Ångest och självanklagelse kan vara något av det sista man behöver som ofrivilligt barnlös och därför blir de här råden skadliga. Jag önskar att fler rådgivare kunde vara lite mer ödmjuka och se att "det kanske berodde på det eller det, men det kan man ju inte säkert veta". För kära vänner, en sak som jag faktiskt vet är att jag känner massor av människor som har ätit både bröd och socker och blivit gravida och fött friska barn. Det ni!

fredag 3 januari 2014

Whiteparty

Vi firade nyårsafton med fest i vårt kollektivhus. Årets tema var vitt, kanske inte något jag hade valt, men det mesta blir ju roligare om man går in för det så jag tog mig en titt i min garderob...

...och insåg ganska snart att där inte fanns mycket att hämta. Tittade lite i affärerna men eftersom jag som vanligt hade en tydlig bild av vad jag ville ha så hittade jag inget som lockade. En kväll i mellandagarna gick jag ner i husets loppisrum (där man lämnar kläder man inte vill ha och hämtar det man vill ha=jättebra idé). Jag hittade ett vitt linne i herrstorlek, i mina gömmor fanns ett gammalt gardintyg i spets och tre timmar senare var klänningen klar:






































Det var en rolig sömnad där allt flöt på och blev som jag ville och eftersom flera undrade om det var min brudklänning tänker jag att den fick gott betyg. En brudklänning på tre timmar och noll kronor är ju inte så illa. Lyxade dock till det med vitt nagellack för 19 kr och ett enkelt diadem för samma summa. På diademet satte jag lite tyll från gömmorna och glittrade till det med lite nagellack, så 38 kr kostade outfiten.






































En annan kväll sydde jag ihop ett par enkla byxor till Jonas av nåt skumt, tjockt tyg som jag tänkt kan vara bra att ha. En fluga i spets fick han för att matcha min klänning, men jag tycker nog ändå det är hans snygga glasögon som är hela grejen. Han klippte helt enkelt papper och tejpade på! Det var mycket snyggt och gjorde förstås succé.






































Gott nytt!

onsdag 1 januari 2014

2013

Så har ännu ett år gått, ännu ett år av hård och fruktlös kamp där vi investerat allt vi kunnat uppbringa av tro, hopp och kärlek, massor av fysiskt och psykiskt lidande och stora summor pengar. Till ingen nytta alls. Men också ett år då jag fått leva i en sagolik kärlek, en kärlek starkare än allt och med underbara vänner som får mig att känna mig älskad varje dag. Bra och dåligt, lätt och tungt, som livet är. Så här har mitt år sett ut:


























Januari började med ett besök hos "Tyg-Inger" som sett mig på en marknad och ville ge mig alldeles fantastiska tygskatter. Vi hjälpte min storasyster att flytta och vår första trevande kontakt blev djupare under året efter flera år ifrån varandra. Vi påbörjade också vårt sista landstingsfinansierade ivf-försök.

Februari:  Vi var på besök hos farbror Sven, hans lägenhet är fantastisk, där känns det som om tiden har stått still i många år. Behöver jag säga att tapeten på bilden är en av de absolut finaste jag sett? Vi var också på endagssilversmideskurs med svärmor, en liten väns dop, såg Johan Glans, äggplock och återföring och innan månaden var slut hann vi få beskedet -ägget hade inte fäst, ingen graviditet.


I mars blev jag intervjuad av Helsingborgs Dagblad vilket ledde till en fin artikel om vår barnlängtan och fantastiskt generösa erbjudanden om donationer. Jag fyllde 30, klippte av mitt långa hår, vi såg Anders&Måns och avslutade vårt KlimatVardag-projekt.

I april pågick livet som vanligt, vi träffade vänner, var på kolonin och de dagar jag var ledig och Jonas jobbade i Landskrona blev det picknicklunch vid havet. Jag väntade otåligt på att få komma igång med nästa försök och fick ta mediciner som jag mådde riktigt dåligt av.

I maj kunde vi äntligen börja nästa försök som var en frysåterföring. Jag och Elina stod på Mitt Möllans vårmarknad, det blev systerträff på kolonin, jag och Jonas firade bröllopsdag och hade en väldigt fin, välbehövlig och mysig minisemester i Göteborg.

I Juni fick vi resultatet på behandlingen och den här gången var det positivt. Jag var gravid för tredje gången och vi njöt allt vad vi kunde och var livrädda emellanåt. Vid midsommar hade vi klarat oss förbi tidpunkten för våra tidigare missfall och firade med våra fina vänner och mina kära föräldrar i Bökebäck.

Juli: Bara en dryg vecka senare förbyttes glädjen till djupaste sorg när vårt lilla embryo på ultraljudet visade sig vara livlöst och några dagar senare var vårt tredje missfall ett faktum. Vi sörjde och försökte ta hand om oss på bästa sätt, hade besök av stora och små vänner på kolonin, åkte till Hallands väderö med familjen och var på Flickorna Falks Fik i Bökebäck. Vi bestämde oss för att göra vår efterlängtade resa till Åland trots sorgen och trots att vi dagen innan avresa fick veta att vännerna vi skulle bo hos väntade sitt andra barn. Det var stundtals tungt, men blev en fin resa med fina vänner, fantastisk loppis och magisk båttur bland de små öarna.




Augusti: Sommaren fortskred med många fina dagar på kolonin, med familj och vänner på besök eller för oss själva, fler härliga dagar i Bökebäck, Österlensutflykt som bland annat tog oss till Mandelmanns trädgårdar tillsammans med svärmor, Stockholmsresa med jobbet och Nellys möhippa.

September: Nelly och Jesper gifte sig när sensommarsolen fortfarande lyste varm och bröllopet var alldeles sagolikt vackert. I övrigt tog vi hand om vår skörd, frös in bönor, kokade marmelad och pressade äppelmust för glatta livet.


Oktober: När hösten kom var det dags igen, kroppen hade fått den tid den behövde för att läka efter missfallet och vi kunde försöka igen. Vårt sista frysta embryo återfördes, vårt allra sista försök på Rmc, kliniken som nästan blivit som ett andra hem de senaste åren, där jag plågats och gråtit, tröstats och kramats, sett läkare och sköterskor komma och gå... Vi var också på inflyttningsfest hos storasyster, hösthelg i Bökebäck, bowling med huset och utflykt till Wanås med Jonas mamma.


Första November kom beskedet -inte gravid, och en ganska tung höst följde. Jonas projektanställning på miljöförvaltningen tog slut i somras och arbetslöshet och barnlöshet tillsammans är mer än vad jag tycker en människa borde behöva bära på sina axlar. I det längsta höll vi fast vid kolonin, men till slut fick vi bomma igen för säsongen och börja drömma om våren istället. Och njuta av innemys och stundande advent förstås.


Och så kom då December med julmarknad hos Elin, många julfikor med kära vänner och julfirande gånger två. På julafton var vi hos Jonas syster och på annandagen firade vi hemma hos oss med min familj. God mat, fina klappar, spel och skratt både här och där. Igår firade vi nyårsafton i huset med våra grannar, mer om det snart. Mellandagarna har varit lugna, lediga och härliga för min del. Imorgon ska jag jobba igen och ser fram emot att få träffa mina kollegor som jag tycker så mycket om.

Ja, det var mitt år, som sagt, bra och dåligt. Det jag är oerhört tacksam över är att jag har så fantastiska vänner som alltid finns där, som orkar fast vi ofta är ganska nere, som inte glömmer oss fast vi hamnar på allt mer skilda ställen i livet. Jättestort tack till er, ingen nämnd och ingen glömd, och även ett stort och varmt tack till er alla som kikar in här och lämnar kommentarer ibland. Det betyder så mycket för mig att veta att det finns människor som tänker på oss och skickar varma tankar. Nu skickar jag de varmaste tankar jag kan till er alla och innerliga önskningar om ett riktigt fint nytt år! ♥

(En del av fotona har Jonas tagit, kika gärna in på hans sida.)