Jag pratade blogg med en kollega häromdagen och kände mig plötsligt väldigt sugen på att blogga igen. Gillar ju verkligen bloggandet, men har känt mig lite förvirrad i vad jag ska skriva om. Nu känner jag att jag kanske inte ska tänka så mycket, bara göra. Så det blir små nedslag om ditt och datt i vardagen. För er som följer min (privata) instagram kan det bli lite tjatigt, men ja, jag kör på och ser hur det känns.
Har shoppat lite i helgen, det blev en liten sväng på röda korset och jag kunde inte motstå dessa.
Såna där söta set som man använder ute i den krispigt
kalla luften när det varken regnar eller blåser och ingen tänkte rulla
sig i leran... Antagligen aldrig, men jag tänkte att vi testar. Blir de
inte använda så får loppisen tillbaka dem igen och då har vi skänkt 80 kr (för
två stickade tröjor och två mössor) till röda korset och det känns ju
okej. Den här typen av chansningar tycker jag känns helt okej när det handlar om begagnade kläder, men absolut inte nyproducerat. Tänker på folk som jag hört om genom åren som typ handlar ett par olika storlekar på ullared för att man inte hinner prova och det ändå är så billigt. Och man kan ju alltid skänka det vidare. Efter alla rapporter om hur vansinnigt mycket för mycket kläder det finns som ingen vill ha eller kan använda så hoppas jag innerligt att ingen håller på med sådan galen shopping längre.
Ännu mer nya kläder har det blivit i helgen. Lykkes nya Anna och Elsa-dockor behövde lite nytt och jag och den nyblivna femåringen sydde tillsammans av små tygbitar vi hade hemma, så roligt. Jag älskar att hitta pyssel som passar och funkar i olika åldrar. Här två små klänningar med två korta sömmar per klänning och så pyttesmå filtskor som jag fick göra för de var väldigt pilliga.
Varsin varm mantel ifall det blir frostigt, sydda av små rester av ekologisk bomullsfleece och band som blivit över från mitt jobb. Fint det, men dockorna då kanske ni undrar? Dockorna köpte Jonas och jag till Lykke när hon fyllde fem, för en vecka sen. De är nyproducerade, plastiga och visar en idealbild som man kanske inte vill ge sina barn (ännu mer föräldradockorna som hörde till). Så varför köpte vi dem då? Tja, det kändes väl helt enkelt värt det för att göra henne riktigt glad, tindrande barnögon är svåra att motstå. Om man lever hyfsat klimatsmart (äter vegetariskt, inte åker bil, inte flugit på typ tio år, osv) så kanske det är okej att köpa lite nya dockor nån gång? Jag vet inte. Vad tycker ni? Lever ni klimatsmart? Tänker ni mycket på det? Är det okej att göra "dåliga" val ibland ellr finns det inga ursäkter?
