lördag 30 juli 2016

Kan ni inte bara adoptera?

Det är stora omvälvande dagar för mina vänner. De har nyligen kommit hem från Taiwan. Hämtat hem sitt hett efterlängtade barn. Äntligen, äntligen. Jag minns några av alla de gånger människor ifrågasatte varför vi inte bara kunde adoptera istället för att hålla på med alla de där krångligheterna som vi sysslade med. Lite som att vi får skylla oss själva som inte bara kör den enkla vägen. Ibland hördes kommentarer om hur kommenteraren inte kunde förstå varför det är så viktigt för vissa föräldrar att få ett barn som liknar dem själva. Som att vi mest var egoistiska, till och med lite narcissistiska. Vår väg var inte enkel, den tog många år, många missfall, många dagar då jag grät så mycket så jag kräktes. Den kostade mycket pengar, krävde att jag proppade min kropp full av mer mediciner än jag vill tänka på och innebar mycket fysisk smärta. Vår kamp slutade lyckligt, vi lever med vårt älskade barn som är värt hur mycket möda som helst. All möda i hela världen. Såklart.

Mina vänner som nyss varit i Taiwan har kämpat, väntat och längtat i mer än fem år. Det har varit en otroligt tung och påfrestande tid av ovisshet. I veckan fick de äntligen möta sin lille son. Han är fem år, har levt hela sitt liv på andra sidan jorden. I en annan familj, en annan kultur, han talar ett annat språk. Annat än hans föräldrar. Han verkar vara ett otroligt tappert och accepterande litet barn. Själv blir jag alldeles yr av tanken på vad detta lilla barn går igenom. Separationen. Från landet, kulturen, språket. Från fostermamman. Jag ser bilder där han glatt provar sin nya mammas fiol. Han ser så glad och nyfiken ut. Han är så fin. Föräldrarna är så fina. De är kloka, förstående, väl förberedda. Har redskap för att hantera det mesta och framförallt väldigt mycket kärlek till sitt barn. Jag är säker på att de kommer att älska varandra, vara en fantastisk familj och att det kommer att vara värt hur mycket möda som helst. All möda i hela världen. Såklart.

Kom bara inte och säg att det är enkelt att adoptera.

lördag 23 juli 2016

Kök

Vi har länge varit velat göra iordning ett litet kök till Lykke, känns som hon skulle tycka det var roligt. Det är så mycket vi vill ge henne men vi vill också att det ska vara lite speciellt med nya fina saker. Så att man inte bara öser fram nytt hela tiden. Idag fyller hon 1,5 och vi bestämde att det var skäl nog att fira med en kökspresent. Så fick det bli. Vet inte hur länge jag har samlat ihop smått och gott till köket, det fanns visst en del i gömmorna.






































Själva köket är från Ikea och så skruvade vi fast en tapetserad mdf-skiva bak på och en liten hylla på den. Fotat i nattmörker tyvärr men ändå mycket gulligt om jag får säga det själv. Passar perfekt i en oanvänd liten vrå av köket.






































Om hon blev glad? Jepp. Hon släppte allt hon höll i när hon såg köket och sen var hon fullt sysselsatt med att skölja, koka, diska, torka, laga, blanda, krydda, greja, dona för resten av kvällen. Jag är så glad att hon blev glad, att hon tycker det är lika roligt som jag med sånt här, att jag har världens finaste lilla barn som jag kan glädja. ♥


torsdag 7 juli 2016

Sommarsvalt

Nu var det längesen jag sydde på beställning och till försäljning, är väldigt nöjd när jag tar mig lite tid att sy nåt till Lykke. De där många superheta dagarna blev behovet av tunna, svala, täckande kläder stort så jag slängde ihop ett grönblommigt sommarset, fint för sig eller ihop.



Favoriten av det nysydda, en röd blus med stora vita prickar i samma modell som denna gröna har jag visst inte lyckas fånga mellan tvättkorgen och tvättkorgen. Välanvänd med andra ord.






































En sommarpyjamas har det också blivit, med linne och trekvartsbyxor i mjukaste trikå, som jag fick av min goda vän Sarah för många år sen.

Kom på att jag ju inte visat Lykkes rum än, det ser jag fram emot att göra snart. Måste också visa lite koloni snart, det växer så det knakar där i år. Hoppas ni har en fin sommar!