onsdag 31 maj 2017

Bf idag

Fast våra små kom ju redan för tre veckor sen. Dagen före förlossningen:






































Och nu tre veckor senare:






































Känns så osannolikt att de fått plats! Vi har legat på sjukhus en del för att de inte gått upp i vikt och det är först nu de passerat sin födelsevikt så så här stora var de för tre veckor sen också. Nu äter de bra och växer fint så det är skönt.

Lykke kom tillbaka till förskolan igår efter tre veckor hemma. Ganska skönt för hela familjen, inte minst för Lykke. Det är inte lätt att vara två och plötsligt få två småsyskon på en gång. Mycket konflikter och gråt blir det. Med oss alltså. Mot sina bröder är hon oerhört snäll och omhändertagande. Det är så fint att se. På sjukhuset när lillebror skulle ta ett blodprov och var ledsen stod hon bredvid och sa hela tiden "Ingen fara, jag finns här" med lugnande röst. Vårt lilla älskade hjärta, hon är så fin. Ibland tänker jag att hon är en vuxen (okej, inte riktigt men äldre iaf) person instängd i ett litet barns kropp. Hon är så oerhört kompetent och kan så mycket och det krockar med att hon faktiskt bara är två år med allt vad det innebär. Dels saker hon inte kan rent fysiskt och dels att hennes föräldrar tycker att de ska bestämma över henne ibland. Tex att hon behöver ta på blöja, ta på kläder, äta, sova, osv... Nu fick hon vila från konflikterna och sen möta utvilade föräldrar och vi hade en så fin eftermiddag igår, gick och fikade (åttaårig bröllopsdag minsann!) och kastade stenar i vattnet vid citadellet och allt var så fint. Hoppas det fortsätter så. En bonus är ju att vi hinner ägna lite tid och uppmärksamhet åt småbröderna också (hur kunde jag tycka att det var fullt upp med en liten bebis?!?) och dessutom, idag har jag kammat mig för första gången efter förlossningen! Blev en enda supertova då och (surprise!) det blev inte bättre av att det dröjde tre veckor innan jag lyckades hitta tid att reda ut den. Men idag så, egentid!

torsdag 18 maj 2017

En vecka gamla

I onsdags hade 37 veckor gått och vi hade fått tid för igångsättning på torsdagen. Vi vaknade båda två vid fyratiden på natten och hade svårt att somna om, mycket tankar, så spännande och lite oroligt. Dessutom hade jag ont i magen, inte alls som värkar men rätt ont på ena sidan. Klockan fem kände jag som en hård dunk inifrån och tänkte "kan det vara vattnet?", nej det verkade inte blött alls. Efter en liten stund reste jag mig för att värma en vetekudde till magen och jodå, det var vattnet! Det forsade när jag ställde mig upp. Jag var lugn men fylld av glad förväntan , ruskade Jonas som precis slumrat till och berättade att vattnet gått. Han blev kanske lite mer nervös, packade ner de sista grejerna medan jag ringde förlossningen och sen mina föräldrar som hoppade ur sängen, på cyklarna och sen på tåget från Helsingborg. Ringde även vår vän Henrik som numera är van vid att köra oss till förlossningen på nätterna, eller alltså han körde när vi väntade Lykke också. Snälla vänner har vi. En halvtimme efter att vattnet gått satte värkarna igång och när mina föräldrar kom strax efter klockan sex så var det redan bara 1,5 minut emellan. Funderade lite på om vi borde ringa en ambulans istället, men då var Henrik redan där och det bar av till Lund. Jag höll Jonas hand, andades igenom värkarna och det kändes bra och rätt lugnt det hela.

Så anlände vi till förlossningen strax före sju och när jag en liten stund senare blev undersökt var jag 5-6 cm öppen. Med min förra förlossning i minnet då jag hade hemska värkar i mer än två dygn innan vi kom in och jag då var öppen en enda ynka cm så var det förstås väldigt skönt att höra. Jag bad att få sitta på en boll för sängen kändes så obekväm. Jag hann sitta på bollen kanske ett par minuter, men ctg:n krånglade och jag fick landa i sängen igen så barnmorskan kunde sätta en skalpelektrod. Då konstaterade hon att jag var tio cm öppen och ja, sen kom krystvärkarna. När man föder tvillingar är det gynställning och fullt med folk i rummet som gäller. Kanske inte roligaste upplägget, men det kändes ändå skönt att vara ordentligt övervakad. Och det var ju verkligen en drömförlossning på alla vis, så oerhört snabb och smidig. Så fort jag tänker på den blir jag alldeles lycklig över att jag har fått uppleva en sån förlossning. Förra gången var jag helt väck efter det långa värkarbetet, efter att knappt ha varken ätit eller sovit på ett par dygn och när de till slut satte värkstimulerande dropp samtidigt som de tog hål på hinnorna var resten av förlossningen en enda evighetslång mardrömsvärk där jag varken såg eller hörde och inte var medveten om att jag födde barn. Hemskt var det.

Och så nu detta. Värkar som kom och gick. Jag andades, tänkte "låt kroppen jobba", "nu är vi ett steg närmre" och "snart är denna värken över". Helt underbart att få uppleva en så fantastisk förlossning. Jag kände inte ens något behov av smärtlindring. Lägger ingen värdering i det, det är ju tur att det finns när det behövs, men jag känner mig så lyckligt lottad som fått uppleva en så fin förlossning, som gick så bra så det faktiskt inte behövdes. Alltså såklart gjorde det väldigt ont, men ändå hanterbart. Och ja ursäkta min långa utläggning. Ni kanske undrar hur det gick? Såhär gick det:







































Världens sötaste, finaste små tvillingar som tog sig rakt in i våra hjärtan. Två pojkar på 3,5 kg var så inte alldeles små, 7 kg bebisar i magen! Den första hade navelsträngen runt halsen och kom ut rätt medtagen men hämtade sig snabbt. Tvåan kom i säte trots läkarnas ganska brutala vändningsförsök, men annars gick allt verkligen helt otroligt bra. Nu längtar vi bara efter att de ska lära sig sova lite på natten också. Vi är väääldigt trötta, men väääldigt lyckliga. Precis som det ska vara.

onsdag 3 maj 2017

Välkommen hem till oss!

Vi flyttade som sagt i månadsskiftet januari-februari. Från en trea till en fyra i samma hus, på samma våning till och med så det var en väldigt smidig flytt. Såhär har vi det nu för er som vill följa med på en tur:






































Först kommer man in i hallen som pryds av Stig Lindbergs Melodi. Lite ovanligt färgval för att vara oss. Den enda väggfärgen som vi behållit i lägenheten (förutom vitt vardagsrum) är den ljusturkosa i den lilla hallen bakom och därför valde vi en tapet i liknande ton.






































Sen kommer vi till köket. Jag hade föreställt mig ett kök med ljusgula soliga luckor och med en härligt blommig tapet som fond runt fönstret. Vi kör mycket tapetfonder, tycker det blir så fint och så kan man unna sig en lite lyxigare tapet när det inte behövs så mycket.
Om det blev ett gult kök? Nej. Vi bor i ett hyreshus där en liten del av hyran varje månad går till en fond som man sen kan använda till renovering. Supersystem tycker jag! Förutom att de ändrat lite i vad man får göra. Tidigare kunde man få köksluckorna målade i vilken färg som helst, nu var det begränsat till, jag tror det var fem olika luckfärger att välja på: vitt, grått, grått, grått och grått med en svag ton av grönt i. Suck! Så tråkigt när allt ska passa alla och istället blir det så att ingen blir riktigt glad. Eller? Tycker majoriteten av folket verkligen att grått är den allra finaste färgen? De befintliga luckorna var väldigt slitna furuluckor som verkligen behövde bytas ut så ganska besvikna valde vi den mest färgglada färgen. Det är den ni skymtar ovan. Festlig va? Lindblomsgrön kallar de den dessutom. Den som valde det namnet kan ju aldrig ha sett härligt färgsprakande gulgröna lindblommor. Jag fokuserade på det lilla köket istället som jag tycker är roligare. Kanske kan man muntra upp vårt kök med nån fin tapet, tänker nåt i gröna toner men har inte hittat rätt. Tips någon?






































I vardagsrummet utanför köket finns matplatsen. Om några månader står här två små stolar till!
























Resten av vardagsrummet, ungefär som det såg ut i förra lägenheten, fast lite ljusare och luftigare.






































Jag älskar vårt hem. Överallt finns minnen, bilder, saker som gör mig glad. Och så ganska mycket färg, det tycker jag är fint.








































































Och så Lykkes rum, som kommer att bli gemensamt barnrum så småningom, tills Lykke vill ha eget och flyttar in i arbetsrummet. Så tror jag det blir, vi får se. Arbetsrum och sovrum kanske jag visar nån annan dag för det blev visst mycket bilder ändå.






































Barnrum är nog det jag tycker är roligast att inreda, barngrejer är ju så himla fina!









































































































Lykke fick samma tapet som vi valde till hennes rum i förra lägenheten, hon hade inte ens hunnit ha den ett år och vi tycker mycket om den. Porslinsfåret valde hon själv på en loppis förra sommaren.






































På andra sidan av rummet finns myshörnan och bredvid den, den lilla bokslukarens ständigt växande boksamling. Fattar inte hur små barn kan ha ett sånt minne. Hon sitter ofta själv och "läser högt" och det visar sig att hon kan nästan alla dessa böcker utantill. Eller kan hon läsa? Man undrar ju nästan... ;)







































Och med dessa små möss i "uffbabongsampan" (det där med L är inte lätt) säger vi tack och hej för idag.

tisdag 2 maj 2017

Gullis

Någon som har följt min blogg ett tag, hittat finheter på second hand och tänkt på mig. Tänkt, köpt och skickat. Så himla fint, jag blir alldeles rörd. Finheterna är tröja och byxa i det kanske finaste mönstret jag vet, från Tussilago.






































Har, som jag skrev i förra inlägget det i ett par långa sparkbyxor. Nu kan jag frossa i det och tvillingmatcha lite lagom. Tusen tack gulliga, gulliga du!

Tulpaner från kolonin och tomater och basilika som frodas på fönsterbrädan.





































Vi flyttade i månadsskiftet jan-feb, så jag har ju en helt ny lägenhet att visa er. Häromdagen fick vi nya köksluckor så nu är nästan allt på plats. Får se om jag lyckas ta några bilder utan allt för mycket grejer nån dag. Vår lilla skatt är en superröjare som på ungefär två sekunder hinner plocka fram alla bunkar, slevar, vispar ur köksskåpen, en massa papper, penslar, stämplar, blandat jox ur pysselskåpet och framför allt favoriten tiotusen små tygbitar ur min lapplåda (var kan hon ha fått sitt stora tygintresse ifrån?:)) så ett nåtsånär städat hem är ganska sällsynt här. Åtminstone i dagsljus. Men trots stök så är jag väldigt glad över vårt hem och tycker det känns så fint och ljust och härligt. Inte ljust som i ljust och fräscht/allt är vitt. Färg har vi förstås, men vi har fönster från tre håll och det gör mycket. Som sagt, ska försöka visa er nån dag. God natt!