måndag 28 oktober 2013

Kloka Clara

Jag tycker ni ska läsa Underbara Claras inlägg om arbetslinjen. Jag håller helt med henne, som världen ser ut nu mår många dåligt för att de jobbar för mycket och andra för att de jobbar för lite. Dessutom håller jorden på att gå under för att vi konsumerar massor av prylar vi inte behöver. Hur ska vi lösa detta? Vi kanske kunde börja med att dela på de jobb som finns? Ha lite mer tid för sånt vi vill göra och lite mindre pengar att shoppa för? Låter som en bra idé tycker jag.

Själv jobbar jag 50%, vilket betyder att jag har mindre pengar men mycket tid att göra vad jag vill med. Det är lyx för mig!

fredag 25 oktober 2013

Den där tröjan förresten...

Eftersom flera av er var gulliga nog att engagera er i mitt tröjletande för några veckor sen så kan jag meddela att tröjan är funnen! Jag följde era tips, hittade väldigt fina tröjor, nån säljare skickade inte till Sverige, nån annars superfin tröja var väldigt trång i halsen, osv. Förra veckan var jag i Köpenhamn och där låg den! Den är inte helt perfekt, kunde varit lite gulare, lite mindre och rakare i modellen och så är den syntetisk, men den är tillräckligt bra för att jag ska vara glad över den och ha haft den nästan varje dag sen jag köpte den. Perfekt hösttröja! Jag kamouflerar mig bland höstlöven.






































Här poserar jag med en zinnia från kolonin. Jag visste att zinnior är bra snittblommor, men jag visste inte att de var så fantastiskt bra. Den här gula har stått i en vas hos oss i otroliga sju veckor! Den har fått en massa rötter i vasen så det är väl därför den överlever, men ändå! Zinnior ska vi odla nästa år med, de är så himla fina tycker jag.

Hoppas ni får en fin helg!

måndag 21 oktober 2013

Låt drömmen leva

Jag bär ett litet, litet embryo inom mig. Det är fem dagar gammalt och sattes in idag vilket betyder att det är nästan två veckor till graviditetstest och det nervösa beskedet. Svaret på om vi ska fortsätta vara nervösa eller om det är dags att sörja. Det såg så fint ut på skärmen vårt lilla embryo, alldeles, alldeles perfekt. Jag tror det ska gå bra nu, jag unnar mig att tro och glädjas precis hur mycket som helst. Jag har trott på det de flesta av våra nio försök och alla hittills har ju slutat i sorg, men ändå, jag tror igen. Jag är lycklig. Vi kanske aldrig kommer närmre vår dröm än så här, då tänker jag inte slösa bort den här klappa-magen-tiden på att oroa mig eller försöka ställa in mig på det värsta. Jag har provat det med och det innebär bara att jag mår dåligt hela tiden istället. Fallet blir inte mjukare, livet blir inte lättare, det blir bara tungt att leva hela tiden.

Sen är det förstås inte alltid lätt att vara glad i så här pressade situationer, man investerar mycket tid, stora summor pengar och framför allt mycket känslor, stora känslor. Jag menar inte att man "ska" vara glad, man är det man är, man känner det man känner och det är just det jag tycker känns befriande när man inser att det är helt okej att tillåta sig drömma fast någon säger att du kanske ska hoppas lite mer försiktigt, tillåta lyckan att pirra i hela din kropp fast många säger att det inte är nåt att prata om innan vecka 12, tillåta sig att njuta av den här tiden fast någon säger att jag kanske blir besviken. Det kanske jag blir, men nu är jag glad.





































En annan sak som man inte "ska" göra är ju att skaffa barnkläder och -saker innan barnet är fött eller i alla fall inte innan man kommit långt i graviditeten. Jag tycker ju som bekant att det är fantastiskt roligt med barnkläder och har samlat på mig små fina skatter i ca tio år, kläder som jag sytt, som vänner sytt, loppisfynd, mm. Ibland smyger jag ner i källaren, klappar de mjuka tygerna och drömmer mig bort. Efter vårt andra missfall kändes det bara sorgligt och mellan missfall 2 och 3 samlade jag ingenting. Har sagt att jag har slutat med det, att jag inte borde, att de kanske aldrig kommer till användning. Men så i somras hittade jag den här söta bodyn för en tjuga på en loppis och plötsligt fick jag en så tydlig bild av vårt lilla midsommarbarn, till och med ett namn dök plötsligt upp och drömmen kändes inte alls så avlägsen längre. Jag mår bra av den typen av konkreta bilder och om några små loppisplagg gör mitt liv lättare att leva så finns det väl ingen anledning att avstå? Kanske får vi aldrig något barn. Skulle det bli så fruktansvärt sorgligt så är jag helt säker på att en kasse kläder i källaren blir vårt minsta problem.

Kanske blir det så sorgligt. Kanske får vi vårt efterlängtade barn. Kanske får vi det redan strax efter midsommar. Än så länge lever drömmen. Underbara dröm!

lördag 19 oktober 2013

Den finaste gåvan

...kan vara ett höstlöv, hjärtformat, gult och vackert, plockat med kärlek och överräckt av en liten hand. Av någon som ser att det är en gåva värd att ge bort, som liksom du ser skönheten, storheten, dyrbarheten i ett höstgult lindelöv.

söndag 13 oktober 2013

Hej igen!

Fina, fina människor! Blev lite överraskad av all kärleksfull respons jag fick på förra inlägget. Jag var trött och skrev några rader om hur det är, inget speciellt, bara den vanliga längtan och sorgen som vi lärt oss leva med. Strax efter att jag publicerat kom en fin granne upp, hon hade läst och ville bara ge en kram. Jag som länge känt mig lite trött på vårt kollektivhus (lågt engagemang från både oss och andra, alla vänner som vi umgås med har flyttat, osv) blev förstås väldigt glad. Men inte nog med det, senare på kvällen kommer en annnan granne. Han har också läst och kommer med fina ord och gul fika (ostbågar och Fanta) och vi pratar i timmar. Efter det känner jag mig så lyckligt lottad som bor i det här huset med de här underbara, omtänksamma människorna. Ni som har skrivit kommentarer här eller hör av er på andra sätt, vänner som delat mitt inlägg, vänners vänners snälla kommentarer, ni anar inte hur mycket ni betyder för mig. Jag har fått massor av ny kraft att fokusera på det positiva, fylla mitt medvetande med tankar på människor som ger mig kraft istället för att fundera över sånt som gör mig ledsen. Vi är ju som sagt inne i en försöksperiod och de är de bästa perioderna tycker jag, när det händer nåt, när hoppet lever och det kan vara så nära att man slipper från den eviga väntan. Också förstås en orolig period, om det inte går bra så kastas man ju snabbt från hoppet och lyckan ner i sorgens avgrund igen, men tills dess: hoppfullt. Och därför bästa perioden. Nu lever jag i den uppfylld av mina medmänniskors värme och kärlek. Stort och innerligt tack för det! 

tisdag 8 oktober 2013

Hej

Jag vill bara titta in och säga hej, säga att jag inte har glömt er även om det är långt mellan inläggen. Säga att jag är trött. Trött av medicinerna, trött av behandlingarna, trött av längtan, trött på ovissheten, trött på att aldrig kunna planera framåt. Säga att jag är glad. Glad att vara igång igen, glad att känna hopp, glad att vi kan vara nära en ny chans att få vårt älskade, efterlängtade barn till oss. Säga att jag är rädd. Rädd att misslyckas igen, rädd att förlora vårt barn igen, rädd för hur vi ska orka. Säga att jag är ledsen. Tyngd av den ständigt närvarande sorgen, sorgen över att vårt barn inte är hos oss, att någon hela tiden saknas, att vår familj är trasig, att vi inte orkar vara glada, att vi mer och mer drar oss undan världen. För att världen gör för ont. För att allt påminner om vårt barn. Som inte finns.

Det var bara det jag ville säga.

tisdag 1 oktober 2013

Äppelfabriken

Det är full fart i Lövendahls mustfabrik i höst! Eller full fart och full fart, men ett par 90-liters cykelkärror har vi mustat och ett par till hoppas jag vi får gjort. Äpplen finns hur mycket som helst på vår lilla kolonilott, men lite tid får man ju investera.






































Vi köpte en råsaftcentrifug med rejält matarrör förra året och det funkar bra tycker jag. Ganska trivsamt att jobba i äppelfabriken tillsammans, skölja i ett stort sköljbad, klyva äpplen, ner i maskinen, hälla av, skumma, pastörisera och tappa upp. Pastöriseringen är ny för i år för oss, förra året frös vi in allt. Men att frysa tar ju plats plus att det är mycket tråkigare att hälla den fina musten på fula plastflaskor. Pastörisering är inte svårt alls, man behöver en hushållstermometer bara, sen hettar man upp musten till 75 grader och håller den där i 15 min, sen tappa på flaskor direkt och låt dem svalna sakta, tex under en filt. Klart!






































Provsmakning i mustfabriken. Vi har testat att musta de olika sorterna för sig, men godast blev nog att blanda, det är väldigt kraftig och frisk äppelsmak på den. Gott och uppiggande med ett glas till frukosten!





























Vi är inga storätare av äpplen, men lite vill man ju gärna ha att kunna använda under året, i sallader tex tycker jag det är väldigt gott. Vi testar att förvara dem i tidningspapper på kolonin, får se hur det funkar. Får nog lägga över en filt när det blir riktigt kallt.






































Fina är de!