tisdag 8 oktober 2013

Hej

Jag vill bara titta in och säga hej, säga att jag inte har glömt er även om det är långt mellan inläggen. Säga att jag är trött. Trött av medicinerna, trött av behandlingarna, trött av längtan, trött på ovissheten, trött på att aldrig kunna planera framåt. Säga att jag är glad. Glad att vara igång igen, glad att känna hopp, glad att vi kan vara nära en ny chans att få vårt älskade, efterlängtade barn till oss. Säga att jag är rädd. Rädd att misslyckas igen, rädd att förlora vårt barn igen, rädd för hur vi ska orka. Säga att jag är ledsen. Tyngd av den ständigt närvarande sorgen, sorgen över att vårt barn inte är hos oss, att någon hela tiden saknas, att vår familj är trasig, att vi inte orkar vara glada, att vi mer och mer drar oss undan världen. För att världen gör för ont. För att allt påminner om vårt barn. Som inte finns.

Det var bara det jag ville säga.

21 kommentarer:

Tyg och otyg sa...

Jag hoppas att de där känslorna snart får ge vika för glädje och förväntan och kärlek till ett kommande barn. Åh vad jag hoppas!

Ulrika sa...

Men gullefinadu. Kramar i massor! Ta en paus från bloggen om du inte orkar. Jag kommer att orka vänta på dig!

Susanne sa...

<3 Kramar! Håller tummarna så hårt det bara går för att det ska gå vägen den här gången.

Anna GL (Ekte heimelaga) sa...

Lykke til, lille venn!

SiriR sa...

Kjære deg. Jeg håper virkelig at dere lykkes, at dere endelig får det barnet dere ønsker dere. Ikke gi opp!
Klem:)

Anonym sa...

Mirakel finns! Ge inte upp!! Bubblan är jobbig. Allt annat bara svischar förbi. Hur kan folk leva normalt och inte se? Man undrar vad man gjort för att förtjäna denna tortyr. En dag kommer er lycka skina större än alla andras. Ingen som inte varit där kommer nånsin att förstå. Jag är med er. Ända in i själen. Kram ända in i själen.

Saras pyssel sa...

Jag tror att vi är många här som finns kvar här när du kommer tillbaka, oavsett om det dröjer, oavsett om det är för att få tröst, dela med dig av glädje eller bara få tänka på annat. Jag hoppas & önskar att all sorg & trötthet snart får bytas ut mot glädje & upprymdhet och att det sen får fortsätta så!

Kim sa...

Jag känner med er men jag kan inte alls sätta mig in i er situation. Skickar ändå en stor kram och hoppas att ni hittar ork att stå ut med livets orättvisor. Önskar er allt gott och ett ljus i tunneln! <3

Kottekott sa...

Kära du! Jag håller alla tummar jag kan för att ert barn snart ska komma till er, på ett eller annat sätt.
Kramar

Kicki sa...

Många många kramar! Du sätter ord på så många av oss känslor och tankar med din text. Samtidigt ger du så mycket inspiration med dina andra blogginlägg med alla vackra bilder.

Anonym sa...

Åhh ! Jag vet, inte hur du känner, men jag vet hur jobbigt det är med behandligar och hopp och förtvivlan.....Det är viktigt att ge sig själv många små fina stunder för att orka med. Det vänder dock! Jag önskar verkligen att ni får ett barn snart!

/ Indiska a-mamman

Jo sa...

Det gör så ont i hjärtat att läsa vad du skriver! Jag vet inte hur just ni känner, men jag vet hur det är att åka på den där förbannade berg och dal-banan av känslor. Och det gör ont så många gånger och man funderar på hur man ska orka, OM man ska orka och om man verkligen ska fortsätta. Det kan man bara svara på själv, men så här "på andra sidan" hoppas jag att ni orkar och att även ni hamnar här snart!
Låt bloggen vila om du inte orkar, vi finns kvar här sen!
All styrka och hopp till er!
Kram!! <3

Susanna sa...

<3
/Strömming

Solveig Lövendahl sa...

Tack kära, fina ni! Ert stöd betyder mycket!

Och vad glad jag blir av att höra att ni orkar vänta. Har inga planer på att pausa i bloggandet, bloggen betyder väldigt mycket för mig. Får många inlägg i huvudet, som tyvärr ofta stannar där när energin inte räcker till, vilket känns lite frustrerande, men så får det vara. Jag skriver när jag orkar och vill och är väldigt glad om ni finns där då. <3

Solveig Lövendahl sa...

Tack kära, fina ni! Ert stöd betyder mycket!

Och vad glad jag blir av att höra att ni orkar vänta. Har inga planer på att pausa i bloggandet, bloggen betyder väldigt mycket för mig. Får många inlägg i huvudet, som tyvärr ofta stannar där när energin inte räcker till, vilket känns lite frustrerande, men så får det vara. Jag skriver när jag orkar och vill och är väldigt glad om ni finns där då. <3

Anonym sa...

Vet du, det ÄR okej att vara riktigt trött och less på det. Sämsta alternativet hade nog varit att trycka undan allt och inte tillåtit sig själv att vara trött.

Tröttheten är inte ett livslångt tillstånd, men det kan kännas så ibland. Många kramar från Dalby där vi snart ska glädjas åt ditt toppentips om råsaftcentrifugen/Kicki

Sandra i norr sa...

Stort lycka till. Du skriver sååå bra! Hälsning från norra Norrland (där inga äppelträd kan växa).

Pia sa...

Ååååå... är ni på gång med ännu ett försök?! Så fantastiskt roligt! För det är ju roligt, även om det är skitjobbigt. Jag väntar också tills du orkar omvandla dina tankar i ord som vi får läsa. Och även om ni stänger er ute från världen så stäng er för guds skull inte ute från varandra.
Kram

Fiff sa...

Jenny sa...

Känner igen mig så i din beskrivning av alla känslor! Hörde en gång från vår barnmorska på ivf kliniken "detta är en bransch för de tålmodiga" Så sant! Man får vara lite snäll mot sig själv och inte ställa massa onödiga krav eller utsätta sig för situationer som tar för mycket energi( om man kan såklart) . Var rädd om dig, ta hand om varandra ! Skickar lite styrketankar till dig.
Kram från Jenny (som fick vänta 6 år på vår son)
Har läst din blogg ett tag och vann en så fin kjol av dig för några år sen.

Anonym sa...

Hej!
Känner dig inte men jag önskar er lycka till!
Vi har försökt få barn i några månader bara och blotta tanken på att det aldrig ska gå vägen gör mig skräckslagen. Kan bara föreställa mig er smärta. Hoppas förstås att det ska vända snart och att ni får en liten! Tack också för att du orkar berätta för många kan nog känna sig ganska ensamma i sin barnlängtan!
Stor Kram /E