måndag 21 oktober 2013

Låt drömmen leva

Jag bär ett litet, litet embryo inom mig. Det är fem dagar gammalt och sattes in idag vilket betyder att det är nästan två veckor till graviditetstest och det nervösa beskedet. Svaret på om vi ska fortsätta vara nervösa eller om det är dags att sörja. Det såg så fint ut på skärmen vårt lilla embryo, alldeles, alldeles perfekt. Jag tror det ska gå bra nu, jag unnar mig att tro och glädjas precis hur mycket som helst. Jag har trott på det de flesta av våra nio försök och alla hittills har ju slutat i sorg, men ändå, jag tror igen. Jag är lycklig. Vi kanske aldrig kommer närmre vår dröm än så här, då tänker jag inte slösa bort den här klappa-magen-tiden på att oroa mig eller försöka ställa in mig på det värsta. Jag har provat det med och det innebär bara att jag mår dåligt hela tiden istället. Fallet blir inte mjukare, livet blir inte lättare, det blir bara tungt att leva hela tiden.

Sen är det förstås inte alltid lätt att vara glad i så här pressade situationer, man investerar mycket tid, stora summor pengar och framför allt mycket känslor, stora känslor. Jag menar inte att man "ska" vara glad, man är det man är, man känner det man känner och det är just det jag tycker känns befriande när man inser att det är helt okej att tillåta sig drömma fast någon säger att du kanske ska hoppas lite mer försiktigt, tillåta lyckan att pirra i hela din kropp fast många säger att det inte är nåt att prata om innan vecka 12, tillåta sig att njuta av den här tiden fast någon säger att jag kanske blir besviken. Det kanske jag blir, men nu är jag glad.





































En annan sak som man inte "ska" göra är ju att skaffa barnkläder och -saker innan barnet är fött eller i alla fall inte innan man kommit långt i graviditeten. Jag tycker ju som bekant att det är fantastiskt roligt med barnkläder och har samlat på mig små fina skatter i ca tio år, kläder som jag sytt, som vänner sytt, loppisfynd, mm. Ibland smyger jag ner i källaren, klappar de mjuka tygerna och drömmer mig bort. Efter vårt andra missfall kändes det bara sorgligt och mellan missfall 2 och 3 samlade jag ingenting. Har sagt att jag har slutat med det, att jag inte borde, att de kanske aldrig kommer till användning. Men så i somras hittade jag den här söta bodyn för en tjuga på en loppis och plötsligt fick jag en så tydlig bild av vårt lilla midsommarbarn, till och med ett namn dök plötsligt upp och drömmen kändes inte alls så avlägsen längre. Jag mår bra av den typen av konkreta bilder och om några små loppisplagg gör mitt liv lättare att leva så finns det väl ingen anledning att avstå? Kanske får vi aldrig något barn. Skulle det bli så fruktansvärt sorgligt så är jag helt säker på att en kasse kläder i källaren blir vårt minsta problem.

Kanske blir det så sorgligt. Kanske får vi vårt efterlängtade barn. Kanske får vi det redan strax efter midsommar. Än så länge lever drömmen. Underbara dröm!

51 kommentarer:

CeciliaB sa...

Jag hoppas verkligen med dig!

Du känner inte mig och jag känner inte dig, men jag tittar in här ibland och jag önskar att du/ni också ska få känna hur det är att bli föräldrar, för det är fantastiskt!

/Cecilia

CeciliaB sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Krimskrams sa...

Jag håller alla tummar jag har att drömmen får bli sann! Kramar

Anonym sa...

Jag hoppas med er! Ni är okända människor men jag delar er längtan o väntan!

/Lisa

Linda sa...

Länge leve drömmen! Det är fantastiskt fint att samla på något som skänker glädje. Jag ser inget fel i det :) Jag tycker även att du gör rätt i att glädjas och hoppas <3 Även jag hoppas med er! /Linda

Anonym sa...

Vi längtar och drömmer med er. :)

/Johanna

Emma sa...

Jag säger som Cecilia, du känner mig inte och jag inte dig, men jag kikar in här då och då, och jag håller tummarna!

Susanna sa...

Åh vad jag hoppas för er!

Medea sa...

Hoppas, hoppas! Självklart ska man glädja sig när man kan. Sorgen blir inte mindre för att man gläds lite när man kan. Håller alla tummar för er och jag glömde säga att bodyn är supersöt!

Emmas dagar sa...

Jag håller mina tummar igen och hoppas ni får ett litet "efter-midsommar-barn"!
Klart ni ska glädjas nu!

Lilla Anka sa...

Underbara rara!!! Tänk om jag bara kunde säga: så, nu fixar det sig och det du önskar skall bli verklighet! Hoppas, hoppas, hoppas att det blir så den här gången! Håller alla tummar, fingrar och tår, ber en bön att det skall få bli så! <3

Fiff sa...

Man ska hoppas, och man ska göra precis det man känner för att göra, eller tänka. Jag samlade också en massa kläder när jag gick och hoppades. Tänkte att det alltid kunde bli presenter om jag inte fick mitt barn ♥
Och den där bodyn var ju så fin så det hade nästan varit brottsligt att inte köpa den ;-)
Hoppas så med dig, och kommer att tänka extra mycket på er nu! Kram!

Helga sa...

Jag hoppas och hoppas jag med!

Saras pyssel sa...

Önskar, hoppas & ber en liten bön!

Linda sa...

Så Solig som du är så borde solen med ett barnleende vara hos er snart. Inget annat skulle vara tänkbart så som ni kämpat och hoppats.
Kram från ännu en okänd //Linda

Anonym sa...

Håller tummarna! :-) Min gammelmoster sa alltid: "Man ska glädja sig medan man kan, sedan händer alltid nåt skit". Man får passa på tycker jag. Kram.

Indiska A-mamman

Ulrika sa...

Den här gången! Jag tror också!

Och klart man ska köpa kläder, det gjorde jag också. Många år innan vi fick barn, några år innan jag ens visste att jag ville försöka skaffa barn.

Du är bara så fin och underbar, hoppas vi kan ses i verkligheten någon gång, du och jag. Och våra barn.

1000 hoppfulla kramar!

Sofia / rufi design sa...

Har följt din blogg länge och håller tummarna i smyg varje gång. Hoppas så innerligt att det ska gå bra den här gången. Och jag tycker det är alldeles fantastiskt att du kan njuta och glädjas, önskar ofta att jag var bättre på just det, en fantastisk egenskap!

Åsa Löfvendahl sa...

Solveig, du resonerar så klokt. Ibland när jag känt mig nere bjuder du med bloggen i mig i ditt liv och påminner mig om vad livet är/kan vara. Tack.
Nu är jag glad för dig och hoppas./ Åsa Löfvendahl

Malin sa...

Värme och kärlek till det groende lilla livet. Stanna kvar lilla frö!!

Barr sa...

Jag hoppas så med dig och med er!

Har läst din blogg ganska länge nu och känt så mycket med dig även om du aldrig vetat om det. Just nu känner jag mig pirrig och glad, förväntansfull och lite tårögd efter att ha läst ditt inlägg. Det där med att vara nygravid och verkligen hoppas och känna och älska så djupt trots att det nästan känns förbjudet är fantastiskt. Jag hoppas med er!

Kicki sa...

Åh, mina tårar rinner! Jag blev verkligen SÅ glad för din skull nu!
Ska hålla alla tummar att det går bra...
Många många kramar!

TinaF sa...

<3
Tenker på deg!

Anonym sa...

Vad roligt för er!
Hoppas att det går vägen för er och liten denna gång!
Jag har följt dig i något år.
Måste bara tipsa om en sak. Jag har en fin vän som gick igenom många missfall, hon blev gravid men ultraljud i vecka 6-12 visade på att barnet inte utvecklats vidare och "det var en tom säck". Tills hon blev tipsad av en läkare att testa progestron (är osäker på om det stavas så) och hon tog det varje dag som supp. Och det gick vägen! Nu fyller hennes lilla snart två år.
Om det var progetsronets verkan vet man ju inte helt säkert men det kanske är värt att testa....
Vänlig hälsning
Veronica


finnkids sa...

Hoppas med dig den här gången också! Kram

Maria sa...

"Vi väntar barn, vi väntar inte missfall" Varma kramar och hårda tummar! Må det vara er tur nu.

Carolina sa...

Håller tummarna för er! Kram

Solveig Lövendahl sa...

Tack ni alla fina människor, blir så glad över era kommentarer!

Ulrika, det hoppas jag också! Det måste vi få till nån gång. Med våra barn.

Veronica, tack för tipset! Progesteron är en av de mediciner man alltid (iaf så vitt jag vet) får vid IVF eller FET så det har jag tagit alla gångerna. Man tar det ju av en anledning, men någon mirakelmedicin är det tyvärr inte. Men som sagt, tack ändå, jag uppskattar tips!

SiriR sa...

Åh så spennende! Fortsett å drøm, og så håper jeg dere lykkes denne gangen:)

Anonym sa...

Solveig!!! Om du bara visste vad jag gläds med dig... Klart du ska vara glad. Ibland måste man ta de halmstrån som finns... Hoppas sååå att det blir bra denna gången. Bra på riktigt!!
Ator Kram Malena

Anonym sa...

Hoppas hoppas!
/Ulrica

Jea sa...

Måste också skriva en "hoppashoppashoppas"-kommentar! Har också läst och följt din blogg ett tag. Inspirerats och glatt mig åt allt det fina du skrivit och gjort... Er barnlängtan har även jag tagit del av, och kan inte annat än hoppas och be en liten bön att er dröm ska gå i uppfyllelse den här gången. Önskar all lycka! Kram

Anonym sa...

Jag håller tummarna för att allt ska gå vägen denna gången!!
/E

Anonym sa...

Nu så underbaraste Solveig!!!!
KRAMAR
Malin

Anonym sa...

Hoppas hoppas hoppas, tänker på er å håller både tår å tummar för er. Kram å kärlek-Sara

Anonym sa...

Kram. Våga njuta!! för själv vågade jag knappt hoppas innan hon tittade ut.

Sofia sa...

Jag blir så berörd av din blogg, du skriver så fint och klokt om svåra saker. Önskar dig all lycka och hoppas att du får ett midsommarbarn!

Gittan sa...

Å vad glad jag blir av att läsa det du skriver! Jag gläds mer dig och er! Och håller tummar och tår för eran skull!!!

Anna sa...

Tummen hålls för er!

Solveig Lövendahl sa...

Tusen tack kära, fina ni! ♥

Harefrøken sa...

Krysser armer, ben, tær og håper alt jeg kan på at drømmen deres endelig skal oppfylles! Er sikker på at det måtte bli verdens heldigeste baby som skulle få vokse opp i et hjem med så mye kjærlek, glede og ikke minst farger som en får inntrykk av i bloggen din. Du skriver så nydelig, og jeg følger spent med i bloggen din. Ønsker dere alt hell og lykke. Hilsen fra Norge:)

rockefår sa...

Hei, jeg er innom av og til og denne gangen kjennes det riktig å sende en hilsen med ønske om at det må bli deres tur nå!

Jeg har lest mange av dine innlegg om lengsel og sorg, og ikke alltid lett å kommentere det. Jeg synes du skriver åpent, ærlig, fint og sårt om barnløshet. Noe mange synes er vanskelig å snakke om, på begge sider.
Jeg/ vi har vært heldig å få barn og med det også noen ekstra utfordringer. Men sånn er livet, det blir til mens man planlegger noe annet.

Ønsker dere virkelig lykke til!

Denne bodyen var veldig fin, slike skatter må man ta med, og som du sier er sikkert esker m klær det minste problemet.

Mvh Elisabeth G.K

Jo sa...

Vännen, den här gången ska det gå bra för er! Jag håller alla tummar jag bara kan för att det ska gå vägen!
Och du, det är aldrig fel att glädjas och hoppas! Man behöver inte direkt träna på att vara ledsen och det är ju inte heller så att man straffas för att man har tagit ut saker i förskott. Jag kände så i början av våra missfall, att jag inte borde ha "Jinxat" det hela genom att tänka konkreta bebistankar eller att mysglädjas över livet i magen. Hade det funkat "bättre" att inte våga hoppas och att inte glädjas, ja, då hade vi inte fått så många missfall för jag testade den varianten också. Precis som du skriver: Den där påsen med barnkläder gör i det stora hela varken till eller från om det inte skulle gå vägen. Däremot ger den dig glädje när du får vara glad över sakerna. Den påsen är det minsta problemet man har om man sörjer...
Så köp du saker, sy och dröm. Jag var ju så sjukt nervös så för min del var det snarare terapi att sticka en kofta till Ullharen innan han föddes. Han blev mer verklig på så sätt. :)
Lååång kommentar, men jag hoppas, hoppas verkligen för er!!
STOR KRAM och grattis till embryot!

Lemi sa...

Jeg krysser fingrene for dere❤
Dere fortjener sååå inderlig å lykkes!!

Klem

Kim sa...

Jag glädjs med er! Hoppas att era bra dagar med råge överglänser de svåra. Har själv för många missfall bakom mig och vet att det går snabbt mellan glädje och nattsvart oro. Hoppas hoppas hoppas att ni får er önskan uppfylld. <3

ida1976 sa...

Jag hoppas också med er!

ida1976 sa...

Jag hoppas också med er!

ida1976 sa...

Jag hoppas också med er!

Anonym sa...

Köp kläder du!
Jag har också varit ofrivilligt barnlös, och när jag väl väntade sonen köpte jag i princip inga kläder till honom. Jag vågade inte. Han föddes med lunginflammation, och jag satt vid kuvösen och grät över att "han kanske inte kände sig välkommen!"
Jag önskade så att jag hade haft massor av kläder till honom. Allt gick bra, men känslan av att inte vågat glädjas var hemsk.
Köp kläder, dröm på. Håller tummar och tår!

Fanzan kläder sa...

Hoppas allt går vägen och hoppas att du kan njuta och drömma i din graviditet. Lycka till,kramar jenny

Anonym sa...

Klart man ska hoppas - nar ska man annars fa vara glad. Manga soliga varma kramar fran Spanien/Kicki & E.