onsdag 27 november 2013

Snabbvantar

Igår hittade jag en jättefin halsduk på second hand, eller som halsduk var den inte så mycket att ha, en smal kort liten sak som inte kändes så mysig att svepa om halsen direkt, men garnet och mönstret kunde jag inte motstå. Kände direkt att den skulle få ett nytt liv som vantar.


























De går förstås inte att jämföra med riktiga stickade vantar, men med tanke på insatsen, en loppad halsduk och en liten stund vid symaskinen så är jag väldigt nöjd. Passar perfekt till min gula kappa dessutom!


Är full av beundran inför folk som orkar sticka den ena mer fantastiska saken än den andra, som Anna till exempel, men för en sån som jag, en latmask med dåligt sticktålamod så funkar en snabbvante också bra ibland.


fredag 22 november 2013

Tygängeln Bente

Idag har jag fått fina skatter av en bekant, alldeles underbara tyger från hennes 70-talsbarndom på Bornholm. Hon hade plockat med sig det som hon trodde jag ville ha och hon hade rätt bra koll på min smak visade det sig!



























Visst är de fina? Det bruna med gula och röda blommor är min favorit, tycker det är så himla fint och det är två stora påslakan, hurra! Har aldrig sett det mönstret innan, tror det kommer att bli små skjortor av det ganska snart. Det med stora blomman tycker jag också är väldigt fint, men det vill jag nästan bara ha som tavla på väggen. Underbara skatter, tack snälla Bente! Nu blir det fredagsmys med tacos och På spåret. Mycket trivsamt tycker jag. Hoppas ni får en fin helg!

onsdag 20 november 2013

Selfie

Idag blir det jag, jag och jag på bloggen. Har roat mig med att ta lite självporträtt och lovade ju visa upp min nya frisyr. Så, här är jag:





































































 Hoppas ni har en fin lillördagskväll!

onsdag 13 november 2013

Vintervemod






































Idag har vi vinterfixat i kolonin, spikat luckor för fönstren, tagit hem kaffeburken och annan mat, ätit upp de sista kakorna ur kakburken, petat ner lite tulpanlökar och plockat sista kronärtskockan, första brysselkålen och lite purjo.






































Krassen lyser fortfarande vackert orangeröd i allt det gråa. Jag hade bara med mobilkameran och dessutom har vår dator kraschat och redigeringsprogrammet är inte installerat på vår nya så bildkvaliteten är kass, men det får vara som det är.






































Här skymtar min nya frisyr, ska visa den mer ordentligt en annan gång. Ganska kort blev det, ungefär som sist fast uppklippt över hela huvudet istället för bara i nacken. Jag trivs i det, känns kul att prova nåt nytt.






































Ringblommorna lyser också fortfarande som små solar. Det känns lite sorgligt att "packa ihop". Vi kommer ju att komma och titta till och skörda lite mer brysselkål och purjolök, men några längre stunder blir det nog inte förrän till våren. Nu är stugan mörk, kall och utan vatten. Nu är det dags att mysa inne, tända ljus, njuta av den där snart-är-det-jul-känslan som närmar sig. Det är inte så dumt.

Men sen kommer våren, värmen, ljuset, blommorna, fågelsången. Det ser jag fram emot och det känns inte speciellt långt borta.

tisdag 5 november 2013

Frisyrfunderingar

Mitt schema råkade ligga så att jag är ledig nästan en vecka efter det negativa beskedet, väldigt bra och välbehövligt. Förutom sorgen så mår jag lite halvkasst rent fysiskt. Nu har mensvärken slagit till med full kraft, vilket för mig innebär svårhanterliga smärtor, ibland så illa så jag svimmar eller kräks. Dessutom har illamåendet av hormonmedicinerna inte riktigt gett med sig än, "gravidillamående" och mensvärk är verkligen en ovanligt trist kombination.





























Jag terapiritar gladblommor och funderar på ny frisyr. Har inte klippt mig sen maj och nu är håret så pass långt att jag kan ha flätor runt huvudet eller en liten, liten tofs. Är sugen på lite förändring och tror jag ska passa på att testa en riktigt kort frisyr när jag ändå har det ganska kort. Min söta make lekte lite och testade frisyrer åt mig, jag tycker nog den här är finast:






































Jag gillar stora, fluffiga hår! Tyvärr matchar inte den här min hårkvalitet riktigt... Så vi lekte vidare och jag fick låna Emma Watsons hår (och bleka öra).






































När han satte mitt ansikte på Anne Hathaways kropp hade vi ganska roligt:






































Hahahahahahahahahaha!!!!!!!!!!!!!!! Kanske inte borde välja den här frisyren, men tror det kan bli fint trots bilden, ett fotomontage kanske inte ger en helt rättvis bild alltid. Eller så klipper jag bara upp nacken lite, har inte bestämt mig än, får se vad det blir imorgon.

söndag 3 november 2013

Tyvärr

Vårt vackra lilla embryo som överlevde upptiningen och såg så perfekt ut lever inte mer och därmed är vår flera år långa resa på rmc slut. Nu står vi hand i hand med krossade drömmar och bara den feta räkningen kvar. Mår hyfsat i alla fall, tar hand om varandra och njuter av en ledig helg tillsammans. Idag har vi varit i Malmö, strosat, fikat och gått på bio. Igår kväll skålade vi för kärleken och livet. Som är ganska fint trots allt. På måndag tänkte jag ringa en ny klinik. Kampen fortsätter.

fredag 1 november 2013

En nyanserad bild

Tack kära människor för all respons på inlägget jag gjorde efter återföringen, er omtanke betyder mycket. Jag har fått höra att jag är positiv, stark och bra på att glädjas, vilket förstås känns fint att höra. Jag tycker själv jag är en ganska positiv människa som är bra på att se det fina i livet och njuta av det. Men jag kanske får nyansera den bilden lite, jag är verkligen ingen sorglös person som aldrig oroar mig.

Nu är det fredag. Testdagen. Tidigt åkte jag till Malmö och lämnade blodprov och nu är det några långa timmars väntan på Telefonsamtalet. Beskedet. Det ödesdigra. Ett grattis eller ett tyvärr. Himmel eller helvete. Eller snarare antingen helvetet med en sorg att ta oss igenom eller så uppenbarar sig en smal och krokig stig mot himmelriket, mot vår dröm, vårt mål, vårt barn. Blir det så fantastiskt så väntar många veckor av oro, rädsla, skräck över att förlora det lilla sköra livet igen. Sex gånger tidigare har vi kommit så här långt, tre gånger har vi fått ett positivt graviditetsbesked och tre gånger ett negativt. Så, fruktansvärt nervöst, men hoppfullt. Efter ett positivt besked har ju dock alla våra tre graviditeter lett till missfall och jag är livrädd över att behöva gå igenom det igen. Så nu är det inte mysigt längre, nu börjar ett antal jobbiga veckor vilket besked vi än får.

Men jag tror fortfarande. På att få fira jul med att ha klarat av de första tolv veckorna, på att få fira midsommar med en fladdrande klänning över min höggravida mage. På att vi ska få ett barn. Att det kommer till sommaren. Jag tror, jag tror, jag tror, jag hoppas, jag önskar av hela mitt hjärta. Jag är livrädd.