söndag 13 september 2015

Rävigt!

När jag frågade vad ni ville se här på bloggen kom önskemål om att kika in i min och Lykkes garderober. Mer än gärna säger jag (har jag sagt att jag tycker barnkläder är något av det roligaste som finns?) och börjar med en titt på en liten del av Lykkes höstkläder.






































En trend som vi fallit pladask för är alla dessa rävar som dyker upp överallt. Lykke har ju sin kära Rävis som jag har sytt, som är med överallt och som hon sover nos mot nos med. När vi såg rävmössan på Lindex så kändes den självklar till Lykke. De är ganska så gulliga när de sitter där bredvid varandra i vagnen, Rävis och min älskade lilla Lykke med rävmössan. Kappan är jag också väldigt glad för, lyxshoppad från froy&dind i Malmös finaste butik Liebling. Rävbody från Sture&Lisa och strumpor från Lindex och Zara.






































Stickade tröjor är jag väldigt svag för, eller stickat överhuvudtaget. Detta är bara ett litet urval. Den allra finaste har Lykkes farmor stickat. Den låg tyvärr i tvätten så den får jag visa en annan dag (det går ju faktiskt åt ganska mycket kläder när bebisar äter mat, tur det! ;) ). Allt på denna bilden har jag haft långt innan Lykke ens fanns i min mage, förutom byxorna. De är också lyx köpta på liebling, från bric-a-brac. Jag tänker att det är okej att unna sig (eller barnet) lite lyx (speciellt om det är eko och schysst på alla vis förstås) ibland när man som jag annars köper det mesta på loppis. Den översta och den nedersta tröjan plus skorna är loppisfynd, den bruna med ärmlapparna är fyndad på hm-rea för några år sen och den gula har jag sytt av en gammal loppiströja för väääldigt längesen. Apropå det lade jag för ett tag sen till ett arkiv i högerkanten här på bloggen. Roligt att bläddra i tycker jag själv, för jag har ju faktiskt bloggat ganska länge nu, drygt åtta år minsann!

onsdag 9 september 2015

En underbar tid och en värld som brinner



























Det var längesen känns det som. Sommaren har gått och blivit höst. Träskorna har bytts ut mot kängor och gummistövlar. Jag har börjat jobba. Det känns faktiskt jättebra. Visst saknar jag min älskade plutt när jag är borta (första dagen trodde jag jag skulle svimma och gå sönder) men nu efter några dagar så känns det helt rätt. Det är väldigt roligt att jobba, helt underbart att vara med mina älsklingar de fyra dagarna varje vecka som jag faktiskt är ledig och framförallt alldeles fantastiskt att se hur Jonas och Lykke får en närmre relation för varje dag som går. Hur de tittar på ankungar, picknicklunchar, busar med andra barn på babycaféet och Jonas säger saker som "det här är en guldtid som aldrig kommer tillbaka". Jag riktigt hör hur hans pappas ord på vårt bröllop, om att ta vara på tiden, ekar i hans huvud. Vi har det fantastiskt fint helt enkelt.






































Alla i världen har det ju tyvärr inte så bra som vi. Jag är skamligt oengagerad i omvärlden känner jag. Jag blundar hårt när det dyker upp bilder på ilandflutna barn, jag tittar bort men hinner ändå se rubriker om att det kunde varit mitt barn. Det är lätt att komma med undanflykter om att jag har nog med mitt, men det finns förstås inga ursäkter när världen brinner. Känner du som jag så kan vi väl komma överens om att i alla fall göra det allra minsta vi kan göra, skänka en slant för att hjälpa? Det kan vara så enkelt som att skicka ett sms och ge ett par hundralappar. Det kan vi alla göra. Här är ett sätt. Inte för att döva något dåligt samvete utan bara för att något trots allt är bättre än inget. Gör det nu. Okej?