torsdag 19 april 2018

De senaste tre dagarna har jag

varit på akuten två gånger med 40-gradiga, tungandade barn.

tappat min mobil (precis vad man behöver när man är på väg till akuten med tre småttingar).

skaffat ny mobil. Med samma nummer men utan bilder (snyft, snyft, snyft) och utan kontakter. Om vi känner varandra kan du väl smsa mig ditt nummer?

synts i hem och hyras tidning. Ett fint reportage om vårt hem av en supertrevlig journalist.

lyckats med konststycket att vagga två 11-kilosbebisar till sömns i famnen samtidigt när båda var trötta och sjuka och jag var ensam med barnen en förmiddag. Jag lyckades även lägga ner dem OCH hade den stora turen att Lykke sov till halv elva den dagen så jag hann sova gott en halvtimme när alla tre sov samtidigt. Välbehövligt.

efter många telefonsamtal fått förskoleplats till småttingarna på samma förskola som Lykke går på. Först fick vi på en annan, men det gick visst att lösa. Så glad.

fått veta att min konstigt bortdomnade underkropp troligen beror på vårt intensiva, sömnfattiga liv och inte verkar gå att göra nåt åt. Har knappt nån känsel i ben och fötter. Som kroppen tar stryk av sömnbrist alltså...

ätit glass i solens sken och under blommande körsbärsträd med alla mina hjärtan.

mer än nånsin känt att jag har världens finaste, sötaste, underbaraste barn (tänk att just jag fick dem!).

känt att livet trots allt är rätt ljuvligt. Idag har dock Sixten börjat kräkas och alla tre barnen har närmre 40 graders feber så eventuellt väntar några ganska oljuvliga nätter och dagar om vi alla drabbas. Att kräkas, ha hög feber och inte en chans att vila skulle antagligen kunna användas som tortyrmetod. Men annars är det fint.

måndag 22 januari 2018

3 år

Idag fyller vårt stora lilla hjärta tre år. Vi firade henne igår med vänner, presenter, tårtor, fiskdamm, ballonger och allt som hör ett treårskalas till. Hon fick discolampan som hon önskade sig av farmor, den sprider nu en roterande stjärnhimmel på hennes rum. Av mormor fick hon en waldorfdocka som hon sytt. Dockor står högt i kurs här nu. Hon har spanat lite på en i leksaksaffären, den kunde prata och sjunga blinka lilla stjärna. Nog trodde jag hon skulle bli glad för momos hemsydda docka, men man vet ju aldrig. Den kan ju liksom inte sjunga. Men visst blev hon glad! Kärlek vid första ögonkastet skulle jag säga.



























Jag hade sytt kläder till den och en likadan kalaskläning till Lykke (hon blev glad och den gick på, hurra!). Ska se om jag kan ta fler bilder nån dag. Just nu ligger dockan och sover gott tillsammans med världens finaste treåring. Mitt älskade barn ♥.