lördag 30 juli 2016

Kan ni inte bara adoptera?

Det är stora omvälvande dagar för mina vänner. De har nyligen kommit hem från Taiwan. Hämtat hem sitt hett efterlängtade barn. Äntligen, äntligen. Jag minns några av alla de gånger människor ifrågasatte varför vi inte bara kunde adoptera istället för att hålla på med alla de där krångligheterna som vi sysslade med. Lite som att vi får skylla oss själva som inte bara kör den enkla vägen. Ibland hördes kommentarer om hur kommenteraren inte kunde förstå varför det är så viktigt för vissa föräldrar att få ett barn som liknar dem själva. Som att vi mest var egoistiska, till och med lite narcissistiska. Vår väg var inte enkel, den tog många år, många missfall, många dagar då jag grät så mycket så jag kräktes. Den kostade mycket pengar, krävde att jag proppade min kropp full av mer mediciner än jag vill tänka på och innebar mycket fysisk smärta. Vår kamp slutade lyckligt, vi lever med vårt älskade barn som är värt hur mycket möda som helst. All möda i hela världen. Såklart.

Mina vänner som nyss varit i Taiwan har kämpat, väntat och längtat i mer än fem år. Det har varit en otroligt tung och påfrestande tid av ovisshet. I veckan fick de äntligen möta sin lille son. Han är fem år, har levt hela sitt liv på andra sidan jorden. I en annan familj, en annan kultur, han talar ett annat språk. Annat än hans föräldrar. Han verkar vara ett otroligt tappert och accepterande litet barn. Själv blir jag alldeles yr av tanken på vad detta lilla barn går igenom. Separationen. Från landet, kulturen, språket. Från fostermamman. Jag ser bilder där han glatt provar sin nya mammas fiol. Han ser så glad och nyfiken ut. Han är så fin. Föräldrarna är så fina. De är kloka, förstående, väl förberedda. Har redskap för att hantera det mesta och framförallt väldigt mycket kärlek till sitt barn. Jag är säker på att de kommer att älska varandra, vara en fantastisk familj och att det kommer att vara värt hur mycket möda som helst. All möda i hela världen. Såklart.

Kom bara inte och säg att det är enkelt att adoptera.

3 kommentarer:

Helga sa...

Åh kan inte folk bara sluta lägga sig i! Jag läste om adoptionsrätt lite när vi läste om juridik på socionomutbildningen. För det första så är det en felaktig uppfattning om att "det finns så många barn som behöver ett hem". Enligt vad vi fick veta så är det fler som vill adoptera än vad det finns barn för adoption. Sen har olika länder (massa) olika regler för hur föräldrarna ska vara osv osv. Allt detta misstänker jag att du redan vet men det är så många som inte har en aning! Vad fint att dina vänner äntligen fått sitt barn. Själv sitter jag hemma och väntar och undrar när min lilla bäbis ska dyka upp :)

Solveig Lövendahl sa...

Helga, försökte kommentera hos dig, men det funkade inte för mig. Vet att vissa har samma problem här, men vet inte vad man gör åt det tyvärr. Iaf, så underbart att vänta på bebis, hoppas hen kommer snart♥! Ja, det sa många till oss också, att det finns ju så många barn som bara väntar på föräldrar, men jag har förstått att det inte är så. I alla fall så är de i så fall inte ute för adoption.

Anonym sa...

Tack! Klokt inlägg. Nej, det är intelligent lätt att adoptera. Dett är en svår och lång väg som fortsätter långt efter själva adoptionen. Men det bästa som hänt mig! :-)
Indienmamman