tisdag 28 juni 2011

Momo

Idag hade min mormor fyllt år. 25 år. Hon fyllde alltid 25. Vi stod varandra väldigt nära, min mormor och jag. Jag var hennes Toto, hon var min Momo. Det är mer än fem år sen hon dog och jag saknar henne fortfarande så att det gör ont ibland. Ibland när saknaden är stor så går jag runt i hennes lägenhet i tankarna. Jag kan se varenda golv, varenda garderobsknopp, jag kan känna strukturen på varenda tapet och varenda möbel, till och med de olika dofterna finns kvar i minnet.

Momo och jag 1986.

Det finns tusentals minnen av Momo, frukosten när jag var liten, hemma fick man hembakt surdegsbröd med getost, hos Momo fick man franskbröd med strössel i regnbågens alla färger. Jag satt på bordet med fönsterkarmen som bord. Momo satt med armen om mig och så spanade vi ner på bussarna och gissade hur många som skulle kliva av och vad det var för några människor.

Jag bläddrar bland mina gamla teckningar som hon sparat och hittar en anteckning från en stolt mormor.

Jag saknar våra många turer till Helsingör, när vi köpte hårda karameller i en plåtburk på färjan och suddgummin och annat fint när vi kom fram. Om det var vår köpte vi en bunt mimosa hem till mamma.

Vi åkte förstås ofta till Bökebäck, det gamla huset vid havet där min mormor växt upp och där jag var senast i helgen och njöt av en underbar midsommar med goda vänner. Jag och Momo åkte dit och beundrade de första snödropparna och plockade de första vitsipporna. Den 28 juni varje år tassade jag, mamma och mina systrar ut i det daggvåta gräset, fortfarande iklädda våra nattlinnen, och plockade vildrosor till Momos födelsedagsbricka. Jag önskar så att jag fortfarande fick plocka rosor till henne.

Finaste Momo, du är oändligt älskad och saknad.

9 kommentarer:

Mia sa...

Åh Solveig, du har verkligen berättarens gåva! Jag är där med er när jag läster. Ser blommorna, danmark, nattlinnena, du är 4 år och jag känner värmen mellan dig och din momo. Kram

mammagumman sa...

Faktiskt lite lik min egen momo! Fast hennes hus låg lite norr om Halmstad åkte vi också över sundet. Jag känner igen mig i saknaden. Kram Solveig.

malinjohanna sa...

Vackert skrivet! Och bilden på dig och Momo är så fin.

Solveig Lövendahl sa...

Tack fina ni, kramar tillbaka!

Kerstin sa...

Tack för en fin text älskade Syster!
Vår fina Momo är så lätt att sakna och älska - såklart.. tänker också ofta på henne. Brukar inte direkt "gå" i hennes lägenhet så som du beskriver. Snarare i Bbk i sånna fall.. men som du berättar så stämmer det så väl. Visst kan man varenda tapet, möbel, matta.. i doft och känsla.. rös när jag läste .. av längtan!
Men allt det fina vår Älskade Momo gav, det har vi föralltid inom oss!
Man mådde så bra i hennes närhet och dit kan jag drömma mig ibland.. det går knappt att beskriva känner jag - så det får bli vår Lövendahlska hemlighet, hur det var hos vår Bästaste momo i hela världen!
..och på nåt konstigt vis saknar jag morfar himskans mycket också.(han dog -52, så jag har aldrig träffat honom) Kanske så enkelt som så.. att så älskande underbar som Momo var, så måste han ha varit väldigt fin också! Och jag tror han och jag hade haft mycket att prata om.. drömmer om det ibland också.
Tack för dagens finaste ord systerSol!
Massa rosenskära Kramar till Dig!

Aleisa sa...

Älskar att läsa ur ditt hjärta! Så får man resa sig tbk till ett annat land och ha 4 år gammal och en saknade mormor, tack för det!

emilia sa...

du skriver fint. och jag älskar elefanterna!

Gittan sa...

Tack för såå fina ord!! Du kan värkligen skriva så att man blir fängslad!

nelly sa...

Kära fina Solveig. Tårarna rinner och känslor och minnen väcks. Lilla toto! Kram