onsdag 12 november 2014

Att jämföra smärta

Så underbara ni är som kommer med så mycket namnförslag, fortsätt gärna med det! Kul att så många föreslår Kerstin, fint namn tycker jag. Dock tyckte jag det redan när jag var tre år och inspirerad av Bullerbyn fick välja namn till min syster så det är redan upptaget av den blivande mostern. Vi funderar vidare...

Jag klagar en del på att det är jobbigt att vara gravid. Folk omkring mig säger bara att jag förstås också får klaga, fast vi har kämpat så länge för det här. För mig är det självklart, jag kan prata om för- och nackdelar med min situation här och nu. Jag har nog en medeljobbig graviditet och tycker det är ganska jobbigt. Kan längta efter en smidigare kropp, att kunna andas ordentligt, röra mig lättare, hoppa, springa, träna, ligga på mage, att inte ha ont hela tiden, kunna gå upp för en trappa utan att vara nära att svimma, såna saker. Jag tänker att det kan verka otacksamt, att alla ni som kämpar för att bli gravida blir lite provocerade. Jag kan förstå det i så fall och därför vill jag bara säga att även om det är jobbigt att vara gravid så är det förstås ABSOLUT INGENTING mot att vara ofrivilligt barnlös. Inget jag har upplevt har varit jobbigare än det. Nu är det fysiskt jobbigt, men den fysiska smärtan är ju väldigt sällan lika illa som den psykiska, som man ständigt lever i som ofrivilligt barnlös (och även barnlösheten var ju ganska kantad av fysisk smärta om man nu ska jämföra). Minns att någon sa till oss, då när vi kämpade, att det faktiskt är jobbigt att vara gravid också. Det känns ungefär lika smidigt och empatiskt som att säga till någon som svälter att det faktiskt är jobbigt att äta för mycket också.

Jag är så vansinnigt lycklig att jag får uppleva det jag upplever nu, att jag får vara gravid, vänta ett barn, känna det sparka. Jag lever verkligen min dröm nu och är tacksam för varje minut. Det kanske är onödigt att påpeka, ni vet kanske det, men det kändes ändå viktigt att säga. Det och att jag tänker på er som kämpar. Jättemycket. Önskar er styrka, kraft, guld, gröna skogar och en bebis.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Sluta att be om ursäkt för dina känslor! Du har all rätt att tycka det är jobbigt att vara gravid för det är det oavsett hur länge man kämpade för att bli det. Alla som har följt bloggen vet att du är allt annat än otacksam. Det går aldrig att jämföra smärta, varför ska jag klaga när jag har huvudvärk när det finns det som har livshotande sjukdomar, det går aldrig. Livet blir aldrig rättvist. Tillåt dig känna de känslor du gör och tänk inte på oss :-) Om alla som skrev bloggar vägde alla ord på guldvåg så skulle det inte finnas så mycket kvar för oss andra att läsa :-)
Det är fantastiskt underbart att vara gravid men samtidigt oerhört påfrestande och jobbigt!

Solveig Lövendahl sa...

Jag menade inte att be om ursäkt. För som sagt jag tycker det är självklart att jag får klaga över det som jag tycker är jobbigt här och nu. Ville bara skicka varma tankar till de som kämpar. Jag kanske var lite otydlig.

Anonym sa...

Oj, det lät kanske lite hårt, det var inte alls menat så utan att skriv precis det du känner för. Jag följer din blogg för att den berör, det som är fantastiskt och det som är svårt.
Fortsätt precis som du gör för det är du bäst på!!! Heja heja

Klockarbarn sa...

Jag hade en ganska jobbig första gravidietet. Den andra var lättare för kroppepn och jag blev inte riktigt lika stor i kroppen, bara om magen som riktigt hängde ner och det var svårt att gå. Jag fik bära mina barn 21 dagar resp 17 dagar över tiden. Det blev extra jobbigt så klart. Det som var så häftigt var att smärtan och besvären avtog så omgående efter barnen var födda. Vissa besvär försvann faktiskt bara några dagar efter och då glömde jag bort att jag hade haft dom. Efter 10 månader var jag gravid igen så minnet måste varit jättekort. Kanske var det amningskomans fel :-)
Nu så här 8 år efter sista graviditeten minns jag knappt nånting. Jag minns bara att jag tyckte att det var jobbigt att vara gravid och förlossningarna har jag bara fragmentariska minnen av. Konstigt hur man fungerar. Lycka till på er fortsatta graviditetsresa.

Sandra i norr sa...

Mys, njut, gnäll över det som är jobbigt nu och tillåt er att vara glada. De som fortfarande väntar, längtar och hoppas missunnar säkerligen inte er den lycka ni nu känner!

Solveig Lövendahl sa...

Tack för era kommentarer!

Anonym, ingen fara, du lät inte hård utan snäll. Ville bara förklara vad jag menade. :)

Klockarbarn, jag det är nog tur att man glömmer fort...

Sandra, tack! Fint. Det gör vi, myser, njuter, gnäller och är glada.

Solveig Lövendahl sa...

Tack för era kommentarer!

Anonym, ingen fara, du lät inte hård utan snäll. Ville bara förklara vad jag menade. :)

Klockarbarn, jag det är nog tur att man glömmer fort...

Sandra, tack! Fint. Det gör vi, myser, njuter, gnäller och är glada.

Harefrøken sa...

Hei nå er det så lenge siden jeg har lagt igjen en kommentar. Det er så koselig å følge bloggen din. Og endelig skal det bli deres tur. Når det gjelder navn har jeg to favorittnavn og det er Lotte og Nora. Når det kommer til at det er slitsomt å være gravid, må jeg si meg veldig enig med deg. Ble faktisk litt overrasket første gang jeg var gravid over at ingen hadde fortalt meg at det ikke bare var fantastisk å være gravid. Men jeg har kommet frem til at det må være litt tungt. Det gjør jo at fødselen blir en slags lettelse, tross at det heller ikke er veldig behagelig, så gleder man seg til det, både fordi det betyr slutten på en litt bokstavelig talt tung periode, i tillegg til at det betyr starten på noe helt fantastisk:) lykke til videre!

Anonym sa...

Apropå namn... När vår dotter fötts så var det plötsligt väldigt svårt att bestämma namn. Det kändes så otroligt ödesmättat att välja vad hon skulle heta, förmodligen resten av sitt liv!! Då råkade vi av en slump ramla över låten "Vad ska du heta?" med Bo Kaspers. Ojojoj, vad det var känslosamt!

http://open.spotify.com/track/68KiX96IUjJp9zAmZgIPjL

/Anna