Ett exempel på klädernas påverkan på bemötandet från en förskola jag gjort praktik på: På förskolan går en treårig tjej som alltid har stora jeans och t-shirt med traditionellt "killiga" tryck. Hon är ganska vild och livlig och får ofta höra av personalen hur jobbig hon är och att man kan tro att hon är en pojke. Den dagen barnen ska fotograferas dyker flickan plötsligt upp i rosa strumpbyxor med hjärtan, liten rosa kjol, tight topp med glittertryck och rosa tröja. Hur reagerar personalen? Med glädje. Hela dagen berättar de för tjejen hur fin hon är och hur roligt det är att se henne i kjol. Tjejen är säkert väldigt förvånad över denna plötsliga kärlek från de vuxna, men vem vill inte ha beröm istället för kritik? Tror ni tog på sig de stora jeansen och de tuffa tröjorna igen? Nej. Tror ni hon har lärt sig vilken roll hon förväntas spela, att det är viktigt att hon klär sig och agerar "som en tjej"? Antagligen.
Spelar det då någon roll? Tja, spelar det någon roll att pojkar och män livet ut är de som är mest högljudda, tar mest plats, får mer i lön, inte tillåts vara känsliga och gråta på samma sätt som kvinnor, nästan uteslutande är de som misshandlar och våldtar? Spelar det någon roll att flickor och kvinnor tidigt får lära sig att ta lite plats, vara försiktiga, ordentliga, duktiga, att det är viktigt att vara söta och pyssla med sitt utseende?
Jag menar absolut inte att allt detta beror på hur vi klär våra barn, MEN jag är övertygad om att det spelar en viss roll. Hur vi ser ut och klär oss/kläs spelar stor roll för hur vi blir bemötta, vilket i sin tur formar oss som människor. Det jag önskar är att alla barn ska tillåtas och uppmuntras att visa alla sina sidor och alla sina känslor. Att vi inte tvingas in i en bild av hur vi förväntas vara. Helt enkelt att vi alla skulle få vara som vi är. Så otroligt enkelt. Och så fruktansvärt svårt.
33 kommentarer:
Tumme upp för detta inlägg! Jag håller med till 100%. Vill gråta när jag hör om den 3-åriga flickan. Jag önskar ALLA insåg detta, så hela samhället såg annorlunda ut. Önskar att man kunde göra mer åt saken.
Åh vad bra du formulerade det!
Det är lite sorgligt...
måste tillägga att i min barndom hade jag o morsan världens megagräl i flera timmar då jag grät o låste in mig o vi skrek elaka saker till varann. Skälet? Jo att hon ville ha på mig kjol/klänning som jag hatade. Hon vann alltid o jag har fortfarande svårt för julen. Fast jag var en av de där tjejerna som hoppade ner i lerpölen trots klänningen för jag hatade den ju ändå o om den var förstörd kanske jag slapp ha den igen!
Jg håller fullständigt med dig!
Så skönt med någon som har samma åsikt som jag :)
Min son har färger i sina kläder men tyvärr har jag svårt att hitta roliga kläder till honom. Visst finns det färger på "tjej avdelningen" men då måste man dras med hello kitty och små puff ärmar på allt, vilket får mig att vilja kräkas. Jag hoppas att det inom en snar framtid inte kommer finnas en "pojk" eller "flick" avdelning, utan att jag som konsument kan välja lite mer fritt bland roliga färger och former, utan att ljusblått och rosa är över representerat.
Bra sagt, håller alldeles med dig!
Jag håller helt med dig, du har så rätt. Försöker att klä min flicka i både pojkiga och flickiga kläder. Kan inte låta bli att sy lite kjolar och klänningar till henne, men försöker väga upp med "tuffare" kläder med.
Jag håller med! Kläderna spelar stor roll, större än många tror.
Håller helt med dig. Jag har tre grabbar som det är ganska så svårt att handla till när jag nu gör det. Min yngsta har mest hemmasydda kläder med mycket färger i, och det är mycket föräldrar och vänner som tycker om det då det är väldigt svårt att hitta färger till killar i butiker. Mellansonen får också mycket hammasydda kläder. Men min äldsta som jag skulle vilja sy till och han vill också ha mammas sydda kläder har så svårt att hitta roliga tyger till barn i hans ålder....och i butiker är det mycket tufft...vilket inte alltid går hem...
Ha det bra!!
Kloka härliga Du!
Det är så sant och det läskiga är hur väl inarbetat allt är så att "vanliga" människor inte tror på det. De tror verkligen att det är så. Vad jag har hört från förskolepersonal är det väldigt effektivt att bli filmade och då se hur de bemöter barnen. Jag ligger inte fronten för genus men jag förstår det och försöker tänka på det.
WORD!
Och det intressanta är ju också att det är så laddat...!
Jag tar ett annat dagisexempel som mötte min dotter i höstas:
Fröken 1, ute på gården: Hej Loppan! Idag får du börja inne, för det har kommit fyra nya kompisar idag som du får visa hur vi gör här.
Fröken 2, inne på dagiset: Hej Loppan! Vet du idag har det kommit två nya tjejkompisar!
Vad lärde vi oss här? Jo att fröken tycker att flickor leker med flickor och pojkar med pojkar... Suck. Som tur var så bet det inte på Loppan, men vi som föräldrar tycker det var fruktansvärt!
bra inlägg! Men vi dömer ju ut oss själva direkt tyvärr när vi pratar om "flickigt och pojkigt".. Vi är alla människor och olika individer, det är så vi måste se det! KLär mina pojkar i rosa, rött,lila, grönt, blått,gult...de är färger för mig inte flick eller pojkiga färger...Måste med trycka på det att alla inte vill synas å höras, många tycker om omsorg och att vårda, varför måste vi kvinnor bli som män? KOlla på samhället tror inte vi behöver fler som hörs och syns och tar för sig...tänk istället om vi kände omsorg och medtanke med våra medmännsikor, tror världen hade sett annorlunda ut! Men som sagt vi måste vårda varje individ varsamt och låta den får vara sig själv...något vi inom förskolan faktiskt försöker arbeta mkt med!
Jag tänkte bara föreslå en bok som jag har lyssnat på som ljudbok.
Den heter det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper kvinnor, av bla. Liza Marklund.
Jag trodde det var en deckare, men insåg snabbt att det var det inte.
Jag trodde jag behandlade mina barn lika, pojke-flicka men, men....
Man får ett snabbt uppvaknande, ju mer jag lyssnade desto mer insåg jag att det kommer att ta många generationer att ändra på vårt inlärda beteende beträffande hur vi möter pojkar respektive flickor.
Mycket läsvärd bok.
Rekomenderas!/Åsa
Så alldeles vansinnigt bra skrivet. Håller med dom vartenda ord.
Två exempel från senaste tiden:
1. En kompis berättar att ett företag ringt och erbjudit henne att bli medlem i "prinsessans pysselklubb". Hon har en 6-årig dotter. Hon blir smått förfärad över namnet, vill inte vara med alls, men passar på att fråga om de har ett alternativ som inte innebär rosa och prinsessor. Det har de inte.
2. Jag pratar hockey (som man ju gör just nu om man är värmlänning)med en man jag träffar när jag jobbar. Vi konstaterar att det är synd att det är så dyrt. Eller som han uttrycker det: "om en pappa ska gå med två pojkar blir det ju bortåt tusen spänn!"
När mina killar nån gång kommer få gå på en match blir det antagligen med mig, eftersom jag är mest intresserad i familjen, men jag orkar inte ens bemöta det.
Och mardrömsexemplet som inträffade för några år sedan:
Jag och äldsta sonen är på McDonalds. Han är ca 4 och har axellångt ljust hår. Han får välja en leksak till maten i kassan, Hello Kitty eller Spiderman. Han väljer Spiderman. Detta måsta ha vållat mycket diskussioner och huvudbry bakom disken, för när vi suttit vid bordet en stund kommer en anställd ut för att upplysa oss om att "det finns tjejleksaker också om hon vill ha det istället".
Alltså:
1: långt hår = tjej
2: eftersom de trodde att han var en tjej, kände de sig tvunga att lägga sig i valet, eftersom "hon" måste valt fel.
Dessutom var själva papplådan som allt låg i vid detta tillfälle full av pyssel på utsidan. I Hello Kitty-pysslet skulle man räkna hur många par skor Hello Kitty kunde köpa (hon gillar ju att shoppa så klart), någonting handlade om blommor och den sista uppgiften rörde kakor hon bakat. Spindelmannen-pysslet handlade om hur många tak han skulle hoppa över innan han kunde rädda en kvinna.
Kombinationen av det leksaksrelaterade påhoppet och papplådan gjorde att jag retade upp mig rejält när vi satt där och sedan kunde jag inte hålla mig, utan gick till kassan med lådan och sa att den inte direkt var någon höjdare ur jämställdhetssynpunkt. Vet ni vad jag får för svar av tjejen bakom disken? Jo, hon säger faktiskt på fullt allvar att "Vadå? Det finns ju pyssel för både tjejer och killar". Jag la ner diskussionen och valde att se alltihop som ett straff för att vi ens gått in på McDonalds istället.
Ang klänningar så använder jag det hur mycket som helst själv, så jag har inga problem att sy det till andras barn. Det är skönt och praktiskt om det är behagligt tyg och bra modell. Tycker rosa i lagom dos är helt ok också, det är en fin färg, särskilt ihop med andra starka färger. Och Hello Kitty ser ju rätt rolig ut. Problemet är ju att både den katten och färgen rosa blivit så förknippad med enbart tjejer och därmed blivit liksom förbjuden för killar. Och tillslut så känns det ju som om allt som förknippas med det, alla värderingar vävs in, gör det förbjudet för tjejer också eftersom det annars blir som att man uppmuntrar det "prinsessiga". Förstår ni hur jag menar?
Jag är inte ute efter att ta rekord i lång kommentar, har mest svårt att begränsa mig. :)
du skriver väldigt klokt och jag håller med dig
Härhemma finns en 4,5 åring som har drabbats av rosa- och glittersjukan vilket gör det lite svårare som förälder
Jag är inte särskilt förtjust i måna av trycken som finns på barnkläder. ex star wars och annat som anspelar på vapen och krig.
Tack för era fina och kloka kommentarer!
Wcollection, jag menar absolut inte att kvinnor ska bli "som män", men nu är vi där igen, vadå "som män"? Det finns massor av omtänksamma, omvårdande män och det hade säkert funnits ännu fler om de sidorna uppmuntrades mer hos små pojkar.
Jag undrar lite vad du menar med att samhället inte behöver "fler som hörs och syns och tar för sig". Menar du att de platserna är reserverade för männen och redan upptagna av dem? Eller missförstår jag dig?
Åsa, låter spännande, tack för tipset!
Skaparstigen, Tack för lång, fin och sorglig kommentar! Tror jag förstår vad du menar. Kan tycka vissa plagg i rosa är fina (oftast då mer färgstarkt rosa och inte åt baby-hållet), men då känner jag att till en kille skulle det vara fint, men till en tjej blir det den där prinsessuppmuntran som du skriver om. Det blir ju också väldigt dumt, det är ju inte ett dugg unisex att bara kunna sätta rosa på en pojke! Jag samlar på mig en del barnkläder nu innan jag har barn. Det känns bra för då blir det garanterat unisex. Tror annars det kan vara en risk för genusmedvetna föräldrar att man gör tvärtom, tycker det är kul med tuffa kläder till tjejen och rosa till killen, men inte tvärtom och det blir ju också fel. Säger det igen, allt åt alla. Tycker jag.
Bra skrivet! Jag ska tipsa om din blogg i Fb, så fler få ta del av detta braiga inlägg!
Bra skrivet! Jag ska tipsa om din blogg i Fb, så fler få ta del av detta braiga inlägg!
Bra text om ett viktigt ämne! Och inlägget innan angående klänningar likaså. Detta är något jag funderar väldigt mycket på som gravid i nionde månaden. Svårt ämne många gånger, men oh så viktigt!
Tyvärr har inte kläderna något om hur vi ser på barnets kön att göra förutom den yttre bilden. Dessvärre är det så att vi i många långa tider tillbaka förväntas att tilltala flickor och pojkar på ett visst sätt. Det första vi frågar en nyförlöst kvinna är om det är en flicka eller pojke de fick. Vi frågar sällan om barnet är friskt. Vi tröstar barnen på olika sätt beroende på könet, en pojke får mer utrymme i skolans värld och flickorna ses oftast som en hjälpfröken. Tror att hur vi klär våra barn är en väldigt liten del i hela genusdebatten. Den stora frågan är hur vi ska kunna ändra samhällets syn på de gamla invanda könsrollerna. Att ge våra barn samma möjligheter och resurser oavsett kön. Så jag tror att vi har en del att kämpa för framöver för att få våra barn neutrala. Men vi slutar inte utan måste kämpa lite mer.
Det är precis som Skaparstigen skriver att man förutsätter att en kille har kort hår och den yttre bilden av barnet blir att man tar det för flicka. Håller med att det är sorgligt.
En tankeställare i debatten.. appropå inläggen och tyvärr liknande egna erfarenheter.
Exakt detta har inte hänt, liknande har hänt massor av gånger.. förhoppningsvis väldigt få av mig.
Två barn har varit iväg på lovet. Den ena får frågorna: Var det roligt där? Fint väder? Åt ni något gott? Vilka var du där med? Träffade du nya kompisar?...
Den andre? Oj vad roligt, vad gjorde ni för något? Simmade du snabbt i havet? Åkte båten fort? Såg du några häftiga djur? Åt du mycket glass? Busade du mycket med mammaoch pappa?..
Vem tror ni var pojke och vem flicka.. ? det är en tragisk syn på framtiden. Våra fina barn är världa lika!
Jag är noga med att ha samma tonfall i rösten när jag ställer samma fråga till alla barn. Gör mitt allra bästa iaf!
Likväl tycker jag alla barn är jättefina och hoppas alla har goa sköna kläder.. som sprider glädje, leklust och kreativitet till dem. Liksom jag väljer kläder efter humör bl.a.
När barnen säger till mig, händer faktiskt ofta.. Titta min nya fina mössa! Säger inte jag: ja vad fin den är! Utan snarare: Åh titta, den ser varm och skön ut Mattis, den passar fina dig. Eller något liknande.. hur fina kläder än är, så överglänser barnen allt och är så fina vad dem än har på sig!
Det behöver dem höra!
..precis som alla vuxna!
Ta hand om er fina viktiga människor och fortsätt sprid kärlek å glädje i världen!
/Lillasyster Kerstin
Kan inte annat än instämma, tyvärr får man väl säga för visst är det trist att vi fortfarande på 2010-talet är så inrotade i gamalt traditonellt könsrollstänkande. Kläderna är måhända inte den största "boven" men likväl en del i det stora pusslet som till sist placerar individen på pojk eller flicksidan vid rollfördelningen. Själv måste jag erkänna att det är väldigt lätt att av automatik följa det traditonella tänket i min egen vardag men jag försöker att revoltera och byta spår men mycket slinker igenom av bara farten...
Vi hade en heldags föreläsning om genus igår. suck säger jag bara. "Men det gör väl inget om dopkorten är rosa eller blå". Nä, men läs texten! kommer inte ihåg exakt, men på det rosa stod det att en liten flicka hade fötts och hon skulle bli vacker. på det blå stod det att en pojke hade tagit ett kliv in i världen och önskades all lycka. men flera av tjejerna fattade inte. Vissa är urbota dumma och förstår sig inte på heteronormativiteten i vårt samhälle. Tyvärr blir fokus mest på nackdelarna för kvinnor i diskussionerna, men det handlar ju precis lika mycket om männen. Däremot är vårt samhälle uppbyggt efter "manliga" normer vilket kan ge dem fördelar. det betyder ju inte att alla män har det bra för det eftersom de också blir inskuffade i ett fack och väntas hålla sig där.
Folk behöver upplysas om problemet och lära sig att reflektera över hur de faktiskt behandlar folk utefter deras synliga könstillhörighet.
Särskilt viktigt för förskollärare tycker jag. Är så glad för att mina barn går på ett toppendagis, kommunalt till och med.
Du skriver ”allt åt alla” och det kan jag hålla med om. Men det känns som att både du och de flesta som kommenterat ändå menar att det könsneutrala är lite bättre än exempelvis rosa klänningar. Om man menar ”allt” borde det väl vara lika okej med puffärmar och starwars-tryck som med rödblommiga byxor.
Jag har vuxit upp med föräldrar som mycket väl kunde släppa iväg mig till skolan i urvuxna trasiga kläder om det var det jag tog på mig. Däremot var de oerhört fördömande mot mode, smink, högklackat, svart… även på vuxna, att överhuvudtaget bry sig om utseende var något fult och förbjudet. Deras fördomar tror jag var att de som ägnade tid åt utseende är ytliga i allmänhet och BARA bryr sig om utsidan. De ville inte se att det kan finnas andra aspekter som att man faktiskt kan må bra av att göra sig fin och bry sig om det yttre OCKSÅ och att deras naturliga skönhetsideal inte måste vara det enda sunda. Lekkamraten, vars föräldrar hade liknande åsikter, kunde påpeka att det var jättetöntigt med kjol så det kunde man ju inte ha.
Jag tror barn påverkas av föräldrarnas och omgivningens åsikter och jag tror inte alls det är lättare för den som impregnerats med bohemiska åsikter att själv välja smycken, smink och tight kjol när man blir äldre om man vill det än det du skriver att det inte är så enkelt att kasta de högklackade skorna och trånga jeansen för den som förväntats vara söt och prydlig. Och jag tycker inte det ena behöver vara bättre eller sämre än det andra.
Klart att det spelar roll. Jättestor roll!
Usch, jag börjar ju gråta när jag läser din historia om flickan. Så hemskt! Och jag blir så jävla förbannad!
Det krävs ju en del kunskap för att ens kunna se hur vi alla "skapar kön" dagligen så givetvis har du helt rätt i det du skriver!
Jag är inte mycket för genus, men jag kan faktiskt inte göra annat än hålla med dig. Jag lider när jag läser om den lilla treåringen och inser samtidigt att min egen dotter antagligen kommer få samma bemötande.
Faktum är att det redan börjat, vi har varit runt på besök i jakten på en bra förskola. Många av personalen på de olika förskolorna undrar, med rätta, om det är en flicka eller pojke. Det är inte alltid lätt att se när barnet är 1 år och klädd i bruna kläder och det köper jag absolut. Vad som däremot retar mig till vansinne är alla planscher som hänger i personalavdelningen som säger att man ska uppmuntra pojkar att bära rosa och vara prinsessor. Jättebra, men varför ska då min dotter inte få vara prins eller riddare om det är det hon skulle vilja vara? Varför måste hon vara rosa, en färg hon inte ens passar i?
Fantastisk bra innlegg!
Jeg er helt enig med deg i det du skriver, og som mamma til gutter er jeg veldig bevisst på å ikke begrense dem verken i klesveien eller på andre måter. Det er viktig at både gutter og jenter får velge fra hele spekteret av farger, leker, aktiviteter og væremåter syns jeg.
Jättebra formulerat. Jag har en känsla av att många av oss som syr barnkläder gör det inte bara för att det är kul utan också för att det är svårt att hitta unisexkläder till barn. Jag ska börja följa din blogg. :)
Vilken fin blogg du har och vilka fina saker du gör! Och vilka bra tankar du har. Jag delar dem med dig, helt klart. Syns nog inte på min blogg dock då allt är rosa, min absoluta favoritfärg, men fram till att stora dottern börjat välja kläder själv så har hon bara haft unisexkläder och vi är väldigt noga med stimulerande och bra leksaker som räknas som både tjej- och killsaker. Ju större barnen blir, desto mer känner man att jag att jag inte orkar stå emot i klädfrågan. Vi känner att vi vill att våra barn ska få välja själva, men är noga med att alltid ge alternativ. När de börjar förskola känner man lite att det är kört, tyvärr, men vi tänker ändå att det allra viktigaste är att vi är bra förebilder, som båda jobbar lika mycket / gått ner i tid lika mycket, delar på allt ansvar hemma och tagit ut lika stor del f-ledighet. Jag hoppas att vi kan ge våra barn en bra grund att stå på där de vågar göra val som passar dem utifrån de personer de är och inte att de är flickor.
Skicka en kommentar