fredag 29 augusti 2014

Plötsligt finns inte

I onsdags var vi på det stora rutinultraljudet. Den lilla trampade runt med de allra sötaste små fötter och försökte gripa efter sina små tår med de små händerna, tänk att man kan vara så vansinnigt gullig långt innan man är född! Allt såg så fint ut, från hjärtats kamrar till fingerlederna. Det känns så underbart så det finns nästan inte ord. Tänk att vi har fått komma hit, att vi är så oerhört lyckligt lottade.






































Jag tänker ju mycket på alla som kämpar hårt för att få uppleva det här, alla som längtar så som vi har längtat, som önskar ett barn mer än något annat. Jag vill aldrig glömma de där åren av hopplöshet och sorg, jag hoppas innerligt att de är förbi, men jag vill komma ihåg hur hemskt det var. Något som stör mig lite är hur det oftast presenteras när någon blir gravid efter en lång period av barnlängtan. Som ett "plötsligt", plötsligt händer det, det gäller bara att aldrig ge upp, ni kände nog nånstans på er att det skulle gå till slut, ni visste det, eller hur? Eh... svar NEJ. Det visste vi inte, såklart hoppades vi och trodde, annars hade vi aldrig orkat, men att påstå att vi nånstans kände det på oss vore verkligen att förminska det helvete av ofrivillig barnlöshet som vi levt i och som väldigt många lever i idag. Man kan inte veta. Punkt slut.

Och jag skulle aldrig säga till någon att aldrig ge upp, ibland har man faktiskt inget val. Ens resurser kan ta slut, känslomässigt, fysiskt eller ekonomiskt. Att mena något annat är att ställa helt orimliga krav. Jag vet så många som har gett upp efter en lång och hård kamp för ett barn. Jag tänker att det kunde varit vi. Vi hade inte orkat eller kunnat kämpa i all oändlighet, alla har en gräns, man kan inte allt man vill. Vi har haft tur på så många olika sätt (en hel del otur också absolut, men också mycket tur). Vi vill det här så otroligt mycket båda två, vi har kunnat stötta varandra på ett väldigt bra sätt och därmed blivit starkare av kampen, jag har blivit gravid flera gånger och även om missfallen har varit alldeles fruktansvärt tunga så tror jag inte vi hade orkat utan de där graviditeterna. Vi fick andas i en liten sfär av hopp några gånger vilket hjälpte oss att hitta ny kraft. Och slutligen så har vi haft en helt osannolik tur genom att en fantastisk människa, en vän, velat och kunnat hjälpa oss ekonomiskt.

Slutligen, det där med plötsligt, plötsligt finns inte när man längtar så innerligt efter ett barn så att det är det enda man tänker på. Jag har mer eller mindre trott att jag varit gravid de flesta av de mer än 60 månader som vi försökte. Hoppet är ju det sista som överger en eller hur? Även om det hade skett ett mirakel och jag hade blivit gravid "naturligt" så hade det varit resultatet av att ha kämpat i många år och inte nåt som bara hände. Plötsligt finns inte i min värld.






































Jag önskar att fler kunde inse vilket oerhört mirakel det är att liv kan uppstå och att liv och död inte är något vi kan råda över. Hur gärna vi än vill.

14 kommentarer:

Anna sa...

Du har verkligen öppnat mina ögon på så många sätt inför ofrivillig barnlöshet. Jag som blivit gravid så lätt har fått inse att jag varit ganska trångsynt och oförstående inför det helvete så många går igenom. Jag har läst din blogg, följt er kamp och gråtit både av sorg och glädje med er. Mötte din man precis när jag skulle gå av tåget i förrgår och ville nästan ta fatt i honom och gratulera men jag lät bli för han har ju ingen aning om vem jag är. Önskar er all lycka!

Åsa Löfvendahl sa...

En åsikt jag hört några väninnor beskriva är upplevelsen att inte få ha sin kropp ifred när man är gravid. Att folk, kanske främst kvinnor, tar sig frihet att kommentera ens kropp. Jag upplevde inte detta så, så jag tar mig friheten att säga.. Å vilken fin mage du har!

Anonym sa...

Läser känner systerskap. Har fem barn som kommit efter 20år av missfall och tårar. Gläds så otroligt med Er.

Kicki sa...

Åh mina tårar rinner, du är så vacker och du skriver så bra!
Alla ens känslor bara springer runt i kroppen, längtan biter så hårt tag i ens hjärta, glädjen för att en medsyster får uppleva allt det underbara som som man vet du längtat så efter!
Önskar er den största lycka som går att önskar!
Många kramar från en som absolut inte känner dig, fast det känns som så genom din fina blogg!

Katharina sa...

Vad fint att läsa att allt såg bra ut och att människan där inne verkar trivas.

Tack för dina ord.

Och sist men inte minst - vilka vackra bilder din man tar!

Jo sa...

Herrejösses, vad rädd jag blev när jag läste din rubrik! Tur och skönt att det lilla livet frodas och verkar må bra därinne! <3

Jag håller med om att det är jobbigt att höra "plötsligt", det är ju inte riktigt så det är. Inte heller funkade det till sist för att vi "slappnade av" som många rådde oss att göra...
När vi väntade Ullharen skakade vi rätt ofta åt uttrycket "spontan graviditet" som stod i våra journaler osv. Jo, tjena, JÄTTEspontant sådär efter fem års kämpande! ;)

Ha det fint! Kram

Anonym sa...

❤️💓💓

Thelma och jag sa...

Vilken tur att ni bytte ställe. Att ni inte gav upp bara för att den kliniken inte kunde hjälpa er framåt utan att det fanns en annan klinik att testa. O goda vänner ska man vara rädd om - dom växer inte på träd, dom heller :)

nelly nilsson sa...

Kära ni. Kära lilla frö. Stor kram Nelly

Hulda sa...

Ett stort grattis till er båda två! Gud vad ni har kämpat!!!! Jag blev alldeles tårögd när jag läste detta inlägget då jag helt har missat att ni äntligen har lyckats! Var tvungen att läsa tillbaka till första beskedet. Helt underbart att det ÄNTLIGEN fungerade! Ni kommer att få den mest underbara bebis som finns och tänk att få vara bebis/barn i er familj! Underbart! Vilken kärlek ni delar med varandra. Ett mer kärleksfullt hem får man leta efter! Ytterligare en gång GRATTIS! Från en tårögd följare :-)

Anita sa...

Gläds med er ända in i hjärteroten! Lyckan du känner avspeglas i din vackra uppenbarelse!

Anonym sa...

Kärlek och ljus - Tack så mycket för allt du delar med dej av, vilken gåva att få läsa och vara med på detta hörn!
Soligaste intranetkramar!
Elin Kotte

Alexandra sa...

Det är ju alldeles underbart! Och du är fantastiskt vacker! Skickar lycka till dig, din man och lilla knytet i magen!

SiriR sa...

Så fantastisk flott du ser ut!
Og det du skriver er helt rett, du har bare en egen evne til å sette ord på ting. Flott innlegg:)