Vi måste hjälpas åt

Jag är en av dem som flyttat till Landskrona i vuxen ålder och som tagit staden till mitt hjärta. Eftersom jag tycker att Landskrona får oförtjänt mycket negativ publicitet så berättar jag gärna om vad jag gillar med staden en annan gång, men den här gången handlar det inte om kärlek, för något jag inte gillar med staden är dess styre. Torkild Strandberg, vår "starke man" tycker att "vi måste få vara ifred" från bidragstagare och annat pack (inte Torkilds ordval, men ungefär vad han menar). Ja, det blir problem när folk är fattiga och har det dåligt ställt socialt och ekonomiskt. För samhället och framförallt för individen förstås. Vad gör man då? Antingen kan man ju försöka mota bort de icke önskvärda, visa att de inte är välkomna här, försöka dölja det man inte vill se eller så kan man ju försöka skapa lite bättre förutsättningar för de som har det dåligt, inse att vi har mer än vad vi behöver, vi kan avvara lite mer för att jämna ut klyftorna i samhället. Torkild kör uppenbarligen på det första alternativet och det skrämmer mig att styrande politiker kan uttala sig så. Vad hände med "alla människor är lika värda"? Vad hände med medmänsklighet och solidaritet? Okej det kanske aldrig har varit folkpartiets starkaste sidor, men hörrni, kan vi inte hjälpas åt att rösta för ett lite varmare, lite mänskligare samhälle i nästa val? Eller vad säger ni?