söndag 30 december 2012

Skräcken i julidyllen






















Vi har fina dagar, tar det väldigt lugnt, myser, äter gott, träffar vänner. Men emellanåt kommer skräcken upp till ytan, rädslan över att vi kanske aldrig får något barn. Nästa ivf-försök är inplanerat i slutet av januari, det sista vi får och jag känner mer och mer att det kommer att bli det sista vi gör. Kraften börjar verkligen ta slut. Jag känner att om vi inte ska få barn så måste jag snart få veta det, jag orkar inte länge till av ovisshet och denna ständiga pendlan mellan hopp och förtvivlan. Att tro och hoppas på det bästa och förbereda sig på det värsta. Att ständigt bli besviken men gå in med samma starka hopp och tro nästa gång. Och nästa. Och nästa. Det tar mer kraft än nån som inte upplevt det kan ana.

Jag är inte beredd att ge upp än. Men för varje försök vi gör blir pressen allt omänskligare. Jag är livrädd för hur vi ska kunna hantera ett eventuellt negativt besked i februari. Och skulle det bli positivt så kommer jag att vara fullständigt skräckslagen för ännu ett missfall. Jag vet inte om jag orkar leva med rädslan länge till. Kanske blir det lättare att byta rädslan mot sorg, acceptera att det inte går och gå vidare. Samtidigt har jag så svårt att föreställa mig det livet. Livet utan barn. Det ligger ingen värdering i det, ni som valt eller av olika anledningar lever utan barn kan förstås ha fantastiska, meningsfulla liv, men jag kan inte se det för egen del. Det är mycket jag inte kan se just nu.





















Och mitt i detta nattsvarta inlägg, bilder på ett trivsamt hem. Konstigt? Kanske, men det är ju så det är, vardagen som finns där som en räddning. Att pyssla med småsaker, göra nejlikapelsiner, sätta en julröd blomma i den fina koppen, pyssla ihop en fin present av goda saker till mamma. Det som kan verka meningslöst men som är så oerhört meningsfullt. För när man struntar i det, låter hemmet förfalla, allt förfalla, när man inte har nåt fint att vila ögonen på när de har gråtit färdigt, då har man gett upp. Jag tillåter mig vara genomledsen, gråter mycket och länge, men försöker att inte fastna i det.






















Men allt svårare blir det, att inte fastna. Svårt att drömma, men vara realistisk. Hoppas allt, men inte för mycket. Längta, men förstå att man inte kan få allt. Vara avslappnad och mottaglig, men fullständigt livrädd. Leva med en enda önskan starkare än allt annat och... vad sa ni? Inte tänka på det, just det.

21 kommentarer:

[sarah lucy carin] sa...

och vi är många runt er som känner med er i hoppet, längtan och oron. som också kommer ha svårt att acceptera det orättvisa om ni skulle förbli barnlösa. ofattbara orättvisa. jag hoppas så på en vår fylld av lycka och längtan för er del.
varmaste kramarna från ett gråslaskigt sätaröd.

Efwa - Medea sa...

Kramar om <3

Solveig Lövendahl sa...

Fina, fina, fina ni! Varma kramar tillbaka till er båda!

Mia sa...

Nu gråter jag en lite sakta tår för er skull. Jag tror fortfarande. Men jag vet ju också att det är så mycket lättare att tro tillitsfullt, när man står bredvid. Mitt uppe i det är det galenskap.

[sarah lucy carin] sa...

och just ja, när jag ser de underbara bilderna längtar jag efter att komma hem till er igen. saknar verkligen att bara kunna titta in och stanna en stund. skratta och gråta om vartannat. dessutom har jag ju tyg som väntar på att bli ditt fortfarande.

Anonym sa...

Denne gangen må eg legge igjen ein kommentar. Har fulgt bloggen din lenge, og blei lei meg då du fortalte at du også er ein av mange ufrivillig barnlause. Så lei meg på dine vegne for at de endå ikkje har fått positivt resultat etter ivf-behandling. Har vore der sjølv. Lengta og lengta og streva meg gjennom ivf-rundar som har vore krevande både mentalt og fysisk...og til slutt bestemte vi oss for å gjennomføre eit siste forsøk (nr 6) for å "avslutte" og gå over i adopsjonsprosess, og så blei mirakelbabyen eit faktum 9 mnd etter...I dag er ho 1,5 år og heiter Solveig :) Sender deg maaaange gode tankar og håpar at du og din kjære vil få oppleve gleden ved å vere foreldre til eit etterlengta barn!

re.do sa...

Kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom. Men jag kommer att hålla tummar och tår så att det knakar!

Anonym sa...

Fina älskade kära SysterSol!
Det finns inga ord som räcker.. men du ska veta att jag önskar er en liten skatt så otroligt mycket å håller mina tummar hårt hårt. Jag känner på mig att det kommer bli en glad å fin vår till dig Soliga Syster!!! <3 Kraamar/lillasyster <3

Anonym sa...

Så hjärtskärande! Önskar innerligen att det ska gå er väg. Varma tankar och kramar i vintermörkret. /Tina

Fiff sa...

Tänker på dig mycket ibland, och hoppas så innerligt att du ska få ett litet knyte. Tycker fortfarande det är helt fantastiskt av dig att dela med dig av allt som pågår. Hoppas att det hjälper dig lite att skriva av dig.
Du vet ju att jag också har fått kämpa länge för ett barn, även om vi inte behövde söka oss till ivf. Men jag vet hur det känns att längta och hoppas. Och det går inte att förstå den känslan om man inte har varit där. Vara taggad, hoppas, vänta, bli besviken, ledsen och sedan behöva ladda om direkt igen för nya försök...det tar enormt på energin!
Attans också, nu blev det en såhär lång kommentar igen. Kan bara inte låta bli, för jag önskar dig så mycket lycka till, och vill visa att jag bryr mig. Skulle du behöva skriva av dig nån gång så "lyssnar" jag gärna. Bara så du vet.
Skicka återigen en stor kram ♥

rockefår sa...

Jeg kan heller ikke forstå fullt og helt hvordan du/dere har det, men at dette er forferdelig slitsomt og vondt for deg/dere.

Livet er desverre urettferdig og det kjenner du virkelig på nå. Jeg vil ønske deg krefter til å gå gjennom neste forsøk med alt det krever av deg på godt og vondt. Så får jeg inderlig håpe at det lykkes denne gang og at du etterhvert kan tørre å glede deg!!! Masse lykke til og ønske om et godt nytt år i 2013!

Libe sa...

Bara en massa kärlek , och jag är övertygad om att hur det än blir så kommer det att bli bra.

Kottekott sa...

Jag önskar så att detta år blir som du ch J hoppas och längtar efter.
Kram

Emmas dagar sa...

Stor kram till dig!

Gittan sa...

Gråter med er! Kan inte alls förstå hur ni orkar!Jag håller tummar å tår för att det blir som ni vill! Och att ni får ett fantastisk nytt år!
Helt underbara varma bilder som du tagit! Jätte fina!!!

Pyssellycka sa...

Håller verkligen tummarna för er skull! Stor kram!

Solveig Lövendahl sa...

Alltså ni är så fina och snälla! Att få skriva av mig betyder mycket för mig, att någon lyssnar, kommenterar, ger kärlek betyder så mycket mer. Stort varmt tack!

Sarah, saknar dig också!

Kreakris, jag blir så rörd och glad av din historia. Tänk att hon heter Solveig också, det lilla miraklet! Jag tar det som ett tecken förstås. :)

Fiff, tack fina! Och du får gärna skriva hur långa kommentarer som helst! ♥

erika sa...

Verkligen vackert skrivet. Har läst länge men aldrig kommenterat. Det är så värdefullt att du orkar att vara öppen med er barnlängtan, er förhoppning och den besvikelse och sorg ni känner just nu. Alltför sällan diskuteras det. Alltid är det "vi försökte i 5 år. Nu har vi tre underbara barn". Det verkar som om barnlöshet och barnlängtan endast kan diskuteras efteråt, när barnen till slut kom. Stor kram och Heja för att du gör som du gör!

Anonym sa...

Men vadå inte ha barn? Ska ni inte försöka adoptera heller om det inte blir några biologiska?

Fabiana Tavolaro Anelli sa...

olá, fiquei encantada com seu blog. Adorei conhecê-lo. Visite minha casa também; www.umlivroedoisdedosdeprosa.blogspot.com.br

um abraço

Solveig Lövendahl sa...

Anonym, jag har sagt det förut, jag säger det igen: Om vi inte lyckas få biologiska barn så vill vi hemskt gärna adoptera, men det är en svår process. De flesta som vill adoptera får inte. Jag tror våra chanser att lyckas med adoption är mindre än med ivf.