

Alla klänningarna verkar unika och handsydda, kanterna är till och med "sicksackade" för hand. Heter det att de är kastade kanske? Några är märkta med en liten namnlapp som det står Ingers boutique på.


Idag har jag och min älskling har haft en härlig dag, vårens första picknick, mackor, kakor, kaffe och korsord på en filt i solens sken. Kan inte bli så mycket bättre! Hoppas ni också har en härlig helg! Och för er som vill se sytt så kommer strax bilder på ett större syprojekt som nu nått sin beställare.
Ett exempel på klädernas påverkan på bemötandet från en förskola jag gjort praktik på: På förskolan går en treårig tjej som alltid har stora jeans och t-shirt med traditionellt "killiga" tryck. Hon är ganska vild och livlig och får ofta höra av personalen hur jobbig hon är och att man kan tro att hon är en pojke. Den dagen barnen ska fotograferas dyker flickan plötsligt upp i rosa strumpbyxor med hjärtan, liten rosa kjol, tight topp med glittertryck och rosa tröja. Hur reagerar personalen? Med glädje. Hela dagen berättar de för tjejen hur fin hon är och hur roligt det är att se henne i kjol. Tjejen är säkert väldigt förvånad över denna plötsliga kärlek från de vuxna, men vem vill inte ha beröm istället för kritik? Tror ni tog på sig de stora jeansen och de tuffa tröjorna igen? Nej. Tror ni hon har lärt sig vilken roll hon förväntas spela, att det är viktigt att hon klär sig och agerar "som en tjej"? Antagligen.
Spelar det då någon roll? Tja, spelar det någon roll att pojkar och män livet ut är de som är mest högljudda, tar mest plats, får mer i lön, inte tillåts vara känsliga och gråta på samma sätt som kvinnor, nästan uteslutande är de som misshandlar och våldtar? Spelar det någon roll att flickor och kvinnor tidigt får lära sig att ta lite plats, vara försiktiga, ordentliga, duktiga, att det är viktigt att vara söta och pyssla med sitt utseende?
Jag menar absolut inte att allt detta beror på hur vi klär våra barn, MEN jag är övertygad om att det spelar en viss roll. Hur vi ser ut och klär oss/kläs spelar stor roll för hur vi blir bemötta, vilket i sin tur formar oss som människor. Det jag önskar är att alla barn ska tillåtas och uppmuntras att visa alla sina sidor och alla sina känslor. Att vi inte tvingas in i en bild av hur vi förväntas vara. Helt enkelt att vi alla skulle få vara som vi är. Så otroligt enkelt. Och så fruktansvärt svårt.
Skulle vilja illustrera med en bättre version av denna bild, men hittar ingen, läs mer här.