Nellys möhippa

I lördags morse trodde Nelly hon skulle jobba. Tji fick hon, för utanför jobbet stod det här gänget:

Vi tog henne vidare till Gustav där det tittade fram Håkans bakom varenda skylt, i varenda hörn, på varenda bänk. Såg sjukt roligt ut! Det blev jordgubbar och bubbel på torget, sen blev Nelly sminkad och grann och papp-Håkan fick läppstiftsröda kärleksförklaringar.

När vi kom ut på landet där vi fortsatte dagen och alla hade anslutit var vi ett sånt här imponerande gäng. Nelly är helt fantastisk, trots alla dessa vänner så är det ändå hon som kommer som ett skott om man mår dåligt och behöver en vän. Hon har ett oerhört stort hjärta. (Och är väldigt social förstås, jag menar verkligen inte att man behöver ha så här många vänner bara för att man är en underbar människa.)

Dagen fortsatte med sång, småkaksbuffe, tävlingar, ballongtorn, chokladprovning och framför allt kärlek och massor av skratt. Alla hade med en liten sak eller berättelse till Nelly och dessa framfördes under lunchen och middagen som intogs på filtar i gräset under ett vimpelklätt tält. En väldigt bra idé, tycker jag, som verkligen ger den blivande bruden den uppmärksamhet och kärlek hon förtjänar. Sen berättade Nelly vilka alla var och eftersom vi var ett rejält gäng tog det ju sin lilla stund. Eftersom Nelly också är en oerhört rolig person var det väldigt underhållande.

Jag skrattade mer än jag gjort på länge den här dagen. Tack alla ni som var med och alla som hade ordnat det så bra och tack världens bästa Nelly. För att du finns. ♥

Saker jag är lite trött på, del 1

Okej jag har inga fler delar på lager, men det kommer nog gissar jag... :) Har bara varit lite mycket sånt här och liknande i mitt facebookflöde den senaste tiden:

Jag fattar ju grejen och det är klart att det är mycket sundare att vara stolt över sin kropp för vad den kan göra än för hur den ser ut, MEN för det första, är det så svårt att tycka om sin kropp när den har fött ens barn att det måste påpekas hela tiden? Liksom ja, ni har fått uppleva ett fantastiskt mirakel och jag förstår att ni är stolta och det ska ni förstås få vara. Jag vill inte ta det ifrån er, jag vill bara berätta hur det känns för mig. För OM ni på riktigt tycker det är svårt att tycka om er kropp efter att ha fött barn så fundera en liten stund på hur det känns om ens kropp är uttänjd och sladdrig, hängig och svullen efter alldeles för många graviditeter och oräkneliga hormonstimuleringar, utan att ha fått ett endaste barn att älska och vara stolt över. Jag kan förresten tänka mig ganska många som skulle kunna bli lite ledsna över texten på bilden. Folk vars kroppar faktiskt inte klarar det som de vill. Kan vi inte skippa prestationskravet också när vi ändå håller på? Kan vi inte bara vara stolta och glada över vår kropp för att det är den enda kropp vi har? För att din kropp är du och för att du är ett mirakel bara genom att finnas till.

Arma lilla kropp, du kämpar på bra, du bär mig genom livet, jag gillar dig oavsett hur du ser ut och oavsett vad du klarar av, vi kämpar tillsammans kära kropp. Du är bra.

Bilder från kolonin

Vi lever mycket koloniliv nu. Både idag och igår har vi haft kärt besök där, det kan vara något av det bästa jag vet, att ha nära och kära på besök i vårt lilla paradis.

Vi skördar massor nu, mängder med bönor och ännu mer squash...

Idag tog vi den första gurkan, kul att det funkade att odla vanlig slanggurka helt utan växthus, det trodde jag knappt.

Ringblommor, en av mina favoritblommor. Fröna kommer från mamma och från Nelly, två av mina favoritmänniskor. :)

Väldigt glad är jag över att kronärtskockorna blev nåt i år. De är fortfarande rätt små, men fina!

Idag bjöds det på lavendelmakroner med vit choklad och chokladmakroner, tjusigt va? Jag tycker alltid det känns lite fånigt när nåt blir sådär supertrendigt som makroner var ett tag, men nu har ju den trenden blåst över så då kan man väl baka sina makroner i lugn och ro tänker jag.

Igår invigde jag min nya klänning som jag hittade på en finfin loppis på Åland.

Inne i stugan såg jag en bild jag ville ta.

Det tog några försök innan den blev som jag ville, haha...

Det är allt bra fint, kolonilivet!

Sommar

Alltså de här sommardagarna! Så varmt och fint och underbart skönt dag efter dag. Idag har jag just sprungit ner till havet en sväng, badat, lagt mig på rygg i vattnet, slappnat av och bara njutit. Jag älskar att ligga så, titta upp på den molnfria himlen och se hela horisonten som en ring omkring sig. Det finns liksom inga problem i hela världen just då, bara himmel och hav, frihet och lycka.

På vägen hem plockade jag med mig lite kronblad av vresrosor, deras ljuvliga doft hör absolut till bilden av sommar och hav för mig. Jag mixade ihop en kroppsskrubb av rosenbladen tillsammans med socker och mandelolja, så kan jag spara lite sommardoft på burk och tvätta mig med när rosorna har vissnat där ute.

Jag använder recept (eller iaf inspireras av dem) från Lisens örtspa som jag tycker är en väldigt fin och inspirerande gammal bok. Socker som peelar och rengör, olja som återfuktar och rosor som doftar, inte svårare än så.

Den är inte så ofta man har svårt att låta bli att äta upp sin duschkräm, väldigt god blir den...

Nä nu vill jag ut i sommaren igen, återkommer med längre inlägg när det blir mer datorväder. Hoppas ni har det fint och njuter av sommaren så länge!

Vad bloggen ger

Sen sist har vi varit en fin vecka på Åland och hälsat på goda vänner, mer om det sen. Nu tänkte jag bara skriva kort för vi längtar ut till kolonin där det växer så det knakar. Det doftar underbart av nybakad hallonpaj här nu, vi packar med den och stannar över natten. Mysigt!
I alla fall, jag känner mig så tacksam över bloggen just nu och allt den ger, det vill säga er. Jag blir så oerhört glad över era kommentarer ska ni veta, känner mig så upplyft av all kärlek ni ger. I förrgår fick jag en avi till ett okänt paket, mycket spännande! Det visade sig innehålla ett underbart vackert tyg och ett så fint brev från en trogen kund och bloggläsare. Hon hade hittat tyget på en loppis på Öland och tänkt på mig "Kanske påminner det om vallmofälten du älskar så..." Ja det gör det. Du är så snäll, tusen tack fina du!

Igår blev det hastigt och lustigt bestämt träff med en vän som var på besök i Skåne. Vän skriver jag för det har vi blivit. Det började med ett mail, ett jackköp och en kort kommentar om barnlängtan, det fortsatte med många, många, längre och längre mail och nu några månader senare träffades vi. Så fint! Tänk så mycket underbara människor det finns i världen som man har så mycket gemensamt med, det gäller bara att båda ska våga öppna dörren lite grann så att man kan se det. Tusen tack för igår, det var fint att träffa dig!
Nu bär det av till kolonin och till en nytvättad värld som äntligen fått en rejäl och välbehövlig dos regn efter många härligt varma dagar. Hörs snart igen!

De fina stunderna

Det är tungt nu, jag är mer nere än vad jag nånsin varit förut. Men visst finns det fina dagar och stunder däremellan och här och nu väljer jag att fokusera på dem. Det känns inte kul att blogga om ångest, sorg och gråt, dagar när det är svårt att hitta ork och lust till någonting, dagar när jag fastnar i hur det kunde varit. Så här kommer en glimt av vad den senaste veckan bjudit på, bilder av det jag vill minnas.

En finfin dag på Hallands Väderö med familjen, födelsedagspresent från lillasyster som hade fixat en helt fantastiskt fin picknick: paj, baguetter, sallad, kex, ostar och tårta. Vi åt gott, badade, vilade i gräset och utforskade ön, där är så fint!

I helgen var vi i Bökebäck där vi som vanligt hade Flickorna Falks Fik. Det är min mamma som bjuder in till en enkel fika med mycket prat, i trädgården söndagar i juli om det inte regnar. Hon bläddrar bland lådvis med gamla vykort som finns i det gamla huset, skriver inbjudningar och delar ut till alla som bor omkring och skickar till lite släktingar. Sen ställer vi fram bord och stolar bland träden, bakar lite kakor och bullar och ser om det kommer nån. Det brukar komma ganska många och i söndags var inget undantag, 30 personer i alla åldrar fikade och pratade i flera timmar. Vi har ju ingen aning om hur mycket vi ska baka förstås, men några brukar alltid ta med nåt, en kaka, en låda jordgubbar, ett paket kaffe och på nåt sätt så blir det alltid bra. Jag (och många andra) gillar verkligen det här initiativet. Hurra för mamma som fixar det!

Jag och Jonas cyklade på loppisrunda en dag, den här gången blev det inga fynd men det gjorde inget, det var så härligt att fara fram mellan åkrarna, känna solen, frihetskänslan och doften av kamomill.

I måndags gick vi till bussen i sakta mak, några kilometer genom skogen. Det är den finaste skog jag vet även om många säkert skulle skratta åt att jag ens kallar det skog. Det är en remsa träd mellan havet och hagarna, där finns blåbär och massor av kaprifol som slingrar sig upp i träden. Skog med havsutsikt och kaprifoldoft=bästa skogen om ni frågar mig.

Vi stannade i Höganäs på vägen hem och kollade loppisarna där. Vi köpte de här tallrikarna som jag är så himla glad för! Olivia från Rörstrand är det, jag har aldrig sett dem innan och har svårt att hitta information om dem. När jag söker kommer det bara upp nån driftig frisörtjej vid namn Olivia Rörstrand... Nån som vet nåt, när, vem? Gillar dem skarpt i alla fall, även om vi köpte dem i finbutiken (retro i Höganäs) så det var inte direkt loppispris, men det tycker jag spelar mindre roll om det är nåt man blir glad av.

Sådärja, det lät ju som jag har haft det riktigt bra :). Det är rena terapin för mig det här, blir glad av att minnas de fina stunderna. För de finns absolut och de ska bli allt fler. Hoppas ni mår bra och njuter av sommaren!

Påminnelse till mig själv

Jag har Jonas. Vi älskar varandra, det är det finaste jag vet.

Jag har helt fantastiska människor omkring mig, fina vänner som bryr sig om oss så mycket.

Vi får massor av stöd och kärlek från er underbara bloggläsare och från mina nya vänner i IVF-familjen. Det finns otroligt mycket fina, kärleksfulla människor i världen.

Vi kan vara på vår kära koloni, vårt lilla paradis och samla kraft.

Vi har goda chanser att vår dröm om ett barn någon gång ska gå i uppfyllelse.

Ikväll dricker jag vin och äter goda ostar, det har jag längtat efter.

Jag kan dricka kaffe, det har jag längtat efter.

Jag kan ta allergitabletter och sova utan papperstussar i näsan, DET har jag längtat efter.

Min kropp har sina brister men den kan se och höra, springa och dansa.

Vi har nånstans att bo, där vi trivs bra.

Jag har ett jobb att gå till och en lön jag kan leva på.

Det är sommar och nu ska jag ha semester.

Det är en vacker värld vi lever i.

Det finns solrosor, krasse och ringblommor där ute.

Och vallmofält.

Det är någon där

...hade jag tänkt ha som rubrik på det här inlägget. Om allt går bra. Och så en söt bild där jag klappar magen, för det har jag gjort mycket den senaste tiden. Idag tänkte jag berätta. Om allt går bra. Det har varit mitt mantra de senaste månaderna. Idag skulle vi på UL. Om allt går bra. Då skulle vi få se ett hjärta slå. Om allt går bra. Den senaste återföringen gick bra, jag blev gravid, vi klarade oss förbi v 6 då vi fått båda våra tidigare missfall. Jag mådde precis som man "ska". Fascinerades över hur mycket kroppen kan förändras på bara några veckor. Blodtryck som sjunker, temperatur som stiger, illamåendet och tröttheten som tar över och fullständigt knockar en. Jag njöt av graviditeten, klappade magen och viskade "älskade lilla barn, visst är det du som ska komma till oss?" Njutningen blandades av oro och rädsla, ibland ren skräck över att förlora vårt lilla, lilla, sköra liv. "Klart det går bra" sa folk omkring mig. Efter fyra års kamp, åtta provrörsförsök, två missfall och nu en missed abortion så finns det inget som är klart. Vi var på UL idag i v 8, det fanns en tom hinnsäck, embryot hade slutat utvecklas, inga hjärtslag, inget liv. Inget liv.

Älskade lilla barn, ska du nånsin komma till oss? Jag undrar om man kan längta ihjäl sig.

Läs gärna det här förresten. Skönt med några som orkar berätta sin historia trots att den inte slutade som de ville. En skön motvikt till alla dessa barnlöshetshistorier som slutar med en stor fin mage, eller ett fjunigt huvud mot bröstet. Det är de här historierna vi behöver fler av anser jag, för att folk ska förstå vidden av barnlöshetssorgen. Alla historier slutar inte lyckligt. Jag kan bara hoppas att vår ska göra det en dag.

Midsommar, vallmofält och andra ljuvligheter

Nu var det en vecka sen jag skrev och det har varit en riktigt fin vecka för min del. Först en härlig midsommarhelg i det stora gamla huset i Bökebäck med våra kära vänner. Det är lite stökigt, men det finns gott om plats och madrasser. Alla tar med mat, alla hjälps åt med disk, matlagning, det som behöver göras och därför har alla gott om tid att vara tillsammans och ha det bra.

Vi åt gott, gjorde midsommarstång och kransar, dansade, byggde pyramider och akrobatiserade, cyklade på loppisrunda, skogspromenerade till stenbrottet och tittade på näckrosor, gjorde upp eld och grillade, tog morgondopp och kvällsdopp och sen åkte vi hem.

Hemma i Landskrona hittade vi detta vallmofält som är något av det finaste jag sett. Få saker gör mig så lycklig som hav av blommor, solrosfält, maskrosfält, vallmofält... Helt underbart!

Min älskade har hittat sin blomma bland ängens alla blommor. :)

Foton: Jonas Lövendahl

Jonas och jag har haft ett par lediga dagar tillsammans efter helgen också. En heldag på kolonin blev det, med ogräsrensning till Sommar i P1 på vår nya fräsiga lilla vevradio. Och igår var vi i Malmö en sväng och åt brunch på te&kaka som kan vara Malmös mysigaste café. I tuff konkurrans men ändå. Ursäkta bildkvalitén, men ni fattar kanske ungefär hur fint det var?

Hoppas ni har en härlig sommar allihopa!

Midsommarsol

Önskar er alla en glad och solig midsommar! Solig är kanske för mycket begärt, hörde nåt om regn och åska, i alla fall här i söder. Men då får man ha sol i sinnet istället. :) Själv är jag lite krasslig och trött, förkyld och allergisk, men det är bättre idag så planen är att åka till Bökebäck som vanligt. Kommer nog mest ta det lugnt och vila, men att ta det lugnt bland goda vänner är ju inte fel. Glad midsommar på er!