måndag 22 september 2014

Lyckan

Igår jobbade jag, men i lördags var vi båda lediga tillsammans och hade en så där nästan löjligt lycklig dag tillsammans. En sån där när man liksom bara går och pussas och ler hela dagen. Vi träffades på kolonin efter jobbet på fredagen för en myskväll i stearinljusens (och de solladdade små lampornas) sken. Ett tag till funkar det bra att sova där innan det blir för kallt och tänk, sen när vi kommer tillbaka till våren då är vi tre!






































Efter att ha somnat i min älskades famn, i den lilla, lilla stugan under den stora, stora stjärnhimlen vaknade vi upp till en morgonrufsig långfrukost med varm choklad och korsord.

Morgonen var mjukt dimgrå och nästan magiskt stilla.






































 Jag lånade Jonas kamera och ägnade mig att lite makrofotografering.



























Hur mycket lycka kan man skriva om innan det bara blir provocerande och skrytsamt? Jag tycker ju det är viktigt att kunna berätta om det som är svårt och tungt i livet och på något konstigt sätt tycker jag det är mycket enklare. När man berättar om hur fint man har det så finns ju risken dels att folk bara spyr för att det blir för gulligt (det kan de ju få göra:) ), men också att alla de som inte är lyckliga, som kanske är ensamma och ledsna ska känna sig ännu mer ensamma och ledsna. Att de upplever min lyckliga text som en hård spark i magen. Det vill jag ju inte. Absolut inte.






































Samtidigt så måste ju alla känslor få plats, annars blir det skevt. Är det mer okej att skriva om sin lycka om man berättar om den andra sidan också? Man måste väl få välja att bara berätta om lyckan också om man vill det?






































Jag hoppas att ingen blir ledsen av att jag är glad. Det har verkligen inte varit underbart hela tiden, men nu är mitt liv alldeles fantastiskt bra. Jag är så vansinnigt lycklig över den här graviditeten, över vårt lilla barn som är med mig hela tiden, som bökar och stökar och grejar för fullt. Visst är det lite obekvämt rent fysiskt ibland, jag har ganska ont i leder och fogar, svårt att gå emellanåt, ännu svårare att sova, men jämfört med lyckan över min familj, min älskade stora skatt och min älskade lilla skatt så är smärtan nästan försumbar. Jag har aldrig varit lyckligare än nu.


9 kommentarer:

Марина Шевцова sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Марина Шевцова sa...

It's perfect!

Tuvilda sa...

Jag blir faktiskt bara glad av att läsa att du är lycklig och att du haft en fantastisk lördag! :)

Emma sa...

Man kan verkligen inte annat än att glädjas med dig, läst din blogg länge och jag blir bara glad över att du får vara glad:)

Ulrika sa...

Jag är bara så glad för er skull! Särskilt glad är jag för att jag på avstånd har hängt med er under en stor del av den här resan. Och då vet jag ju hur tungt det varit för er och hur länge ni väntat. Det är inte ett dugg svårt att glädjas med er när man vet bakgrunden till lyckan. Jag har svårare att hantera t ex bloggare som b a r a skriver om allt fantastiskt, underbart, vackert, varmt osv, osv, utan att låta läsare ta del av det andra som, högst sannolikt, också finns i deras liv. Jag tycker mycket om när folk vågar visa alla sidor av sig själv, utan att dölja det mörka och svåra. För det tror jag finns hos alla ibland. För mig får du gärna fortsätta att skryta upp er lycka! :)

Linda sa...

Jag har egentligen allt, men ändå känner jag mig ganska olycklig. Men när jag läser din blogg så uppfylls jag av din lycka en kort stund. Jag blir glad av att läsa om dig och din mans kärlek, er längtan, värderingar osv. Jag upplever det som svårt att kunna bli avundsjuk på lyckan du beskriver. Nä, fortsätt som du alltid gjort. Solig är ett passande namn på din blogg på mer än ett sätt. Ni verkar ha det så härligt

Fiff sa...

Såklart du ska skriva precis som du känner! Det är så fantastiskt när man börjar känna rörelserna av den som man bär i magen :-) Härligt att du får uppleva det nu! Kram!

Anonym sa...

Vad härligt! :)

Alexandra sa...

Jag har mycket att vara lycklig över, men jag har också något i mitt liv som jag är olycklig över. När jag läser din blogg så blir jag glad, när du skriver om din lycka och kärlek! Så fortsätt du med det!