lördag 11 januari 2014

De goda råden

Som ofrivilligt barnlös (säkert som frivilligt barnlös också) får man ta del av en stor dos goda råd. Det är förstås fint och nästan alltid välmenat, jag tar inte illa upp av dem, blir förstås glad över folks omtanke, men ibland blir det lite för mycket pekpinnar och tyckanden för min smak så jag vill berätta lite hur jag tänker.

Det finns olika siffror, men ca var femte-tionde par drabbas av ofrivillig barnlöshet, dvs har försökt få barn i mer än ett år utan att lyckas. De flesta som verkligen vill ha barn tycker troligen att det känns ganska jobbigt att det inte lyckats redan efter ett år (kanske långt tidigare också). Man hör om någon som känner någon som blivit gravid efter att ha börjat bära bara gröna kläder, värt att testa naturligtvis! Och kanske blir man gravid månaden efter, fantastiskt! Man berättar för alla som vill eller inte vill höra att, "bär bara gröna kläder, du kommer att bli gravid direkt, det vet jag för det blev jag". De flesta ofrivilligt barnlösa får barn förr eller senare, även om det inte lyckats under det första året så är ju chansen stor att det lyckas på ett eller annat sätt senare. När man kämpar och önskar så innerligt så är man ofta beredd att "prova allt" vilket förstås betyder att många kommer att lyckas efter att ha börjat bära bara gröna kläder och då är det förstås lätt att tro att det berodde på det.

Som ni kanske hör är jag lätt skeptisk. Inte bara till att jag skulle bli gravid om jag började bara enbart gröna kläder (nej just det rådet har jag faktiskt inte fått) men också till att det skulle funka om jag bara åt LCHF, slutade dricka kaffe och te, bara åt vegetariskt (just det, det har jag ju redan gjort i princip i hela mitt liv...), bara åt raw food, skaffade hund, slutade jobba och flyttade till en varm paradisö, slappnade av, skaffade katt, gick i zonterapi, testade akupunktur osv, osv, osv... Råden är ibland varandras rena motsats (och därför blir det omöjligt att prova allt) och jag anser att de skapar mer stress och oro än vad de gör nytta. Så mitt råd till alla kämpar där ute, försök ta råden med en nypa salt, gör det du vill göra, det som känns bra för dig.

Problemet är ju att det är lättare sagt än gjort för någonstans i medvetandet finns alla de goda råden. När du sitter där med din frukostmacka så dyker tanken upp "tänk om det är mitt fel alltihop, tänk om jag bara äter fel, tänk om jag hade fått barn om jag bara hade slutat äta bröd". Ångest och självanklagelse kan vara något av det sista man behöver som ofrivilligt barnlös och därför blir de här råden skadliga. Jag önskar att fler rådgivare kunde vara lite mer ödmjuka och se att "det kanske berodde på det eller det, men det kan man ju inte säkert veta". För kära vänner, en sak som jag faktiskt vet är att jag känner massor av människor som har ätit både bröd och socker och blivit gravida och fött friska barn. Det ni!

12 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen mig i det du skriver... det vanligaste rådet jag fått är att bara slappna av...och genast känner man att det är nog mitt fel att det inte blir något eftersom jag nog inte helt och fullt kan slappna av... Blir en slags skuldkänsla:(
/Ella

Karin sa...

Ja, precis så känns det. Jag försöker hålla distans till de goda råden, men samtidigt kan det gnaga som om det skulle gå om vi bara provade det där sista...
Fint av dig att förstå omtanken som ligger till grund för råden, det är inte alltid jag kan se den.

Kicki sa...

Jag tänker lite som dig, de goda råden brukar jag skaka av och ju längre åren går har jag blivit mycket bättre på det.
Nu beror det på på vilket humör jag är på när någon säger ett sk gott råd.
Det finns ju som sagt goda råd i all oändlighet.
Mina närmaste vet nu hur detta fungerar och är ett stöd istället för rådgivare. Det är så skönt!
Ha det så bra och kram

Anonym sa...

Finaste Solveig. Bara ett råd från mig. Fortsätt skriv. För din skull. För att du gör det så förbaskat bra!
Själv är jag en sockergris och äter alldeles för många kladdkakor och har ändå väldigt lätt för att bli gravid. Så skippa råden. Fortsätt att vara du och det du tror på!!!
Kram Malin (Söderbäck )

kuriåsa sa...

Känner igen mig i det du skriver. Och när man sedan blir gravid och får ett barn som till ens stora sorg utvecklar allergi då haglar det goda råd om hur man som kvinna skulle ha gjort för att inte barnet skulle ha drabbats. Har fått höra både att jag ammat för länge och för kort tid! Kanske beror hans svåra allergi nu på att jag åt för få ägg under graviditeten. Dumheter!

kuriåsa sa...

Känner igen mig i det du skriver. Och när man sedan blir gravid och får ett barn som till ens stora sorg utvecklar allergi då haglar det goda råd om hur man som kvinna skulle ha gjort för att inte barnet skulle ha drabbats. Har fått höra både att jag ammat för länge och för kort tid! Kanske beror hans svåra allergi nu på att jag åt för få ägg under graviditeten. Dumheter!

Anonym sa...

Hunden är en höjdare, gud vad många gånger jag fick höra den. Exakt h-u-r hunden skulle kunna ha en inverkan på en persons inre organ (!) kunde däremot ingen riktigt berätta, bara att "de kände jättemånga" som lyckats tack vare den. Ibland blev jag så trött så jag frågade om det var någon speciell ras som var bättre än andra ur fertilitetssynpunkt.

Ung. 10% av alla som lider av ofrivillig barnlöshet kommer aldrig att få några förklaringar. Jag är en av dem och det är klart att då haglar råden. Folk vill ju så väl, jag vet det, men samtidigt verkar det som att de saknar lite inlevelseförmåga. Ibland räcker det liksom med att säga "ja fy tusan vad livet är skitorättvist, kan jag göra något för dig, vill du ha kaffe?". Det var inte så många som gjorde så men de var väldigt uppskattade hos mig.

Kram från Dalby/Kicki & Co

Anonym sa...

Ja du skriver verkligen så bra! Och verkar så klok!! De värsta råden som jag tycker är just det där att slappna av, tänka på annat. "Ni vill nog detta för mycket!" Jamen SÅ himla orättvist får ju livet bara inte vara. Att bara för man vill nåt av hela sitt hjärta så får man det inte därför. Kram till kloka du! /Jenny

Tuvilda sa...

Jag förstår dig! Förutom pressen från samhället att skaffa barn och från vänner som skaffar barn (även om de inte tjatar på en så känns det kanske ibland jobbigt) så ska det komma råd om ditt och datt. Säkert välmenande som du skriver. Det som är så svårt är att barnlöshet kan bero på så många olika saker och det värsta är att det kan ta lång tid att upptäcka vad det är! Jag hoppas innerligt att er önskan om barn snart uppfylls och att ni trots allt har det bra med varandra på vägen genom livet. Det är det viktigaste!

Anonym sa...

Åhh vad jag känner igen mig i det du skriver. Så var det för några år sedan. "Försök slappna av" sa folk som att det var mitt fel om jag var spänd...
Nej, stå på dig!
Tusen kramar och all lycka till önskar jag/ Indienmamman

Annika sa...

Åh ja, känner igen alltför väl. I mitt fall visade det sig att barnlösheten med största sannolikhet berodde på att jag gått omkring i åratal med en tumör i livmoderhalsen - och herregud, är det något som skambeläggs och ges goda råd kring lika mycket som barnalstrande så är det verkligen cancer! Jag hade en ganska välbesökt blogg på den tiden och fullkomligt överöstes med "välmenande" tips som inte sällan inleddes med ord som "vad du än gör, lita för guds skull inte på dina läkare!". Jag tror absolut att de allra flesta ville väl, men oj vad mycket sämre jag mådde av de där råden. Stängde ner bloggen strax därefter och har aldrig saknat den, trots att den gav mig otroligt mycket positivt genom åren. Jag är helt enkelt inte en person som mår bra av att utsättas för främlingars tyckande...

Anonym sa...

Jag vill bara säga att jag håller mina tummar jättejättehårt för er skull. Jag känner inte dig, fick tips om din blogg från en kompis kompis för läääänge sedan när jag letade sömnadsbilder, och har följt dig sedan dess. Dina ord berör mig mycket och jag tänker på dig titt som tätt och hoppas hoppas att du och din man ska få barnet ni längtar efter. Att man kan önska något så hett, för en främling, är ganska fascinerande.

Jag undrar dock - vad ska man säga? Vilka ord är passande som pepp till dig eller någon annan i samma situation? Det är svårt att veta, och jag är så rädd för att säga något som kan hamna fel eller såra. (som ett "gott råd" till exempel.) Samtidigt vill jag inte tiga utan verkligen säga något som kan värma. Vad tycker du? Vad känns bra för dig att höra?

Fortsätter att hålla tummarna.
L