Älskade höst

Bilder från gårdagens promenad. Om hösten känns tung och trist och grå så gå ut en sväng, andas djupt och njut av färgerna...

Glad ny höstvecka kära vänner!

Höstsjal

Nu är det verkligen höst. Härligt med den friska luften och de gula lönnlöven som lyser som guld i solen, men tråkigt med alla förkylningar. Idag är både älsklingen och jag ganska krassliga och har sovit större delen av dagen.
De här fotona togs för några dagar sen när vi var friska och pigga. Jag har länge velat göra något av alla de små fina, men ganska oanvändbara virkade dukar som finns i mängder på de flesta loppisar.
Det blev en sjal i gult och orange, som piggar upp mina höstdagar. Ha det bra allihop och krya på er ni som är sjuka!

Gula klöver

Två små tunikor till två små fina ettåringar. Båda i mjuk trikå och tyget är förstås Deerdots fina Clover.

En riktigt fin helg i det härliga höstvädret önskar jag er!

Kärleken

Jag är så ego så att jag länkar till ett alldeles underbart fint inlägg som handlar om mig. Fortfarande kan jag förundras över vilken tur jag har haft. Att jag har en så underbar man. Att han älskar mig så mycket. Att jag älskar honom så mycket. Nästan varje dag tänker jag på det. Att jag är så lycklig.

En annan sak som jag tänker ganska mycket på är hur privat man ska vara i en blogg. Såklart så privat som det känns bra för just den som skriver, men det är så svårt att veta. Det finns massor av saker som jag längtar efter att berätta, om sorg, tårar och längtan. Men så är jag rädd att jag nån gång ska ångra mig, att det ska komma en dag när det kanske känns jobbigt att jag berättade och så låter jag bli. Och skriver om lyckan, kärleken och allt det soliga i livet, som trots allt utgör den absolut största delen av mitt liv. Det är så lätt att skriva om glädje, den vill man ju så gärna sprida. Men tänk om man gör tvärtom, om folk mår dåligt när de läser ens blogg för att där är så mycket bilder på vacker kärlek, perfekta loppisfynd och soliga dagar? I så fall kan jag bara säga att mellan alla lyckliga stunder så finns det både sorg och tårar. Bara så ni vet. Precis som hos alla andra människor. Är lite nyfiken på hur ni tänker kring det här?

Hemma hos oss, del 2 - vardagsrummet

Jag roar mig med att fortsätta visa upp vårt hem och turen har kommit till vardagsrummet. Här är favorithörnet med orange soffa och stor rislampa från Ikea, två av de få saker i vår lägenhet som är köpta nya. Gungstolen har jag fått och målat och klätt om, mattan har jag vävt, bordet är loppis, ljuslyktorna har jag fått i ett hemlis-byte, tavlan med fåglarna har jag vunnit i en tävling hos juniform en gång och tavlorna med oss har Jonas gjort.

På en högtalare står ett gäng ryska gummor som min lillasyster köpte när hon spelade i Moskva.

Skänken som rymmer diverse papper, färger och pyssel köpte jag på en liten loppis för många år sen och tavlorna har jag fått av Jonas. Bilden med oss är från vår bröllopsresa där vi står på "vår gata", Aveny de Lowendal i Paris.

Ett litet loppis-skåp med små koppar och kannor.

Bokhyllan består av gamla trälådor som jag samlat ihop i Bökebäck och på loppisar, tavlan är ärvd från Jonas pappa, lampan från hans mormor och den lilla stolen har Jonas hittat på en loppis. Kanoten är från playsam och tillhör Jonas lilla samling som han hade innan vi träffades.

Den mjuka giraffen har jag bytt till mig från Krumelur, numera mammalito och den hårda har Jonas tagit hem från Kenya.

En låda från en gammal trasig byrå har blivit vägghängd hylla och rymmer bilar från playsam och världsbutiken, en som en vän köpt i Guatemala, en buss från vår bröllopsresa i Spanien, en IM-elefant samt en solig elefant.

Ja så ser det ut hos oss. Stort tack för alla fina krya-på-dig-hälsningar, jag mår mycket bättre och hoppas att ni mår bra och har det fint kära besökare!

Solrosminnen

För en gångs skull har jag en anledning till att jag inte bloggat på länge. Har legat på sjukhus ett tag, går inte in på detaljer men har haft väldigt ont i magen. Nu är jag hemma men det är mest vila och värktabletter som gäller. Som tur är har jag fin utsikt från soffan, en solros från mina föräldrars trädgård står i en gammal flaska på skänken. Solrosen för mina tankar till en härlig, solig sommardag...

Vi såg att det skulle vara fårvallningstävling i en hage nära oss. Lät oerhört exotiskt i våra öron så vi åkte förstås dit och tittade.

När vi kände oss färdiga med får, hundar och visselpipor cyklade vi vidare till Flickorna Lundgren för en fika.

Världens finaste älskling.

På väg tillbaka skymtade vi ett solrosfält bakom några träd. Det var kanske mer rester av ett solrosfält egentligen, men vi smög förstås dit. Solrosfält är nåt av det härligaste jag vet. Blir så lycklig av alla dessa små solar som strålar mot en.

Fina minnen från en sjukhussäng.

Bilderna är tagna av Jonas, kika gärna in på hans nya hemsida.

Beställningar

Jag har fått lite beställningar på sista tiden. Inget konstigt, mina väl beprövade modeller: hängselbyxa med tillhörande mössa till nyfödd,

min farfarsskjorta, en riktig klassiker som jag inte gjort på ett tag

och slutligen en vuxenkjol.

Det kanske finns någon som undrar hur jag gör med beställningar, jag har ju inte hört av mig om det sen jag för väldigt längesen införde beställningsstopp. Jag vill inte bara sitta och sy beställningar och stressa över en lång lista som jag aldrig hinner ikapp så blir det för mycket så kommer jag att säga stopp igen, men en och annan beställning tar jag hemskt gärna emot så tveka inte att höra av dig om du är intresserad av något soligt.

Hemma hos oss, del 1- Köket

Jag har ibland fått önskemål om fler bilder från vårt hem, vilket jag mer än gärna visar, speciellt nu när vi har fått ommålat och fint. Så jag startar en liten hemma hos-special här, först ut är köket. De andra rummen ska ni få se efter hand.
Vi har alltså målat om, vita väggar, rödorange luckor och världens minsta fondvägg tapetserad med Josef Franks eldblomma. Ganska dyr tapet, men en rulle kan man ju kosta på sig. Annars är jag inte den som lägger massor av pengar på inredning (inte på nåt annat heller egentligen...). PH-lampan är ärvd från Jonas pappa, den oranga stolen är loppad och målad, de andra stolarna, kryddhyllan och bordet (gammalt, med bara träpluggar) har jag hittat i vårt gamla sommarhus. Lyxigt jag vet, och då har jag ändå inte tömt huset på saker, allt detta har legat bortglömt i verkstad och på vind.
Tehyllan. Fina plåtburkar med teer får samsas med Saltå Kvarns paket, som får stå framme för att de är så himla fina.

Och den upphittade kryddhyllan. Kanna, plåtburk och små kryddburkar är loppis. Förstås.

Mera fina burkar.

Och blommor från mina föräldrars, min barndoms trädgård. Krasse och ringblommor, några av mina absoluta favoritblommor.

Får väl visa hur köket såg ut innan också. Såhär:

Lite som ett åskväder med ett golv, en plastmatta som försöker leka medelhavsinspirerat kakel eller nåt. Nästan alla som kom in i vår lägenhet innan sa "Å vilket fint golv!" Jag håller inte med och tycker vårt kök har blivit väldigt, väldigt mycket finare nu. Vad tycker ni?

Drömlikt

Vi hade en fin helg, Jonas och jag. Besökte goda vänner som just flyttat över sundet till Köpenhamn. Först tyckte jag det var synd att de skulle flytta, även om Köpenhamn inte är så långt bort, men det kanske nästan blir så att vi ses mer nu, man stannar ju gärna lite längre när man ändå åker. De bodde i ett riktigt drömhus, gammalt tegelhus med solrosor i trädgården, högt i tak och fina trägolv. En riktig drömbebis har de också, världens gulligaste lilla Märta som besvarar varje leende med ett stort solsken.

Ett par små hängselbyxor hade vi med till den lilla drömbebisen.

Vi besökte Köpenhamns botaniska trädgård, den kan jag rekommendera för dem som har vägarna förbi, väldigt fint det med. Så nu känner jag att det är riktigt trevligt att ha vänner att hälsa på i Köpenhamn faktiskt.

Sen har jag en fråga, har nämnt det förr, det funkar inte att kommentera på blogger för mig. Jo, på min egen blogg och på vissa andra, men på de flesta inte. Nån som vet nåt om det, kan man göra nåt åt det? Jag ser mycket fint och läser spännande saker på många bloggar och det känns tråkigt att inte kunna kommentera. Kanske dum fråga, för har man det problemet så kan man antagligen inte kommentera här heller...

Sagan om solveigårebecka

Det var en gång två små flickor som började första klass. De tittade lite skeptiskt på varandra, "Rebecka Revben" tänkte den lite knubbigare flickan om den lite spinkigare. "Konstig typ som går till skolan i mjukisbyxor" tänkte hon som hette Rebecka om hon som hette Solveig. Det fanns inte så många tjejer i klassen och hur det var så började Rebecka och Solveig leka en dag. Och som de lekte!

De lekte kaniner, de räddade barn från vattenfallet, de tvättade vantar i bäcken och värmde bullar på elementet. De hade hemliga klubbar och hemliga samlingar, de lekte med femlingarna och sina kära Josefinor.
En dag gick det inte att leka längre. Det kom en massa fniss i vägen. Då började de va istället.

De spelade yatzy, kokade mannagrynsgröt, spelade dataspel, kollade mailen och gjorde blandband. Pratade länge länge, med eller utan telefonen i handen.. Tiden gick och en dag slutade de nian. De hade bävat för denna dag, hur skulle det gå? Skulle de glida ifrån varandra?

De började på olika skolor. I olika städer. Fick nya vänner. Hon som hette Rebecka var ute ganska mycket. Hon som hette Solveig med. Fast mest för att demonstrera, gå på djurrättsmöten och cheera med radical cheerleaders. De förut så oskiljaktiga vännerna hade fått nya intressen, nya vänner, pojkvänner. De fortsatte att ses ibland. Insåg att de var väldigt olika och det blev bara av att ses kanske ett par gånger om året. Trots det hade de alltid mycket att prata om när de väl träffades och någonstans, några år efter 20 fann de varandra igen i deras gemensamma barnlängtan. Det blev tätare träffar, långa fikor och promenader.


En sommardag 2011 så gifte sig Rebecka. Det kändes så fint att de båda vännerna hade följt varandra sen den första skoldagen och nu var vuxna och gifta och fortfarande fina vänner. Och hur olika de än skulle bli och vad som än skulle hända så skulle de alltid någonstans finnas där för varandra.

(Och hon som hette Solveig hade förstås sytt sig en klänning till bröllopet också som hon gärna ville visa upp. Klippt, sydd och formad allt eftersom, med ballongkjol och smala axelband.)