onsdag 2 mars 2016

Stickad kärlek

Som jag har skrivit om tidigare så är jag väldigt imponerad av stickning, eller människor som stickar rättare sagt. Hoppas att jag ska bli en stickare en dag, men än så länge har jag inte riktigt tålamodet. Speciellt inte till att teststicka, ta upp, göra om, osv. Vill helst att det jag gör ska gå ganska snabbt och lätt att göra. Lyckligtvis har vi fått en storstickare i familjen, nämligen Lykkes farmor, min kära svärmor. Idag vill jag visa vilka finheter hon har gjort till oss.


Den här tröjan har Lykke haft sen i somras, väl använd och mycket älskad. Den används fortfarande även om ärmarna nog snart är i kortaste laget. Farmorn är redan igång med en ny kofta, vilken lyx!






































En jordgubbsmössa har hon också fått och den tar hon ofta på sig själv. En klassiker från min barndom, fast min mamma gjorde en plommonmössa till mig för jag gillade gult redan då. Helgul med en liten larv som kikade fram och ett löst blad.






































Den här (den stora) har farmor Lena också gjort (fast virkat och inte stickat förstås). Så fin och rejält stor är den. Äntligen har lilla giraffen, som jag fick i ett bloggbyte för många år sen, fått en mamma.






































Sist men inte minst, vantar till mig. Underbart fina, underbart varma och en så fantastiskt fin present med tanke på all tid det tar att sticka så här fint. Tack kära Lena!

2 kommentarer:

Helga sa...

Vad mycket fint! Det är roligt det där för jag har inte tålamod till att sy :P Sticka tycker jag är så skönt för det kan jag sitta och göra på soffan. Däremot har jag fått träna på att sticka provlapp eller att repa upp om det inte blir bra.

Tuvilda sa...

Åh vad fint hon har stickat! :) Jag skulle också vilja kunna virka så fina gosedjur som blir jämna och med fin proportionelig form. Mina blir så konstiga/oavslutade pga inget tålamod...