tisdag 17 juni 2014

Bergochdal

I lördags började jag blöda och fortsatte igår och i förrgår. Det var inte mycket och gjorde inte ont och jag vet att det är jättevanligt med små blödningar under graviditeten. Vi har ju varit med om ett antal både farliga och ofarliga blödningar under tidigare graviditeter och allt mitt förnuft sa att det här nog inte borde vara någon fara. Min känsla hörde bara något om nog och borde och jag fick panik. Grät så jag knappt kunde andas och sjönk långt ner i de nattsvartaste av tankar, kände att jag orkar inte mer nu. Jonas var helt fantastisk genom det hela, lugn och trygg och övertygad om att det inte var någon fara. Fast man vet ju aldrig.

Vår helg hade börjat så oerhört fint med övernattning på kolonin. På fredagskvällen åt vi pizza och pratade namn i stearinljusens sken. Jag vågar fortfarande inte riktigt tro, men då kändes det så underbart och verkligt. Det var så himla mysigt och jag tänkte att oavsett hur det går så kommer jag alltid att ha den här kvällen i mitt minne. Och sen då på lördagen trodde jag det var över. Tack vare underbara Jonas så lyckades jag lugna mig lite grann och komma i lite positivare sinneslag. På söndagen kom mina kära föräldrar med varma kramar och fika och jag mådde okej.

Igår fick vi komma till vår klinik, Nordic IVF-center, som för övrigt är helt underbara, och göra ultraljud igen. Hjärtat slog. En sån underbar lättnad! Lillplutten hade växt massor sen sist och var runt 18 mm nu, vi kunde se huvudet och mörka fläckar för det som ska bli hjärnhalvorna. Fantastiskt!

Livmodertappen var också som den ska och läkaren hittade var blödningen kom från, ett hematom, en liten blodansamling i livmodern. Den kommer nog att blöda lite till och det finns en liten, liten risk att den drar med sig embryot och det blir ett missfall. Hon sa att det inte var stor risk, vi skulle inte vara oroliga, det var jättevanligt och hematomet låg väldigt bra till utanför embryot, men för säkerhets skull ska jag bara ta det lugnt. Inte springa runt, inte bära, inte stressa så hon sjukskrev mig två veckor till. Jag har verkligen inte jobbat många dagar sen dag 1 på den här graviditeten, men det spelar ju ingen roll. Inget är viktigare än vår lilla bebis.

24 kommentarer:

Anna sa...

Nämen å, skönt att veta att hjärtat därinne slår och växer! Kram!

bente sa...

skönt att ni kunde få ett extra ultraljud, samt att allt är ok.. kram

Maria sa...

Oj verkligen upp och ner... skönt att det såg bra ut och hoppas det inte blir fler incidenter nu!

SiriR sa...

Åh, det er da nesten litt for spennende for dere dette. Tenker det var fantastisk å se hjerteslagene etter å ha vært så redd.
Hold deg i ro og pass på deg selv,
klem Siri

Tyg och otyg sa...

Oj, vilken pärs! Förstår att det måste vara svårt att lyssna på förnuftet i ett sådant läge, med tanke på allt ni gått igenom. Vad skönt att det såg bra ut och att du har möjlighet att få vara hemma och vila!

Tuvilda sa...

Oj, det låter dramatiskt. Det är så lätt att stressa upp sig och bli superledsen över sånt som är väldigt viktigt för en! Så jag förstår din reaktion. Men skönt att du ändå kunde lugna dig och superskönt att ni fick kolla hur det stod till och att det var BRA! :) 18 mm är inte dåligt :) Heja heja!

Tuvilda sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Jag håller nästan andan varje gång jag går in på din blogg, undrar vad som har hänt sen sist. Idag blev jag riktigt skrämd, men vad skönt att det snart gick att pusta ut! Jag håller tummarna hårt för att det lilla liv som växer i dig ska fortsätta växa, det är ni så värda du och din man.

ulrika sa...

Å vad glad jag blir att höra att allt gick bra! Önskar er verkligen all lycka till. Bra att du kan vara sjukskriven och ta det lugnt.
Kramar till er alla tre.

Emmas dagar sa...

18 mm stor! Fortsätt så lilla embryo!
Ta nu hand om dig Solveig!

Sofia sa...

Vad skönt att allt var ok, men så jobbigt att ni ska få utsättas för så mycket oro! Tänker och hoppas oerhört mycket med er! Många kramar!

Alexandra sa...

Usch vad läskigt, förstår att du fick totalpanik. Jag har haft ett mf mellan mina barn och det blev mf för att jag blev magsjuk och kräktes våldsamt. 12 timmar senare började jag blöda och blödningen drog med sig det lilla embryot. Det var i v. 7 och min ångest var total. Så jag anar något lite vad du känner nu.

Linda sa...

*hjärtat i halsgropen* Vad skönt att det är ok! Blödningar är fruktansvärt när man är gravid. Spelar ingen roll att det är "normalt" och vanligt, och för er som varit med om så mycket dessutom

Jo sa...

Uj, jag fick verkligen hjärtat i halsgropen när jag började läsa! Och det är ju ingenting mot hur NI har haft det! Så skönt att ni fick kolla upp det ordentligt och att det såg bra ut! <3

Stor kram till er, kämpa på!

Camilla sa...

Åh så jobbigt! Blödningar suger verkligen. Jag har haft det genom mina två tidigare graviditeter, likväl som denna. Tidigare har man inte kunnat se varifrån blödningen kommit, men i den här så såg man en blodansamling i livmodern och jag fick också veta stt det kunde komma mer blod. Det är alltod lika hemskt när det hönder och man befarar alltod det värsta. Kram

Berit sa...

Vad bra ni fick ultraljudet nu så du kunde få ro...det är ju så viktigt att må bra...vila dej nu, bara lukta på blommor och ligga i soffan och slappa...skicka hälsningar till klippan Jonas

Anonym sa...

Oj vad jag håller tummar och tår! Det ska gå bra! Många tankar till er. Erika

Anonym sa...

kram till er alla tre

Ulrika sa...

Usch! Det låter jobbigt. Vad underbart att allt ser bra ut!

Pia sa...

Jag hoppas att det är er tur att åka på en räkmacka genom livet nu. Kan tänka mig skräcken för det där blodet men också glädjen när man får veta att babyn är kvar där inne och lever och frodas :). Passar på att önska en trevlig och glad midsommar /pia

Nina sa...

Många kramar till dig och Jonas från oss på Stora Norregatan. Tänker på er varje dag och tittar in här titt som tätt. Härligt att det har varit mycket bra nyheter på sistone! Hejar på er!

Lilla Anka sa...

Åååå, jag vågar nästan inte läsa din blogg!!! Hoppas så innerligt att ni äntligen skall få ert lilla barn! Men så skönt att det lilla livets hjärta slår och att det verkar hoppfullt. Om jag varit du så hade jag knappt vågat andas! Men gör det är du snäll, för jag tror att det är bäst för både dig och barnet! Att du andas, menar jag! :)
Trevlig midsommar!

Tale Såstad sa...

Håper inderlig dette går bra! Unner deg så veldig dette barnet.

Fiff sa...

Usch, vad läskigt. Men så skönt att ni fick svar på vad det var, och att lill*n därinne hade växt till sig bra! Vi är nog otroligt många som hejar och hoppas att allt ska gå bra.
Helt ärligt så önskar jag nästan att det bara ska bli höst typ nu så att du har en stor bebis i magen som snart ska komma ut! Önskar er verkligen allt väl ♥