torsdag 10 april 2014

Lite jobbigt men också ganska bra

Idag har vi varit på hysteroskopi och det gick väl inte riktigt som jag väntade mig. Jag hade tre tänkbara scenarier i huvudet:
1. Vi får höra att allt ser bra ut, alltså ungefär det vi brukar få höra vilket ju förstås är lite jobbigt att höra när det ändå inte går som man vill, men också skönt.
2. Läkaren hittar nån stor polyp/sammanväxning/nåt annat som är förklaringen till våra missfall och som kan opereras bort. Det här alternativet hade varit det skönaste (även om jag inte var så sugen på det när jag låg där bland alla räliga instrument).
3. "Oj, jag har aldrig sett så mycket sammanväxningar, det här går inte att operera bort, du kommer tyvärr aldrig att kunna bära ett barn." Vet inte hur sannolikt detta scenario är, men det fanns i alla fall i mitt huvud och jag tänkte att i så fall, skönt (och jättejobbigt förstås) att i alla fall få veta det och kunna gå vidare med adoption.
Men som sagt nu blev det inte som jag tänkt mig. Det visade sig att jag hade endometrios. Såklart. Vad gör det svårt att få barn? Sammanväxta äggledare, jodå det har jag. PCOs? Check. Endometrios? Varför inte, vi tar det också! Suck! Det var i och för sig ganska väntat med tanke på min väldigt kraftiga mensvärk, men läkaren sa att det troligen skulle göra mer skada än nytta att försöka operera bort. Vad innebär det då? Jo att det är svårare att bli gravid och lättare att få missfall och det är ingenting man kan göra åt det. Inte riktigt det beskedet jag hade hoppats på, men vi ger inte upp för det. Han var också tydligt med att det absolut kan gå. Så vi kämpar på och behöver extra hårt hållna tummar inför nästa försök om några veckor.

Efter besöket på kliniken behövde vi muntra upp oss lite och vi gick till Formfröken så att jag kunde välja ut min mycket efterlängtade födelsedagspresent.






































Alltså, att man kan bli så glad av vackra ting! Det här är något av det finaste jag sett tror jag och vilken oerhörd lyx att få gå och bara välja ut vad jag ville ha, precis vad jag behövde idag.







































De gula bladen tycker jag är allra finast som ni kanske ser, så det blev två koppar och två fat av dem så kan man ha dem som de är om man är två eller blanda hejvilt om man känner för det. Jag kan nästan inte sluta titta på dem, tycker de är så himmelens fina! Kommer alltså från House of Rym om någon undrar.





























Sen lunchade vi lite innan vi åkte hem till Landskrona igen. Tänk om baristan vetat hur väl en ledsen nalle passade idag, lite för bra nästan... I alla fall, en väldigt fin dag trots allt. De flesta dagar när vi får vara tillsammans, min älskade och jag, är väldigt fina dagar. Vi är glada över våra liv som de är idag trots allt, men vi fortsätter förstås kämpa för det vi önskar så innerligt. Det kan ju gå.

13 kommentarer:

Unknown sa...

Jag håller mina tummar så hårt jag kan!!!

Solveig Lövendahl sa...

Tack fina Hanna!

Maria sa...

Hoppas det går vägen. Det vore ju skoj :)

Såg att du nämnde ordet "adoption". Är det ett alternativ som ni överväger?

SiriR sa...

Åh, da krysser jeg fingrene for at dere lykkes neste gang!

Og morsomt, jeg sto akkurat og så på de samme koppene i dag, men jeg hadde dessverre ingen fødselsdagsgave som kunne betale for dem...

Kicki sa...

Åh jag håller alla tummar som går!
Många kramar till er!

Alexandra sa...

Tummar här också! Men är det så att ni överväger adoption, ställ er i kö idag! Vänta inte, varje dag i kön är guld värd. Även om ni nu inte är hundra på att adoptera. :-)

sytt av gammalt och nytt sa...

Jag tror att jag hade dubbelkollat det där med operation eller inte, ibland tycker läkare olika. På Akademiska i Uppsala finns landets enda endometrioscentrum och Uppsala är en FANTASTISK stad att fika i ;) Kramar från Dalbygänget/Kicki

LindaLinnea sa...

Det är så fint att Du alltid skriver att det är Ni. Tack för att vi får vara med och jag hoppas så att det går bättre för er nu.

Anonym sa...

Hej! Läser din blogg nu och då eftersom jag älskar dina fina gula kläder. Väljer dock att vara anonym just nu när jag kommenterar det här. Endometrios är en så himla trist sjukdom som många läkare inte vet så mycket om. Att gå till en specialist kanske inte skulle vara så dumt...

Jag var själv ofrivilligt barnlös i tre år innan det "nappade" och jag vet att goda råd och andras historier inte alltid är det man vill höra men så klart kan jag ändå inte låta bli. Min syster hade allvarlig endometrios som opererades och därefter sju misslyckade ivf, sedan genomgick hon klimakteriet på konstgjord väg (en behandlingsmetod för endometrios) och åttonde ivf:et lyckades. Det finns alltså hopp, även om en persons historia så klart inte säger något om en annans.

Kämpa på, det är många som tänker på er!

saramoa sa...

Hej fina Solveig! Läser din blogg idag och blir så berörd alltid. Och inspirerad av alla dina fina saker du får till och hittar. Jag håller också mina tummar hårt för er. Vill säga att min mamma i jonstorp ger zonterapi som många som har haft svårt att bli gravida blivit hjälpt genom och att du gärna får gratis behandlingar om du vill ta dig dit. Du kanske ändå passerar på väg till ert sommarställe? Allt kan ju vara värt att prova och kanske du redan har provat men vill göra det igen. Hör av dig till mig isf. Stor varm kram på dig! /Saramoa

Anonym sa...

Hej!
Känner så väl igen mig i smärtan och längtan efter ett barn. Ibland får din blogg mig att gråta för det är så bekant. Jag har också endometrios med mycket sammanväxningar. På det fjärde ivf-försöket fick vi vår efterlängtade son. Det finns en förening som heter endometriosföreningen som har hjälpt mig mycket. Är du intresserad så är det bara att googla. I Malmö träffas de med jämna mellanrum. Opereras eller inte är en klurig fråga. Själv upplever jag att min endometrios bara har blivit sämre efter de tre operationer jag gjort. Jag vill inte lämna ut min emailadress här, men vill du ha kontakt är det bara att hojta i bloggen. Jag läser alla inlägg! Syr själv och älskar dina glada kläder!
Kram & lycka till!
//Sofie från Kristianstad

Solveig Lövendahl sa...

Tack för era kommentarer!

Maria, adoption är som jag skrivit tidigare absolut ett alternativ. Hoppas dock innerligt att vi lyckas med IVF:er, att påbörja en ny lång process när vi redan har kämpat i så många år känns väldigt tungt.

SiriR, tack snälla! Roligt att du tittade på samma!

Kicki och anonym, tack för era endometriostips, jag vet att det finns väldigt många olika åsikter om vad som bör göras och inte göras. Just nu väljer jag att lite på läkaren som vi har nu på Nordic och som jag har stort förtroende för.

Saramoa, tack gulliga du! Jag har provat zonterapi hos en som är specialiserad på infertilitet och tror inte det är något för mig. Men tack ändå!

Sofie, tack för din fina kommentar och för tipset, kanske söker upp föreningen så småningom.

Anna sa...

Tummarna hålls och ni finns i mina tankar *kram*