onsdag 8 februari 2012

De som verkar i tysthet

Man har sina favorittyger, i mitt fall oftast de färgstarka, högljudda. De som är roliga, strålande, får en att le och bli på bra humör. Inget ont om dem, de är underbara - det är ju därför man tycker så mycket om dem.
Men så finns det de andra, de lite lugnare tygerna som liksom bara finns där, i bakgrunden. Som får vara med i nästan varenda lapptäcke för att de binder samman det så bra, skapar harmoni och lyfter fram de andra. Och det är först när de är slut, när man klippt de sista lapparna som man inser hur mycket de betydde för helheten, hur mycket man kommer att sakna dem.

5 kommentarer:

Helena sa...

Poetiskt skrivet om något vi alla älskar tyg. Du har så rätt...de tysta tygerna är underskattade:)

od Andulky sa...

Känner igen det!!!

Nusse sa...

Visst är det så.

Lykke sa...

Kjenner meg igjen :D Vakkert tyg!

Maria sa...

Ja, precis så är det!