onsdag 2 november 2016

Vad hände här?

Jo det ska jag berätta. En enorm trötthet hände, en trötthet som gör att jag sover lika gott som Lykke ett par timmar mitt på dagen med nosen i hennes hår. Som gör att jag sover djupt på tåget till och från jobbet de dagar som jag jobbar, som gör att jag somnar tidigt på kvällarna. Skönt på sitt sätt, men noll tid för allt annat än mitt barn. Bloggen till exempel.

Jaha, och vad beror tröttheten på då? Låt mig ta det från början. Vi har alltid velat ha ett syskon till Lykke. Ungefär tre år tyckte vi var lagom mellan barnen, tänkte att vi kanske försöker nåt år eller så, så om vi börjar när det skulle bli 2,5 år mellan så blir det nog bra. Det lär ju ta ett tag. Ungefär så planerade vi livet. Det där livet som inte går att planera. Inte ens med ivf. För ivf fick det ju bli. Man har ju hört tusen historier om att "när de väl hade fått ett barn med ivf så blev de gravida såå snabbt efter, hur lätt som helst!". Men icke. Inte någon naturlig graviditet för oss inte (nej, det är ju svårt utan vare sig ägglossning eller fungerande äggledare). I alla fall, när sommaren började gå mot sitt slut var det dags. Och det gick bra. Gravid på första försöket. Tja, det blev jag ju på vår första ivf också och sen tog det ju ändå nio försök till innan det blev ett barn så vi hoppades inte så jättemycket. Helt ärligt så tänkte jag löjligt lite på det. Fullt fokus på Lykke och så får vi se vad som händer. Verkligen enorm skillnad mot sist när det inte fanns något annat i mitt liv än hoppet om ett barn, när varje liten blödning brutalt kastade mig från det högsta himmelriket rätt ner i den hårdaste stenen i den djupaste dalen. När ångesten och sorgen höll på att slita mig itu och jag grät floder av sorg och floder av glädje om vartannat. Nu. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det blir som det blir. Funkar det inte så lever jag världens mest underbara liv ändå. Egentligen har jag aldrig haft någon egen längtan efter ett till barn. Jag har känt att jag har precis allt jag nånsin kan begära och mer än så. Jag önskar inget mer. Definitivt var jag inte sugen på en graviditet till. Jättetacksam att jag fått uppleva det en gång, men det räckte gott. Tyckte kort sagt det var jättejobbigt och sneglade lätt avundsjukt på lesbiska vänner som kunde "ta" en graviditet var. Men, jag tänkte att syskon är bra att ha och jag ville att Lykke skulle ha ett syskon. Det kändes bra. Två barn. Lagom.

Dagarna gick, veckorna gick och så var det dags för ultraljud. Då kom chocken. Det var inte ett litet hjärta som slog. Det var två. Tvillingar. Innan vi fick Lykke tjatade vi oss blåa för att få sätta in två embryon. Det fick vi aldrig, de var av för bra kvalitet och risken för tvillingar var för stor. Frustrationen var stor när de sa samma sak efter nio försök. Kvaliteten verkade ju helt kass och vadå, RISK för tvillingar?! Två barn hade väl varit toppen. Tänkte vi då. Nu satte vi som vanligt in ett embryo. Det blev visst två ändå och tyvärr blev vi inte glada alls. Det känns så hemskt att säga det. Efter alla år, all kamp, vetskapen om vilken fantastisk gåva, vilket mirakel varje barn är, så känner vi ändå så, att vi inte vill. Inte två. Det är ju ett för mycket. Rädslan över att inte räcka till för Lykke är det absolut värsta. Visst tror jag att vi kommer att klara det, men jag vill inte att livet ska handla om att ta sig igenom vardagen, hantera kaoset. Jag vill kunna göra det där lilla extra med och för mina barn, guldkanten på vardagen, allt det där som vi kanske inte kommer att orka framöver. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på omställningen för Lykke. Från oändlig uppmärksamhet till... väldigt mycket mindre. Oron över att vi ska ha tre barn som sover som krattor (kommer vi nånsin mer få sova??) och oron över alla risker en tvillinggraviditet medför. Risker för olika typer av skador på barnen som gör att de kräver ännu mer tid. Jag tänker inte så mycket på tvillingarna. De finns i min mage, men de finns inte riktigt i mitt hjärta än.

Idag var vi på nytt ultraljud och när jag såg de små fina varelserna där inne sprattla runt för fullt så veknade allt hjärtat lite. Så söta de är! Tänk att de ligger i min mage. Mina små barn. Våra små barn. Visst har vi hjärterum och kärlek för tre små barn. Det kommer antagligen att bli några väldigt tuffa år med tre barn på drygt två år, men det kommer nog att bli bra till slut. Tror jag. Hoppas jag.

PS: Guldstjärna till Nordic IVF-center i alla fall. Tre barn på två försök mot Rmc:s noll av nio.

22 kommentarer:

Unknown sa...

Fantastiskt!

Susanne sa...

Wow! Har full förståelse för hur du känner. Modigt att dela med dig. Om jag tolkat er rätt så har ni vänner och familj runt er som kommer kunna ge era barn speciella stunder, så ni oxå kan göra det.

AvMeg sa...

Gratulerer så mye. Det går nok kjempefint.

K sa...

Helt underbart! Grattis!

Amanda sa...

Oh ❤❤❤ Jag har tvillingar på 10 månader och storasyster på 4 år!
Jag hade precis precis samma känslor som du. Skulle kunna bara mina tankar nerskrivna. Jag grät i veckor och mådde verkligen dåligt. Såg bara problem med allt. Jag ville bara ja två barn.

Men jag kan lugna dig och säga såhär, livet är underbart! Jag drar till badhuset själv med mina tre barn o badar. Vi åker till lekland. vi går till öppna förskolan. Vi gungar. Vi gör allt normalt med full uppmärksamhet från omgivningen.
Välkommen till facebook gruppen tvillingar 2016. Vi är en sjukt härlig grupp som alla delar med sig av precis alla känslor o delar tankar, erfarenheter och tips.
Du har bästa tiden framför dig.
Lycka till!!! 😍

Amanda sa...

Oh ❤❤❤ Jag har tvillingar på 10 månader och storasyster på 4 år!
Jag hade precis precis samma känslor som du. Skulle kunna bara mina tankar nerskrivna. Jag grät i veckor och mådde verkligen dåligt. Såg bara problem med allt. Jag ville bara ja två barn.

Men jag kan lugna dig och säga såhär, livet är underbart! Jag drar till badhuset själv med mina tre barn o badar. Vi åker till lekland. vi går till öppna förskolan. Vi gungar. Vi gör allt normalt med full uppmärksamhet från omgivningen.
Välkommen till facebook gruppen tvillingar 2016. Vi är en sjukt härlig grupp som alla delar med sig av precis alla känslor o delar tankar, erfarenheter och tips.
Du har bästa tiden framför dig.
Lycka till!!! 😍

Annas garndrömmar sa...

💛💛💛

LOUISEOCHFREDRIK sa...

Hej Solveig! Måste bara skicka ett stort grattis till er och ett heja heja! Livet alltså :) Du skriver så fint! Ha en fin dag! KRAM Louise

Annan sa...

Åh wow. Livet blir inte som man tänkt sig alltid. På många olika sätt. Som många skriver ovan, modigt att skriva hur du känner. Självklart är det helt normalt och inget konstigt alls att känna så. Hoppas att dina barn ska växa in bit för bit i ditt och familjens hjärtan. Visst kommer det bli mindre tid från bara mamma och pappa för Lykke, men hon kommer ju få något också, något jättefint. Lycka till till er.

Anonym sa...

Men åh! Fantastiskt!
Men såklart läskigt och oroligt och allt det där på samma gång!
Stort grattis och lycka till!

Helga sa...

Så himla fint! Jag blev så glad för er skull när ni äntligen fick eran Lykke. Jag blev själv mamma för ett par månader sen så nu är jag väl ännu mer känslig för allt som har med barn att göra (kanske därför jag sitter med tårar i ögonen ännu en gång ;)) Grattis och hoppas att det ska kännas bättre och bättre. Kram!

Grahnslöjd sa...

Ja, det är inte lätt att planera när barnen ska komma, om blir några och hur många det isf blir... Jag hoppas att det så småningom kommer att kännas bättre och bättre! Stort grattis och lycka till!

Sandra i norr sa...

Du skriver så modigt, öppenhjärtigt och bra! Precis som alltid. Grattis till två små hjärtan som slår. Livet blir inte alltid som planerat, men det kan blir riiiktigt bra ändå! Lycka till.

Anonym sa...

Oh, det högg till i hjärtat på mig när du skrev att ni inte ville ha två. Ärligt, men lite jobbigt att läsa för mig som både är tvilling och har tvillingdöttrar själv. Visst är det kämpigare den första tiden, absolut är det så, men när de blir större har de varandra och det blir en trygghet i sig. Att lämna två små gryn till förskolan, två till skolan och så vidare. För min del kan jag säga att tvillingskap är det finaste man kan önska sig. Varmt lycka till, det blir bra!

Tuvilda sa...

Grattis ändå till tvillinggraviditeten! Det blir säkert fantastiskt på många sätt och vis! :)

Anonym sa...

Ber att få önska grattis från oss också! Jag tror att det finns en mängd för- och nackdelar både med att vara och få tvillingar men oavsett så tänker jag herregud, jag skulle kunna ha givit min ena arm för att få vara i din situation. Nu ville inte livet så och det blev ett enda barn. Fast just i kväll blir det fyra barn här hemma. Eftermiddagen har gått åt till hårda förhandlingar för kvällens viktigaste frågor blir a)vilken film ska vi se och b) vilket spel ska vi spela. I love it :)

Det kommer att bli bra Solveig och det är bra att tänka och reflektera över saker.
//Kicki och Elliot och ibland ett par till som trillar in

Sara sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sara sa...

Hoppsan! Inte läst på ett tag så ett sent grattis! Jag fick tvillingar när storebror var 2 år lite drygt. Avundsjukan man läst om och tidsbristen för stora barnet, kom egentligen aldrig. Maken var ledig i fyra månader efter tvillingarna föddes vilket gjorde att tvillingarnas ankomst förknippades med ngt positivt: mamma och pappa var hemma hela tiden. Tvillingarna "hade med sig" presenter till honom när han träffade dem första gången och det berättade han för alla. "bebisarna hade presenter till mig!"
Storebror gick 15 timmar på förskola för han älskade förskolan.
Sen överdriver sjukvården riskerna med tvillinggraviditet och tvillingar. Den stora majoriteten av barnen får absolut noll problem. ja, de föds lite för tidigt. Men "lite för tidigt" är typ två veckor! Det är det vanligaste! Mina vägde 2,7 kg och 3,2 kg när de föddes i v 36+6, dvs som enlingar.
På många sätt tyckte jag tvillingar var lättare än första barnet. Jag var van och rutinerad. Jag kunde säga ifrån när folk tyckte en massa saker. Jag både begärde hjälp och fick hjälp självmant av folk. Ngt av det finaste var en okänd tant på 60+ som kom fram på Ica när tvillingarna skrek. "Ska jag hålla en lite medan du omgrupperar?"
Sjukvården stöttar på ett helt annat sätt och folk visar hänsyn. Jag hade superjobbigt med amningen på storebror och det var en massa pekpinnar. Inget sånt med tvillingarna!
För mig var tvillinggraviditet jobbigare än att ha tvillingar. Och då hade jag en okomplicerad graviditet, men tycker att graviditet i sig är jobbigt.

Sorry för uppsatsen, blev lite uppspelt.

Solveig Lövendahl sa...

Tack för alla kommentarer!

Amanda, wow!! Låter fantastiskt och väldigt imponerande! Och inspirerande, men jag misstänker att du är nån slags supermänniska ;).

Louise, så roligt att höra från dig, var verkligen längesen. Stor kram till dig!

Helga, stort grattis till dig!

Anonym tvilling, förstår om du blev ledsen av att läsa. Jag tror absolut det är fint att vara tvilling, tänker mest på det som jag skriver om i nästa inlägg, alltså syskonet som hamnar utanför tvillingskapet.

Sara, tack för tips och uppmuntran!

Fiff sa...

Men wow! Grattis! Tur jag kikade in här ♥ Har ju följt dig under så många år och minns hur jag följde er resa för att få Lykke. Och hur jag delade glädjen när ni fick henne. Jag har tre år mellan mina barn, och lillebror har hunnit bli 7 månader nu. Jag förstår hur du menar, om oron att inte räcka till och att man inte kan lägga så mycket fokus på sitt första barn som man har gjort innan. Men jag kan känna att det finns mycket positivt med det, jag känner mig liksom lite mer avslappnad som mamma. Förstår att det känns som en chock med två barn, men jag är alldeles säker på att ni kommer att fixa det galant! Det kommer att vara tufft, men ni verkar ha sån grundstyrka och sunt sätt att tänka, Det blir bra det här. Stor kram och grattis igen!

Myggan sa...

Den där känslan att inte räcka till tror jag finns hos de flesta vid andra graviditeten. Oavsett om man väntar en eller fler. Jag tror att du kommer att känna ett annat lugn när de är födda. Jag brukar skojsamt säga att nr 1 är en försökskanin och nr 2 går på rutin. 😊
Om det är någon tröst så brukar min mamma säga att jag och min tvillingsyster var smidigare ihop än våra bröder var för sig. Vi är mellanbarnen. Att vara tvilling är det bästa man kan vara. Ett litet tips har jag. Tänk dig att det är en person i två kroppar. Vi vill bli behandlade som två individer men inte ofrivilligt säras. Vi delade livmoder och utan den andre är man inte hel. Fast vi överlever ett avstånd på 17 mil. 😊
/Anna

Susanne sa...

Med tvillingar så måste jag bara säga att jag känner minst ett par tvillingar som faktiskt inte är särskilt lika och som inte heller har blivit bästisar. Jag är övertygad om att ni är kloka föräldrar och att ni kommer hantera det som dyker upp!