måndag 20 april 2015

Tidens mysterium



Jag kan inte sluta förundras över tiden. Hur otroligt olika den kan vara. Att vi bara har haft vår älskade lillskrutt i ynkliga tre månader. Tänk så många månader vi längtade bort, väntade på besked, på undersökningar, på mens, på det ena och på det andra. Vi tvingades acceptera att allt tog oändligt lång tid, vi vadade i sega massor av tid som bara skulle kämpas igenom.






































Och nu är det precis tvärtom. Allt går så fort, varje sekund är dyrbar, plötsligt har vi en liten nyfiken skatt som vill "stå" på benen, sitta i vagnen, spana ut i världen och upptäcka allt. Allt är spännande att titta på.






































Igår var vi och hälsade på en alldeles ny liten Iris. Exakt tio veckor yngre än Lykke och så pytteliten så vi blev alldeles tagna. Alltså hon var en ganska rejäl bebis precis som Lykke men ändå tyckte vi att vi aldrig hade sett något så litet. Vi visste knappt hur man skulle hålla en sån liten skör filur. Det går liksom inte att förstå att det bara var tio veckor sen vi var där. Med en skör liten tvåveckors i famnen. Att förlossningen och den där magiska bb-tiden bara ligger tre månader bort. För att inte tala om livet före Lykke. Ett helt annat liv som är svårt att föreställa sig, samtidigt som jag fortfarande ibland har svårt att fatta att vi på riktigt har henne hos oss nu. Det där med barn alltså, det förändrar verkligen hela ens värld.






































Jag tycker det är lite svårt att hitta sytid nuförtiden. Visserligen är jag hemma mycket och Lykke sover mycket, men sällan utan min famn... Ett litet set till Iris har jag i alla fall fått ihop. Byxmönstret har jag gjort själv, samma som violbrallorna och bb-byxorna, båda flitigt använda. Mössan har jag härmat en hm-mössa som vi har fått och som blivit Lykkes mest använda. Många bebismössor har ju knytband och jag trodde det var det absolut bästa, men jag tycker faktiskt inte det funkar så bra. Lykke ligger och vrider en massa på huvudet så mössan snurrar runt och den här modellen sitter ju likadant även om den har snurrat runt.

Det är så skönt att kunna bilda mig en egen uppfattning om vad som är bra och dåligt på barnkläder. Jag har hört tidigare att hängselbyxor utan knäppning i grenen är väldigt opraktiska, men det håller jag inte alls med om. Det är ju betydligt lättare att dra upp ett par byxor och knäppa två knappar på axlarna än att knäppa en hel rad knappar i grenen på en liten sprallis. Tycker jag alltså. Och pyjamasar måste absolut ha fötter har jag hört, men oftast tycker jag en mudd och strumpa sitter mycket bättre. I alla fall om pyjamasen är lite stor eller vid. Vad tycker ni, har ni några tankar kring detaljer på barnkläder? Vad funkar och vad funkar inte? Nåt man borde tänka på?

6 kommentarer:

Alexandra sa...

Jag tycker likadant som du angående de två detaljer som du nämnde. I övrigt - långa muddar på byxben är bra om barnet gillar att stoppa ner byxorna i stövlarna. Byxor som är reglerbara i midjan och gärna mudd där också. Skavskydd på dragkedjor i jackor. Skalbyxor med dragkedja i benet (PoPs gillar vi). Vintervantar som går att dra över overallärmen, svårt att hitta men finns. Ja, det var vad jag kommer på nu. :-)

Anonym sa...

Det är så underbart att få se bilder på lilla Lykke! Jag har följt din blogg länge och hängt med under hela er resa på väg mot ett litet barn. Jag håller med om att tiden går fort, kanske fortare när man fått barn? Mina barn är 8 och 4 och jag tycker det var alldeles nyss min första kom till världen.

Angående barnkläder och tips håller jag med om mudd. Minabarn har i princip alltid haft mudd på alla byxor och tröjor, reglerbart i midjan, långa skaft på vantar, långa muddar på byxben (byxan kan då användas lääänge), omlott på bodys när de var små (tyckte det var bökigt att trä över huvudet när de var pyttisar), kläder med vidd så att de kan leka fritt. Klassiska fiskarehattar (vet inte om det heter så) kom snabbt in i våra liv. Lätta att sy och lätt att hitta på affärerna. Vi skippade knyt under hakan, det funkade aldrig :-) Minns att jag knöt hörnen på scarfs och använde som solskydd när de var runt 1 år. Appropå strumpor, de gled alltid av :-) Till slut hittade jag strumpor med knälånga skaft och då funkade det! Tror att det var PoP:s? Ja, nu kommer jag inte på nåt mer :-)
Mvh Sanna/furilla

Kicki sa...

Åh vad fina bilder! :)
Jag måste få berätta, jag har följt din blogg en tid eftersom jag och min man också haft svårt att få barn.
Nu är lyckan vänd och vi väntar äntligen barn i oktober, efter sex år som barnlösa.
Det är väldigt svårt att få in att man är på andra sidan väntan, nu väntar vi på barnet, förr väntade man på att bli gravid.
Ja du vet nog hur och vad jag menar...
Din blogg är verkligen en terapi, du ger sån livsglädje och skriver otroligt vackert!
Man blir glad av att läsa hur ert liv ändrats och man påminns om att vi också är på väg dit!
Tusen tack och må så gott nu med er fina Lykke!
Många kramar från Kicki

Casa Annika sa...

Jag håller med om pyjamaser med fötter. Det fungerar inte alls för min lilla, hon sparkar mycket så foten har fastnat i byxbenet när det har varit fot på.
Tyvärr säljs bara pyjamaser med fötter i Spanien, så jag har köpt i Sverige och även fått skickat till mig.

Underbara bilder och texter, det är så roligt att få titta in här!

Anonym sa...

Visst går tiden fort. Vi mätte sportfantasten förra veckan - 156 cm!!!!!! Hur sjutton kan min lilla bebis ha blivit så lång? Och var tog tiden vägen?

När han var bebis hade han så kalla händer om nätterna så han fick ha strumpor på dem haha. Strumpor på fötterna var överlag ett gissel, skor vägrade han totalt. De bästa sockarna var de man stickade som en spiral utan häl, de kunde han ha länge och de åkte inte av så lätt. Väldigt enkla att sticka också. Bästa hälsningar och många kramar från Kicki och långa Elliot i Dalby

Solveig Lövendahl sa...

Tackför era kommentarer och synpunkter!

Kicki (nr 1), så underbart fantastiskt att höra! Massor av grattiskramar till dig! Så glad att du också ska få uppleva detta!