Det var ju väääldigt länge sen sist, men jag sa ju att det nog skulle komma mera. Den kanske värsta frågan man kan få om ett barn (och som man får förvånansvärt ofta) tycker jag är "Är hon snäll?". Det är ju ganska svårt att säga så mycket om personligheten hos någon som bara levt några veckor, men jag upplever vårt barn som en väldigt snäll liten människa. Hon samarbetar med oss så gott hon kan, hon blir glad när andra är glada och hon känns empatisk och fin. Men jag vet ju att det inte är det de menar. De menar "Är hon tyst och lugn?".
Nu är vår dotter ofta en ganska harmonisk människa som sover gott om nätterna. De första veckorna, innan jag hade förstått att jag behövde avstå mjölkprodukter helt så hade hon ganska mycket magknip och var förstås ledsen på grund av det. MEN, man är ju inte elak för att man har magknip. Det är inte elakt att skrika och protestera. Det kanske till och med är snällt. Vi var på babymassage idag, det brukar vara ganska mysiga och lugna små tillställningar, men om någon bebis börjar skrika så dröjer det inte länge förrän nästa lilla ansikte skrynklas ihop, underläppar darrar, ögon tårfylls och snart är alla ledsna. Jag tycker det känns så tydligt att de små liven blir ledsna om de ser och hör att någon annan är ledsen. Empatiskt och fint tycker jag. Och så är det väl genom hela livet, fint att protestera om man ser att någon inte har det bra. Det är ju viktigt att protestera oavsett om denna någon är en själv eller en medmänniska. Att vara tyst är inte att vara snäll. Det vill jag lära min dotter.
7 kommentarer:
Ja det är verkligen en märklig fråga, och jag har också fått den många många gånger! Det värsta är ju om man har en bebis som inte är tyst och lugn, en som kanske sover väldigt dåligt och tydligt och ofta visar missnöje över saker och ting. Frågan innebär ju då implicit att ens bebis är elak. Känns inte så kul att höra som förälder, och ofta är man ju ganska känslig för sådana kommentarer också.
Fick samma fråga för 26 år sedan när jag fick min första unge. Som om små barn skriker för att jäklas liksom???
Åh vad jag håller med! Har tänkt så många gånger på hur knasigt det är att prata om bebisar som snälla. Fattar inte alls poängen. Tack och lov försvinner uttrycket när barnen är lite äldre, men det finns ju andra saker att värdera på olika sätt då tyvärr.
Det där med att de gråter när andra gråter, det brukar vara som mest när de utvecklar sina spegelneuron i hjärnan. Dvs de neuron som gör att de har möjlighet att spegla andra vilket ju är fantastiskt fiffigt i sociala situationer. Så det är ju verkligen något att applådera!
Får också den frågan då och då om min son på snart sex månader är snäll. Jag brukar repliker med att fråga " och hur är ett snällt barn då?" Jag säger då till svara att min son är en underbart snäll kille som låter oss veta hans behov punkt. Han är en glad kille som gråter när han behöver liksom. Blir så arg att man redan på så små barn ska sätta etiketter om hur de är eller inte är.
Bra sagt!
Inte för att vara snutig, men när folk ställer den frågan är det nog inte för att höra om bebisen är elak eller inte. Det är kanske inte heller för att stämpla ungen som antingen det ena eller andra. De försöker kanske bara höra sig för om hur ni har det och vad det är för en liten personlighet de har framför sig. Jag skulle själv aldrig ställa frågan, men haka inte upp dig på att folk inte är stjärnor på att formulera sig. Välj att tro att vi alla bara försöker att göra vårt bästa, även om vi ibland framstår som klumpiga varelser :-)
Tack för era kommentarer!
Anonym 13.06, jag tror absolut att folk vill väl och gör sitt bästa. Det är förstås fint med människor som bryr sig och undrar hur vi har det. Jag tycker dock att ordet "snäll" används väldigt fel i det här sammanhanget, vilket jag ville uppmärksamma. Det är inte kritik mot någon enskild person.
Skicka en kommentar