Ja, jag ska blogga om något annat snart, vill bara säga som svar på en kommentar att självklart vill vi och de allra flesta andra sina barns bästa. Sen kan man ju ha olika åsikter om vad som är det bästa, men OM man prioriterar att dela föräldraledigheten lika från början framför att amma så beror det nog på att man tror det är det bästa för barnet, inte att jämställdhet är nån liten hobby som föräldrarna håller på med för att det är kul. Jag upplever att många amningsförespråkare är så väldigt ensidiga, det finns liksom bara en rätt väg att gå. Kanske är det inte fel att se att olika saker kan passa olika människor?
Den här gången valde vi som sagt att prioritera amningen. OM vi någon gång skulle ha den enorma turen att få ett barn till kanske vi prioriterar annorlunda, men det är ju en helt annan historia. Nu är det bara Lykke som gäller. Världens finaste, underbaraste, gosigaste lilla skatt, lilla Lykke, vår stora lycka.
 |
| Lilla fröken solig plockar blommor. |
7 kommentarer:
Ja jag är verkligen livrädd för dessa kommentarer och förståsigpåare som tror sig veta vad som är bäst för alla.
Jag som väntar mitt första barn har redan märkt hur detta förekommer mot mig.
Jag har därför valt att lyssna på några få i min närhet när det gäller råd och tips.
Har även försökt bygga en mur runt mig och magen, för annars skulle jag nog bara gråta och känna mig totalt värdelös.
Ni gör det så bra och jag är övertygad om att ni två vet bäst, vad som är bäst för er Lykke!
Fina förebilder för en annan, tack :)
Bara ni kan veta vad som känns bäst för er. Ibland vill man en sak men det blir något annat. Jag ville amma mina barn men min mjölk har inte räckt till och då måste man ge flaska -annars dör barnet och det vill ju ingen.
Med första barnet var det svårt, det är tolv år sedan och något annat än amning pratades det inte om. Jag kände mig som den sämsta mamman i världen som inte kunde nära mitt eget barn. Det mest naturliga i hela världen. Men en klok barnmorska sa till mig att det i alla tider förekommit att mödrar inte kunnat eller velat amma sina barn och förr kom det en "amma" som matade barnet, innan det fanns ersättning.
Att jag inte kunnat amma mer än två veckor har gjort att vid första barnet kunde min man vara hemma från det att sonen var sex månader och vi delade lika på föräldradagarna. När andra barnet kom kunde han inte vara hemma på grund av olika orsaker, "livet" skulle man kunna kalla det. Han har istället varit hemma med henne ett halvår på deltid nu när hon är fem år.
Alla gör sitt bästa för sitt barn! Låt ingen komma och försöka bestämma hur ni ska göra, det kommer att bli bra hur ni än löser alla detaljer just nu.
Lycka till och njut av den här bebistiden, den är försvinnande kort...
/Cecilia
Tänk att amning kan vara så kontroversiellt. Jag ammade ju som sagt var E i över två år, jobbade deltid när han var halvåret och det bara haglade kommentarer. Antingen var det fel att jobba, fel att amma så hiiiiiiimla lääääänge, fel att ha burkmat, fel att köra himmagjorda mixer, fel att ha tygblöjor, fel att inte ha det - ja du hör ju själv haha.
Tänk vad mycket energi man skulle spara om man lät människor fatta egna beslut och bara ägnade sig åt lite skojiga diskussioner som INTE handlade om att alla nödvändigtvis måste fatta samma beslut som en själv. Es kusiner lever ett diametralt motsatt liv i jämförelse med E och tänka sig - de är precis lika lyckliga och välmående ungar :)
Gör det ni tycker är bäst för er och njut av varje liten sekund! Vi fick aldrig fler barn men så för ett år sedan blev vi kontaktfamilj till en underbar liten flummgroda som i vart fall får vara vår lite till låns och som man kan ösa hur mycket kärlek som helst på. Alla familjer ser olika ut och det är väl för väl att det är så.
Nattsuddskramar från Dalby//Kicki
Ja, jag håller med dig. Skönt att läsa dina tankar...din förmåga att förmedla hur du tänker är bäst! Livet är ju inte svart eller vitt och du lyckas skriva om det så bra! Tack! Följer dig men brukar inte kommentera./Klara
Hej
Det är nog så att folk har mkt åsikter och det är svårt att veta vem man själv är i allt detta. Men jag har allt mer börjar känna mig lurad för allt man ska enligt politikerna är att sätta in barn på dagis vid ett år och jobba heltid. Och allt hemarbete och ta hand om barn är lite sånt vi ska göra ett kort tag och sedan satsa på karriären. Föräldrar har tappat självförtroende, inklusive jag själv. Barn ska snabbt in i förskolan för den är pedagogisk.
Alltid retar det någon, hur man än gör när det gäller småbarn. Själv har jag ammat mina barn i många år och det törs man ju inte ens tala högt om. För oss har amningen varit oerhört värdefull och då upplever jag det tvärtom, att amning förringas och görs till något onaturligt och omodernt i media t ex. Därmed inte sagt att jag tycker att alla måste amma. Det viktigaste, tycker jag, är att man sätter det lilla barnets bästa främst. Inte vad som passar föräldrarna bäst. När sedan barnen blivit större kan man börja jämka så att alla får sitt. Jag tycker det är superviktigt att inte lägga sig i hur andra väljer att göra i den här frågan. Sedan kunde man ju önska att BVC höll sig mer uppdaterade och kunde stödja oavsett hur man väljer.
Man gör som man vill. Det finns ingen handbok för föräldrar. Ibland har jag saknat den. Jag tror att huvudsaken är att man är sann mot sig själv och varann. Lyssna inåt. Inte utåt :)
Skicka en kommentar