Från de där första omvälvande dagarna när vi blivit föräldrar och allt var nytt, när jag gick många, långa promenader längs med havet här i Landskrona, soliga vårdagar på kolonin, alla äventyr den varit med på i somras..
...och när vi bäddade ner vår lilla skatt i den i sin pappas gamla, fina, varma åkpåse under hösten och vintern. Jag tror knappt jag har varit ute en enda promenad med vagnen utan att få kommentarer om hur fin den är. Folk kände snart igen oss, berättade att de brukade se oss där eller där eller att de läst om oss i tidningen. Med en sån vagn är man inte direkt anonym, speciellt inte i en liten stad som Landskrona. På gott och ont, men mig stör det inte. Jag tycker ju vagnen är så himla fin och blir glad av den själv och då känns det ju roligt att den glädjer andra också.
Nog om gamla vagnen, för även om det kändes lite tråkigt att ställa undan den så kändes det väldigt roligt att ta fram den här:
Vår fantastiska knallgröna Emmaljunga! Bilden är tagen i dåligt trapphusljus denna regniga dag, den är mycket finare och grönare i verkligheten. Lykke trivs bra i den, skönt att kunna sitta lite bättre med stöd för huvudet. En ny favorit helt enkelt.
Tanken var att den skulle direkt upp på vinden i väntan på att Lykke växer till sig några år, men hon tyckte visst den passade perfekt som fåtölj.