Klassiker

Jag tycker det är så roligt med barnsaker, både kläder, leksaker, möbler... Sicken tur jag har som har föräldrar som sparat så mycket fint. Var och hämtade min gamla matstol.

Och en del småleksaker. Många brio-klassiker fanns där. De här fick komma med hem.

Och då finns det ändå nyckelpiga, krokodil, vagn med clown, tåg, karusell och en massa annat skoj som väntar på Lykke när hon hälsar på mormor och morfar.

Lite större saker som gåvagn, åkflodhäst, pottstol, gungstol, dockvagga, mm, mm finns också att hämta. Vilken lyx! När vi var små och hade växt ifrån något sa vi alltid "Det sparar vi till barnbarnen!". Återstår att se om Lykke någon gång får barn och om våra gamla saker kommer att användas av en generation till, nu används de i alla fall.

Superheta

Ja, jag ska blogga om något annat snart, vill bara säga som svar på en kommentar att självklart vill vi och de allra flesta andra sina barns bästa. Sen kan man ju ha olika åsikter om vad som är det bästa, men OM man prioriterar att dela föräldraledigheten lika från början framför att amma så beror det nog på att man tror det är det bästa för barnet, inte att jämställdhet är nån liten hobby som föräldrarna håller på med för att det är kul. Jag upplever att många amningsförespråkare är så väldigt ensidiga, det finns liksom bara en rätt väg att gå. Kanske är det inte fel att se att olika saker kan passa olika människor?

Den här gången valde vi som sagt att prioritera amningen. OM vi någon gång skulle ha den enorma turen att få ett barn till kanske vi prioriterar annorlunda, men det är ju en helt annan historia. Nu är det bara Lykke som gäller. Världens finaste, underbaraste, gosigaste lilla skatt, lilla Lykke, vår stora lycka.

Lilla fröken solig plockar blommor.

Heta potatisar

Tack för era många och långa kommentarer på mitt förra inlägg. Så fort man skriver amning och ett frågetecken i samma mening så blir det ju en het potatis. Jag kan tycka det är lite konstigt faktiskt, att amningen är så väldigt helig för så många. Många barn växer ju upp på ersättning och blir inte sämre människor för det. Visst finns det massor av fördelar med amning men jag anser att det även finns fördelar med att inte helamma. Nu har jag haft turen att amningen funkat helt smärt- och problemfritt för oss och då kändes det synd att inte utnyttja det. Skulle vi ha den fantastiska turen att någon gång få ett barn till så kanske vi väljer annorlunda. Mycket för att ingen ska behöva vara med om det ganska omänskliga att vara borta från sitt nya lilla älskade barn tio timmar om dygnet fem dagar i veckan.

För jag var kanske lite otydlig, visst kan det vara jobbigt ibland att vara med sin bebis (eller vilken människa som helst för den delen) dygnet runt, men mest tycker jag det är helt underbart och jag längtar definitivt inte efter att vara ute och svira. Det jag tycker är synd är att Jonas missar så mycket av Lykkes första halvår (plus att jag tror att jag skulle kunna njuta av det ännu mer fullt ut om jag fick se på det utifrån ibland). För oss är det självklart att dela lika på föräldraledigheten och vi har valt att göra så att först är jag hemma sju månader, sen Jonas lika länge och sen delar vi på veckorna efter det. Det känns som ett bra upplägg för oss och det har sina fördelar att jag är hemma nu och kan amma i lugn och ro men jag är övertygad om att det också har sina fördelar att dela från början. Jag var mest intresserad av att höra hur ni som lagt upp det så tycker att det fungerar.

(Någon tyckte det var konstigt att Jonas så självklart tränar och han höll själv inte riktigt med om den bilden, mer att han försöker få till det kanske nån timme i veckan, men det är ju i alla fall fortfarande lättare för honom än för mig att komma iväg en stund. Han är en fin och närvarande pappa när han är hemma, men med heltidsjobb och pendling så blir det ju mest helger och så kanske ett par timmar på kvällen.)

Föräldraskap och jämställdhet

Man hör ju ofta om par som lever jämställt. Tills de får barn. Då ändras allt. Så skulle det inte bli för oss. Vi levde ju jämställt på riktigt så varför skulle det ändras för att vi fick barn? Tja, anledningen stavas väl amning tror jag. På grund av amningen är det jag som är hemma, vilket har gjort att vår dotter är väldigt mammig, vilket i sin tur gör att varken jag eller Jonas känner sig bekväma med att jag rör mig speciellt långt ifrån honom och Lykke. Hon är tre och en halv månad nu och jag har inte varit ifrån henne längre än en halvtimme. Det gör mig inte så mycket, vi har det väldigt mysigt ihop för det mesta. Det jag tycker känns lite jobbigt är att jag och Jonas lever i så väldigt olika verkligheter. För honom är det självklart att kunna träna efter jobbet, duscha, gå på massage, sova hela nätter. Den självklara friheten som jag verkligen inte känner.

Jag beskyller inte Jonas för det här, jag är själv väldigt dålig på att ta mig egentid. Dels vill jag ju vara med mina kära när han väl är hemma och dels vet jag ju att det funkar smidigast om jag är där. På kort sikt i alla fall. Jag tror ju att det där är något vi måste öva på, för hela familjens skull. Min vision innan vi fick barn var att dela på föräldraledigheten redan från början, alltså att jobba ett par dagar var i veckan från att Lykke var kanske nån månad. Jag tror det skulle vara så fantastiskt bra för alla tre. När det väl närmade sig fegade jag ur, amningen är ju så viktig, den vill man ju inte riskera och våra jobb kanske inte skulle uppskatta det upplägget och vad skulle folk säga...

Jag blev väldigt glad när jag läste att Emma hade ganska precis samma vision som jag och verkar fullfölja den dessutom. För mig har amningen aldrig känts jätteviktig. Ersättning är ju bra nuförtiden och anknytning och närhet är jag helt säker på att det går lika bra att ordna ändå. Till två föräldrar dessutom. Visst finns det fördelar med amning, framför allt är det ju väldigt praktiskt att alltid ha lagom tempererad och färdig mat med sig och så är det ju miljövänligt (inget som ska produceras, paketeras, distribueras) och ekonomiskt. Men är det värt det? Att vi hamnar i så väldigt olika situationer så att det tidvis kan vara svårt att förstå varandra? Jonas och jag har en fantastisk relation som klarar det mesta, så det här är verkligen inget stort problem, men det kan bli mer onödigt tjafs än vad jag tycker det borde bli. För att våra världar och villkor är så väldigt olika just nu. Jag tror absolut att både han och jag hade kunnat njuta mer av både jobb och det fantastiska föräldraskapet om vi hade turats om mer med både dagar och nätter. Att få varva bebismys med dagar då man kan gå på toa i lugn och ro och prata med kollegorna över en kopp kaffe en stund, bara det att få tid att längta efter sitt lilla barn hade varit underbart.

Hur tänker ni kring det här och är det någon som har provat att dela ledigheten från början? För- och nackdelar med det?

Tillägg: Jonas är en helt fantastisk pappa som gör allt för sin dotter. Därför gör det lite extra ont i hjärtat när han kommer hem från jobbet, längtandes efter sin gosebebis och så skriker hon (ibland) efter mig. Jag tänker bara att det är konstigt att inte fler delar från början, det kan väl inte bara vara vi som känner så här? Jag känner verkligen ingen stress över att det ska vara jämställt bara för att. Jag bara tror att vi och de flesta andra mammor, pappor och barn skulle må bättre av en sådan delning. Sen att det är Jonas som fixar med datorn och jag som lagar kläder är inget jag störs av, det är inte någon millimeterrättvisa jag är ute efter, bara att alla ska må så bra som möjligt. Kanske är amning det bästa, jag är bara inte helt övertygad om det. Som Kicki skriver i kommentarerna, det handlar ju om barnets rätt till lika tajta relationer med båda föräldrarna.Och tänker jag båda föräldrarnas chans att få vara lika viktiga för barnet. Vi kommer att dela lika ganska tidigt så jag hoppas och tror att vi kommer ifatt då. Det bara känns lite som en omväg.

Stickat

Jag är ju väldigt imponerad av alla som kan och har tålamod att sticka. Att få stickade presenter känns helt otroligt, att någon ger mig så mycket av sin tid tycker jag är en helt fantastisk gåva. När jag fyllde år fick jag en stor, mjuk, stickad sjal av en fin vän som egentligen är närmst vän med min mamma.

En så himla skön sjal att svepa om sig när man ammar eller för den delen bär in rangliga tomatplantor från takterassen eller när man bara är lite allmänt ruggig.

En annan fantastisk stickad gåva som jag tänkt blogga om i, ja säkert minst ett par månader (skyller på amningshjärna och en liten skatt som vill ha uppmärksamhet), är en present från finaste grannen Jenny. Hon har stickat, inte en utan tre fina mössor till Lykke! Plus söta små sockor, så himla snällt. Nu kan jag inte hitta bilden jag tog på finheterna och den största mössan ligger nu i källaren och väntar på att växas i så ni får hålla tillgodo med det andra. Den lilla är faktiskt en favorit trots knytbanden (som jag skrev om sist) eftersom den sitter som en smäck även oknuten.

 Älskar detaljen med det pyttelilla gula hjärtat på den gröna mössan.

Som om inte detta var nog så hade Jenny även sytt gulliga vändbara förvaringspåsar som allt låg fint förpackat i. Sötaste kattyget på ena sidan och prickig vaxduk på andra. Tack snällaste Jenny!