Tack för era många och långa kommentarer på mitt förra inlägg. Så fort man skriver amning och ett frågetecken i samma mening så blir det ju en het potatis. Jag kan tycka det är lite konstigt faktiskt, att amningen är så väldigt helig för så många. Många barn växer ju upp på ersättning och blir inte sämre människor för det. Visst finns det massor av fördelar med amning men jag anser att det även finns fördelar med att inte helamma. Nu har jag haft turen att amningen funkat helt smärt- och problemfritt för oss och då kändes det synd att inte utnyttja det. Skulle vi ha den fantastiska turen att någon gång få ett barn till så kanske vi väljer annorlunda. Mycket för att ingen ska behöva vara med om det ganska omänskliga att vara borta från sitt nya lilla älskade barn tio timmar om dygnet fem dagar i veckan.
För jag var kanske lite otydlig, visst kan det vara jobbigt ibland att vara med sin bebis (eller vilken människa som helst för den delen) dygnet runt, men mest tycker jag det är helt underbart och jag längtar definitivt inte efter att vara ute och svira. Det jag tycker är synd är att Jonas missar så mycket av Lykkes första halvår (plus att jag tror att jag skulle kunna njuta av det ännu mer fullt ut om jag fick se på det utifrån ibland). För oss är det självklart att dela lika på föräldraledigheten och vi har valt att göra så att först är jag hemma sju månader, sen Jonas lika länge och sen delar vi på veckorna efter det. Det känns som ett bra upplägg för oss och det har sina fördelar att jag är hemma nu och kan amma i lugn och ro men jag är övertygad om att det också har sina fördelar att dela från början. Jag var mest intresserad av att höra hur ni som lagt upp det så tycker att det fungerar.
(Någon tyckte det var konstigt att Jonas så självklart tränar och han höll själv inte riktigt med om den bilden, mer att han försöker få till det kanske nån timme i veckan, men det är ju i alla fall fortfarande lättare för honom än för mig att komma iväg en stund. Han är en fin och närvarande pappa när han är hemma, men med heltidsjobb och pendling så blir det ju mest helger och så kanske ett par timmar på kvällen.)
6 kommentarer:
Du är en klok människa o jag är övertygad om att du kan sovra bland svaren. Själv blev jag skiträdd för ngr av kommentarerna. Dom var så kategoriska: ammar du inte så är du en dålig människa o barn som inte blir ammade kommer aldrig att ha en värdig framtid. Huuuh... Vilken inställning :( /majsan
Jag förstår dig precis! Jag hade precis samma tankar med vårt första barn. Jag hade tänkt innan barnet kom att jag skulle vara hemma sex månader och sambon sex månader och sedan skulle vi dela lika. Ingen "trodde" på oss. Kommer ihåg att jag var så irriterad på de som sa att vi skulle vänta och se, ett år vill du nog vara hemma minsann blablabla... På grund av amning och hur det passade med våra jobb blev det så att jag var hemma åtta första månaderna och sedan sambon tre månader, sedan jag tre månader och han fem månader till. Så det blev inte riktigt som jag tänkt men bra i alla fall. Jag ammade tills hon var dryga året, så lite bökigt var det med mjölkstinna bröst på eftermiddagarna. Kram! Må så gott!
Hej��Husk forældres vigtigste opgave er at opfylde barnets behov og ikke sine egne.At stoppe en velfungerende amning er kun et forældrebehov med mindre,der er tale om sygelige forhold vil jeg mene.Det er bare 4-6 måneder af et liv man er så bundet.Et spædbarn har ikke brug for at knytte sig til mere end en primærperson,der som oftest er moderen.Det er virkelig mærkeligt for mig at ønsket om FORÆLDRENES ligestilling kommer helt derud at man trodser al viden om barnets bedste.Venlig hilsen barnsygeplejerske i 20 år med en datter på 5,der har fået halv bryst og halv flaske��.Signe
Min man tränar 5 gånger/vecka och han är en alldeles fantastiskt pappa. Förstår faktiskt inte varför det skulle vara något problem. Just nu tränar jag dessutom 3 gånger/vecka och jag tycker vi hinner både umgås med barn och vänner däremellan. Dammsuga och plocka undan grejer från golvet är vi däremot lite sämre på.. :-) Spännande att läsa om dina tankar kring föräldraskapet, så skönt med fördomsfria funderingar som inte dömer någon.
Precis ALLT de första åren kommer att vara en het potatis och öppet för fullständigt okända människor att ha synpunkter kring. Jag bar E i sjal rätt länge, praktiskt när han var övertrött och inte kunde komma till ro, nödvändigt när vi reste runt i världen där barnvagnar inte hade kommit ifråga öht.
H-e-r-r-e-g-u-d vad det kommenterades kring dessa fem meter tyg.
- Kan han inte gå ännu? (jo men som du kanske ser sover han)
- Du kommer att förstöra ryggen (tvärtom, det här är det enda sätt min redan kassa rygg klarar av att bära)
- Du knyter honom för tätt till dig (eeeh, det har nog med helt andra saker än ett tygstycke att göra)
Jag var 34 när E föddes och fullt kapabel att fatta egna beslut. Du och Jonas är också det så mitt bästa tips är att öva in lite leendeterapi när det haglar för mycket. Oerhört effektivt, man ler lite och säger "jaså tänker du så" och sen är det inte mer med det.
:)
Bästa hälsningar från ett regnigt Dalby//Kicki och den synnerligen självständiga sonen E
Tack för era kommentarer!
Sofia, självklart behöver det inte vara ett problem. Om man jobbar/pendlar mindre eller har barn som är vakna längre så går det säkert att hinna både vara med barnen och träna. Låter som ni pririterar klokt tycker jag.
Skicka en kommentar