Soliga ungar!

Förra helgen gjorde vi nåt som jag velat göra länge, samlade ett litet gäng barn och hade en solig fotosession.

Alltså vilka modeller! Och vilken fotograf! Jag är så glad över bilderna, de är verkligen solig för mig.

Jackor och mössor modellades denna gång, jag har sytt en del till årets Good Jul, så jag har några till att visa upp. De kommer inom kort.

Den här charmerande lilla damen la på sin bästa fotomin mest hela tiden. :)

Alla jackorna är förstås som vanligt sydda i återanvända tyger, mössorna är av ny ekologisk trikå. Den här gula med lejon är från Strömming, så fin och ljuvligt mjuk!

Vi var på vår kära koloni förstås och äppelkorgen blev given samlingspunkt. :)

De små åt äpple efter äpple som om det var det godaste de varit med om. Till fika blev det äppelbullar och äppelmust. Sa jag att vi har mycket äpplen?

Underbara, ljuvliga ungar, jättestort tack till er och till föräldrarna förstås! Och inte minst den alltid lika fantastiska fotografen, Jonas Lövendahl! Gillar ni bilderna och behöver bröllops-, barn-, annan fotograf, hör av er till honom, han är fantastisk (säger jag helt opartiskt!:)).

Kraft

Det har varit en tung helg på många sätt. Ännu ett misslyckande. I ett skede vi inte ens trodde var ett kritiskt skede för oss eftersom det har gått så bra förut. Ett oförklarligt fall sa läkaren. Han sa att det borde gå, att allt talar för oss, att han hoppas vi har kraft att kämpa vidare.

Vi har kraft. Vi sörjde och grät, sen gick vi ut och njöt av livet. Så länge jag får leva med min älskade i den här paradislika världen så är det ändå rätt så lätt att hitta kraft tycker jag.

Vi var i kolonin igår, höststädade, skördade den sista mangolden, klippte ner visset, räfsade mängder av löv och äpplen, planterade tulpanlökar...

Och kunde både luncha och fika i solen som fortfarande värmde. Fint.
Önskar er en bra vecka!

Skam och drömmar

Jag läste just en artikel i Amos om Klara Zimmergrens känslor kring barnlösheten. Besvikelsen, avundsjukan, skammen. Jag kände efter en stund, letade efter de där känslorna. Besvikelsen var lätt att hitta, våra senaste år har varit kantade av besvikelser. Avundsjukan- absolut. Visst är man jätteglad för alla vänner som får positiva tester, växande magar och underbara små ungar, men ja avundsjukan finns också där. Absolut. Men skam? Letar och känner, men nej, jag känner ingen skam över att vara ofrivilligt barnlös. Det är något jag inte kan påverka, då kan jag inte heller skämmas över det.

"Barnlöshetens tabu handlar väldigt mycket om synen på kvinnan, säger Klara Zimmergren. Att kvinnans värde är så kopplat till hennes kropp och reproduktion. En riktig kvinna är en fruktbar kvinna, en kvinna som varit med om en förlossning. -Jag kände mig defekt och tystnade i skam."

Min kropp fungerar inte fullt ut. Jag har pco, vilket i mitt fall betyder ingen ägglossning, dessutom har jag blockerade äggledare efter läkarmissar, som ledde till ett antal operationer pga brusten blindtarm, för tio år sen. Ja, jag har fysiska defekter, men för mig är man kvinna om man känner sig som en kvinna oavsett om man har livmoder, äggledare, penis...

Tänk så mycket bättre världen skulle vara om vi skämdes över dåliga handlingar, som skadar oss själva eller någon annan, men slutade skämmas över våra kroppar, över sånt som vi inte kan påverka.

Klara säger också: "En dröm är i sig inte fel. Faran är att se den som lösningen på allt. Det är den inte." Jag tänker mycket på det, att komma ihåg hur bra vi har det nu och njuta av det. Ibland tänker jag att nu kanske är vår lyckligaste tid. Visst är det sorgligt och svårt och rädslan över att kanske aldrig få bli föräldrar är tung, men samtidigt så har vi en så stor och stark dröm, ett gemensamt tydligt mål att sträva mot.

Jag är tacksam över att vi har fått kämpa, det har gett oss mycket. Det har gjort oss starkare, gjort vår kärlek starkare, gjort oss mer ödmjuka inför livet, lärt oss att inte ta saker för givet och jag tror att det är saker vi bär med oss och som kommer att göra det lättare för oss att fortsätta vara lyckliga när livet är fullt av vaknätter och bajsblöjor. Om vi kommer dit. Jag tycker det är dags nu. Jag tycker att vi har lärt oss tillräckligt.

Njutartisdag

Igår åkte jag till Hässleholm för en heldag med ljuvligt fina vänner (två små, en lite större, lika ljuvliga alla tre), loppisshopping och fika. Helt otroligt hur många och stora second hand-butiker en så liten stad kan ha, vi var runt på röda korsets, pingstkyrkans och ett par till och då snackar vi stora hallar!
Jag köpte bl.a. ett par glasvaser och en burk. Tycker de passar så fint ihop. Och väldigt fint med de japanska lyktorna som jag plockade i vännernas trädgård.

Jag är jobbar bara ca 65%, vilket betyder massor av tid att träffa vänner, ta det lugnt, vara i kolonin, pyssla, mysa, leva. Massor av njutartisdagar. Det är livskvalitet för mig. Jag behöver inte hus, bil, långa resor, massa prylar. Hellre mer tid och mindre pengar, om jag får välja. Vet att alla inte har den valmöjligheten (har man tex inte fast jobb så får man kanske ta vad man kan få), men väldigt många upplever nog att de inte har något val, kanske för att det känns svårt att välja bort hus, bil, långa resor, massa prylar, men det går faktiskt. Jättebra.

De där färgerna

Behöver jag säga att jag gillar höstfärgerna och tycker att den här årstiden är ganska så underbar?