måndag 27 juni 2016

Midsommar

Alltså vilken sagomidsommar! Det var huset på landet med massor av nära och kära i olika åldrar, det var midsommarkransar, midsommarstång och midsommardans, det var nattdopp, blåbärsplockning och roddturer, det var jordgubbar, lägereld och knytkalas, det var vänskap, glädje och kärlek. Det var alldeles underbart helt enkelt.






































Det finns tusen bilder att visa, här kommer några få från vår lilla blåbärsplockningspromenad. Först förbi fåren i hagen vid havet, de hade massor av gulliga lamm.


Och skogen var full av härliga bär.


























Vi var 25 personer sammanlagt. På denna lilla runda var det bara jag, Jonas, Lykke, femåringen, tioåringen, sjuttonåringen och hennes pojkvän. Det var många vänner med till de lite större barnen och det känns så himla roligt. Att de inte slutar komma när de blir äldre (inte än i alla fall) utan att vi bara blir fler.


























Jag är så glad att jag, Lykke, vi får vara en del av detta härliga gäng. Alla är så fina, barnen är så trygga. De mindre somnade härs och tvärs i famnen på de större. Alla och kanske speciellt de här två månar så mycket om Lykke, tar hand om henne, passar, leker, roar henne.






onsdag 22 juni 2016

Förtvivlan

Små barn, små bekymmer eller vad är det man brukar säga? Ikväll bröt Lykke ihop, alltså verkligen började skrika och gråta alldeles hysteriskt, när vi kom till den här mycket sorgliga sidan i Wirséns Bygga:






































En ganska känslosam och empatisk (och kanske ganska trött) liten människa.

Wirsén är annars en stor favorit här hos oss. Har ni några småbarnsfavoriter och roliga boktips? Kanske ska göra ett inlägg snart om våra, är ju väldigt roligt med barnböcker. Väcker mycket känslor och så...

Passar på att önska er alla en ljuvlig midsommar. Blir Bökebäck med vårt vanliga gäng för oss och jag ser så mycket fram emot det. Jag vet att jag ältar och tänker tillbaka mycket men sån är jag. Kan inte låta bli att tänka på alla midsomrar när det varit med väldigt blandade känslor som vi åkt till midsommarfirandet med alla fina barn. När jag nyss fått missfall, när jag varit i början av graviditeter kantade av blödningar och livrädd för missfallen som sen kommit. I år ska Lykke få dansa små grodorna med oss. Det finns inte ord för hur lycklig det gör mig.

tisdag 14 juni 2016

Ensam galning

I helgen var det dags för en efterlängtad sova-över-helg hos våra kära vänner Anders, Karin och Iris.
























Stackars Lykke var febrig och trött och sov mycket, men annars var det ungefär hur underbart som helst. När barnen somnat (Lykke somnade till slut framåt elva efter att ha slumrat mycket under dagen) så kröp vi ner i den varma bubbelpoolen med varsitt glas bubbel och andades in den svala sommarkvällsluften. Nästan overkligt skönt och vansinnigt lyxigt.


























På söndagen var vi på ett café vid en gammal kvarn. De hade världens finaste lekhörna för barnen med kaffekoppar och dinosaurier. Det bjöds på mängder av kaffe (och plastmorötter och annat gott).
På vägen hem plockade jag vägkantsblommor till Lykke. Brukar göra det och berätta vad de heter så hon får känna, lukta och bekanta sig med blommorna. Mer, mer, mer säger hon och tycker det är lika mysigt som jag. Hemma blir det mest tusenskönor och maskrosor men här fanns fibblor, baldersbrå, trift, vädd, blodrot, violer, förgätmigej, monke, hundkex, renfana, rölleka och mycket mer.






































Innan Lykke kom till oss var det flera som sa att hon kommer att kännas så självklar så fort hon föds. Kalla mig trög, men nu har det snart gått ett och ett halvt år och jag nyper mig fortfarande i armen och har lite svårt att förstå att det är sant. Att det här underbara livet är mitt liv, att jag får gå och plocka blommor med mitt barn, att jag är en av de lyckliga nu. Att jag fick allt jag någonsin kunnat drömma om och så väldigt mycket mer, att just jag fick världens underbaraste lilla dotter, att jag får leva med de två underbaraste människor jag nånsin har mött. Ibland tänker jag att jag kanske drömmer. Eller att jag blev galen av längtan till slut och är en ensam galning som fantiserar ihop ett barn så intensivt att jag tror på det själv. Jag tänker att det spelar kanske ingen roll, för i så fall är jag världens lyckligaste galning.