De goda råden

Som ofrivilligt barnlös (säkert som frivilligt barnlös också) får man ta del av en stor dos goda råd. Det är förstås fint och nästan alltid välmenat, jag tar inte illa upp av dem, blir förstås glad över folks omtanke, men ibland blir det lite för mycket pekpinnar och tyckanden för min smak så jag vill berätta lite hur jag tänker.

Det finns olika siffror, men ca var femte-tionde par drabbas av ofrivillig barnlöshet, dvs har försökt få barn i mer än ett år utan att lyckas. De flesta som verkligen vill ha barn tycker troligen att det känns ganska jobbigt att det inte lyckats redan efter ett år (kanske långt tidigare också). Man hör om någon som känner någon som blivit gravid efter att ha börjat bära bara gröna kläder, värt att testa naturligtvis! Och kanske blir man gravid månaden efter, fantastiskt! Man berättar för alla som vill eller inte vill höra att, "bär bara gröna kläder, du kommer att bli gravid direkt, det vet jag för det blev jag". De flesta ofrivilligt barnlösa får barn förr eller senare, även om det inte lyckats under det första året så är ju chansen stor att det lyckas på ett eller annat sätt senare. När man kämpar och önskar så innerligt så är man ofta beredd att "prova allt" vilket förstås betyder att många kommer att lyckas efter att ha börjat bära bara gröna kläder och då är det förstås lätt att tro att det berodde på det.

Som ni kanske hör är jag lätt skeptisk. Inte bara till att jag skulle bli gravid om jag började bara enbart gröna kläder (nej just det rådet har jag faktiskt inte fått) men också till att det skulle funka om jag bara åt LCHF, slutade dricka kaffe och te, bara åt vegetariskt (just det, det har jag ju redan gjort i princip i hela mitt liv...), bara åt raw food, skaffade hund, slutade jobba och flyttade till en varm paradisö, slappnade av, skaffade katt, gick i zonterapi, testade akupunktur osv, osv, osv... Råden är ibland varandras rena motsats (och därför blir det omöjligt att prova allt) och jag anser att de skapar mer stress och oro än vad de gör nytta. Så mitt råd till alla kämpar där ute, försök ta råden med en nypa salt, gör det du vill göra, det som känns bra för dig.

Problemet är ju att det är lättare sagt än gjort för någonstans i medvetandet finns alla de goda råden. När du sitter där med din frukostmacka så dyker tanken upp "tänk om det är mitt fel alltihop, tänk om jag bara äter fel, tänk om jag hade fått barn om jag bara hade slutat äta bröd". Ångest och självanklagelse kan vara något av det sista man behöver som ofrivilligt barnlös och därför blir de här råden skadliga. Jag önskar att fler rådgivare kunde vara lite mer ödmjuka och se att "det kanske berodde på det eller det, men det kan man ju inte säkert veta". För kära vänner, en sak som jag faktiskt vet är att jag känner massor av människor som har ätit både bröd och socker och blivit gravida och fött friska barn. Det ni!