2013

Så har ännu ett år gått, ännu ett år av hård och fruktlös kamp där vi investerat allt vi kunnat uppbringa av tro, hopp och kärlek, massor av fysiskt och psykiskt lidande och stora summor pengar. Till ingen nytta alls. Men också ett år då jag fått leva i en sagolik kärlek, en kärlek starkare än allt och med underbara vänner som får mig att känna mig älskad varje dag. Bra och dåligt, lätt och tungt, som livet är. Så här har mitt år sett ut:

Januari började med ett besök hos "Tyg-Inger" som sett mig på en marknad och ville ge mig alldeles fantastiska tygskatter. Vi hjälpte min storasyster att flytta och vår första trevande kontakt blev djupare under året efter flera år ifrån varandra. Vi påbörjade också vårt sista landstingsfinansierade ivf-försök.

Februari:  Vi var på besök hos farbror Sven, hans lägenhet är fantastisk, där känns det som om tiden har stått still i många år. Behöver jag säga att tapeten på bilden är en av de absolut finaste jag sett? Vi var också på endagssilversmideskurs med svärmor, en liten väns dop, såg Johan Glans, äggplock och återföring och innan månaden var slut hann vi få beskedet -ägget hade inte fäst, ingen graviditet.

I mars blev jag intervjuad av Helsingborgs Dagblad vilket ledde till en fin artikel om vår barnlängtan och fantastiskt generösa erbjudanden om donationer. Jag fyllde 30, klippte av mitt långa hår, vi såg Anders&Måns och avslutade vårt KlimatVardag-projekt.

I april pågick livet som vanligt, vi träffade vänner, var på kolonin och de dagar jag var ledig och Jonas jobbade i Landskrona blev det picknicklunch vid havet. Jag väntade otåligt på att få komma igång med nästa försök och fick ta mediciner som jag mådde riktigt dåligt av.

I maj kunde vi äntligen börja nästa försök som var en frysåterföring. Jag och Elina stod på Mitt Möllans vårmarknad, det blev systerträff på kolonin, jag och Jonas firade bröllopsdag och hade en väldigt fin, välbehövlig och mysig minisemester i Göteborg.

I Juni fick vi resultatet på behandlingen och den här gången var det positivt. Jag var gravid för tredje gången och vi njöt allt vad vi kunde och var livrädda emellanåt. Vid midsommar hade vi klarat oss förbi tidpunkten för våra tidigare missfall och firade med våra fina vänner och mina kära föräldrar i Bökebäck.

Juli: Bara en dryg vecka senare förbyttes glädjen till djupaste sorg när vårt lilla embryo på ultraljudet visade sig vara livlöst och några dagar senare var vårt tredje missfall ett faktum. Vi sörjde och försökte ta hand om oss på bästa sätt, hade besök av stora och små vänner på kolonin, åkte till Hallands väderö med familjen och var på Flickorna Falks Fik i Bökebäck. Vi bestämde oss för att göra vår efterlängtade resa till Åland trots sorgen och trots att vi dagen innan avresa fick veta att vännerna vi skulle bo hos väntade sitt andra barn. Det var stundtals tungt, men blev en fin resa med fina vänner, fantastisk loppis och magisk båttur bland de små öarna.

Augusti: Sommaren fortskred med många fina dagar på kolonin, med familj och vänner på besök eller för oss själva, fler härliga dagar i Bökebäck, Österlensutflykt som bland annat tog oss till Mandelmanns trädgårdar tillsammans med svärmor, Stockholmsresa med jobbet och Nellys möhippa.

September: Nelly och Jesper gifte sig när sensommarsolen fortfarande lyste varm och bröllopet var alldeles sagolikt vackert. I övrigt tog vi hand om vår skörd, frös in bönor, kokade marmelad och pressade äppelmust för glatta livet.

Oktober: När hösten kom var det dags igen, kroppen hade fått den tid den behövde för att läka efter missfallet och vi kunde försöka igen. Vårt sista frysta embryo återfördes, vårt allra sista försök på Rmc, kliniken som nästan blivit som ett andra hem de senaste åren, där jag plågats och gråtit, tröstats och kramats, sett läkare och sköterskor komma och gå... Vi var också på inflyttningsfest hos storasyster, hösthelg i Bökebäck, bowling med huset och utflykt till Wanås med Jonas mamma.

Första November kom beskedet -inte gravid, och en ganska tung höst följde. Jonas projektanställning på miljöförvaltningen tog slut i somras och arbetslöshet och barnlöshet tillsammans är mer än vad jag tycker en människa borde behöva bära på sina axlar. I det längsta höll vi fast vid kolonin, men till slut fick vi bomma igen för säsongen och börja drömma om våren istället. Och njuta av innemys och stundande advent förstås.

Och så kom då December med julmarknad hos Elin, många julfikor med kära vänner och julfirande gånger två. På julafton var vi hos Jonas syster och på annandagen firade vi hemma hos oss med min familj. God mat, fina klappar, spel och skratt både här och där. Igår firade vi nyårsafton i huset med våra grannar, mer om det snart. Mellandagarna har varit lugna, lediga och härliga för min del. Imorgon ska jag jobba igen och ser fram emot att få träffa mina kollegor som jag tycker så mycket om.

Ja, det var mitt år, som sagt, bra och dåligt. Det jag är oerhört tacksam över är att jag har så fantastiska vänner som alltid finns där, som orkar fast vi ofta är ganska nere, som inte glömmer oss fast vi hamnar på allt mer skilda ställen i livet. Jättestort tack till er, ingen nämnd och ingen glömd, och även ett stort och varmt tack till er alla som kikar in här och lämnar kommentarer ibland. Det betyder så mycket för mig att veta att det finns människor som tänker på oss och skickar varma tankar. Nu skickar jag de varmaste tankar jag kan till er alla och innerliga önskningar om ett riktigt fint nytt år! ♥

(En del av fotona har Jonas tagit, kika gärna in på hans sida.)