Goda råd om goda råd

Jag fick mycket fin respons på inlägget om de goda råden, stort tack för det! Ofta blir jag lite osäker och tror att andra vet mer än mig, därför var speciellt ett mail fantastiskt skönt att få. Från en kvinna som är så utbildad och har sån erfarenhet (har till och med skrivit böcker i ämnet) så jag tror få kan säga att de vet mer än henne om ofrivillig barnlöshet. Ändå fick hon ungefär samma råd som jag får och hon får även ungefär samma råd för en helt annan sjukdom som hon lever med och som inte har något med barnlösheten att göra. Jag tar till mig hennes ord:

"Man måste tänka på vad man säger, man måste FATTA att man måste tänka på vad 

man säger/.../Du har all rätt i världen att säga ifrån ordentligt, Solveig."

Vet inte riktigt varför det kändes så fantastiskt skönt att höra, antagligen för att jag behövde det.

Med detta i bakhuvudet tar jag mig an en viktig fråga som jag fick:

"vad ska man säga? Vilka ord är passande som pepp till dig eller någon annan i samma situation? Det är svårt att veta, och jag är så rädd för att säga något som kan hamna fel eller såra. (som ett "gott råd" till exempel.) Samtidigt vill jag inte tiga utan verkligen säga något som kan värma."

Jag förstår att det inte är lätt, det finns så många ömma tår att riskera att trampa på så många låter bli att ens försöka. Förståeligt men sorgligt. Till dig som skrev kommentaren vill jag bara säga att jag tror du har ganska bra känsla för det där, för din fina kommentar gjorde mig väldigt glad. Att berätta att man tänker på någon och hoppas och önskar att det ska gå bra för den kan sällan landa fel tänker jag. När det gäller råden så känner jag mig styrkt i att kunna avfärda en del råd som dumheter och faktiskt få säga ifrån om någon gör mig ledsen, men jag tänker fortfarande att de flesta rådgivare förtjänar att bli vänligt bemötta. Jag tänker så här, kom med goda råd så länge du visar respekt, ödmjukhet och förståelse.

Respekt för att jag faktiskt vet mer om min situation än vad du gör, respekt för att jag är en hyfsat intelligent människa som genom min erfarenhet har ganska stor kunskap i ämnet.

Ödmjukhet inför att kroppen är komplex. Även om du (eller din mosters kollegas nästkusins kompis) blev gravid när du började bära endast gröna kläder så är det inte säkert att det var det som hjälpte.

Förståelse för att ofrivillig barnlöshet inte är ett problem med en lösning. Att tro det är som om någon som haft feber säger till en cancersjuk att "jag vet exakt hur det är att vara sjuk och hur man blir frisk. Vila ett par dagar och drick honungsvatten, det vet jag hjälper för det hjälpte mig".

Det är alltså inte råd i sig jag är trött på utan hur de ofta levereras. Respekt, ödmjukhet, förståelse, det kommer man långt med.