Helgens nya kläder

Jag pratade blogg med en kollega häromdagen och kände mig plötsligt väldigt sugen på att blogga igen. Gillar ju verkligen bloggandet, men har känt mig lite förvirrad i vad jag ska skriva om. Nu känner jag att jag kanske inte ska tänka så mycket, bara göra. Så det blir små nedslag om ditt och datt i vardagen. För er som följer min (privata) instagram kan det bli lite tjatigt, men ja, jag kör på och ser hur det känns.
 

Har shoppat lite i helgen, det blev en liten sväng på röda korset och jag kunde inte motstå dessa.

Såna där söta set som man använder ute i den krispigt kalla luften när det varken regnar eller blåser och ingen tänkte rulla sig i leran... Antagligen aldrig, men jag tänkte att vi testar. Blir de inte använda så får loppisen tillbaka dem igen och då har vi skänkt 80 kr (för två stickade tröjor och två mössor) till röda korset och det känns ju okej. Den här typen av chansningar tycker jag känns helt okej när det handlar om begagnade kläder, men absolut inte nyproducerat. Tänker på folk som jag hört om genom åren som typ handlar ett par olika storlekar på ullared för att man inte hinner prova och det ändå är så billigt. Och man kan ju alltid skänka det vidare. Efter alla rapporter om hur vansinnigt mycket för mycket kläder det finns som ingen vill ha eller kan använda så hoppas jag innerligt att ingen håller på med sådan galen shopping längre.

Ännu mer nya kläder har det blivit i helgen. Lykkes nya Anna och Elsa-dockor behövde lite nytt och jag och den nyblivna femåringen sydde tillsammans av små tygbitar vi hade hemma, så roligt. Jag älskar att hitta pyssel som passar och funkar i olika åldrar. Här två små klänningar med två korta sömmar per klänning och så pyttesmå filtskor som jag fick göra för de var väldigt pilliga.

Varsin varm mantel ifall det blir frostigt, sydda av små rester av ekologisk bomullsfleece och band som blivit över från mitt jobb. Fint det, men dockorna då kanske ni undrar? Dockorna köpte Jonas och jag till Lykke när hon fyllde fem, för en vecka sen. De är nyproducerade, plastiga och visar en idealbild som man kanske inte vill ge sina barn (ännu mer föräldradockorna som hörde till). Så varför köpte vi dem då? Tja, det kändes väl helt enkelt värt det för att göra henne riktigt glad, tindrande barnögon är svåra att motstå. Om man lever hyfsat klimatsmart (äter vegetariskt, inte åker bil, inte flugit på typ tio år, osv) så kanske det är okej att köpa lite nya dockor nån gång? Jag vet inte. Vad tycker ni? Lever ni klimatsmart? Tänker ni mycket på det? Är det okej att göra "dåliga" val ibland ellr finns det inga ursäkter?

Årssammanfattning 2019

Hej kära, men ganska bortglömda blogg! Där gick hösten snabbt som tusan och julen med. Vi har haft en helt underbar december och jul- och nyårsafton. Jag älskar verkligen advents- och jultiden med allt mys, pyssel och bak och att få uppleva det med mina älskade barn gör mig så väldigt lycklig. Mycket tacksam. Överlag börjar livet sakta men säkert kännas lättare och lättare. Alltså, det är helt klart tufft med tre små i ungefär samma ålder, tre med starka viljor. Mycket bråk, skrik och konkurrens blir det och jag får nervsammanbrott, dåndimpen och blir vansinnig i största allmänhet ganska ofta (läs böckerna om Olle och Bolle och dubbla bråket och intensiteten där för en inblick i vår lilla värld) men nu har de alla tre iaf (peppar, peppar, peppar, peppar) faktiskt börjat sova ganska så bra och det är underbart skönt.

Vad har vi gjort i år då? Tja, inget sådär jättespeciellt, men vi har en väldigt härlig vardag. Vi träffar mycket fina vänner, och våra föräldrar, leker och pysslar, klättrar och busar. I januari firade vi Lykkes fyraårsdag (och tänk, nu blir hon snart fem!), i februari bowlade vi med grannarna i huset och pysslade på biblioteket och muséet (Landskrona museum är toppen för barn, hett tips!). I mars var det massor av kalas, för mig, min mamma och Lykkes bästis Iris. I april firade vi påsk under flera veckor med massor av pyssel, äggjakter och världens sötaste påskkärringar och sen kom maj då Frank och Sixten fyllde två och Jonas och jag firade tio år som gifta. Älskar honom mer än nånsin och är så lycklig över att få dela livet med denna fina man. Lite bamselopp och fin utflykt till Ängelholms hembygdspark på det. Efter det kom hela ljuvliga sommaren och den var verkligen fin med massor av ledig tid tillsammans, mycket kolonihäng och förstås många fina utflykter. Finns mer att läsa om det här.
I september åkte vi till Bakken med några av våra finaste vänner och det var så härligt. Alla åkte med alla, Lykke åkte radiobilarna med en av papporna som var med, den andra tog med alla våra barn på en grodtur så jag och Jonas fick åka en egen sväng, de stora barnen som var med åkte med våra små. Det är såå fint med vänner! Oktober kom med en väldigt efterlängtad halloween och vi karvade pumpor och gjorde skuggslem för glatta livet innan julpysslandet började smyga sig på redan i november för att bryta ut för fullt i december. Som det har pysslats, gått på julmarknader, snackats med tomtar, slagits in julklappar, bakats och sjungits julsånger med små söta barnröster. Luciahelgen hann barnen lussa både på förskolan och i huset innan vi överraskade Jonas med en hejdundrande 40-årsfest. Det var roligt och vi har verkligen så fina människor omkring oss. Jag tror det blir det tydligaste det här året, tacksamheten över vännerna som finns där och betyder så mycket. Och förstås en oändligt stor tacksamhet över min familj, att det har blivit så här bra. Det har ju inte varit gratis. Som vi har kämpat, först i många år för att få barn och sen framförallt det första sömnlösa året med tre 0-2-åringar. Det var inte kul. Nu är det kul. Och fortfarande ganska krävande, jag är rejält sliten och drömmer om lite vila, lite lugn, en liten paus ibland från intensiteten och bråket, men mest är det fint. Väldigt, väldigt fint. Hur har ni det nuförtiden? Finns det kvar några som kämpar för att få barn här? I såfall önskar jag er all lycka och till er alla ett riktigt fint 2020 med mycket glädje, mycket lugn (typ det finaste jag kan tänka mig just nu) eller helt enkelt mycket av det ni behöver och önskar er. Kram på er!

Sommaren 2019

Innan semestern kände jag en viss oro, drygt fem veckor utan raster och utan tågresor till jobbet i lugn och ro. Älskar min familj över allt annat, men den är ju rätt intensiv för tillfället. Men alltså, den här semestern har varit alldeles underbar. Det har hänt mycket med barnen i sommar, de har blivit så fina kompisar och kan leka långa stunder tillsammans. Tänkte sammanfatta väldigt kort vad vi gjort denna sommar, billöst, klimatsmart och nära förstås för er som inte känner oss:

Vi började semestern med en riktigt ljuvlig midsommarhelg hos kära vänner utanför Halmstad. Midsommarstång, kransar, sång, dans, lekar och jordgubbstårta.

 Hemmavid blev det en tur till Kärnan i Helsingborg. Vi klättrade de många trappstegen upp, beundrade utsikten och sen var det picknick, massa lek på Kärnanlekplatsen och glass när vi kom ner på marken igen.

En dag hälsade vi på getter, grisar, höns och kaniner på Kulturens Östarp. Det var en lite bökig resa med kollektivtrafiken men ändå en fin utflykt. Fina gamla kläder och leksaker fanns också att prova.

En annan fin plats att besöka i vår närhet är Botaniska trädgården i Lund med sitt fantastiska växthus. Vi beundrade de vansinnigt söta pyttesmå vaktelbebisarna som sprang omkring i grönskan och förundrades över att bomullen som våra kläder var gjorda av kom från plantor och kakaon, och riset, kaffet, vaniljen och så mycket annat.

Butik Gul i Kölleröd är ett ställe jag velat besöka länge. Har dragit mig lite pga lite bökig tåg-bussresa men nu har vi ju lite större barn så nu gick det bra. Goda bonnamackor, söta kattungar, trevlig loppis och roligt att träffa fru Gul igen som jag stått på marknader med för längesen.

Vårt kära Bökebäck har en lite oviss framtid, men än finns det kvar i släktens ägo så vi tog en tur dit. Fina dagar, Flickorna Falks Fik i trädgården med grannar, släkt och vänner, blåbärsplockning i skogen, turer med skrindan och massa bus med fina nästkusinen.

Och godnattsaga ute på trappan.

En annan av sommarens höjdpunkter var besöket på Helsingborgs djurpark. Många spännande djur som lemurer, papegojor, lamadjur, pelikaner, flamingos och så en stor park med hoppborgar, tufftufftåg och såna där stora studsmattor där man har en sele och kan hoppa jäääättehögt.

Kaniner, marsvin, lemurer och andra djur kunde man mata, väldigt mysigt.

Det blev förstås också den årliga turen till Ven. Har sagt det förut, men säger det igen, Ven är bästa utflyktsmålet som finns. Där är så fint att gå eller cykla omkring och picknicka och bada förstås.

Mycket efterlängtade karuseller och sockervadd kom till stan när det var Landskronakarnevalen. Tyvärr låg Jonas hemma med feber då, men jag vågade mig på en tur själv med barnen och det gick riktigt bra. Blev så stolt och glad över mina "stora" barn som skötte sig så fint. Dessutom passade Lykke och jag på att ta oss lite egentid när brorsorna sov. Vi badade länge, långt ute och jag hade alla händer och ögon bara för henne. Hon hann även prova bumperbollar, hinderbana och minitrampbåt innan de små vaknat och vi cyklade hem och hämtade dem till karusellerna.

Sist men inte minst, nä faktiskt mest har vi varit på kolonin och det har varit så fint. De senaste fem åren har vi haft så små barn så det har känts lite knöligt att vara där. Våra barn har tyvärr aldrig varit bebisar som varit nöjda med att ligga på en filt i gräset (finns det såna bebisar?). Men i år! I år har vi det mest fantastiska lilla lekgäng som leker länge och fint tillsammans, som roar sig bra bland smultron, hallon, vinbär, krusbär, plaskpool och sandlåda och som dessutom älskar att hjälpa till att vattna och gräva upp potatis. Underbart med kolonin helt enkelt.

När jag tog denna bilden hade vi en del folk på besök och jag tänkte att jag tar en rörig bild precis som det är, men nu tycker jag bara det ser härligt ut. Lite mycket skor möjligen :). Vi har köpt en våningsäng (låg och bred som stugan och familjen kräver) och därmed blev kolonistugan ett riktigt mysigt litet sommarhem. Hela familjen har verkligen uppskattat övernattningarna där (med tillhörande popcorn och varm choklad, det blev snabbt en tradition).

Nu är vi inne på andra jobbveckan. Tur jag bara jobbar två dagar varannan vecka och har massor av tid för mina små hjärtan för de är det absolut viktigaste i mitt liv och mitt liv är väldigt fint nu. Hoppas ni också har en fin sommar!

Älskade Momo

Den 28 juni 1919 föddes Thea, min mormor. I veckan skulle hon ha fyllt 100 år. Hon dog för 13 år sen, några månader innan jag och Jonas blev tillsammans. Jag önskar så att momo hade fått träffa Jonas, Lykke, Frank och Sixten, att de som betyder allt nu fick träffa henne som betydde så mycket under min uppväxt, men det är förstås helt naturligt att inte bli hundra år.

Jag minns när min mormors yngsta syster dött och vi satt i bilen hem. Hon pratade om ett litet gulligt barn som var så fint "...och så går det hundra år och sen är man inte värd ett dugg." Jag tänker att det där verkligen inte är sant. Allt som hon gjort för mig, med mig, lever vidare i mig. En del av henne finns i mig, hennes kärlek och omtanke har varit med och format mig till den jag är och indirekt också format mina barn.

Det är lätt att tänka att det är de stora, rika, mäktiga männen som formar världen, som sätter sina avtryck, de som har investerat, gjort uppfinningar, ritat om kartor, men jag tänker att de som verkligen lever vidare, de som förändrar världen på riktigt är de som har interagerat med andra människor, som har tagit hand om barn och spridit kärlek. Älskade, älskade momo, jag kommer alltid att sakna dig, jag kommer alltid att älska dig, tack för att du fanns hos mig och alltid kommer att finnas hos mig.

Vänskap och avsked

Hej igen! Härlig dag idag. Vi började med att hämta en beställd våningssäng som vi ska ha på

kolonin. Planen är att kunna sova där hela familjen i sommar, får se hur det går med det. Sängen först i alla fall! Vi har ju varken bil eller körkort och har alltid fått höra att vi komer att behöva bil när vi får barn. Nu har vi tre små barn, men att gå med dem och hämta en våningssäng, två madrasser och ett litet bord var ju liksom ingen match. Lådcykeln är toppen!

Mycket härligare också att gå där bland vägrenar fyllda av blommor och fjärilar än att sitta instängd i en bil.

Sen blev det en ganska hastigt påkommen och spontan avskedfest för en av Lykkes kära vänner
från dagis. Hastigt och lustigt så satt det tretton fina människor som vi knappt eller inte alls känner i vår trädgård. Kul! Fast inte kul att kompisen ska flytta. De är så fina de små vännerna. Pedagogerna blir alldeles lyriska när de pratar om de tre vännerna och deras långa och invecklade diskussioner och ofta möts Lykke av glada tillrop och kramar när hon kommer till förskolan. Så lycklig över det.

Kolonin är så ljuvlig nu, det blommar och doftar överallt. Ska ta mer bilder snart.

Vi blåste ballonger och gjorde fint medan brorsorna sov och en väldigt förväntansfull Lykke svalkade sig i poolen i väntan på sina kära vänner. Sen kom de och satte genast igång att snacka, leka och äta glass. Tur att en av dem kommer att finns kvar här i alla fall. Det är så fantastiskt när ens barn skaffar vänner själv och liksom fixar egna sociala relationer. Vi hade ju inte träffat någon av de här människorna om det inte var för Lykke. Vår lilla bebis om blivit ganska stor. Fint är det.

Sköna maj, ljuva liv

Jag var nyss uppe på takterassen och hämtade ner tomat- och squashplantor som är på utevänjning. Det var ett sånt vackert kvällsljus och ett stilla, lätt försommarregn som föll. Jag stod några minuter och kände hur fantastiskt lycklig jag är. Jag har verkligen allt jag någonsin önskat mig. Det finns ingenting i världen som gör mig så långt in i hjärtat lycklig som min älskade familj, min man, min dotter, mina söner, mitt allt. De är så fantastiska hela bunten och jag är så himla stolt över dem, över mig, över hur jag har skapat mitt liv, hur jag hela tiden vetat vad som är viktigt för mig och jobbat stenhårt för att nå dit. För gratis har det ju inte varit. Jag tänker på alla år av längtan, kamp, sorg, hopp och förtvivlan. Alla försök och alla missfall. Jag har varit gravid 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017. 2018 försvann ganska mycket i en dimma av trötthet och sömnbrist, men nu, nu känner jag mig hyfsat på banan igen faktiskt. Och jag njuter allt vad jag kan av livet och hur fint och bra allt är. Alltså, det är ju inte superenkelt alltid, det kan jag inte påstå och jag är absolut inte alltid nån supermamma. Tålamodet tryter ganska ofta tillsammans med mina tre små gryn med stora, starka viljor. Och sova hela nätter finns förstås fortfarande inte på kartan, men (peppar, peppar) det närmar sig. Mitt liv är absolut väldigt, väldigt fint. Hur har ni det?

Snart fyller tvillingarna 2 år, vi firade dem i söndags. Det var en fin dag med fina människor, glada barn, massor av lek och presenter och god fika. En dag som jag blir glad av att tänka på. Innan vi fick tvillingarna har min familj firat födelsedagar i november, december, januari, februari och mars. Nu har vi två små majbarn och på kalasdagens förmiddag var jag en liten sväng på kolonin och plockade blommor. Solen värmde, fåglarna kvittrade och jag fyllde famnen med hägg, syren, förgätmigej, tulpaner och äppelblom. Ljuvligt!

Flera av er har önskat inlägg om barnens garderober, det visar jag gärna nån dag, tycker ju barnkläder är lite löjligt roligt. Till tvåårsdagen sydde jag varsin kalaströja till småttingarna.

Väldigt enkel och snabbsydd modell men jag tyckte de blev fina och barnen tog glatt på dem. Hittade på medan jag klippte som vanligt, två delar och uppvik på ärmarna, narvalar i pastell från elvelyckan och så en liten svart fluga på det.

Önskar er en härlig maj månad!

Ljuvlig påsk

Vilket påsklov vi har haft! Jag har varit ledig 1,5 vecka och det har varit alldeles underbart. Jag älskar påsken, nästan lika mycket som julen. Den är ju ungefär som julen tänker jag, fast gul, blommig och varm. Hur fint är inte det liksom?

Som vi har påskpysslat, på dagis, på museets mysiga påskstök och så en massa hemma. Jag har verkligen tre små pysselälskande barn och tur det för det krävs ju en del jox för att fylla detta jättepåskris :).

Skärtorsdagen var en härlig dag, först på Fredriksdal med påskfest och aktiviteter som färga, picka, rulla ägg, kvastrace, sång, musik, kloka gumman, mm. Sen besök hos djuren med söta killingar och kalvar och slutligen glass i solens sken.

På eftermiddagen gick dessa tre små gummor (världens sötaste om ni frågar mig) och önskade glad påsk och delade ut små kort till grannarna i huset. Fint. Fina grannar har vi. Och fina påskgummor.

På påskafton hade förstås påskharen varit här och lilla gänget satte fart tillsammans på jakt efter äggen med hjälp av bilder som de löste galant tillsammans. Vid lunch kom farmor och stannade hela dagen. Alltid fint att ha henne här.

Vi har haft ljuvliga kolonidagar och dagar i vitsippsskog och på lekplatser. Sommarvärmen är ju helt underbar (absolut inte oproblematisk, men ingenting blir ju bättre av att man inte njuter av det som är härligt). Idag avslutade vi detta finfina påsklov med påsklunch, äggjakt och äggmålning ute i solen hos mormor och morfar.

Så tacksam för dessa fina dagar med min älskade familj. Också mycket tacksam för responsen på mitt förra inlägg. Det värmer att ni finns kvar, tack! ♥

Att blogga eller inte blogga

Kan väl inte direkt påstå att jag bloggar längre. Fem inlägg förra året och nu årets första i mitten av mars... Egentligen älskar jag bloggen och bloggandet. Det har betytt oerhört mycket för mig att ventilera mina tankar här när barnlösheten var tung och svår, komma i kontakt med människor i samma sits, fått vänner för livet, fått erbjudanden om ekonomisk hjälp och verkligen ovärderligt stöd. Man skulle till och med kunna säga att det var bloggen som gjorde det möjligt för oss att till slut få våra guldklimpar. Jag vill verkligen att bloggen ska leva vidare men däremot är jag kanske lite vilsen i vad den ska handla om. Först var det ju sömnaden som gjorde att jag började sy mer, skapa mitt varumärke, sälja mina grejer och kom i kontakt med en massa fantastiska kreativa människor, sen blev det ju mer och mer barnlösheten som tog över, blandat med sömnad, odling, inredning, loppisfynd, miljötänk... Nu känner jag att jag har svårt att skriva om annat än mina tre ljuvliga små barn och det blir kanske lite tjatigt i längden? Det hade varit kul att hitta tillbaka lite mer till det andra igen, se att det faktiskt finns lite andra intressen i livet än barnen, även om de alltid kommer att vara viktigast i världen förstås. Jag lär ju inte ha många läsare kvar med mitt extremt ofrekventa bloggande, men om inte annat så är det roligt för mig. Att fota, skriva, kunna gå tillbaka och läsa om livet. Finns det någon kvar så får ni hemskt gärna säga hej, kanske någon till och med har någon idé eller önskan om inlägg?

Jag börjar med lite bilder från Lykkes rum, välkomna in!

Vimplarna sydde jag till hennes tvåårskalas tror jag det var och tapeten, Vildtuta, har hon valt själv.

 Lammet, hennes första loppisköp, hänger med än. Hon var nog bara ett när hon föll för det tror jag. Dansdräkten är hon så glad för och att dansa förstås. Det är första organierade fritidsaktiviteten, förra terminen var det med förälder, nu själv. Det fixar hon så galant, stolt dotter, stolt mamma.

 Lilla skrivbordet med tillhörande stol skulle grannarna göra sig av med en dag, det tog vi gärna hand om! Hyllan är från nån vrå på vinden i Bökebäck (Bökebäck är en annan och lång historia. Tveksamt om det blir fler somrar där. Älskade Bökebäck!).

 Docksängen kom från mormor och matstolen från farmor, fina gamla grejer tycker jag.

 Loppad tavla och några av alla de där söta små väskorna som man inte kan få för många av.

Efter ett tag i en ny stor säng så ville Lykke ha tillbaka spjälsängen, hon tyckte det var mysigare så. Vi sågade bort spjälorna på ena sidan och fyraåringen sover i den än. Lite trångt men mysigt. Fick bli lite myshörna utanför att sitta och läsa kvällssagor i.

Tavlor som vi fått i present av kära vännen Nelly och lite inramade vykort som har hängt med sen bebistiden.

Både det lilla rosa skåpet och julklappspippihuset är loppisköp. Som det mesta hemma hos oss. Lite sugen på att visa mer nån dag. Finns här någon som vill se?

Min älskade dotter som månar om alla små och stora vänner♥.

Höstgarderob

Jodå, en liten höstkollektion till de små har jag minsann fått ihop. Sytiden är ju rätt begränsad och orken med så när jag väl får ihop nåt känns det väldigt kul.
 

Jag klär aldrig tvillingarna helt lika. Det känns ganska dumt faktiskt, de ÄR ju väldigt lika och det är inte många som har koll på vem som är vem. Ganska hemskt egentligen, att gå igenom livet utan att ens nära vänner och släktingar vet vem man är. Genom att tex klä dem i olika färger gör man det ju lite lättare för folk att skilja dem åt.

Däremot så tycker jag det är roligt och fint att klä dem i kläder som på nåt sätt hör ihop, exempelvis lika fast olika färger, som här. Sjalar och skjortor är sydda av gamla påslakan och trikåtröjorna av gamla Gudrun Sjödén-tröjor.

Farfarsskjortorna är min väl beprövade gamla modell (undrar hur många såna jag har sytt?) och det känns kul att mina barn får bära soligs signaturplagg.

Annars har vi det bra i hösten. Småttingarna har börjat på dagis och vi jobbar, vardagen rullar på och livet är fint. Hoppas ni också har det bra.

Det stora och det lilla

Den här bloggen lever verkligen ett torftigt liv, men här lever vi desto mer. Sommaren har varit helt fantastisk. Många gånger har jag tänkt att det här är den bästa sommaren i mitt liv. Däremellan har jag tänkt ibland att nu orkar jag inte mer, för ja, det är ett väldigt intensivt liv det här med tre barn på två år. Men väldigt roligt också och man behöver ju liksom inte sitta och fundera över meningen med livet eller så. Det går i ett och jag är ständigt behövd vilket förstås är väldigt fint. Oändligt tacksam över det. Och än så länge blir allt bara bättre, lättare, roligare. Framförallt för att vi sover allt bättre. Ibland flera, flera timmar i sträck. Sånt gör ju verkligen under för tålamodet och för måendet generellt.

Barnkläder är ju som bekant ett av mina stora intressen. Tur då att jag fick tvillingar så vi faktiskt behöver skaffa lite nytt :). Jag försöker ligga steget före, fundera över vad som behövs, leta på loppisar i tid och kolla av förrådet i källaren för att inte hamna i sitsen att "ojdå, nu måste vi visst köpa tre nya vinteroveraller". Har hittat mycket fina bra saker som jag känner mig väldigt nöjd med på senaste tiden:

Och så här ser barnen ut nu, färgglatt gillar jag ju. Och än så länge gör barnen det med så jag passar på.

Ryggsäckarna är presenter men resten är loppisköp.

Kanske  konstigt att skkriva ett inlägg dagen efter valet utan att nämna det, men jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Vi vet väl inte så jättemycket mer nu än innan valet egentligen. Och hela den där soppan känns väldigt långt borta. Här och nu är mitt fokus att hjälpa mina barn att fortsätta vara de fina, empatiska, snälla, hjälpsamma, underbara små människor som de är. Livet ut så att de kan fortsätta sprida kärlek i världen när de är vuxna. Kärlek, empati och miljömedvetenhet förstås. Som tex att det är en självklarhet att handla begagnat, vårda och återanvända. Det stora och det lilla, världen och familjen, allt hör ju ihop och det stora betyder ju inte så mycket om inte det lilla är med.