Julkulan

Imorgon är det julafton. Igår jobbade jag min sista dag på länge, så nu är jag mammaledig. Mammaledig!! Konstigt och fantastiskt. Minns julen för tre år sen, då hade jag precis blivit gravid efter flera års kamp. Vi hade gjort vår första ivf i början på hösten, då blev jag rejält överstimulerad och vi kunde inte föra tillbaka något embryo, men i november hade min kropp äntligen återhämtat sig, ett fryst embryo sattes in och i början av december fick vi beskedet -jag var gravid!!!! Det var min första graviditet och kanske den lyckligaste, innan missfallen blev en del av vårt liv och rädslan för dem tog en stor plats i kommande graviditeter. Så glada vi var, nu äntligen! Bara några dagar senare, den 18e december om jag inte minns fel var det över. Missfallet var ett faktum och lika himlastormande lyckliga som vi varit över det lilla livet lika förkrossande olyckliga var vi nu. Minns tydligt den likgiltiga kvinnans röst i telefonen på gynakuten "missfall är inget farligt". Det lät som hon sa det och ryckte på axlarna, inget mer med det liksom. Vår värld hade rasat samman. Det blev en tung jul.

Nu är vi där vi drömt om att vara i så många år, vi har ett litet barn som är färdigt och kan komma ut när som helst. Helt underbart!

Svullen och trött efter sista fyratimmarsarbetsdagen.

Många kanske tycker det är tidigt att gå på föräldraledighet en månad innan bf, men det känns väldigt lagom tycker jag. Sen ett par veckor tillbaka har jag börjat samla på mig rätt mycket vätska och det börjar bli rejält tungt nu. Varje steg värker, i fogarna och i de svullna fötterna. Jag är fortfarande sjukskriven på halvtid så jag behöver inte ta ut så jättemånga dagar heller. Gillar verkligen mitt jobb och framför allt mina underbara kollegor, men nu ser jag fram emot att bara ta hand om mig, vila, äta bra mat, gå korta, långsamma promenader, ladda upp inför förlossning och bebistid. Det känns viktigt och klokt.

Och först ska vi fira jul, en jul med magen full av lycka. Önskar en alla en riktigt fröjdefull och fin jul!