Vad bloggen ger

Sen sist har vi varit en fin vecka på Åland och hälsat på goda vänner, mer om det sen. Nu tänkte jag bara skriva kort för vi längtar ut till kolonin där det växer så det knakar. Det doftar underbart av nybakad hallonpaj här nu, vi packar med den och stannar över natten. Mysigt!
I alla fall, jag känner mig så tacksam över bloggen just nu och allt den ger, det vill säga er. Jag blir så oerhört glad över era kommentarer ska ni veta, känner mig så upplyft av all kärlek ni ger. I förrgår fick jag en avi till ett okänt paket, mycket spännande! Det visade sig innehålla ett underbart vackert tyg och ett så fint brev från en trogen kund och bloggläsare. Hon hade hittat tyget på en loppis på Öland och tänkt på mig "Kanske påminner det om vallmofälten du älskar så..." Ja det gör det. Du är så snäll, tusen tack fina du!

Igår blev det hastigt och lustigt bestämt träff med en vän som var på besök i Skåne. Vän skriver jag för det har vi blivit. Det började med ett mail, ett jackköp och en kort kommentar om barnlängtan, det fortsatte med många, många, längre och längre mail och nu några månader senare träffades vi. Så fint! Tänk så mycket underbara människor det finns i världen som man har så mycket gemensamt med, det gäller bara att båda ska våga öppna dörren lite grann så att man kan se det. Tusen tack för igår, det var fint att träffa dig!
Nu bär det av till kolonin och till en nytvättad värld som äntligen fått en rejäl och välbehövlig dos regn efter många härligt varma dagar. Hörs snart igen!

De fina stunderna

Det är tungt nu, jag är mer nere än vad jag nånsin varit förut. Men visst finns det fina dagar och stunder däremellan och här och nu väljer jag att fokusera på dem. Det känns inte kul att blogga om ångest, sorg och gråt, dagar när det är svårt att hitta ork och lust till någonting, dagar när jag fastnar i hur det kunde varit. Så här kommer en glimt av vad den senaste veckan bjudit på, bilder av det jag vill minnas.

En finfin dag på Hallands Väderö med familjen, födelsedagspresent från lillasyster som hade fixat en helt fantastiskt fin picknick: paj, baguetter, sallad, kex, ostar och tårta. Vi åt gott, badade, vilade i gräset och utforskade ön, där är så fint!

I helgen var vi i Bökebäck där vi som vanligt hade Flickorna Falks Fik. Det är min mamma som bjuder in till en enkel fika med mycket prat, i trädgården söndagar i juli om det inte regnar. Hon bläddrar bland lådvis med gamla vykort som finns i det gamla huset, skriver inbjudningar och delar ut till alla som bor omkring och skickar till lite släktingar. Sen ställer vi fram bord och stolar bland träden, bakar lite kakor och bullar och ser om det kommer nån. Det brukar komma ganska många och i söndags var inget undantag, 30 personer i alla åldrar fikade och pratade i flera timmar. Vi har ju ingen aning om hur mycket vi ska baka förstås, men några brukar alltid ta med nåt, en kaka, en låda jordgubbar, ett paket kaffe och på nåt sätt så blir det alltid bra. Jag (och många andra) gillar verkligen det här initiativet. Hurra för mamma som fixar det!

Jag och Jonas cyklade på loppisrunda en dag, den här gången blev det inga fynd men det gjorde inget, det var så härligt att fara fram mellan åkrarna, känna solen, frihetskänslan och doften av kamomill.

I måndags gick vi till bussen i sakta mak, några kilometer genom skogen. Det är den finaste skog jag vet även om många säkert skulle skratta åt att jag ens kallar det skog. Det är en remsa träd mellan havet och hagarna, där finns blåbär och massor av kaprifol som slingrar sig upp i träden. Skog med havsutsikt och kaprifoldoft=bästa skogen om ni frågar mig.

Vi stannade i Höganäs på vägen hem och kollade loppisarna där. Vi köpte de här tallrikarna som jag är så himla glad för! Olivia från Rörstrand är det, jag har aldrig sett dem innan och har svårt att hitta information om dem. När jag söker kommer det bara upp nån driftig frisörtjej vid namn Olivia Rörstrand... Nån som vet nåt, när, vem? Gillar dem skarpt i alla fall, även om vi köpte dem i finbutiken (retro i Höganäs) så det var inte direkt loppispris, men det tycker jag spelar mindre roll om det är nåt man blir glad av.

Sådärja, det lät ju som jag har haft det riktigt bra :). Det är rena terapin för mig det här, blir glad av att minnas de fina stunderna. För de finns absolut och de ska bli allt fler. Hoppas ni mår bra och njuter av sommaren!

Påminnelse till mig själv

Jag har Jonas. Vi älskar varandra, det är det finaste jag vet.

Jag har helt fantastiska människor omkring mig, fina vänner som bryr sig om oss så mycket.

Vi får massor av stöd och kärlek från er underbara bloggläsare och från mina nya vänner i IVF-familjen. Det finns otroligt mycket fina, kärleksfulla människor i världen.

Vi kan vara på vår kära koloni, vårt lilla paradis och samla kraft.

Vi har goda chanser att vår dröm om ett barn någon gång ska gå i uppfyllelse.

Ikväll dricker jag vin och äter goda ostar, det har jag längtat efter.

Jag kan dricka kaffe, det har jag längtat efter.

Jag kan ta allergitabletter och sova utan papperstussar i näsan, DET har jag längtat efter.

Min kropp har sina brister men den kan se och höra, springa och dansa.

Vi har nånstans att bo, där vi trivs bra.

Jag har ett jobb att gå till och en lön jag kan leva på.

Det är sommar och nu ska jag ha semester.

Det är en vacker värld vi lever i.

Det finns solrosor, krasse och ringblommor där ute.

Och vallmofält.

Det är någon där

...hade jag tänkt ha som rubrik på det här inlägget. Om allt går bra. Och så en söt bild där jag klappar magen, för det har jag gjort mycket den senaste tiden. Idag tänkte jag berätta. Om allt går bra. Det har varit mitt mantra de senaste månaderna. Idag skulle vi på UL. Om allt går bra. Då skulle vi få se ett hjärta slå. Om allt går bra. Den senaste återföringen gick bra, jag blev gravid, vi klarade oss förbi v 6 då vi fått båda våra tidigare missfall. Jag mådde precis som man "ska". Fascinerades över hur mycket kroppen kan förändras på bara några veckor. Blodtryck som sjunker, temperatur som stiger, illamåendet och tröttheten som tar över och fullständigt knockar en. Jag njöt av graviditeten, klappade magen och viskade "älskade lilla barn, visst är det du som ska komma till oss?" Njutningen blandades av oro och rädsla, ibland ren skräck över att förlora vårt lilla, lilla, sköra liv. "Klart det går bra" sa folk omkring mig. Efter fyra års kamp, åtta provrörsförsök, två missfall och nu en missed abortion så finns det inget som är klart. Vi var på UL idag i v 8, det fanns en tom hinnsäck, embryot hade slutat utvecklas, inga hjärtslag, inget liv. Inget liv.

Älskade lilla barn, ska du nånsin komma till oss? Jag undrar om man kan längta ihjäl sig.

Läs gärna det här förresten. Skönt med några som orkar berätta sin historia trots att den inte slutade som de ville. En skön motvikt till alla dessa barnlöshetshistorier som slutar med en stor fin mage, eller ett fjunigt huvud mot bröstet. Det är de här historierna vi behöver fler av anser jag, för att folk ska förstå vidden av barnlöshetssorgen. Alla historier slutar inte lyckligt. Jag kan bara hoppas att vår ska göra det en dag.

Midsommar, vallmofält och andra ljuvligheter

Nu var det en vecka sen jag skrev och det har varit en riktigt fin vecka för min del. Först en härlig midsommarhelg i det stora gamla huset i Bökebäck med våra kära vänner. Det är lite stökigt, men det finns gott om plats och madrasser. Alla tar med mat, alla hjälps åt med disk, matlagning, det som behöver göras och därför har alla gott om tid att vara tillsammans och ha det bra.

Vi åt gott, gjorde midsommarstång och kransar, dansade, byggde pyramider och akrobatiserade, cyklade på loppisrunda, skogspromenerade till stenbrottet och tittade på näckrosor, gjorde upp eld och grillade, tog morgondopp och kvällsdopp och sen åkte vi hem.

Hemma i Landskrona hittade vi detta vallmofält som är något av det finaste jag sett. Få saker gör mig så lycklig som hav av blommor, solrosfält, maskrosfält, vallmofält... Helt underbart!

Min älskade har hittat sin blomma bland ängens alla blommor. :)

Foton: Jonas Lövendahl

Jonas och jag har haft ett par lediga dagar tillsammans efter helgen också. En heldag på kolonin blev det, med ogräsrensning till Sommar i P1 på vår nya fräsiga lilla vevradio. Och igår var vi i Malmö en sväng och åt brunch på te&kaka som kan vara Malmös mysigaste café. I tuff konkurrans men ändå. Ursäkta bildkvalitén, men ni fattar kanske ungefär hur fint det var?

Hoppas ni har en härlig sommar allihopa!

Midsommarsol

Önskar er alla en glad och solig midsommar! Solig är kanske för mycket begärt, hörde nåt om regn och åska, i alla fall här i söder. Men då får man ha sol i sinnet istället. :) Själv är jag lite krasslig och trött, förkyld och allergisk, men det är bättre idag så planen är att åka till Bökebäck som vanligt. Kommer nog mest ta det lugnt och vila, men att ta det lugnt bland goda vänner är ju inte fel. Glad midsommar på er!

Sånt som jag tycker är fint

Det börjar visst synas på kolonin också att vi gillar gult... Vi var där igår, det regnade mest hela dagen så vi satt mest inne och fikade med Jonas familj som kom på besök. Åt rabarberpaj, drack myntate och syrensaft från odlingarna.

Och så plockade vi årets första jordgubbsskörd, gott!

Pionerna blommar nu, ljusrosa, mörkrosa, vita och man kan ta in såna här fång utan att det märks att man plockat. Höjden av lyx tycker jag och njuter i fulla drag av allt som mognar, slår ut och doftar.

Skitlite

Vi är med i ett nytt miljöprojekt nu, det heter Skitlite 2020 och är ett samarbete mellan kommuner och renhållningsföretag i nordvästra Skåne, som går ut på att vi ska nästan halvera mängden avfall till år 2020. Vi är med i ett pilotprojekt där ett mindre antal hushåll deltar för att se om det är möjligt. På första träffen blev vi utpekade som bäst i klassen och de ansvariga var imponerade av våra resultat.

Bild från City Landskronas sista nummer 31 maj, där de följde upp artikeln om KlimatVardag.

Jag känner mig lite dum men kan liksom inte riktigt förstå vad vi gör som är så bra. Okej vi bor i lägenhet, har ingen bil och äter vegetariskt så vårt koldioxidutsläpp blir ju lågt, men soporna? Målet är att minska soporna till 300 kg/person/år. Det är målet. Idag slänger medelsvensson 500 kg/person/år! Jag tycker det låter helt vansinnigt mycket och kan inte riktigt förstå hur det är möjligt. Nu när vi har vägt och räknat så här långt verkar vi ligga på lite drygt 100. Nästan allt är matförpackningar och det är ju svårt att komma undan så länge man inte producerar all sin mat själv. Men vad slänger många andra då? Det kan väl inte finnas många idag som slänger en massa prylar och kläder? Eller? Jag undrar verkligen för jag kan inte riktigt förstå. Vill verkligen inte låta dryg och vet att många, många lever som vi, men det betyder ju också att många slänger ännu mer...

Jonas försöker ibland få mig att förstå att min värld inte representerar de flestas värld när det gäller miljö och kanske är det så. Jag har växt upp med föräldrar som var tidigt ute och som alltid varit väldigt miljöengagerade, som handlade ekologiskt långt innan det fanns i vanliga affärer, som använde tygblöjor redan på 80-talet, åt vegetariskt, odlade egna grönsaker och cyklade eller åkte tåg på semestern. För mina föräldrar är det självklart att sopsortera även i sommarstugan trots att man måste cykla fem km till närmsta återvinningsstation. De vårdar, tar hand om och lagar även om reparationer ibland kan kosta mer än att köpa nytt. De lämnar på loppis och handlar på loppis. När kläderna är lagade och utslitna blir de mattrasor eller dammtrasor. Det är den här världen jag har växt upp i och det här som är självklart för mig och det är jag oerhört tacksam för.

Butik solig

Hoppas ni har haft en fin helg allihopa. Tänkte bara meddela att butik solig nu är uppdaterad, så om ni behöver lite sköna sommarkjolar, en sval tunika eller kanske en tunnfodrad jacka, kika in!

Göteborgsresa, kolonibrunch och bröllopsdag

Det var en dryg vecka sen sist och det har varit en fin vecka för min del. Den startade med att Jonas och jag var på minisemester ett par dagar i Göteborg, 30-årspresent från min kära. Det var underbart, lugnt, mysigt välbehövligt, opretentiöst. Vi gjorde inget särskilt, strosade runt, kikade i små butiker, gick i slottsskogen, åt glass i solen, fikade länge (kanske måste visa en bild sen, hittade världens mysigaste fik) åt gott, bodde flott och bara var tillsammans. Bästa semestern!

Idag har jag också haft det fint, brunch med båda mina kära systrar i kolonin. Är så tacksam att få ha de båda hos mig. ♥

Jag hade sett framför mig hur bordet skulle stå dukat ute i morgonsolen bland syrendoft och koltrastkvitter. Nu blåste det rätt kyligt och regnmolnen hängde tunga, men det spelar ju ingen roll, mysigt inne i stugan med! Tack söta systrar för att ni kom!

Jag gillar att pyssla inne i stugan och sätta lite färg på den. Den lilla hörnhyllan är ett ommålat loppisfynd, de söta små glasen är också loppisfynd och kaffeburken, fast inte fynd, snarare loppislyx, men det kan man ju unna sig ibland om man fyndar mycket annat tycker jag.

Imorgon är det vår bröllopsdag, fast då jobbar jag sent så vi tänkte fira lite med god mat ikväll. Fyra år har vi varit gifta, fyra underbara år när vår kärlek vuxit sig starkare och djupare än jag trodde var möjligt. Men också fyra svåra år, fyra års kamp, fyra långa år där vi tvingats lära oss leva med den ofta ganska svåra sjukdom som ofrivillig barnlöshet är. Fyra års kamp räcker tycker jag, fyra brukar vara min lyckosiffra och vi behöver lite tummar nu igen...

Blommorna förresten, vi hade liknande arrangemang på vårt bröllop och sen dess har det blivit lite av vår grej. Nåt år hade Jonas plockat hundkex och smörblommor till mig och satt i udda flaskor och vaser och idag har jag varit ute och plockat lite. Det enkla är det vackra brukar det ju heta och jag tycker verkligen det är så. Jag tänker på vårt bröllop och blir varm i hjärtat. Vi dansade till Sofia Karlssons röst: "Kom låt oss vandra ut i en kärlek som aldrig tar slut". Älskade underbara Jonas, världens bästa man, min ängel, min skatt, mitt allt, jag är så glad att jag får leva med dig!♥