Hej kära, men ganska bortglömda blogg! Där gick hösten snabbt som tusan och julen med. Vi har haft en helt underbar december och jul- och nyårsafton. Jag älskar verkligen advents- och jultiden med allt mys, pyssel och bak och att få uppleva det med mina älskade barn gör mig så väldigt lycklig. Mycket tacksam. Överlag börjar livet sakta men säkert kännas lättare och lättare. Alltså, det är helt klart tufft med tre små i ungefär samma ålder, tre med starka viljor. Mycket bråk, skrik och konkurrens blir det och jag får nervsammanbrott, dåndimpen och blir vansinnig i största allmänhet ganska ofta (läs böckerna om Olle och Bolle och dubbla bråket och intensiteten där för en inblick i vår lilla värld) men nu har de alla tre iaf (peppar, peppar, peppar, peppar) faktiskt börjat sova ganska så bra och det är underbart skönt.
Vad har vi gjort i år då? Tja, inget sådär jättespeciellt, men vi har en väldigt härlig vardag. Vi träffar mycket fina vänner, och våra föräldrar, leker och pysslar, klättrar och busar. I januari firade vi Lykkes fyraårsdag (och tänk, nu blir hon snart fem!), i februari bowlade vi med grannarna i huset och pysslade på biblioteket och muséet (Landskrona museum är toppen för barn, hett tips!). I mars var det massor av kalas, för mig, min mamma och Lykkes bästis Iris. I april firade vi påsk under flera veckor med massor av pyssel, äggjakter och världens sötaste påskkärringar och sen kom maj då Frank och Sixten fyllde två och Jonas och jag firade tio år som gifta. Älskar honom mer än nånsin och är så lycklig över att få dela livet med denna fina man. Lite bamselopp och fin utflykt till Ängelholms hembygdspark på det. Efter det kom hela ljuvliga sommaren och den var verkligen fin med massor av ledig tid tillsammans, mycket kolonihäng och förstås många fina utflykter. Finns mer att läsa om det
här.
I september åkte vi till Bakken med några av våra finaste vänner och det var så härligt. Alla åkte med alla, Lykke åkte radiobilarna med en av papporna som var med, den andra tog med alla våra barn på en grodtur så jag och Jonas fick åka en egen sväng, de stora barnen som var med åkte med våra små. Det är såå fint med vänner! Oktober kom med en väldigt efterlängtad halloween och vi karvade pumpor och gjorde skuggslem för glatta livet innan julpysslandet började smyga sig på redan i november för att bryta ut för fullt i december. Som det har pysslats, gått på julmarknader, snackats med tomtar, slagits in julklappar, bakats och sjungits julsånger med små söta barnröster. Luciahelgen hann barnen lussa både på förskolan och i huset innan vi överraskade Jonas med en hejdundrande 40-årsfest. Det var roligt och vi har verkligen så fina människor omkring oss. Jag tror det blir det tydligaste det här året, tacksamheten över vännerna som finns där och betyder så mycket. Och förstås en oändligt stor tacksamhet över min familj, att det har blivit så här bra. Det har ju inte varit gratis. Som vi har kämpat, först i många år för att få barn och sen framförallt det första sömnlösa året med tre 0-2-åringar. Det var inte kul. Nu är det kul. Och fortfarande ganska krävande, jag är rejält sliten och drömmer om lite vila, lite lugn, en liten paus ibland från intensiteten och bråket, men mest är det fint. Väldigt, väldigt fint. Hur har ni det nuförtiden? Finns det kvar några som kämpar för att få barn här? I såfall önskar jag er all lycka och till er alla ett riktigt fint 2020 med mycket glädje, mycket lugn (typ det finaste jag kan tänka mig just nu) eller helt enkelt mycket av det ni behöver och önskar er. Kram på er!
