Vi har haft en underbar, lugn och mysig adventshelg med familjen.
Den här lilla tomtegumman julstökade för fullt och kokade gröt till katten.
Och bakade lussebullar.
Och åt lussebullar förstås. Ser pittoreskt och mysigt ut på bild och det var det också just då, men oj, vad vi har fighter nu. Läste nånstans att barn i trotsåldern i genomsnitt har en konflikt var tredje minut och det låter inte helt främmande längre. Får andas djupt och tänka att det är en viktig del av utvecklingen. Och att det går över. Troligtvis.
Mellan dusterna så är denna lilla människa den underbaraste person jag nånsin träffat. Förstås. Ikväll lekte vi massor. Mycket gå och handla. Då ska man ta på sig varsin sjal och varsin liten väska tydligen. Och så gick vi till kolonin och plockade alla möjliga sorters bär och frukter som alla små vännerna förstås skulle smaka på. Här är det en liten kanin som plockar blåbär från tapeten. Jag vet att många föräldrar tycker såna här lekar är typ det tråkigaste som finns, men jag är på riktigt fortfarande så full av beundran inför allt Lykke kommer på, så jag tycker det är vansinnigt roligt att hänga med i hennes svängar och tankegångar. Kanske blir annorlunda med barn två och tre, jag vet inte.
Apropå det, så här ser jag ut nu. I vecka 14. Tyckte jag var så himla stor förra gången. Här var jag i v 20, tycker nästan jag ser större ut nu. Kanske inte så konstigt, men ändå. Hur ska det sluta, hur stor kan man bli? Häftigt är det i alla fall, nu känner jag redan hur de små rör sig i magen ibland. Fantastiskt! Tänk att vi är här igen. Lite overkligt känns det fortfarande. Och milsvid skillnad mot förra graviditeten. Nu fick jag faktiskt räkna veckorna och såg att "oj, är det redan v 14, trodde det var 13 som jag skrev först". Hade inte hänt med Lykke om man säger så.
4 kommentarer:
Lästips, Med känsla för barns självkänsla av Petra Krantz Lindgren. Många insikter som var nyttiga tyckte jag även om en inte följer det slaviskt :)
Jag håller med om ovan. Tycker det är befriande att inte tänka på alla konflikter som "trots", utan mer att barnet utvecklar och undersöker sin egen vilja och vad som funkar/inte funkar. Det kan ändå vara sjukt jobbigt för det. 2-åringar är underbara, jag älskar också fantasierna som kommer fram ur min.
Vad fin du är! Och vilken snygg klänning :)
Tack fina ni!
Annan, fast det är just det jag tänker att trots är, alltså att barnet utvecklar och undersöker sin egen vilja och vad som funkar/inte funkar. Det är absolut underbart att leva med en (nästan) tvååring, helt klart det roligaste jag nånsin gjort. ♥
Helga, tack, visst är den, Erica Laurell står det i den, men jag hittade den på second hand för några år sen.
Skicka en kommentar