onsdag 17 juli 2013

De fina stunderna

Det är tungt nu, jag är mer nere än vad jag nånsin varit förut. Men visst finns det fina dagar och stunder däremellan och här och nu väljer jag att fokusera på dem. Det känns inte kul att blogga om ångest, sorg och gråt, dagar när det är svårt att hitta ork och lust till någonting, dagar när jag fastnar i hur det kunde varit. Så här kommer en glimt av vad den senaste veckan bjudit på, bilder av det jag vill minnas.

























En finfin dag på Hallands Väderö med familjen, födelsedagspresent från lillasyster som hade fixat en helt fantastiskt fin picknick: paj, baguetter, sallad, kex, ostar och tårta. Vi åt gott, badade, vilade i gräset och utforskade ön, där är så fint!

























I helgen var vi i Bökebäck där vi som vanligt hade Flickorna Falks Fik. Det är min mamma som bjuder in till en enkel fika med mycket prat, i trädgården söndagar i juli om det inte regnar. Hon bläddrar bland lådvis med gamla vykort som finns i det gamla huset, skriver inbjudningar och delar ut till alla som bor omkring och skickar till lite släktingar. Sen ställer vi fram bord och stolar bland träden, bakar lite kakor och bullar och ser om det kommer nån. Det brukar komma ganska många och i söndags var inget undantag, 30 personer i alla åldrar fikade och pratade i flera timmar. Vi har ju ingen aning om hur mycket vi ska baka förstås, men några brukar alltid ta med nåt, en kaka, en låda jordgubbar, ett paket kaffe och på nåt sätt så blir det alltid bra. Jag (och många andra) gillar verkligen det här initiativet. Hurra för mamma som fixar det!

























Jag och Jonas cyklade på loppisrunda en dag, den här gången blev det inga fynd men det gjorde inget, det var så härligt att fara fram mellan åkrarna, känna solen, frihetskänslan och doften av kamomill.


























































I måndags gick vi till bussen i sakta mak, några kilometer genom skogen. Det är den finaste skog jag vet även om många säkert skulle skratta åt att jag ens kallar det skog. Det är en remsa träd mellan havet och hagarna, där finns blåbär och massor av kaprifol som slingrar sig upp i träden. Skog med havsutsikt och kaprifoldoft=bästa skogen om ni frågar mig.





































Vi stannade i Höganäs på vägen hem och kollade loppisarna där. Vi köpte de här tallrikarna som jag är så himla glad för! Olivia från Rörstrand är det, jag har aldrig sett dem innan och har svårt att hitta information om dem. När jag söker kommer det bara upp nån driftig frisörtjej vid namn Olivia Rörstrand... Nån som vet nåt, när, vem? Gillar dem skarpt i alla fall, även om vi köpte dem i finbutiken (retro i Höganäs) så det var inte direkt loppispris, men det tycker jag spelar mindre roll om det är nåt man blir glad av.

Sådärja, det lät ju som jag har haft det riktigt bra :). Det är rena terapin för mig det här, blir glad av att minnas de fina stunderna. För de finns absolut och de ska bli allt fler. Hoppas ni mår bra och njuter av sommaren!

13 kommentarer:

Anonym sa...

Många kramar!! Försöker tänka likadant, att ta vara på de fina stunderna. Ta hand om er!

Linda sa...

En annan blogg jag läser hade den här textraden i dagens blogg:
and the sun, it does not cause us to grow
it is the rain that will strengthen your soul
and it will make you whole
/”I have made mistakes” av The Oh Hellos

Kram

Lilla Anka sa...

Vackra bilder från en trakt som även jag älskar:KULLABYGDEN!!!
Fint initiativ med "söndagsfiket", låter så trevligt!

Maria E sa...

Jag har följt din blogg länge, men aldrig kommenterat förut. Faktiskt tror jag att din blogg var den allra första bloggen jag läste! Jag vill säga tack för att den är så fin, nästan märkligt hur man kan få kraft av att läsa den, trots att det handlar om så mycket smärta just nu. Du har ett visst sätt att skriva på som förmedlar så mycket värme och omtanke trots allt det svåra ni går igenom.

Jag brukar sjunga "sov du lilla vide-ung" för min tvååring när han ska sova och när jag kommer till andra versen brukar jag tänka på dig. Hoppas det kan få finnas tröst i orden:

Solskensöga ser på dig,
solskensfamn dig vaggar
Snart är grönt på skogens stig
och var blomma flaggar
Än en liten solskensbön
Vide liten bli så grön
Solsekensöga ser dig,
solskensfamn dig vaggar

Anna sa...

Vilka härliga bilder från era fina stunder! Kramar från öster :)

Anonym sa...

Härliga bilder - fina söstrami! jag är så glad för er "födelsedag" riktigt mysigt blev det <3 Tack för att ni kände att ni orkade å ville försöka få en solig å glad dag med mig å oss.

Fint kommenterat Maria E, jag ska också börja sjunga finfina andra versen å tänka på Den lilla vännen som snart kommer till min SolSyster! För det vet jag att den gör, nån gång.. <3

Och så håller jag med - Hurra för mamma, längtar till lör.

Kramar kära söstraMi!!

Solveig Lövendahl sa...

Å fina ni, blir alldeles tårögd av era kommentarer!

Längtansbarnet, kram tillbaka, ser fram emot att ses snart.

Linda, så fint!

Lilla Anka, roligt att du också håller till där.

Maria E, jag blir otroligt glad för din fina kommentar. Tack kära du! Jag tycker också väldigt mycket om den versen, har sjungit den när jag fått chansen att vagga små barn till sömns. Den är så fin, älskar solskensfamnen.

Anna, kram tillbaka, snart kommer vi efter er!

Lillasyster, kram till dig!

Ulrika sa...

Du får skriva om sorg och gråt hur mycket du vill och behöver på din blogg, tycker jag! Härligt att se att ni har det fint mellan/under era tunga stunder! Fikat hos er mamma låter ju fantastiskt! Önskar jag bodde närmare, då skulle jag komma varje lördag! Men en låda kakor eller en påse bullar såklart!

Solveig Lövendahl sa...

Ulrika, du är alltid välkommen på fika om du har vägarna förbi!

Jo sa...

Vilka fina minnen du delar med dig av! För visst är det så man får får göra, tänka extra på de fina stunderna. Du får såklart skriva om de dystra stunderna också, det finns ju många härute i cyberspace som bryr sig om dig/er och kanske kan ge lite värme och omtanke!

Din mamma verkar ha en fantastisk fika, vilket mysigt upplägg!
Hoppas att ni får fylla resten av sommaren med lika fina minnen du har skrivit om.
Stor, stor kram!

sofia sa...

Det gör så ont att läsa om din sorg. För mig har det också alltid varit så himla viktigt att få barn.Jag är ensambarn och har alltid drömt om den stora helande familjen. Fast det har jag aldrig vågat säga bland mina vänsterakademikerkompisar, utan låtsats som alla andra att barn & familj är borgerligt trams som man helst håller sig undan. Jag kan inte fatta att jag haft sån tur att det funkat för mig. Istället är flera av mina vänner ofrivilligt barnlösa. Jag lider med dem och jag lider med dig. Och gråter lyckotårar länge länge när det till slut på något sätt blir barn. Häng i!! ♥

Elin sa...

All kärlek och varmaste kramar till er från en som läser din blogg , du är så fantastisk, Tack för allt du delar med dej. Urkraftskramar från Elin

Anonym sa...

http://mobil.dn.se/nyheter/vetenskap/kvinnor-mest-fertila-over-30-ar/