lördag 15 juni 2013

Skitlite

Vi är med i ett nytt miljöprojekt nu, det heter Skitlite 2020 och är ett samarbete mellan kommuner och renhållningsföretag i nordvästra Skåne, som går ut på att vi ska nästan halvera mängden avfall till år 2020. Vi är med i ett pilotprojekt där ett mindre antal hushåll deltar för att se om det är möjligt. På första träffen blev vi utpekade som bäst i klassen och de ansvariga var imponerade av våra resultat.
Bild från City Landskronas sista nummer 31 maj, där de följde upp artikeln om KlimatVardag.
























Jag känner mig lite dum men kan liksom inte riktigt förstå vad vi gör som är så bra. Okej vi bor i lägenhet, har ingen bil och äter vegetariskt så vårt koldioxidutsläpp blir ju lågt, men soporna? Målet är att minska soporna till 300 kg/person/år. Det är målet. Idag slänger medelsvensson 500 kg/person/år! Jag tycker det låter helt vansinnigt mycket och kan inte riktigt förstå hur det är möjligt. Nu när vi har vägt och räknat så här långt verkar vi ligga på lite drygt 100. Nästan allt är matförpackningar och det är ju svårt att komma undan så länge man inte producerar all sin mat själv. Men vad slänger många andra då? Det kan väl inte finnas många idag som slänger en massa prylar och kläder? Eller? Jag undrar verkligen för jag kan inte riktigt förstå. Vill verkligen inte låta dryg och vet att många, många lever som vi, men det betyder ju också att många slänger ännu mer...

Jonas försöker ibland få mig att förstå att min värld inte representerar de flestas värld när det gäller miljö och kanske är det så. Jag har växt upp med föräldrar som var tidigt ute och som alltid varit väldigt miljöengagerade, som handlade ekologiskt långt innan det fanns i vanliga affärer, som använde tygblöjor redan på 80-talet, åt vegetariskt, odlade egna grönsaker och cyklade eller åkte tåg på semestern. För mina föräldrar är det självklart att sopsortera även i sommarstugan trots att man måste cykla fem km till närmsta återvinningsstation. De vårdar, tar hand om och lagar även om reparationer ibland kan kosta mer än att köpa nytt. De lämnar på loppis och handlar på loppis. När kläderna är lagade och utslitna blir de mattrasor eller dammtrasor. Det är den här världen jag har växt upp i och det här som är självklart för mig och det är jag oerhört tacksam för.

6 kommentarer:

Tankekatten sa...

Vad roligt att få vara med i ett sådant projekt. Jag tror att det är så att skillnaden ligger mycket i hur man konsumerar. Alla saker man köper ligger princip i förpackningar. Många slänger tv-apparater i stället för att sälja osv tyvärr faktiskt. Det ser man på återvinningsstationerna. Jag har också svårt att förstå hur man gör för att få till så mycket avfall utan att tänka på hur man missköter miljön på så sätt.

Helga sa...

Jag tror att det är många som slänger kläder. De som inte kan laga och inte ger bort till loppis. Sen har ju inte alla loppisar möjlighet att laga heller så då slängs kläder där också. Sen som du säger, alla förpackningar. Känns som att återvinningen blir full på bara några dagar av alla sådana :S Men intressant projekt och kul att ni ska vara med!

Klockarbarn sa...

vi har fördelen att vara med i ett projekt med fastighetsnära sopsortering. Det är för villaägare. Det innebär att vi har 2 stora sopkärl med vardera 4 fack i (360 liter/st). Nu har vi haft dessa i minst 2 år och jag kan säga att det som fyller först är pappersförpackningar och även plast (matförpackningar) sen kommer brännbart. Vi kan sortera hårdplast/ofärgat glas/färgat glas/papper/metall/kartong/brännbart och mat (som blir biogas i vår kommuns anläggning). Det går tydligen åt lite glas och metall i vårt hushåll. Kärlen töms en gång/månad. Man blir medveten om hur mkt som kastas bort när man samlar på det hemma så här och man ser också vad man kan försöka ta bort när man gör sina inköp. En annan grej är ju att man slipper åka iväg själv med soporna och de som drar sig för sånt får nu hjälp med det och ett hinder mindre är löst.

Gunilla Green sa...

Har ni en kompost till hjälp?! Till hösten kommer vi att kunna källsortera vårt matavfall och det tycker jag känns som en tung del av soporna. Fast det är klart, i de här 500 kg kanske det ingår allt som man även slänger på tippen på ett år och då är det kanske inte maten som är den stora boven. Jag håller med dig Solveig, ibland är det svårt att förstå hur andra lever, men eftersom jag sett att min svärfar slänger glasburkar i soporna så har jag lärt mig att hela världen inte ser ur som min värld gör!

Solveig Lövendahl sa...

Tack för era kommentarer!

Tankekatten, ja elektronik som tv-apparater kan ju bli tunga sopor förstås. Känns ju hemskt att slänga fungerande men det är ju säkert inte stor efterfrågan på tex gamla tjock-tv:ar så vad ska man göra? Få folk att fatta att man inte hela tiden måste byta upp sig till det senaste av allt kanske, men hur lätt är det?

Helga, å vad jag önskar att det var självklart att man lämnade in kläder till en skräddare för att byta dragkedja eller fixa om man inte kan själv. Känns som en avlägsen värld...

Klockarbarn, vet inte var du bor, men låter ungefär som det ser ut på många håll här i Skåne. Låter som ett bra projekt iaf!

Gunilla, ja vi har nyss fått igång en egen kompost på kolonin, men det är lite begränsat hur mycket matrester vi kan slänga där. Tyvärr har vi inte sortering på matavfall i vårt hus, vilket ju är helt kasst! Vi väger det ändå separat till projektet och det är verkligen nästan allt av det vi nu slänger i brännbart. Blir typ bara några kuvert kvar i osorterat... Så matavfall är nog en stor del även om saker man slänger på tippen också ingår. Ryser av glasburkarna, tack för att du påminner mig om hur världen kan se ut! :)

Maria sa...

Vore intressant att vara med i liknande. Jag tycker att vi får ihop en del sopor i vår fempersonersfamilj, trots att jag sorterar och skänker allt som går till second hand.