Jag har i större delen av mitt liv tänkt mig att jag ska ha mina två barn (jo för två barn skulle jag ju ha) innan jag är 30. Imorgon fyller jag. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men mitt liv är bra ändå så jag ska inte klaga allt för mycket. Jag tycker det är mysigt att fylla år och nästa söndag blir det middag med familjen för att fira mig och mamma som fyller samma dag. Ett tag tänkte jag mig en större fest, men senaste tiden har jag inte alls haft lust att planera nåt sånt. Om jag känner för det till sommaren så bjuder jag in alla vänner på tårtkalas till kolonin, det låter som en trevlig idé tycker jag. Vi får se hur det blir.
Helsingborgs Dagblad/Landskronaposten var här och gjorde ett fint reportage om mig apropå födelsedagen. En hel sida fick jag och fint blev det tycker jag, kul!
17 kommentarer:
Jag är dålig på att kommentera, men ville bara säga att det var ett fint reportage. Bilden på dig är jättefint, jag tycker att den på något sätt signalerar att livet kan vara rikt & glädjefyllt trots barnlängtan. Hoppfullhet. Jag hör till den lyckliga skaran som har ett barn & jag hoppas verkligen att du och din man också ska få uppleva det snart! Kram!
Grattis på födelsedagen! Hoppas dina drömmar går i uppfyllelse det kommande året.
Fint reportage och du är modig som pratar om det, de flesta vågar nog inte.
Kram
Strömming
Läste om dig i HD idag! Fint reportage. Jag hoppas så att ni får era barn till slut!!!
Grattis i förskott! Eller nu är det kanske rätt dag iofs :P Får ju ta och leta upp reportaget i HD, har den inte i fast form :>
Grattis på födelsedagen! Hoppas att den blir riktigt fin!
Tack fina ni!
Vilket fint (och soligt faktiskt!) reportage. Älskar bilden, så vårig och glad. :)
Grattis fina, soliga du! Jag önskar dig all kärlek och lycka oavsett vad som väntar.
Hej! Det skär i hjärtat att läsa om den tuffa resa ni genomgått! Hoppas att ni får ert efterlängtade barn!
När man minst anar det så händer det!
Men jag kan inte låta bli att ställa frågor om varför man vill ha barn? Detta är inte för att provocera utan för att jag genomgått samma sak som ni. I månader grät jag för inga barn blev det hur mkt jag än önskade och hur frisk jag än var. Vi gav upp hoppet och då, först då blev vi med barn. Glädjen kände inga gränser men så hände det som inte får hända, vårt barn blev sjukt...allvarligt sjukt. Den ena sjukhusvistelsen avlöser nu den andra. Barnet föddes friskt men fick en kronisk sjukdom av någon oförklarlig anledning:(( oron, de sömnlösa nätterna, framtiden som väntar detta barn. Man börjar ifrågasätta allt! Framför allt sina egna val. Jag ville ha barn av helt egoistiska skäl. För barnet har ju aldrig bett om att bli fött! Barnet som jag älskar förutsättningslöst och som är miitt allt påminner mig ständigt om mitt val. Vad är meningen med att ha ett barn dom lider? Vars föräldrar lidet? Finns det inte tillräckligt med lidande barn och föräldrar allra redan i världen? Jag har gjort ett aktivt val om att det inte blir något syskon. Jag skall fortsätta älska detta barn och ägna all
Min tid och framtid för det för det är jag skyldig denna vackra lilla människa men framförallt för att jag älskar detta barn att det gör ont....
Hej!
Hittade hit tack vare reportaget i tidningen eftersom jag insåg att vi har en liten mössa här hemma som du har gjort. Yngsta barnet fick den i present när han föddes av äldsta barnets dagisfröken (gissningsvis en släkting till dig av efternamnet att döma!) Kul att veta var den kommer ifrån för den är väldigt fin, verkligen solig!
Grattis på födelsedagen!
Håller tummar och tår för att ni får det ni vill i framtiden.
Grattis på födelsedagen och vilket jättefint reportage det blev, den journalistens namn ska jag spara för framtida behov :).
Hälsningar från Kicki och E
Vilket fint repotage och fin bild :). Grattis i efterskott Solveig.
Tack för era fina kommentarer!
Anonym 14.03, det är absolut en viktig fråga att ställa sig! Jag känner att svaret här skulle bli så långt så jag tror det får bli ett eget inlägg istället så småningom.
Maria, roligt att du hittat hit! Jag misstänker starkt syster Kerstin, men det skulle också kunna vara mamma Lena.
Kicki och E, gör det! Mycket trevlig, intresserad och lyssnande, som en bra journalist ska vara.
Mamma Lena var det - världens bästa dagsifröken om man frågar min dotter. Och nu ser jag ju att ni är ganska lika! :-)
Till dig anonym igen, jag har skrivit ett inlägg om egoism på bloggen, men kände att jag inte fick med allt du skriver om. Naturligtvis finns det tillräckligt med lidande i världen och man hoppas ju förstås att ens barn (och därigenom man själv) ska få uppleva så lite lidande som möjligt. Och skulle barnet bli allvarligt sjukt och lidandet stort så hoppas man ju att kärleken ändå övervinner det och är ännu större. Det verkar vara så för dig men jag förstår att det är tungt och att du ifrågasätter dina val. All kraft och styrka till dig!
Maria, ja vi brukar få höra det. Och vad härligt att höra att hon är världens bästa dagisfröken, det kan jag absolut tänka mig, hon är nämligen världens bästa mamma också!
Grattis i efterskott! Jag har helt missat detta inlägg. Vilket fint reportage det blev! Det verkar som att hon har lyckats fånga just det soliga hos dig! :)
Kram!
Skicka en kommentar