Men så finns det de andra, de lite lugnare tygerna som liksom bara finns där, i bakgrunden. Som får vara med i nästan varenda lapptäcke för att de binder samman det så bra, skapar harmoni och lyfter fram de andra. Och det är först när de är slut, när man klippt de sista lapparna som man inser hur mycket de betydde för helheten, hur mycket man kommer att sakna dem.
onsdag 8 februari 2012
De som verkar i tysthet
Man har sina favorittyger, i mitt fall oftast de färgstarka, högljudda. De som är roliga, strålande, får en att le och bli på bra humör. Inget ont om dem, de är underbara - det är ju därför man tycker så mycket om dem.
Men så finns det de andra, de lite lugnare tygerna som liksom bara finns där, i bakgrunden. Som får vara med i nästan varenda lapptäcke för att de binder samman det så bra, skapar harmoni och lyfter fram de andra. Och det är först när de är slut, när man klippt de sista lapparna som man inser hur mycket de betydde för helheten, hur mycket man kommer att sakna dem.
Men så finns det de andra, de lite lugnare tygerna som liksom bara finns där, i bakgrunden. Som får vara med i nästan varenda lapptäcke för att de binder samman det så bra, skapar harmoni och lyfter fram de andra. Och det är först när de är slut, när man klippt de sista lapparna som man inser hur mycket de betydde för helheten, hur mycket man kommer att sakna dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Poetiskt skrivet om något vi alla älskar tyg. Du har så rätt...de tysta tygerna är underskattade:)
Känner igen det!!!
Visst är det så.
Kjenner meg igjen :D Vakkert tyg!
Ja, precis så är det!
Skicka en kommentar