Detta och lite till fick följa med hem. Två pyttesmå blåröda sparkbyxor från Tussilago (har ett par gulbruna med klövern sen tidigare för lite lagom tvillingmatch), två sovpåsar från Fix och en liten snigeltröja från Bonzo. Samtliga av dessa plagg kostade 15 kr/st. Det är ju i de flesta fall toppen med gamla textilier där alla gifter är urtvättade sen länge, MEN jag som väldigt många andra retro- och textilintresserade människor gråter floder efter att ha hört loppmarknadsarkeologernas program om mitin (nån form av DDT eller liknande) i gamla yllefiltar. Jag visste att det kan finnas i gamla ullprodukter som åkpåsar, så det har jag undvikit, men min kära Viola Gråsten-filt hade jag inte tänkt på.
De är ju så fina! Jag har även en blå på vinden. Fina men känns ju inte så lockande att gosa in sig i den längre. "Varaktigt maläkta mothproofed for life". For life. Inget att göra väl? Annat än att göra sig av med och se till att det bränns på ett sätt så att kemikalierna förstörs ordentligt. Snyft.
4 kommentarer:
Det är så roligt att se alla dessa kläder användas igen, du vet det är ju de min generation fick när vi var små :). Mamma sparade så mycket så när Elliot föddes hade han så många fina sjuttiotalskläder. Lycka till med allt spännande som händer framöver, hälsa mor och far//Kicki i Dalby
Så sorgligt med de fina fina filtarna!! Men tror som du, det är soporna som gäller så de bränns.
Tänk att du snart har två bebisar till! Så underbart, och säkert overkligt?
Jag har ett par fina sparkbyxor i samma stil som de två du visade (tror inte de är så gamla men samma stil) Om du vill ha dem kan jag skicka dem till dig. Här är de urväxta sedan länge... Men kanske är ni överösta av bebiskläder redan. Hoppas de sista veckorna blir fina i alla fall :-)
Tack fina Kicki! Hoppas allt är bra med er.
Handelsevis, ja väldigt, väldigt overkligt fortfarande. Vad gullig du är. Visserligen lider vi ju ingen brist på bebiskläder, men om du vill skicka dem så tackar jag ju inte nej. Maila mig om du vill ha min adress.
Hej Hallå alla Förskräckta!
Jag vill nu tala om två olika saker:
1. Dels industriimpregnerad textil (garner, tyger, kläder);
2. Dels Skadedjursbekämpning på våra typ Muséer (mitin, eulan, naftanlin m.m. medel, som ströddes ut, som pulver, i drivor, i lådorna i våra Magasin);
Jag 77 år har arbetat 27 år (1973 – 2000) på museum, Livrustkammaren samt Etnografiska Muséet. Jag har packat, packat om och packat upp tusentals lådor i våra magasin. (Alltså kommit i närkontakt, av högsta graden, med dessa medel.) Det har alla våra konservatorer och museiarbetare! Jag tänker här särskilt på Armémuseernas militäruniformer, särskilt de för vinterbruk och i synnerhet de luddiga mössorna. Försvarmuseet i Boden flyttades in i sina nya lokaler så sent som 2006.
Många av Di Gamle har blivit mycket gamla! Så medlen har snarare förlängt, än förkortat deras liv.
Vad gäller impregnerade garner, tyger och kläder finns det inte mycket i våra typ Second-Hand-butiker, som inte är impregnerat d.v.s. malsäkrat.
Det ska vi var tacksamma för!
Jag funderar allvarligt på ett upprop: ”RÄDDA VIOLA GRÅSTENS FILTAR!”
Hälsningar Noomi Augustsson
P.S. Idag är det inte mott och mal, som förstöra Viola Gråstens fina filtar. Det är tvåbenta Marodörer, som bränner dem som farligt avfall.
Skicka en kommentar